Just den frasen kan vara veckans mest använda. Nej det handlar inte om en radiokanal. Det handlar om vårat stora husprojekt i skolan som skulle lämnas in igår. Fekalier kämpade tappert och jag tror att det blev ganska bra. Förutom att vi skickade in det 5 timmar för sent. Man kan ju inte lyckas jämt.
Fekalier har jobbat utomordentligt bra med detta projekt tycker jag. Ja, ibland måste man gå iväg och äta glass, eller så tar man en kopp te och chillar lite. Och när man till slut börjar googla på vad bajs heter på latin är det dags att gå hem.
Bra kämpat gruppen! Nu mosar vi redovisningen på tisdag också.

Bjuder på ett smakprov från Gunnars grafiska huffel. Och passar på att ge just Gunnar en lite applåd för att han blev kompis med SketchUp.

Tåget mot Linköping ja. Önskar att jag hade haft kameran lite mer beredd när jag hoppade av tåget. För det första man får syn på är två puckon i ROK-jackor som halvt ligger under en bänk på Linköpings tågstation. Utan att avslöja helt vilka det var kan jag säga att ROK-Tompa och TeamEllegaards är i högsta grad inblandade, och utan att helt avslöja vad dom höll på med kan jag säga att vi hittade den. Ja, Sussilull blev också inblandad. Ibland saknar jag mina fina klubbkompisar väldigt mycket.

Jahapp, in i minibussen, möta den andra minibussen, köra fel, övetala vakter att vi fick köra genom hela TC och till slut hitta vår förläggning på militärområdet i Kvarn. Fantastiskt underbara 70 cm breda stålsängar men hej, det var inomhus. Som vanligt (?) när Lena och Ankan är med spårar det ur en smula och efter att vi konstaterat att vi skulle leva på marinerade morötter och lussebullar under helgen var det läggdags.

 
Lussebullar och marinerade morötter, och även
Ankan är överlycklig över sin säng.


Efter inte allt för mycket sömn var det lördag och dags för damernas stafett. Hann dock med en egen lite joggingrunda och att laga mat i halv storm tillsammans med Rolle på vårat utomordentligt snygga kök. Våra polska vänner såg inte alls skeptiska ut när dom gick förbi köket...

  
Matlagning i köket och klubblunch.


Mat blev det (såklart med marinerade morötter till) och dags för starten. Det går inte att förklara men det är nåt speciellt med 10-Mila. Det är som en enda lång myshelg, mys av hela stämningen. Jag skulle vara coach. Jag var nog världens sämsta coach, hade inte koll på nånting. Stod mest vid växlingsfållan och försökte hålla koll. Det gick sådär. Hade fullt upp med att snacka skit och konstatera att jag inte vill ha ett par rosa tights.
Tur att Anna, Sarah, Ankan, Lena och Ingela är grymma. Så himla bra kämpat i skogen.

  
ROK satsar på vindsäkert vindskydd i stormen, Anna laddar inför
första sträckan och starten har gått.


Det blev kväll. Hängde hos dom där konstiga gröna norrmännen en stund innan det blev dags för lite av 10-Milas höjdpunkt. Ja jag tycker att det är det. Första växlingen i herrstafetten. Ett pärlband av lampor i mörka skogen, och pärlbandet tar aldrig slut... DET är mysfaktor på hög nivå att stå och titta på.
Trotsade kylan en stund innan jag knatade upp till min stålsäng och försökte samla några timmars sömn. 4 timmar fick räcka innan det var dags att ännu en gång försöka leka coach, denna gång åt herrlaget. Det gick om möjligt ännu sämre, fram tills att jag lyckades ladda ner 10-Mila-appen till telefonen. Vad gjorde jag innan jag hade en smartphone liksom? Nu gick det faktiskt att ha lite koll och samtliga löpare kom iväg, och som dom sprang sen. Jag är imponerad, och lite extra imponerad av Henke.
Stor applåd till hela laget!!

 
Nej det går inte att förklara och Godmorgon 10-Mila.


Vann gjorde Halden om någon undrade. Både dam- och herstafetten men vem är egentligen förvånad. Det är bara till att lyfta på hatten och gratulera. Mycket dumt kan man säg om Norge men det där med orientering kan dom. Ja det var ett par svenkar med i lagen men ändå...
För denna fantatiska insats fick dom säkert hela 12 sekunder på Sportspegeln, där inte ens löparnas namn kom ut rätt. Pinsamt.


