Jag överlevde påsken. Det är mer än vad man kan säga om våran fantastiska snögubbe i Förberget. Värmen och Henkes skottande blev hans död. Vila i frid. Du kämpade tappert och spred fin påskstämning till alla.
Våren har kommit till Åre och det med besked. Eller den dök väl upp för ganska längesen men jag tror vi har försökt ignorera det lite halvt. Neeeej det är mycket snö kvar. Eller?
Nej vet ni vad. Nu är det inte mycket snö kvar. Typ ingen alls. Ändå så kämpar vi in det sista. Vi skottar och skottar och skottar den lilla snö vi har för att lägga den där den bäst behövs för tilfället. Problemet är bara att nu finns det ingen mer snö att skotta. Däremot mindre oceaner har vi gott om. Vattenpumparna går för fullt och det utkämpas VM i dikes-grävning. En och annan lerpöl kan vi också bjuda på.
Och alla gäster, stackarna. Eller vänta, sa jag alla. Jag menar alla 5! Det är lite körigt på jobbet. I söndags hann vi nog bara fika i 2 timmar och igår säkert bara 3 timmar... Där satt vi på varsin stol i Förberget med en kaffekopp i handen och tittade på två tomma liftar. Himla givande.
Nere vid påstiget i Järven var det spännande igår. På var sida om påstiget finns nu en insjö med blandade djup. Det går en lite smal snöbro över detta vattenflöde och där ska gästerna försöka fånga liften. Ja dom får tyvärr försöka fånga den själva för om jag ska hjälpa till måste jag ställa mej i vattnet. Man får nämligen inte plats mer än en människa på den här snöbron, den är för smal. Därav fick vi även rekomendera gästerna att åka en och en i liften. Känns ju bra när vi hela vintern stått och tjajat på dom att åka två och två...
Men nu är förnuftet fångat. Eskil började slakta den ena liften den andra och igår blev sista dagen för våra trogna vänner med vändhjul. Eller ja, förutom Vargen och Nallen som tydligen ska kämpa lite till. Drunkna inte kära barn.
Snöbro i Järven
Även vår kära lifthund Jack har det lite körigt på jobbet...
Nej vet ni vad. Nu är det inte mycket snö kvar. Typ ingen alls. Ändå så kämpar vi in det sista. Vi skottar och skottar och skottar den lilla snö vi har för att lägga den där den bäst behövs för tilfället. Problemet är bara att nu finns det ingen mer snö att skotta. Däremot mindre oceaner har vi gott om. Vattenpumparna går för fullt och det utkämpas VM i dikes-grävning. En och annan lerpöl kan vi också bjuda på.
Och alla gäster, stackarna. Eller vänta, sa jag alla. Jag menar alla 5! Det är lite körigt på jobbet. I söndags hann vi nog bara fika i 2 timmar och igår säkert bara 3 timmar... Där satt vi på varsin stol i Förberget med en kaffekopp i handen och tittade på två tomma liftar. Himla givande.
Nere vid påstiget i Järven var det spännande igår. På var sida om påstiget finns nu en insjö med blandade djup. Det går en lite smal snöbro över detta vattenflöde och där ska gästerna försöka fånga liften. Ja dom får tyvärr försöka fånga den själva för om jag ska hjälpa till måste jag ställa mej i vattnet. Man får nämligen inte plats mer än en människa på den här snöbron, den är för smal. Därav fick vi även rekomendera gästerna att åka en och en i liften. Känns ju bra när vi hela vintern stått och tjajat på dom att åka två och två...
Men nu är förnuftet fångat. Eskil började slakta den ena liften den andra och igår blev sista dagen för våra trogna vänner med vändhjul. Eller ja, förutom Vargen och Nallen som tydligen ska kämpa lite till. Drunkna inte kära barn.
Snöbro i Järven
Även vår kära lifthund Jack har det lite körigt på jobbet...
