Första helgen på ett halvt liv som jag är hemma och inte har massa grejer jag ska fara iväg på. Rätt skönt. Men ändå megastressigt.
Hemma i huset här råder totalt förvirring, kaos och tredje världskriget. Alla ska byta rum med varandra. Jag ska upp på övervåning i pappas gamla rum, pappa ska på något sätt trycka in sej i mitt rum, Kajsa ska fytta upp till   Göran (som vi fortfarande inte har hittat) och Kajsas rum ska väl bli någon form av gästrum/datarum. Allt det här på en tidsplan på 78 år. Typ. Eller förhoppningsvis bara några veckor.
Började igår med att konka upp min säng iaf. Fast sängramen fick inte följa med. Den hamnade på blocket istället och 3 timmar och 19 minuter senare var den ute ur mitt liv. Blocket är bra skit.

I och med denna omorganisation så följer det oundvikliga. Det man undviker in i det längsta bara för att man vet hur tråkigt och tidskrävande det är: RENSA!!! 
Rensa vinden. Rensa källaren. Rensa garderoben. Rensa allt.
Och fy sören så mycket skit det finns här.

Måste klämma in ett litet citat här från min kompis Kristins blogg. Hon har fattat det här med rensning:

Följ endast paragraf ett, släng så mycket som möjligt! Med hänsyn till paragraf två, slänga kartor är en dödssynd.

Det är lite så jag arbetar här nu. Att slänga en orienteringskarta finns inte. Att dom sen tar upp 736 pärmar räknas inte. Det är som om påven skulle slänga bibeln.

Men annars går det bra. Den ena sopsäcken efter den andra lämnar huset. Dom kommer i för sej inte så långt från huset så här i dagsläget. Men en mellanlandning i garaget innan tippen väntar har ingen dött av.
Igår gav jag mej på mina gamla skolsaker på vinden. Okej att man sparar litegrann av det man gjort i skolan under sina år. Men HALLÅ!! Jag hade sparat precis allt. Varenda litet papper, skrivbok, övningsblad, läsböcker SEN LEKIS!!!  Det var några lådor kan jag tala om. Ibland undrar jag vart det gick snett.

Men nu är det borta. Kaputt väck. 5 bananlådor blev en liten kartong. Lite måste man faktiskt spara. Som till exempel alla mattegrejer från gymnasiet. Någon liten ond ande säger mej att detta tyvärr kan komma till användning. Jag tror även att jag skulle kunna använda min mattelärare Lisa men samma ande säger att hon inte vill ligga i en kartong på min vind tills den dagen. 
Det finns dock ett arbete jag fortfarande saknar och det är den berömda Ryska Revolutionen som skrevs i årskurs 9. Vår underbara lärare Susanne blev lite trött på att läroböckerna försvann och sa att arbeterna får vi tillbaka när alla böckerna är tillbaka i skolan. Så här 6 år senare saknar hon nog fortfarande lärobäcker för den där revolutionen är det ingen i 9A som har sett röken av. Jag väntar några år till...


Igår blev det även en långpromenad med Kajsa. Sjuhalla runt som i vanliga fall tar max 1,5 timme att gå. Igår blev det 2 timmar och en kvart. Fika med gamla grannar, träffa orienterare och gratta Björn på 60-årsdagen förlängde rundan något. Men oj så trevligt. =)

Nu blir det snart lite fika här med släkt och vänner. Papps har visst fyllt år.

Over and out.
Spindlar precis överallt. På golvet, i taket, på väggarna, i dörröppningen hänger dom ner, i fönster, mellan fönster och bakom kopiatorn. Överallt.
Det är är lite mindre mysigt på jobbet just nu. Spindlarna har invaderat kontoret och detta till vår något måttliga förtjusning. Idag försökte även en spindel att våldsamt attackera Anette och flög på henne när hon öppnade fönstret. Hon gjorde det enda rätta och smällde såklart igen fönstret igen och vi hoppas att denna attack blev det sista vår åttafotade kamrat gjorde.
Imorgon kommer Anticimex. YES! Med högsta beredskap och bekämpning hoppas jag att dom kan ge Bengt, Dan, Sven, Kjell, Jan (ja, jag tycker att f.d. medarbetare på Södra var ett passande tema på spindel-namn) och alla andra en omgång. Adjöss!