Så var det visst nån som fyllde år på 10-Mila. Jag tackar och bockar så hjärtligt för alla gratulationer, det värmer (även om Lena glömde bort det =P ). Tror inte att jag hade kunnat få en bättre födelsedagshelg. Solsken, orientering och mina favvosar runt omkring mej. Då är det synd att klaga. Tack för allt!  

Over and out!

Nej det menar jag egentligen inte. Framför allt inte måndagens hockeymatch. Eller ja, kanske just där dom hade behövt ett heja...
Men, skit samma. Vad jag menar är att vi har fått tag på en lägenhet. Kors i taket liksom. Det hjälpte att annonsera ut oss själva på Blocket med en väldigt muppig bild. Och ägaren till denna lägenhet råkar vara dansk. Men vi tror vi fattade ungefär vad han sa och att vi har skrivit på rätt papper. Den 15 juni får vi nya lägenheten som ligger i andra (felaktiga?) änden av Lund. Men vi måste faktiskt bo nånstans, och det är nära och bra till Stadsparken. Lägenheten är väl kanske inte så vacker. Vi får hyra den i andra hand, möblerad och klar och ja...det har nog inte hänt så mycket i den lägenheten sen 1972 men det blir nog bra. Och tänk så vältränade vi kommer bli eftersom det bara är uppförsbacke HELA vägen till skolan. Och till Stiftsvägen också där jag har en känsla av att jag kommer hänga en del...=) 
Skönt att det löste sej iaf. Hejdå norra Lund. Hej södra Lund. 


Vem skulle inte vilja hyra ut en lägenhet till det här gänget? ;-)

Och appropå Danmark så var jag nästan där i fredags. Malmö rättare sagt men det är typ så nära man kan komma utan att vara i Danmark. Studieresa med klassen stog på schemat och som vanligt var allt lagom förvirrat när nån glömt hälften av det hon skulle haft med sej på ett skrivbord i Lund. Vi kan ju hoppas att hon glömmer att göra en tenta till oss också. 
I alla fall så började dagen ganska bra med ett besök på Sysav´s Avfallshantering. Det var så mycket intressantare än vad låter. Världens trevligaste människa informerade och jag trodde aldrig att någon skulle kunna få sopor att verka så spännande. Tack tack. 

Dagen gick sen lite utför. Vi fortsatte med ett besök i Västra Hamnen i Malmö och skulle titta på hus. Helt okej ändå och vår kära grupp Fekalier kämpade på och hade en ganska trevlig tur i området. 


Fekalier inspekterar hus i Malmö.

Därefter somnade halva klassen på Malmö Högskola och vaknade nog tyvärr aldrig riktigt till liv igen. Så ett gäng zombies spanade på passivhus och ville nog helst bara åka hem. Vilket vi till slut fick göra. 

Då blev det panikpackning av det sista innan jag satte kurs mot tågstationen och Linköping som slutdestination. Vad som väntade där kräver ett helt eget inlägg.

Simma lugnt så länge kära vänner.   

Dricker man oförskämt lite på Valborg så mår man oförskämt bra 1 maj.
Ellen hade även gjort ett säkerthetsbesök på akuten mitt i natten så vi var fit for fight.

Så alltså, den numer obligatoriska 1 maj-hiken i St Hans (nu även kallat Mt Hans) genomfördes.
Vi gick och vi gick och vi gick. 2 minuter och 38 sekunder senare hade vi nått toppen på detta enormt höga berg och vi önskade att vi hada haft en flagga med oss att placera där. Men vi hade ingen flagga så vi tog lite fula bilder och sen gick vi och köpte glass. Helt okej 1 maj. Undra hur resten av alla studenter i Lund mådde? Det var inte jättemycket folk ute där på förmiddagen....


Vandringen mot toppen har börjat.


Skåne är inte helt platt iaf.




Ellen kämpar på.


Äntligen uppe!

