29 Jan

21:46

Det gaur inte.

Dialekter är roligt. Ibland går det bara inte att dölja vart man kommer ifrån. Som i måndags.
Stod i liften och fram kom en man i knallgult helställ. Frågade någonting om öppettider. Tror inte ens att jag hörde frågan ordentligt. Det enda jag hörde var den underbara brutala Karlskrona-dialekten. Folk tycker att jag pratar roligt ibland men tjena. Här var det så jag hade svårt att hålla mej för skratt. Eller nej, jag kunde inte hålla mej för skratt.
Mannen i gult åkte upp. När han kom ner igen var jag tvungen att fråga:¨
- Är du från Karlskrona?
- Jajamen, från Nättraby...

Efter återkommande samtal hela dagen, och hela veckan för den delen, har vi kommit fram till att hans föräldrarhem ligger 3 hus från mitt, granne med sop-Lennart. Nu bor mannen i fråga på Parkvägen, strax innan katastrofområdet. Han talade om för mej att pappa minsann höll på att renovera stugan på tomten. Haha, tur att nån håller koll på pappa när jag inte är hemma.

Det är konstigt hur det helt plötsligt känns som om man känner någon, efter ett kort samtal. Bara för att man råkar vara från samma lilla håla och nu möts 110 mil därifrån.
Lovar att jag ska säga hej nästa gång jag möter honom på Ica där hemma. =)

Åre 2010/2011

Kommentera

28 Jan

22:03

Vårkänslor?

2kommentarer

Tänkte jag skulle ge mej på en liten uppdatering här ifrån Åre. Jag mår bra. Hur bra som helst.
Vädret däremot mår inte lika bra. Man skulle kunna tro att det redan är slutet av april. Inte helt bra. Just nu jobbar vi så här:
Plusgrader i några dagar med regn. Äckligt värre. Alldeles för mycket snö smälter bort. Det är blött och nästan lerigt på sina ställen. Inte okej alls. SEN blir det minusgrader några dagar och vad händer då? Jo det blir is av precis alltihopa. Isgata på vägarna, totalt livsfarligt. Liftarna isar halvt sönder sej och nödstopparna har frysit fast. Och så har vi det här med bilar. Stackars lilla Pärlan. Eller kanske mer stackars Elvira som fick hjälpa mej att hacka fram min lilla bil. Först hade låset frysit och jag fick inte in nyckeln. Efter mycket tålamod och en tändare kunde jag låsa upp dörren. På passagerarsidan. Heja. Men tro inte att det gick att öppna dörren för det. Nej då. Kunde däremot öppna en av bakdörrarna och därifrån fick vi börja jobba. Låsa. Låsa upp. Låsa. Låsa upp. Rycka. Dra. Slita. Sparka inifrån. Efter en bra stund och några akrobatiska övningar gick alla fyra dörrar att öppna. Tack för hjälpen kära sambo.
Just nu är vi på plusgraders-stadiet. Om några dagar ska det bli minusgrader...

Så har vi det här med handbollen ja. Har helt slutat prata med danskar jag träffar på liften, i ren protest. Tur att det inte är så mycket fransmän här för dom hade inte fått en trevlig morgondag. Jäkla skitmatch ikväll. Så nära men ändå så långt borta. Eller kanske mest långt borta men man slutar ju aldrig hoppas. Nu väntar bronsmatch på söndag, blir säkert Danmark en gång till. Andra gången gillt? Det hade suttit så himla fint.

Det är 55 (shit vad länge...) dagar kvar till torsdag vecka 12. Något att se fram emot vill jag lova. För då kommer Pappa, Kajsa, Mia och Lena på besök. Längtar som Sören. Längtar efter Sören? Aja, bara se till och kom hit snart hörni. =)

Förra torsdagen hade vi en liten personalfest, även kallas Julgranplundring. God mat och en härlig kväll på Lilla Tyrolen. Bäst var såklart julklappsutdelningen med alla fina rim. Ingis bjöd på dragspel och vi bjöd på vacker (?) allsång.
I går var vi på Bygget och lyssnade på Jay Smith. Han gör Like a prayer grymt bra, det bara är så. För övrigt hade vi en sjukt rolig kväll och blev kvar betydligt längre än vad vi hade tänkt. Tur det är på det hållet... Lite halvsegt att gå upp i morse ja, men det kan det vara värt ibland.

En helt vanlig kväll på Bygget med vänner jag tycker väldigt mycket om.