Ibland går det bra
Ibland går det lite mindre bra
Hej vad det går. Hinner inte ritkigt med att andas men det gör inget, det kan jag göra sen... Just nu är det ganska så mycket annat som går före.
Som till exempel att grilla. Vi gör inget annat känns det som och jag gillar det. Grillsäsongen är ju alltid lite av en favorit och visst blir all mat lite godare om man grillar den.
I torsdags var det grillning hos Micke. Efter några halva misslyckande och x antal Förpuffningar så fick vi igång grillen. En stund senare dök Peppe upp och vi hamnade nu istället på nivån Fy fan vad det brinner. Mat blev det och kvällen fortsatte med underbara klipp från Galenskaparna, tur det finns fler med samma fantastiska humor som jag. =) Och vad vore väl en äkta grillkväll utan lite marschmallows. Synd bara att grillen hade slocknat... Alla sätt är dock bra utom dom dåliga och det går minst lika bra att grilla dom kladdiga sockerbomberna över levande ljus inomhus. Det gäller dock bara att ha lite mer koll på vad man gör, för annars hamnar man lätt på den där nivån igen; Fy fan vad det brinner...
Vi fortsatte med nästa grillning i tisdags. Fast först skulle så klart den stora brännbollsfajten utkämpas. Björnen-personalen mobiliserade sej på Lokattsplätten som nu för tiden ser mer ut som en miniatyr av Stilla Havet. 4 lag blev det och kriget var igång. Det var blött, det var tung snö, det var fantastiska slag och lyror, det var lite mindre fantastiska slag och det var Fredrik och My som skötte snacket. Men framför allt så var det galet kul. Och man vill ju inte skryta men nåt lag var ju lite bättre än dom andra. Typ lag 3, typ mitt lag. Yeah!! Hur bra jag var? Lika bra som jag är på alla sporter som har en boll inblandad...
Efteråt blev det grillning som resulterade i en något urspårad måltid. Hur vore det om vi skulle ta och höja nivån en aning på våra samtal? Jasså inte det...
Som om det inte vore blött nog började det regna lite sakta men säkert. Fler och fler försvann och sökte skydd inomhus. Vilka var kvar till sist om inte i stort sätt alla liftvärdar. Där satt vi och hade det hur trevligt som helst och jag tror inte ens vi märkte att det regnade. Man skulle kunna säg att vi är lite tuffare än alla andra. Eller bara dumma i huvet...
Kvällen fortsatte med bastu och häng på BlueHill innan vi gjorde entré på Bygget. Där skrålade vi lite mer än vad våra stämband önskade men det gör inget.
TAAACK för en kanonkväll allihopa. Björnen-personal is the shit!
Onsdag och dags för nästa grillning, den här gången med liftvärdar och pistörer hemma hos Olle och Ingis i Brattland. Trots att snön är spåslöst försvunnen längs alla vägar fick Elvira köra bilen uppför den fasansfulla backen till deras hus. Vågade inte riskera ännu ett traktorbesök. Allt gick bra och fram kom vi.
I strålande solsken hade vi det hur bra som helst på den halvt färdiga altanen och vilka grillmästare vi är. Fast med lite extra glaze går det ju inte att misslyckas.
När solen försvann och kylan kom krypande så flyttade vi in och det blev lekar för hela slanten. Vi började med "Gissa Röven - Hur mycket har du egentligen spanat in dina arbetskamrater?". Allas rumpor hade mycket snyggt och diskret blivit smygfotade och nu skulle vi helt enkelt gissa vem det var på bilderna. Låter ganska enkelt, var SUPERSVÅRT! Spekuleringarna, skratten och viskningarna i lagen avlöste varandra. "Vem har så mycket häng?" "Vem har så tajta byxor?" "Vem byglar på det hållet?" "Jag känner igen skylten i bakgrunden?"
Vi trodde vi var smarta. Det var vi inte. Tror ändå vi lyckades få hälften rätt... Efter denna lek var vissa lite mer knäckta än andra. Typ Jon. Alla, inklusive han själv var helt säkra på att bilden på hans rumpa var någon helt annans. Hahaha...