Man är ju inte 20 längre... och därför räckte det alldeles utmärkt för min del att bara fira Valborg. 4-dagars spektaklet får någon annan hålla på med.
Valborg ja, det sägs att man ska fira det i Lund eller Uppsala någon gång innan man dör. Nu har jag gjort Lund, Uppsala nästa år (Karna?)?
Valborg i Lund firas i Stadsparken, tillsammans med ca 25000 (har jag hört...) andra. Det är KAOS, milt uttryckt. Klassen skulle ses vid 8 för att kunna få en någorlunda bra plats. Jag tog sovmorgon och tänkte att jag skulle hitta dom andra vid 11. Det var inte helt lätt. Vid 11 var Stadsparken inte full utan knökfull. Folk hade picknick på varandra och när man såg köerna till bajamajorna önskade man att man var född till kille istället.
Men hej, solen sken och alla var där så varför klaga. Det blev en jättehärlig dag i stekande sol tillsammans med vänner. En brutal bonnabränna är något man får räkna med och konsten att cykla med en brassestol har nått helt nya nivåer.


Hej och välkomna till Stadsparken.


En Erik och två Kelly (som om det inte räckte med en liksom...)


Andreas och Jonathan har skaffat pool.


I L11 är man så här glad på Valborg.

Efter många soltimmar i Stadsparken blev det ett kort besök på Lunds där vi fick lite mat i magen innan vi rullade hem för lite vila och en kalldusch på brända armar. Kvällen fortsatte hos två slagna hjältar på Delphi. Det kostar att ligga på topp, och att ha en pool i Stadsparken. Så med mina sista krafter for jag till St Hans och umgicks med en gäng OL-Teamare, det kan liksom inte bli tråkigt hur gärna man än vill ;-) Efter en något omständig avslutning på kvällen tackade jag för mej och cyklade hem, när väl cykeln återvänt...

Tack alla för en härlig Valborg. Det blir ingen Finalborg ikväll.

Nej jag pratar inte om filmen. Jag pratar om en låt, en låt som man inte ritkigt vet om man ska skratta eller gråta åt.
Gör som ni vill. Nu har cirkusen dragit igång iaf, Eurovision Song Contest-cirkusen och det är helt underbart. =) Har hunnit med hälften av bidragen, ikväll får det bli ett avsnitt till. Pensionärsgänget från Ryssland är för övrigt en riktigt hit, Österrike är mest bara pinsam.




När vi ändå är inne på tv-temat vill jag bara fortsätta lite till. Mästarnas Mästare, ett av dom bättre programmen på väldigt länge. Och denna säsongen ska vi visa att orienterare inte är så dumma som alla tror. Heja Annichen. Har ju gått rätt bra än så länge, hoppas det håller i sej. Linda Haglund vill jag helst inte kommentera, för jag vill inte ha dålig stämning på den här bloggen.
Så jag fortsätter heja på Annichen och bara är glad att det fortfarande görs bra tv ibland.

Adjöss och tack för fisken!

Den rubriken har nog använts på denna sida förrut, men den funkar fortfarande så den får hänga med en gång till. Jaha, vad har hänt sen sist...det kan man ju undra.

Det har varit grupparbeten. Galet mycket grupparbeten. Men det är kul och jag trivs i min grupp. Vårt hus, das Haus (vi fortsätter det tyska temat här), kommer bli supersnyggt, när vi väl anlägger den där domkyrkan i trädgården. Och så får vi inte glömma hippiebilen. Men ja, inlämning 3 av 4 är gjort. Nu ska vi bara kötta den sista också, kommer gå galant.

Ska bara passa på att skryta (?) lite om mej själv och berätta att den omtentan kan känna sej överkörd. High five på den och nu tänker jag gömma mina endimsböcker nånstans där jag aldrig hittar dom igen.

Det var helg och Ellen och jag for till Jula och gjorde vårens bästa investering; en grill. Häromdagen var det invigning av denna vackra skapelse och hur det gick tänker jag inte berätta här. Men vi är grymma på att grilla.

 

Har hunnit med en phadderutbildning och en dejt med min phaddergrupp. Det blir nog hur bra som helst till hösten det här. Nästa vecka är det temasläpp inför höstens nollning, spännande...

