När jag skulle åka mellan Lund och Karlskrona förra helgen gick det inte helt smärtfritt. Hade mycket duktigt kollat hur dags tåget gick på SJ´s hemsida och tog en lämplig buss ner till stationen. Tror ni att det gick nåt tåg? Nej precis. Där stod jag som ett fån och kunde konstatera att tåg mot Karlskrona för tillfället inte existerade.
Lite småsur traskade jag bort till kundservicen och beklagade mej över att det inte gick tåg enligt tiderna på internet. Damen i kassan förklarade snällt att det inte var ett tåg jag skulle åka utan en buss. Konstigt att inte den dök upp på rälsen...
Buss till Kristianstad tydligen, för dom höll på med spårarbeten i Skåne. Jaha tack för den och nästa buss skulle gå om en timme. Det blev en kopp kaffe och lite häng på stationen i en timme. Bussen dök upp som den skulle och det var tyvärr (?) några fler än jag som tänkte åka till Kristianstad. Det kändes som vi satt i knät på varandra när bussen äntligen började rulla mot Kristianstad.
Buss tar en smula längre tid än tåg, och anslutningståget i Kristianstad hade snällt fått vänta på oss en extra halvtimme. Jag lovar att resenärerna som redan var på plats på tåget jublade, eller kanske inte.
Jaha, nu fick vi åka tåg, hela lååååna vägen till Karlshamn. För sen är det spårarbeten igen och man får åka buss mellan Karlshamn och Karlskrona. Skulle bara vänta 45 min på den bussen....
Tack och lov för snälla föräldrar ibland. Pappa hämtade mej i Karlshamn och hem kom jag. Det tog bara tre evigheter.

Har enligt noggranna uträkningar kommit fram till att det hade gått fortare att ta tåget till Köpenhamn, flyga till Stockholm, byta flyg och flyga till Ronneby och sen flygbussen hem därifrån. Bra gjort SJ!

Nu börjar tyvärr det här påsklovet gå mot sitt slut och jag ska snart ta mej tillbaka till Lund. Alltså ska jag göra om samma procedur, fast åt andra hållet. Jag längtar.
Fast nej, det verkar som dom har lagat spåren i Skåne iaf. Och mamma ville köra mej till Karlshamn. Så det här ska nog gå betydligt bättre hoppas jag.

Påsklovet är slut ja. Imorgon blir det skolan igen. Ska faktiskt bli ganska roligt, saknar min lilla klass. Nu kör vi så det ryker så det snart kan bli sommarlov. =)

Avslutar med en fin låt.

Har inte haft ett påsklov sen 2007. Dom två senaste åren har jag stått i en lift och tittat på oändligt långa köer under påsken. Det gjorde jag inte i år. Den här gången packade jag väskan och for utrikes. Hela långa vägen till det exotiska landet Norge och Trondheim. Eller nej, det kanske inte var så exotiskt men det var väldans trevligt ändå, för Fredrik var där, det dumpade ett par decimeter snö och jag hade inte 1000 saker att göra om dagarna. Jag tror det kallas semester och det satt fint. En semester med inslag av förvirrad promenad till IKEA, fin löprunda, caching i snön och en snurrande restaurang. Det blev även en fika med allas vår Clemme Clementin, alltid kul att snacka skit och gamla minnen om just dom där oändligt långa liftköerna.
Så många bilder från denna semester blev det inte. Men det var fint, jag lovar. Två bilder hittade jag iaf...

 

Tyvärr tog dagarna i Trondheim slut och efter att flygplanet fått sina vingar avspolade från all äcklig blötsnö kunde vi lyfta och flyga hem. Norge - Danmark - Sverige på typ 2 timmar (Slå det om ni kan SJ!!). Ibland finns det vissa fördelar med att bo nära Köpenhamn.


Hem från Norge och då tog också semestern slut. För det var det här med omtenta. Som dom mycket strategiskt har lagt på påsklovet. Jag åkte hem till Karlskrona och försökte gräva fram Herr B2 igen. Tjohej vad man glömmer typ allt på några månader. Integral vadå?
Gjorde så gott jag kunde om dagarna om försökte plugga, och trycka in denna underbara matte en gång till. Tyvärr var inte motivation på topp. Inte disciplinen på mej själv heller.
Åkte tillbaka till Lund i tisdags och fick träffa mina sambosar igen. Helt klart veckans höjdpunkt. Veckans lågpunkt var nog igår morse när det var dags att bege sej till Victoriastadion för att ge den där omtentan en omgång. Hur det gick? Ja man undrar... Ska vänta med att svara på det, man ska inte ropa hej förrän man har trillat i bäcken.