Lekarna fortsatte och nu var det dags att ta lite på varandra. Hand mot öra, mage mot rumpa, fot mot lår och så vidare... Helt plötsligt låg vi där i en hög och försökte intala oss själva att vi var lite vigare än vad vi faktiskt var. Det gick sådär. Det var smärta och svett och jag tror vi välte av bara gapskratt ibland. Det blev en jämn match men jag tror Lag Jons Rövkombo knep en liten seger över Lag Peppez Bodega.
Jons Rövkombo
Peppez Bodega
Sista leken för kvällen blev den berömda med ett kortlekskort. En sak kan vi ju enas om när det gäller liftvärdar och pistörer; Vi suger.
Kortet skulle flyttas från den enas mun till den andras utan att händer fick hjälpa till. Med ett läte värre än vår dammsugare så gick det faktiskt ganska bra för oss där vi stod i en ring och var livrädda för att behöva pussa grannen brevid.
Tack för ännu en lyckad kväll med världens bästa arbetskamrater!! =)
Idag ska jag inte grilla. Bara så ni vet.
Over and out!
Som till exempel att grilla. Vi gör inget annat känns det som och jag gillar det. Grillsäsongen är ju alltid lite av en favorit och visst blir all mat lite godare om man grillar den.
I torsdags var det grillning hos Micke. Efter några halva misslyckande och x antal Förpuffningar så fick vi igång grillen. En stund senare dök Peppe upp och vi hamnade nu istället på nivån Fy fan vad det brinner. Mat blev det och kvällen fortsatte med underbara klipp från Galenskaparna, tur det finns fler med samma fantastiska humor som jag. =) Och vad vore väl en äkta grillkväll utan lite marschmallows. Synd bara att grillen hade slocknat... Alla sätt är dock bra utom dom dåliga och det går minst lika bra att grilla dom kladdiga sockerbomberna över levande ljus inomhus. Det gäller dock bara att ha lite mer koll på vad man gör, för annars hamnar man lätt på den där nivån igen; Fy fan vad det brinner...
Vi fortsatte med nästa grillning i tisdags. Fast först skulle så klart den stora brännbollsfajten utkämpas. Björnen-personalen mobiliserade sej på Lokattsplätten som nu för tiden ser mer ut som en miniatyr av Stilla Havet. 4 lag blev det och kriget var igång. Det var blött, det var tung snö, det var fantastiska slag och lyror, det var lite mindre fantastiska slag och det var Fredrik och My som skötte snacket. Men framför allt så var det galet kul. Och man vill ju inte skryta men nåt lag var ju lite bättre än dom andra. Typ lag 3, typ mitt lag. Yeah!! Hur bra jag var? Lika bra som jag är på alla sporter som har en boll inblandad...
Efteråt blev det grillning som resulterade i en något urspårad måltid. Hur vore det om vi skulle ta och höja nivån en aning på våra samtal? Jasså inte det...
Som om det inte vore blött nog började det regna lite sakta men säkert. Fler och fler försvann och sökte skydd inomhus. Vilka var kvar till sist om inte i stort sätt alla liftvärdar. Där satt vi och hade det hur trevligt som helst och jag tror inte ens vi märkte att det regnade. Man skulle kunna säg att vi är lite tuffare än alla andra. Eller bara dumma i huvet...
Kvällen fortsatte med bastu och häng på BlueHill innan vi gjorde entré på Bygget. Där skrålade vi lite mer än vad våra stämband önskade men det gör inget.
TAAACK för en kanonkväll allihopa. Björnen-personal is the shit!
Onsdag och dags för nästa grillning, den här gången med liftvärdar och pistörer hemma hos Olle och Ingis i Brattland. Trots att snön är spåslöst försvunnen längs alla vägar fick Elvira köra bilen uppför den fasansfulla backen till deras hus. Vågade inte riskera ännu ett traktorbesök. Allt gick bra och fram kom vi.