Så var det det här med boende. Ett tips till allmänheten: Flytta inte till Lund för det finns ingenstans att bo. Den siste juni blir jag och mina sambos Ellen och Ruth utkastade och skulle därför behöva en ny lägenhet. Eller ja, utkastade låter lite väl dramatiskt, men vi skulle behöva en ny lägenhet till sommaren om vi uttrycker det så. Det var ju lättare sagt än gjort... AFB tycker att vi har stått i kö lite för kort tid, LKF tycker nog inte alls och på Blocket kan man hitta diverse skumma saker. Men vi har flängt runt på några visningar iaf och det är väldigt spännande. Antingen ligger lägenheten långt åt tjotahejti eller så är den mögelskadad. Hej vad det går bra. Men vi ger inte upp, just nu hejar vi på Danmark. Eller på dansken iaf, trots att vi inte förstår allt han säger.

För övrigt ser dom kommande helger sjukt trevliga ut och jag tror att sommarlovet kommer dyka upp väldigt fort.
Nu till helgen är det 10-Mila. Nästa helg blir det finbesök från Norge och helgen därefter far jag till Dalarna och leker hejaklack på EM i orientering och förhoppningsvis träffar Lindasp. Vad har vi kvar sen? 2 tentor och sen var det sommarlov. =)

Over and out.

När jag skulle åka mellan Lund och Karlskrona förra helgen gick det inte helt smärtfritt. Hade mycket duktigt kollat hur dags tåget gick på SJ´s hemsida och tog en lämplig buss ner till stationen. Tror ni att det gick nåt tåg? Nej precis. Där stod jag som ett fån och kunde konstatera att tåg mot Karlskrona för tillfället inte existerade.
Lite småsur traskade jag bort till kundservicen och beklagade mej över att det inte gick tåg enligt tiderna på internet. Damen i kassan förklarade snällt att det inte var ett tåg jag skulle åka utan en buss. Konstigt att inte den dök upp på rälsen...
Buss till Kristianstad tydligen, för dom höll på med spårarbeten i Skåne. Jaha tack för den och nästa buss skulle gå om en timme. Det blev en kopp kaffe och lite häng på stationen i en timme. Bussen dök upp som den skulle och det var tyvärr (?) några fler än jag som tänkte åka till Kristianstad. Det kändes som vi satt i knät på varandra när bussen äntligen började rulla mot Kristianstad.
Buss tar en smula längre tid än tåg, och anslutningståget i Kristianstad hade snällt fått vänta på oss en extra halvtimme. Jag lovar att resenärerna som redan var på plats på tåget jublade, eller kanske inte.
Jaha, nu fick vi åka tåg, hela lååååna vägen till Karlshamn. För sen är det spårarbeten igen och man får åka buss mellan Karlshamn och Karlskrona. Skulle bara vänta 45 min på den bussen....
Tack och lov för snälla föräldrar ibland. Pappa hämtade mej i Karlshamn och hem kom jag. Det tog bara tre evigheter.

Har enligt noggranna uträkningar kommit fram till att det hade gått fortare att ta tåget till Köpenhamn, flyga till Stockholm, byta flyg och flyga till Ronneby och sen flygbussen hem därifrån. Bra gjort SJ!

Nu börjar tyvärr det här påsklovet gå mot sitt slut och jag ska snart ta mej tillbaka till Lund. Alltså ska jag göra om samma procedur, fast åt andra hållet. Jag längtar.
Fast nej, det verkar som dom har lagat spåren i Skåne iaf. Och mamma ville köra mej till Karlshamn. Så det här ska nog gå betydligt bättre hoppas jag.

Påsklovet är slut ja. Imorgon blir det skolan igen. Ska faktiskt bli ganska roligt, saknar min lilla klass. Nu kör vi så det ryker så det snart kan bli sommarlov. =)

Avslutar med en fin låt.

Har inte haft ett påsklov sen 2007. Dom två senaste åren har jag stått i en lift och tittat på oändligt långa köer under påsken. Det gjorde jag inte i år. Den här gången packade jag väskan och for utrikes. Hela långa vägen till det exotiska landet Norge och Trondheim. Eller nej, det kanske inte var så exotiskt men det var väldans trevligt ändå, för Fredrik var där, det dumpade ett par decimeter snö och jag hade inte 1000 saker att göra om dagarna. Jag tror det kallas semester och det satt fint. En semester med inslag av förvirrad promenad till IKEA, fin löprunda, caching i snön och en snurrande restaurang. Det blev även en fika med allas vår Clemme Clementin, alltid kul att snacka skit och gamla minnen om just dom där oändligt långa liftköerna.
Så många bilder från denna semester blev det inte. Men det var fint, jag lovar. Två bilder hittade jag iaf...