På jobbet går det bra. Fortfarande ganska lungt på sina ställen. Typ Förberget (jag vägrar säga Järven). I Nallen däremot strömmar det på bra emellanåt. Som fredagar när det är skidskoleavslutning i 3 omgångar. Helt plötsligt hade jag ett hav framför mej bestående av barn, föräldrar och skidlärare och alla skulle upp. Helst samtidigt. Någon trillade, någon började gråta, någon var försvunnen, någon pratade ett språk jag inte kunde ett ord på och Appe Älg bjöd på snygga dansmoves. Mycket spännande och man behöver inte oroa sej för att frysa. Andra omgången skidskoleavslutning fick Adam ta hand om, mitt huvud behövde vila.

Idag har det varit slappkväll. Så himla skönt. Tyckte jag kunde få det efter alldeles för många kilometer i längdspåret igår. En pizza från Carins och lite choklad satt fint.
Nu tror jag det är läggdags på Lilla Blåkulla.

Over and out.

Åre 2010/2011

Kommentera

23 Jan

21:13

Heja heja!!

1kommentarer

Jag tycker verkligen inte om bollsporter. Att spela dom alltså.
Men att titta på handboll, det kan vara det bästa som finns. Nej jag vet, det är inte Bengan Boys och gurkburkar längre men det är baske mej inte långt därifrån. Mina kvällar är räddade. I soffan sitter vi och gapar och skriker som idioter och inte förrän slutsignalen låter kan man börja andas normalt. Hur vore det om grabbarna kanske kunde ta och avgöra lite innan det är 2 sekunder kvar. Eller, fast nej, vad tråkigt det hade varit... och svensk handboll är svensk handboll, den ska ge magsår, ångestattacker och ett behov av valium.
Semifinal nästa. Nu kör vi!

Åre 2010/2011

Kommentera

19 Jan

17:16

Onsdag

1kommentarer

Började med ett något fnittrigt morgonmöte. Elvira och jag kan spåra ur ibland. Därefter stövlar Adam in sjungandes på en sång om bävrar. Mötet avslutas med att Olle mumsar taco-chips till frukost. Ibland undrar man var det gick snett i denna skaran med folk. Men en trevlig dag på jobbet blev med lite sol i ögonen, helagoa ungar, lite mindre helgoa ungar (förlåt men skulle kunna gräva ner ungen i lila jacka...) och en arbetskamrat som nästan somnade stående.
Nu är det kväll. Mot soffan.

Åre 2010/2011

Kommentera

18 Jan

17:11

Det är mycket nu...

0kommentarer

Oja. Det är mycket nu. Det är lite körigt. Men jag lever. Bloggen också.
Jobbar och sliter för fullt när jag inte ligger hemma med feber och annat skoj. Förkylningarna jagar mej som aldrig förr och jag hoppas än en gång att jag nu har friskförklarat mej själv för ett bra tag framöver. Gymmet och längdspåren får sej en omgång ibland. Vi kollar så Bygget och Dippan håller ställningarna då och då. Skidåkningen vid Sadel/Högås undersöks nästan varje gång vi är lediga. Och mellan allt det här så intar vi soffläge och bara njuter. Livet i Åre - Livet på en pinne! =)

Dessutom tänkte jag bara meddela att jobbar man i barnlift så får man vara väldigt barnslig. Jag får ha min SvampBob-mugg med mej varje dag. Jag får titta på Lejonkungen. Jag får ha mina aptofflor (?) i lifthuset. Jag får gå runt och sjunga Bumbjörnarna.
Och appropå SvampBob så har jag försökt förklara hela hans livssituation för min chef. Han lyssnar noga och är nu även lite sugen på att lära sej sången.

Just nu är det ganska lugnt på folk här. En del ryssar biter sej envist kvar men det är smällar man får ta. Annars är det några tappra själar som far upp och ner i Nallebacken och behöver inte direkt trängas. Jag tror vi håller andan lite innan sportloven här nu.

Over and out!

Åre 2010/2011

Kommentera

17 Jan

16:58

Oh-Rey v.2

1kommentarer

Inte version 2. Den kommer sen. Vi menar vecka 2. Typ världens bästa vecka. För då var mitt favvopucko Leeeena på besök hos mej här i Åre. Fullt ös medvetslös är nog en bra sammanfattning på den veckan. Kan du inte komma tillbaka typ nu. Ingen annan förstår det här med att åka Björnlandet, gräva efter cacher i snön en timme, spana på Sören, åka stjärtlapp tills det inte längre finns nån stjärtlapp kvar (eller hela termobyxor för den delen) och titta på Glee och skratta tills tårarna sprutar. Men ja, det är ju snart vecka 12, bara 64 (?) dagar kvar. Hoppas hoppas!! Till dess måste vi göra följande:
Köpa nya stjärtlappar
Lära oss hur många verser svenska nationalsången har
Fixa lite mer Glee
Skaffa oss varsitt liv?
Öva på att göra flaggstången. AAAJ!