I strålande solsken hade vi det hur bra som helst på den halvt färdiga altanen och vilka grillmästare vi är. Fast med lite extra glaze går det ju inte att misslyckas.
När solen försvann och kylan kom krypande så flyttade vi in och det blev lekar för hela slanten. Vi började med "Gissa Röven - Hur mycket har du egentligen spanat in dina arbetskamrater?". Allas rumpor hade mycket snyggt och diskret blivit smygfotade och nu skulle vi helt enkelt gissa vem det var på bilderna. Låter ganska enkelt, var SUPERSVÅRT! Spekuleringarna, skratten och viskningarna i lagen avlöste varandra. "Vem har så mycket häng?" "Vem har så tajta byxor?" "Vem byglar på det hållet?" "Jag känner igen skylten i bakgrunden?"
Vi trodde vi var smarta. Det var vi inte. Tror ändå vi lyckades få hälften rätt... Efter denna lek var vissa lite mer knäckta än andra. Typ Jon. Alla, inklusive han själv var helt säkra på att bilden på hans rumpa var någon helt annans. Hahaha...
Lekarna fortsatte och nu var det dags att ta lite på varandra. Hand mot öra, mage mot rumpa, fot mot lår och så vidare... Helt plötsligt låg vi där i en hög och försökte intala oss själva att vi var lite vigare än vad vi faktiskt var. Det gick sådär. Det var smärta och svett och jag tror vi välte av bara gapskratt ibland. Det blev en jämn match men jag tror Lag Jons Rövkombo knep en liten seger över Lag Peppez Bodega.
Jons Rövkombo
Peppez Bodega
Sista leken för kvällen blev den berömda med ett kortlekskort. En sak kan vi ju enas om när det gäller liftvärdar och pistörer; Vi suger.
Kortet skulle flyttas från den enas mun till den andras utan att händer fick hjälpa till. Med ett läte värre än vår dammsugare så gick det faktiskt ganska bra för oss där vi stod i en ring och var livrädda för att behöva pussa grannen brevid.
Tack för ännu en lyckad kväll med världens bästa arbetskamrater!! =)
Idag ska jag inte grilla. Bara så ni vet.
Over and out!
Efter att pappa, Kajsa, Mia och Lena övergett mej så dök nästa besök upp. Jag älskar besök. Denna gång var det kusin Marie med familj och galen hund. Hann tyvärr inte träffa dom så mycket men en heldag i backen fick vi. Och att påstå att det var allt annat än fullt ös hade varit en lögn. Vi hann med det mesta mellan Ullådalen och Förberget. Bland annat så traskade vi upp till Skutans topp. Vi gick, och gick, och gick, och gick.... Men till slut var vi uppe och helt klart värt besväret. På 1420 meters höjd är utsikten ganska så najs. Det blev varm choklad i Toppstugan innan vi åkte neråt igen. Nästa gång kanske jag överväga att tolka på skoter ändå... =)
På Skutans topp.
Därefter fortsatte dagen med toppenåkning tills benen inte ville mer. Och så har vi det här med att åka i skogen. Det är inte min grej, när ska jag inse det? Den här gången skulle tydligen Vilma och jag utforska nån skogsslinga i Rödkullen. Det gick ju bra, för Vilma...
Inga kommentarer.
På Skutans topp.
Därefter fortsatte dagen med toppenåkning tills benen inte ville mer. Och så har vi det här med att åka i skogen. Det är inte min grej, när ska jag inse det? Den här gången skulle tydligen Vilma och jag utforska nån skogsslinga i Rödkullen. Det gick ju bra, för Vilma...
Inga kommentarer.
Vill först och främst tacka Lena för den exelplariska uppdateringen. Om jag över huvudtaget har några läsare kvar så hej och välkomna, nu är jag tillbaka. Vet inte ritkigt vad jag ska börja. Kanske där Lena slutade.