 

Tyvärr tog dagarna i Trondheim slut och efter att flygplanet fått sina vingar avspolade från all äcklig blötsnö kunde vi lyfta och flyga hem. Norge - Danmark - Sverige på typ 2 timmar (Slå det om ni kan SJ!!). Ibland finns det vissa fördelar med att bo nära Köpenhamn.


Hem från Norge och då tog också semestern slut. För det var det här med omtenta. Som dom mycket strategiskt har lagt på påsklovet. Jag åkte hem till Karlskrona och försökte gräva fram Herr B2 igen. Tjohej vad man glömmer typ allt på några månader. Integral vadå?
Gjorde så gott jag kunde om dagarna om försökte plugga, och trycka in denna underbara matte en gång till. Tyvärr var inte motivation på topp. Inte disciplinen på mej själv heller.
Åkte tillbaka till Lund i tisdags och fick träffa mina sambosar igen. Helt klart veckans höjdpunkt. Veckans lågpunkt var nog igår morse när det var dags att bege sej till Victoriastadion för att ge den där omtentan en omgång. Hur det gick? Ja man undrar... Ska vänta med att svara på det, man ska inte ropa hej förrän man har trillat i bäcken.

Nu är jag i Karlskrona igen och njuter av dom sista dagarna på det här lovet. Om ni undrar tänker jag inte plugga.

Over and out från staun!

Ja precis där, på den berömda L-vägen, och resten av skolan också för den delen, har väldigt mycket tid spenderats den här terminen. Det finns lite att göra om nån undrar...

Det mesta som ska göras fram till sommaren här ska göras i grupparbeten och då blir allting lite roligare faktiskt. Första perioden skulle det läggas vägar, skrivas geologiarbete och fördela kostnader i en gemensamhetsanläggning (inga kommentarer på den) och man skulle väl kunna säg att grupp 3 typ ägde allt.  I alla fall om vi får säga det själva.
Grupp 3, bestående av mej själv, Pamp och Kelly var en väldigt fin grupp. Trots konstig hierarki och ett haglande av sexuella trakasserier hade vi det ganska mysigt. Nu har grupp 3 upphört att existera, dom sexuella trakasserierna består...

 
Kelly och Pamp planerar väg och vår fina hierarki.


Trodde aldrig jag skulle säga det här men jag saknar Pamp och Kelly en smula...
Aja, ny läsperiod och nya grupper blev det. Den här gången grupp 16, tillsammans med Jacob och Mike the bike. Nu skulle det skrivas miljöarbete, läggas avloppssystem och byggas hus.
Dessvärre lyste Mike the bike med sin frånvaro, och den tappra skaran bestående av Jacob och mej själv kämpade på med miljöarbetet och våra avlopp. Det blev inte så tokigt till slut må jag säga, heja oss. Och heja den gigantiskt stora grupp 16.


Stora grupp 16 kämpar på.

Tyvärr kände vi att vi inte ville göra resten på bara 2 personer och vi auktionerade därmed ut oss själva till övriga grupper i klassen. Lite tragiskt får vi nu meddela att grupp 16 har gått i graven. Jag saknar den också, det funkade kanoners. Och appropå Mike the bike, han hade tydligen hoppat av och glömt berätta det för någon. Hatar när det händer.
Nu grupp igen och nya möjligheter. Numer finns jag i grupp 10, även kallad Fekalier. Vem sjutton hittade på det namnet? Aja, i Fekalier kämpar Gunnar, Calle, Ruth och jag med vårt hus. Det är grymt snyggt. =)

Så var den där detaljen tentor. 3 tentor förra läsperioden, alla 3 godkända. High Five till mej. En liten avloppstenta (kiss- och bajshumorn gjorde en hejdundrande comeback under det tentaplugget kan jag lova) innan påsklovet hann vi också med och där är resultatet ännu okänt...

Påsklov ja. Sånt får man om man pluggar på LTH. Och man får ett väldigt långt och trevligt påsklov dessutom, om man inte har några omtentor vill säga... Men det tar vi sen.

Over and out!