Nu är jag i Karlskrona igen och njuter av dom sista dagarna på det här lovet. Om ni undrar tänker jag inte plugga.

Over and out från staun!
Ja precis där, på den berömda L-vägen, och resten av skolan också för den delen, har väldigt mycket tid spenderats den här terminen. Det finns lite att göra om nån undrar...

Det mesta som ska göras fram till sommaren här ska göras i grupparbeten och då blir allting lite roligare faktiskt. Första perioden skulle det läggas vägar, skrivas geologiarbete och fördela kostnader i en gemensamhetsanläggning (inga kommentarer på den) och man skulle väl kunna säg att grupp 3 typ ägde allt.  I alla fall om vi får säga det själva.
Grupp 3, bestående av mej själv, Pamp och Kelly var en väldigt fin grupp. Trots konstig hierarki och ett haglande av sexuella trakasserier hade vi det ganska mysigt. Nu har grupp 3 upphört att existera, dom sexuella trakasserierna består...

 
Kelly och Pamp planerar väg och vår fina hierarki.


Trodde aldrig jag skulle säga det här men jag saknar Pamp och Kelly en smula...
Aja, ny läsperiod och nya grupper blev det. Den här gången grupp 16, tillsammans med Jacob och Mike the bike. Nu skulle det skrivas miljöarbete, läggas avloppssystem och byggas hus.
Dessvärre lyste Mike the bike med sin frånvaro, och den tappra skaran bestående av Jacob och mej själv kämpade på med miljöarbetet och våra avlopp. Det blev inte så tokigt till slut må jag säga, heja oss. Och heja den gigantiskt stora grupp 16.


Stora grupp 16 kämpar på.

Tyvärr kände vi att vi inte ville göra resten på bara 2 personer och vi auktionerade därmed ut oss själva till övriga grupper i klassen. Lite tragiskt får vi nu meddela att grupp 16 har gått i graven. Jag saknar den också, det funkade kanoners. Och appropå Mike the bike, han hade tydligen hoppat av och glömt berätta det för någon. Hatar när det händer.
Nu grupp igen och nya möjligheter. Numer finns jag i grupp 10, även kallad Fekalier. Vem sjutton hittade på det namnet? Aja, i Fekalier kämpar Gunnar, Calle, Ruth och jag med vårt hus. Det är grymt snyggt. =)

Så var den där detaljen tentor. 3 tentor förra läsperioden, alla 3 godkända. High Five till mej. En liten avloppstenta (kiss- och bajshumorn gjorde en hejdundrande comeback under det tentaplugget kan jag lova) innan påsklovet hann vi också med och där är resultatet ännu okänt...

Påsklov ja. Sånt får man om man pluggar på LTH. Och man får ett väldigt långt och trevligt påsklov dessutom, om man inte har några omtentor vill säga... Men det tar vi sen.

Over and out!


PS. Råkade tömma min kamera och hittade bilder jag inte visste fanns från tentafesten. Får nog klämma in ett par i inlägget om just denna fest... varsågod att scrolla ner om du vågar. ;-)
När man träffar någon ny människa och råkar berätta att man är orienterare så får man ofta en konstig blick. I bästa fall.
Idag när jag stod och väntade på bussen så kom en tjej fram till mej och frågade om jag var orienterare. Syns det så väl?
Nej det gör det nog inte. Hon hade gått på Nordenberg och där var ju vi orienterare kända som nån slags mindre trevlig sekt man inte ville beblanda sej med. Förutom när några försökte ta orienterare-bordet i matsalen i besittning, och misslyckades.

Men ja, skitsamma. Min poäng här är att det väldigt sällan är någon som tycker det låter intressant och väldigt gärna vill följa med. Men nu har det hänt. =)
Jag har lyckats lura med mej Ruth in i orienterings underbara, leriga och svettiga värld. Välkommen.
Efter några natt- och vintercuper under vintern var det nu dags för eldprovet; en öppen bana på Orions tävling i Torhamn. Och jisses vad bra det gick. Jag är grymt imponerad. Riktigt bra kämpat i skogen Ruth. Nu ska jag bara lyckas lura med henne till O-Ringen också. =)

För övrigt var det en väldigt bra helg med tävlingar i Torhamn. Vårväder av bästa sort och flera kompisar jag inte sett på väldigt länge var på plats och då mår man. Säsongspremiär blev det också, både efter vinter- och knäuppehåll så det kändes toppen. Mamma lämnade jag i barnpassningen och pappa fick stryk av Ruth med 5 sekunder så jag tror alla hade en bra dag. ;-)

Ja huvudet sitter nog ungefär där det ska, innehållet är lite tveksamt.
Axlarna är lagom breda och tårna var 10 till antalet sist jag räknade.
Och så kommer vi till knä. Eller till höger knä om vi ska vara exakta. Så här är läget:
Ortopeden vill inte se mej mer.
Sjukgymnasten vill inte se mej mer.