Fångarna på fortet. Äntligen tillbaka skulle jag vilja säg. Jag älskar detta program. Man får även lite nostalgi-vibbar när man sitter där och hejar på folk som kämpar bland spindlar och klätterväggar.
MEN. Nu kommer gnällspiken Susanne fram lite. Hur sjutton tänkte dom när dom valde att lägga hela serien på en vecka? 6 avsnitt, måndag till lördag och sen är det över. HALLÅ!! Fångarna på ortet ska gå en gång i veckan, lämpligen fredag eller lördag. Så man har någonting att se fram emot och så varar det längre. Men men, man kan inte få allt här i världen.

Idag var Lag Idol med där bland annat Kevin Borg ingick. Och jag vill verkligen inte vara taskig, jag tycker Kevin är supermysig och jag vet inte hur länge han har bott i Sverige. Men han gjorde min kväll med sin underbara kommentar:

"Jag visste att han hade åkt en del skidor. Men han är ju jättebra. Till och med världsmästare har jag fått höra. Jag trodde han hette Gunnar."

Hahaha. Underbart. Men Charlotte Kalla visste inte heller vem Gunde Svan var. Hon trodde att hans största merit var just som programledare för Fångarna på fortet. Så Kevin, du är förlåten.
Imorgon ska Lag Handboll vara med. Det ser vi fram emot.

Här uppdateras det inte så det stör. Men det vore ju synd att störa någon. Och framför allt mej själv och min kompis Herr Sömnbrist. Förstår inte vart mina dagar tar vägen. Jag tvivlar starkt på att mitt dygn faktiskt har 24 timmar. Jag gissar på närmare 18. Och precis som på den gamla goda tiden på en viss Borg så är det självklart sömnen som bli lidande. Det är hårt att vara arbetare i Kungens tjänst. Men som vi alla vet måste någon bevaka kusten. Eller rättare sagt fakturorna i Agresso.
 
Jobba - Träna - Äta - Försöka vara lite social. Och där var mina 18 timmar slut.

Ta det här på rätt sätt nu men jag skulle verkligen behöva vara lite arbetslös ett tag. Har sjukt mycket jag ska göra känns det som. Samtidigt som jag är jätteglad att jag har ett jobb. Dagens i-landsproblem blir bara värre och värre.

Men mycket kul hinner man med på 18 timmar per dygn kan jag lova.
Sen förra inlägget har bland annat följande hänt:

* Jag har varit i Linköping hos mina kära vän Lena. Hon och Emil som nu bägge två är färdigpluggade (ÅNGEST!!!) har lämnat det kära Ryd och bosatt sej i Abisko. Ja rondellen alltså. Och alltså inte mitt i rondellen, för där har vi helt andra problem. Problemet stavas EHCGZLSTJ.
Hos Lena och Emil blev det inflyttningsfest, panikhandling, gräsliga gardiner, 64 toarullar, eget rum, ett badkar där man får ligga ner och duscha och bakis-caching. Tack för ännu en FAAANTASTISK helg.

 

* Midnattsloppet i Stockholm är avklarat. I år var det ett hav av 21000 neongula idioter som kämpade sej runt en mil på söder mitt i natten. Varmt var bara förnamnet. 28 grader vid kl. 23:00. Skönt. Nej. Så vidare bra gick det väl kanske inte. Men mamma, Kristina och jag lever iaf. Och det är tyvärr mer än vad man kan säg om alla deltagare. För två personer blev Midnattsloppet det sista dom gjorde. Riktigt obehagligt och jag bara ryser när jag tänker på det.
Oändligt många liter vatten blev det, både innan och efter loppet. Vilket också ger en markant ökning på antalet toabesök. Men så länge kroppen vill bli av med vatten har den tillräckligt i sej så jag ser det som ett gott tecken.
Självklart bodde vi på lyxhotellet i Haninge där det ingår helpension, sköna sängar, internet, privat-chaffis, cykel för caching-runda, fläkt och framför allt mycket trevligt sällskap. Tack Ulla-Lena och Uffe.



 

* KAJSA HAR KOMMIT HEM!!!
Efter 13 månader på vift i USA har hon nu hittat hem. Skönt tycker jag. Med ett berg av packning stövlade hon in här. Berget hade från början varit ännu större men nån viktig person tyckte att det vägde lite mycket och mitt på flygplatsen fick hon sätta sej att packa upp och slänga saker. Det hade jag velat se. Hennes mobiltelefon blev dock kvar på en toalett på flygplatsen i Denver, men vem är förvånad? 
Men flyt har ungen när det gäller annat, efter 8 dagar i Sverige har hon skaffat sej ett heltidsjobb. Hur gör hon?
Igår var det partaj här hemma för att fira hemkommandet. Det grillades, snackades skit och regnade. Därefter gav jag upp, lämnade party-deltagarna på altanen, och tittade på en film tillsammans med mitt vinglas. Tänkte jag skulle sova lite sen. Jo tjena mittbena (vilket Kajsa inte alls skulle passa i?). Det skrålades julsånger och skektes korv för glatta livet. Vid 4 tror jag nog att resterna av festen och även en trött storasyster sov.
Himla osis bara att jag skulle upp lite halvtidigt för att springa orienteringstävling. Med trötta ben och en trött hjärna var det en mindre katastrof till orienteringslopp.