Ja hon åkte alltså hem. Det gjorde även pappa, Kajsa och Mia. Hur tänkte ni där? Och vart tog helgen vägen? För min del hade ni väldigt gärna fått stanna betydligt längre.
Men ja, vi har rusat in i april och därmed också aprilväder. Häromdagen 11 plus och strålande solsken, igår snöstorm och idag plaskblött. Här får man alla varianter.
Precis som alla andra månader så har ju april en första dag. Då bör man inte tro på allt man ser och hör... Det var det dock vissa gäster som gjorde och jag tackar ödmjukast för att ni förgyllde min eftermiddag med att valla skidorna. Hoppas det blev bra glid ;-)
Appropå bra glid, idag var det tvärtom. Trots nyvallade skidor så var det stopp i backen, totalt tvärstopp om jag ska vara ärlig. Kämpade mej bort till Sadelliften där det blev fika och skitsnack med Tommy en stund. Därefter tillbaka till kära Förberget där jag följade med Fredrik och hans skidskolebarn ett par vändor i Björnlandet. Kände att det var en lagom nivå idag med tanke på mysvädret.
Avslutade min fantastiska skiddag med att träffa på veckans charmtroll, Greta 5 år. Vi har blivit lite av bästisar i veckan när hon har åkt hos mej i liften. Så jag frågade helt enkelt Gretas föräldrar om jag fick kidnappa deras dotter en stund och så blev det ett par åk till i Björnlandet och älgbanan. Fick en stor kram innan jag och mina dyblöta kläder traskade hem.
Har precis fått lite lunch i magen. Eller fått och fått, fick minsann laga den själv. Vi har kommit till det stadiet nu här på Lilla Blåkulla att vi måste börja äta upp all mat vi faktiskt har i kylen och frysen. Det är ju inte jättelång tid kvar. Känns som om det kan bli ganska så spännande maträtter när man lever i tron vi-tager-vad-vi-haver. Annars kastar vi, nej inte vi förresten. Kylskåpet kastar ut mat den inte tycker om. Eller kanske mer tycker att det är lite överfullt. Först kom en burk gräddfil, därefter en mango och till sist en halv portion tacos. Det gäller att vara beredd när man öppnar kylen.
Och så är det dags för Linda att bli frisk. TYP NU!!! Och komma tillbaka till oss. Hur sjutton tror du att vi ska hinna tömma barskåpet när du inte ens är här? Och våra pucko-middagar är inte samma sak utan dej.
Och så var vi där igen, säsongen är snart slut. Vare sej vi vill eller inte. Och det är klart att vi inte vill. "Jag-ska-snart-åka-hem-ångesten" ligger som en tät dimma över hela Åredalen... Vi kom ju nyss hit. Det kan omöjligt ha gått nästan ett halvår. Eller? Aja, nu skiter vi i det och njuter av tiden som kvar. Jag älskar livet här.
Hårda dagar på jobbet...
Vill egentligen inte nämna det här ämnet i ännu ett inlägg men jag tror jag måste. Bilar. Inte min grej. Under helgen som Lena och familjen var här så lyckades jag köra av vägen två gånger och få bilen bortbogserad en gång. Heja heja. Nu har oljelampan börjat bråka med mej och dessutom går det bara att svänga åt vänster. Typ. Tror det kan vara dags för en liten (eller kanske megastor) service när jag kommer hem med bilen. Om vi nu kommer hem...
Efter förra årets tjäderincident är jag lite halvt opepp på att springa själv. När det sen stog i tidningen att en tjäder far runt och retar folk och bilar, på exakt samma ställe där vi hade våret kära möte så var det totalt nej. Men då är det tur att det finns fler idioter som vill springa i snö och slask. Allt bli lite trevligare om man är fler.
Och snart är dags för nästa pass. Ska gå och dra på mej springkläderna och sätta kurs mot Vålådalen där benen ska få kämpa idag.