Jag tar det som komplimanger. Och jag råkade anmäla mej till Tjejvasan 2013. =)
Med andra ord mår knät ganska bra och det känns superduper. Inte riktigt 100 % full rörlighet än men vad gör väl det när jag får springa orientering igen? Nej precis, ingenting.
Så här ett drygt halvår efter den lilla incidenten kanske det är dags att bjuda lite på sej själv. Eller vad det nu är man gör när man lägger upp en film på sej själv där knät hoppar ur led. Jag kan inte titta, inte på det. Men resten är redan klassiker. Det är fortfarande ett mysterium hur V-sektionen INTE vann cheerleading-tävlingen. Världens bästa phaddergrupp hade jag iaf och här är den, vassegoda; How not to do cheerleading:



Okej, vi skulle inte cacha. Vi skulle inte äta tacos. Vi skulle göra normala saker. Nånting annat än vad vi brukar.
Hur det gick? Gissa...

Men det gick faktiskt lite bra. Vi tittade inte på ett enda Glee-avsnitt. Vi lagade inte tacos, vi åt det ute istället, haha...
Och vi cachade faktiskt bara en liten stund och det slutade med att vi fick åka till polisen. Det är inte riktigt så illa som det låter. Vi hittade tyvärr inte den jäkla cachen där allt alltid är grönt men istället hittade vi en bortsprungen hund. En väldigt söt liten hund som numer heter Fiffi i vår värld, nåt var vi ju tvugna att kalla stackarn.
Någon ägare till Fiffi dök tyvärr inte upp där vi satt mitt i skogen och det blev några telefonsamtal till polisen innan det beslutades att vi skulle komma in med henne. Sagt och gjort, vi åkte till polisen och lämnade av vår nyfunna vän. Det tog emot, hade väldigt gärna tagit med mej henne hem. Det kanske inte Fiffis ägaren, som ringde senare på kvällen och tackade för hjälpen, hade uppskattat lika mycket...


Lena, Fiffi och Emil.

På söndagen skulle vi göra något helt normalt. Vi skulle gå på stan. Det händer typ aldrig när jag och Lena (ja det är alltså Lena det här inlägget handlar om) och det finns vissa anledningar till att det aldrig händer.

Första gången vi gick på stan kom vi hem med varsin skitful klänning för 25 :-. Andra gången vi gick på stan shoppade vi i för sej ganska normala saker men alldeles för mycket, för pengar vi inte hade.
Nu var det alltså tredje gången gillt som gällde.
Så här gick det: Stan var stängd. Så vi cachade istället. Förlåt.

 

Avslutade helgen med att iaf åka till A6 och undersöka en JC-outlet.

Bättre lycka nästa helg, när den nu infaller. =)
Jag fortsatte mitt segertåg genom södra Sverige med ytterligare två gymnasiemässor. Eller segertåg var nog att ta i, lite lagom ansträngande halvdagar med trevligt folk runtomkring mej är nog en bättre beskrivning.
Först blev det mässa hemma i kära Karlskrona och jag passade på att åka hem några dagar. Även lillasyster hade lyckats tajma in en mässa på sydligare breddgrader så det var trevligt att få se henne också.
Det blev mässa på Arbetsförmedligen, tyvärr en lite halvtaskig sådan men vi var ett härligt gäng från Lund där som fick underhålla varandra när ingen ville prata med oss. Gott om kaffe fanns det också. Och pratglada gubbar för Försvaret som försökte värva oss, det gick sådär. Vi fick varsin penna och skulle höras av om 10 år.

Efter mässan blev det långpromenad med Sandra runt Dragsö och vi pratar som vanligt mer än vad några normala öron tål men det gör inget, för jag älskar våra promenader. Fick även tillbaka min stora blå klumpedunsbebis (även kallad lagboken) som Sandra passat ett tag.
Karlskronavistelsen avslutades med en familjemiddag, det var ju ett tag sen... Tack och hej och iväg till Kalmar tidigt nästa dag. Betydligt roligare mässa där med en hel del nyfikna elever som faktiskt villa lyssna (tror jag?) på vad vi hade att säga. Rikard och jag höll en enastående presentation om studentlivet i Lund, Kajsa och hennes kompanjon försökte göra desamma om Luleå =P

Det blev en glass i vårsolen innan tåget rullade tillbaka mot Lund.
Hoppas några nya studenter vågar söka sej till Lund efter veckans mässor.

Over and out!