Tack för en faaaaaantasktisk vecka. =)

Flaggstångsförsök 1.

Flaggstångsförsök 2.

Handboll är en väldigt spännande sport..

Mot Björnlandet..

Tur att även Bodil var på plats... ;-)

Och så lite geocaching under Stor-Åke. Nej inte i Undersåker...

Det gick väl sådär...

Åre 2010/2011

Kommentera

07 Jan

17:15

Tingeling tingeling och dom fattar INGENTING!!!

3kommentarer

Massinvasionen från öst är här. Det kan vara den värsta veckan på hela säsongen. Med pälsmössor, guldkläder och vodkaflaskor stövlar dom in och tar över precis allt. Stugor, liftar och backar. Och det bästa av allt, dom begriper inte ett ord engelska. Jag älskar det här. NOT! Och som extra grädde på moset har jag pyntat mina ben med några nya blåmärken, det är så skönt med flaxande stavar överallt.
Har totalt gett upp att ens försöka prata engelska med dom. Jag pratar svenska med allt och alla just nu, det har samma effekt. Det är ändå med ett brutalt överdriver kroppsspråk man kanske kan göra sej förstådd.
Nu tar vi några djupa andetag och håller ut nästa vecka också. Sen har dom åkt hem.

Bjuder på den enda frasen man behöver kunna (uttalet är lite tveksamt):

стоять последним в лифточередь - Ställ dej sist i liftkön.

Åre 2010/2011

Kommentera

05 Jan

21:49

Alltid lär man sej något...

0kommentarer

När jag jobbar har jag följande namnskylt på min jacka:

Häromdagen utspelade sej följande konversation i Nalleliften:

Gäst: Är det någon som har mobbat dej för att du är från Nättraby?
Susanne: Nej inte än, tänkte du bli den första?
Gäst: Njaa, Karlskrona och Ronneby är ju värre...
Susanne: Ööh jaha, tack eller nåt.
Gäst: Vet du vad Heruler är förresten?
Susanne: Nej inte en aning.
Gäst: Slå upp det när du kommer hem.

Sagt och gjort. Wikipedia fick rycka in och jag har nu lärt mej ett och annat. Tur att gästerna gärna delar med sej av sina kunskaper. Eller ja, uppmanar att lära sej något iag.

Heruler

Heruler, (lat. Heruli l. Eruli), ett från mitten av 200-talet e.Kr. till mitten av 500-talet namn på germanska folkgrupper, på 300-talet ofta romerska hjälptrupper. Sambandet mellan olika grupper av heruler är dunkelt och omtvistat.

Troligen hade herulerna vissa band till södra Skandinavien: Enligt Jordanes hade de fördrivits från sina hem av danerna innan de deltog i folkvandringarna på kontinenten.^[1] Den grekiske historikern Prokopios, som berättade om dem, hävdade att dessa heruler efter sitt nederlag splittrades i två grupper: en som bosatte sig i Illyricum och en som vandrade genom danernas land och sedan bosatte sig i Thule på andra sidan havet i närheten av en folkrik stam som kallades för Gautoi, vilket bara kan tolkas som götarna.^[2] Runt 250 e.Kr. dök en grupp, enligt Jordanes, upp runt den nordöstliga bukten Azovska sjön. Vid Svarta havet härjade de, till en början även till havs tillsammans med goter, tills det att stammarna börjar bli oense. Herulerna besegrades av den östgotiske kungen Ermanarik och inordnades i hans stora rike i nuvarande Sydryssland.^[3]

Herulerna omnämns som plundrare i Gallien, Spanien, på Balkan (Aten, Sparta mfl) och möjligen vid Svarta havet (helouroi). I samband med goternas angrepp på romarna vid Svarta havet vid mitten av 200-talet e.Kr. nämns de som den folkstam som stod för de största räderna till sjöss och försökte erövra Byzantion (som senare blev Konstantinopel). "Dessa anfall räknade ofta så många fartyg att de mer kunde betraktas som flytande kungariken än som sjörövareskader" enligt en samtida betraktare. De besegrades dock andra gången de kom till Aten, och en stor del av herulerna stupade eller blev tillfångatagna. År 268 e.Kr. kommer de tillbaka tillsammans med goter och flera andra stammar, men besegras på nytt av kejsar Claudius II Gothicus i slaget vid Naissus (i Serbien) där tiotusentals germaner lär ha stupat.

I början av 300-talet e.Kr. nämns herulerna som ett av de folk som översvämmar Gallien efter kejsar Diocletianus död. När hunnerna stormade fram mot Svarta havet och Balkan, invaderades romarriket av germaner och herulerna deltog tillsammans med goterna i slaget vid Adrianopel år 378, där romarna led ett stort nederlag.