Lyckligtvis är jag nu hemkommen från en mycket trevlig avslutning på denna lördag. Kräftskiva/30-årskalas med släkten på papps sida. Det var min kära kusin Robert som fyllde 30, det var ju synd att han inte hade käpp med sej.

Nu ska jag sova lite. Imorgon blir det lite mer orientering och sen 18-årskalas.
Godnatt!
En veckas semester på hela sommaren. Dom flesta skulle nog spendera den på stranden. Ta en liten resa till nåt varmt och soligt. Ligga i hängmattan med en bra bok. 

Men det finns 16069 människor som gjorde något helt annat. Dom packade stövlar och regnkläder. Klaffsade i lera upp till knäna. Blev dyblöta av allt regn. Cyklade omkring som tosingar i en främmande stad. Försökte förstå karta och kompass i en stenig skog. Käkade pasta och havregrynsgröt. Hade det mysigt värre i tält och husvagnar på en lerig åker.

Är dom helt dumma i huvet kan man undra?  Nej, dom är orienterare och veckan kallas såklart O-Ringen. Eller 5-dagars. Kärt barn har många namn.


Har ingen aning om vem mannen är men tycker det var en himla vacker bild. Beskriver veckan ganska bra.



Fast jag ska börja med en rättelse av mej själv. Alla bodde inte i tält och husvagnar. En del hade det ganska bra inomhus. Lite oförskämt bra om jag ska vara ärlig.
I det stora huset på Hemvärnsvägen flyttade vi in, familjen bestående av Erik, Jonathan, Linus, Ola, Patrik, Petter, Kristin, Rasmus och jag själv.
Efter att ha bott i husvagn eller på luftmadrass i någon skabbig klubblokal dom andra åren var det här ganska ganska så najs. Det var ju nästan så vi övervägde att inte tvätta kläderna till sista dagen, då ska man ju enligt alla regler och traditioner lukta apa.

 

  



Familjemiddag varje kväll.



Terrängen i Närke är intressant. Svårt, stenigt och böikgt. Och så superfint på sina ställen. Kul hade jag även om det bara blev 3 etapper för mej i år. Att jag alltid lyckas lägga mina förkylningar under O-Ringen. Medeldistansen gick helt klart bäst, riktigt rolig terräng och bana. Tredje etappen kan vi glömma. För jag hade förmodligen glömt min hjärna. Givetvis sprang jag med gps-klocka just denna dag och den enstående rutten finns att beskåda på RunOway.

  

Vädret var väl kanske ingen hit. Men det ska tydligen vara så när O-Ringen går i Närke har jag hört. Ösregn alla dagar utom 2. Underbart. Tacka gud för människan som uppfann regnkläder. Och bastun. Och hemmabio i källaren.

Av dom där 16069 startande så var det 5 personer som det var lite extra kul att träffa. Nämligen Familjen Key från Melbourne, Australien. Min och Idas "familj" som vi våldgästade för glatta livet under några veckor förra vintern. Lika galna och underbara som vanligt. Det måste bli ett besök till Australien igen...

Vem vann då?
Ja det kan man undra? Simone vann, inte så oväntat. Kipsen vinner pris för snyggast design. Petter vinner pris på att snacka mest skit. Jonathan vann bästa placering i huset med sin 10:e plats. Jag och Linda vann definitivt inte på crocket. Erik vinner tävlingen på att hitta bäst boende. Ola och Linus vinner tävlingen mest nedlagda blogg.

  

Och vinner man inte någon av dom fem första etapperna så får man ju helt klart se till att vinna sjätte. Och det tror jag vi gjorde, allihopa. Pizzakväll, förfest, taxi, Martin Stenmark i regnet, fullt ös medvetslös till härlig ol-teams-musik, promenad hem i lera, efterfest i jaccuzin (nej förlåt, bubbelkoppen) och sen däckade jag och Karna i barnrummet bland vita gitarrer och blomhattar.

Typ världens bästa sjätte. Typ världens bästa O-Ringen. Tack familjen!!!  Ska vi börja leta hus till Hälsingland
2011?