Simma lugnt!!
Ja hon åkte alltså hem. Det gjorde även pappa, Kajsa och Mia. Hur tänkte ni där? Och vart tog helgen vägen? För min del hade ni väldigt gärna fått stanna betydligt längre.
Men ja, vi har rusat in i april och därmed också aprilväder. Häromdagen 11 plus och strålande solsken, igår snöstorm och idag plaskblött. Här får man alla varianter.
Precis som alla andra månader så har ju april en första dag. Då bör man inte tro på allt man ser och hör... Det var det dock vissa gäster som gjorde och jag tackar ödmjukast för att ni förgyllde min eftermiddag med att valla skidorna. Hoppas det blev bra glid ;-)
Appropå bra glid, idag var det tvärtom. Trots nyvallade skidor så var det stopp i backen, totalt tvärstopp om jag ska vara ärlig. Kämpade mej bort till Sadelliften där det blev fika och skitsnack med Tommy en stund. Därefter tillbaka till kära Förberget där jag följade med Fredrik och hans skidskolebarn ett par vändor i Björnlandet. Kände att det var en lagom nivå idag med tanke på mysvädret.
Avslutade min fantastiska skiddag med att träffa på veckans charmtroll, Greta 5 år. Vi har blivit lite av bästisar i veckan när hon har åkt hos mej i liften. Så jag frågade helt enkelt Gretas föräldrar om jag fick kidnappa deras dotter en stund och så blev det ett par åk till i Björnlandet och älgbanan. Fick en stor kram innan jag och mina dyblöta kläder traskade hem.
Har precis fått lite lunch i magen. Eller fått och fått, fick minsann laga den själv. Vi har kommit till det stadiet nu här på Lilla Blåkulla att vi måste börja äta upp all mat vi faktiskt har i kylen och frysen. Det är ju inte jättelång tid kvar. Känns som om det kan bli ganska så spännande maträtter när man lever i tron vi-tager-vad-vi-haver. Annars kastar vi, nej inte vi förresten. Kylskåpet kastar ut mat den inte tycker om. Eller kanske mer tycker att det är lite överfullt. Först kom en burk gräddfil, därefter en mango och till sist en halv portion tacos. Det gäller att vara beredd när man öppnar kylen.
Och så är det dags för Linda att bli frisk. TYP NU!!! Och komma tillbaka till oss. Hur sjutton tror du att vi ska hinna tömma barskåpet när du inte ens är här? Och våra pucko-middagar är inte samma sak utan dej.
Och så var vi där igen, säsongen är snart slut. Vare sej vi vill eller inte. Och det är klart att vi inte vill. "Jag-ska-snart-åka-hem-ångesten" ligger som en tät dimma över hela Åredalen... Vi kom ju nyss hit. Det kan omöjligt ha gått nästan ett halvår. Eller? Aja, nu skiter vi i det och njuter av tiden som kvar. Jag älskar livet här.
Hårda dagar på jobbet...
Vill egentligen inte nämna det här ämnet i ännu ett inlägg men jag tror jag måste. Bilar. Inte min grej. Under helgen som Lena och familjen var här så lyckades jag köra av vägen två gånger och få bilen bortbogserad en gång. Heja heja. Nu har oljelampan börjat bråka med mej och dessutom går det bara att svänga åt vänster. Typ. Tror det kan vara dags för en liten (eller kanske megastor) service när jag kommer hem med bilen. Om vi nu kommer hem...
Efter förra årets tjäderincident är jag lite halvt opepp på att springa själv. När det sen stog i tidningen att en tjäder far runt och retar folk och bilar, på exakt samma ställe där vi hade våret kära möte så var det totalt nej. Men då är det tur att det finns fler idioter som vill springa i snö och slask. Allt bli lite trevligare om man är fler.
Och snart är dags för nästa pass. Ska gå och dra på mej springkläderna och sätta kurs mot Vålådalen där benen ska få kämpa idag.
Simma lugnt!!