Herulerna tycks en tid ha uppehållit sig i nuvarande Slovakien och senare i Pannonien (Ungern). Många gick i tjänst hos Odovakar i Italien, den härskare som 476–93 styrde Italien. Odovakar har också kallats Rex Herulorum, ”herulernas kung”. Odovakar utmanades och besegrades av östgoterna under Teoderik den store. Teoderik höll sig väl med herulerna, och den heruliske ledaren Rodulf förärades både stridshäst och rustning av Teoderik. Denna grupp heruler blev på 470-talet en regional stormakt, men de besegrades ca 510 av langobarderna och var sedan av sekundär betydelse tills de assimilerades av andra folk. Den grekiske historieskrivaren Prokopios har beskrivit hur en del av herulerna återvandrade till Skandinavien: De ska ha vandrat genom ödsliga trakter upp till danerna, fick tåga genom danernas land, och begav sig till "Thule", där de ska ha slagit sig ner bland "gauterna", som oftast tolkas som göterna.^[3]

Vissa forskare har velat placera de till Skandinavien nyanlända herulerna i Blekinge och Värend, men det beror på en rad av lösa antaganden.^[4] Detta har medfört att begreppet heruler används inom svenska flottan som skämtsam benämning för blekingebor. Mats G. Larsson anser det troligare att det var till Sveriges västkust de kom. Det finns vissa indicier som stödjer detta, bland annat den stora koncentrationen fornborgar i området, och det faktum att man funnit brakteater i området närmast kusten men inte i västgötarnas kärnområden. Uppgifterna om herulernas nya bosättningsplats är dock så vaga, och det arkeologiska materialet tillåter så många tolkningar, att det inte kan bli fråga om något annat än spekulationer.^[5]

I Sösdala och några andra skånska orter, har det gjorts fynd, primärt förnämlig hästutrustning från folkvandringstid, som har en dekor som kallas "Sösdala-stilen". Fynden i Sösdala kan kopplas till en kult där hästen spelat en roll som totemdjur. Fynd som liknar dessa fynd i Skåne har även gjorts i Öst- och Mellaneuropa och då ställts i samband med östeuropeiska ryttarfolk, primärt hunnerna. Sösdalafynden kan ha förts till Norden av en grupp människor som varit influerad och/eller beroende av hunnerna. Detta har kopplats till herulerna, men osäkerheten kring dessa slutsatser är stor.

Slut på lärandet för idag.
Over and out.

Åre 2010/2011

Kommentera

05 Jan

21:31

Hej 2011

0kommentarer

2010, vart tog du vägen? Man undrar. Men helt plötsligt var det slut. Och ska man fira nyår är det lika bra att göra det ordentligt.

Dagen började med storhandling på Ica inför kvällens middag med hela familjen Blåkulla. Vi fortsatte med skidåkning och sen hem för lite slappande. Det är dock aldrig bra att börja slappa, det är liksom så svårt att sluta. Soffan är skön, sängen likaså... Efter att halvt ha sparkat in oss själva i duschen var vi iaf igång och kvällen kunde börja.
Vilken utsökt middag det blev. 16 glada själar var vi som mumsade fläskfile och potatisgratäng. Fy bubblan var gott det var. Samtalsämnen höll inte alltid en angenäm nivå men man kan inte få allt.
Som vi alla vet finns det alltid lite plats i efterrättsmagen och vad passar bättre om inte lite marängschwisch. Dessvärre var det någon (undra vem...?) som efter storhandlingen ställt in bägge glasspaketen i en avstängd frys. FÖRLÅT! Ja men alltså den var inte så svårtuggad...haha. Aja, det skulle ändå blandas i magen och med mycket chokladsås var det en riktig höjdare.

Kvällen rullade på i ett ganska lugnt tempo fram till ca 23:30, då brakade det loss. Typ. Blåkulla blev överfullt på 3 sekunder och massa trevligt folk trillade (?) in. Strax innan tolvslaget vallfärdade vi ut med champagneflaskor i högsta hugg. Balleringaskor var dock ingen höjdare i snö och kyla... Copperhill bjöd på fyrverkerier och skumpan bjöd vi oss själva på. Mer eller mindre (även väldigt mycket mindre) lyckade bilder togs och jag hade verkligen hur kul som helst. Efter tolvslaget vet jag inte vart tiden tog vägen och helt plötsligt var klockan 02:00 och jag tog det lilla förnuft jag hade kvar och gick och la mej.
Det bästa med hela nyårshelgen var att jag var ledig. Sovmorgonen den 1 januari satt fint.

Hejdå 2010. Gott Nytt År. Hej 2011. Jag tror det blir ett bra år.