PS. Råkade tömma min kamera och hittade bilder jag inte visste fanns från tentafesten. Får nog klämma in ett par i inlägget om just denna fest... varsågod att scrolla ner om du vågar. ;-)

När man träffar någon ny människa och råkar berätta att man är orienterare så får man ofta en konstig blick. I bästa fall.
Idag när jag stod och väntade på bussen så kom en tjej fram till mej och frågade om jag var orienterare. Syns det så väl?
Nej det gör det nog inte. Hon hade gått på Nordenberg och där var ju vi orienterare kända som nån slags mindre trevlig sekt man inte ville beblanda sej med. Förutom när några försökte ta orienterare-bordet i matsalen i besittning, och misslyckades.

Men ja, skitsamma. Min poäng här är att det väldigt sällan är någon som tycker det låter intressant och väldigt gärna vill följa med. Men nu har det hänt. =)
Jag har lyckats lura med mej Ruth in i orienterings underbara, leriga och svettiga värld. Välkommen.
Efter några natt- och vintercuper under vintern var det nu dags för eldprovet; en öppen bana på Orions tävling i Torhamn. Och jisses vad bra det gick. Jag är grymt imponerad. Riktigt bra kämpat i skogen Ruth. Nu ska jag bara lyckas lura med henne till O-Ringen också. =)

För övrigt var det en väldigt bra helg med tävlingar i Torhamn. Vårväder av bästa sort och flera kompisar jag inte sett på väldigt länge var på plats och då mår man. Säsongspremiär blev det också, både efter vinter- och knäuppehåll så det kändes toppen. Mamma lämnade jag i barnpassningen och pappa fick stryk av Ruth med 5 sekunder så jag tror alla hade en bra dag. ;-)

Ja huvudet sitter nog ungefär där det ska, innehållet är lite tveksamt.
Axlarna är lagom breda och tårna var 10 till antalet sist jag räknade.
Och så kommer vi till knä. Eller till höger knä om vi ska vara exakta. Så här är läget:
Ortopeden vill inte se mej mer.
Sjukgymnasten vill inte se mej mer.

Jag tar det som komplimanger. Och jag råkade anmäla mej till Tjejvasan 2013. =)
Med andra ord mår knät ganska bra och det känns superduper. Inte riktigt 100 % full rörlighet än men vad gör väl det när jag får springa orientering igen? Nej precis, ingenting.
Så här ett drygt halvår efter den lilla incidenten kanske det är dags att bjuda lite på sej själv. Eller vad det nu är man gör när man lägger upp en film på sej själv där knät hoppar ur led. Jag kan inte titta, inte på det. Men resten är redan klassiker. Det är fortfarande ett mysterium hur V-sektionen INTE vann cheerleading-tävlingen. Världens bästa phaddergrupp hade jag iaf och här är den, vassegoda; How not to do cheerleading:

Okej, vi skulle inte cacha. Vi skulle inte äta tacos. Vi skulle göra normala saker. Nånting annat än vad vi brukar.
Hur det gick? Gissa...

Men det gick faktiskt lite bra. Vi tittade inte på ett enda Glee-avsnitt. Vi lagade inte tacos, vi åt det ute istället, haha...
Och vi cachade faktiskt bara en liten stund och det slutade med att vi fick åka till polisen. Det är inte riktigt så illa som det låter. Vi hittade tyvärr inte den jäkla cachen där allt alltid är grönt men istället hittade vi en bortsprungen hund. En väldigt söt liten hund som numer heter Fiffi i vår värld, nåt var vi ju tvugna att kalla stackarn.
Någon ägare till Fiffi dök tyvärr inte upp där vi satt mitt i skogen och det blev några telefonsamtal till polisen innan det beslutades att vi skulle komma in med henne. Sagt och gjort, vi åkte till polisen och lämnade av vår nyfunna vän. Det tog emot, hade väldigt gärna tagit med mej henne hem. Det kanske inte Fiffis ägaren, som ringde senare på kvällen och tackade för hjälpen, hade uppskattat lika mycket...


Lena, Fiffi och Emil.

På söndagen skulle vi göra något helt normalt. Vi skulle gå på stan. Det händer typ aldrig när jag och Lena (ja det är alltså Lena det här inlägget handlar om) och det finns vissa anledningar till att det aldrig händer.

Första gången vi gick på stan kom vi hem med varsin skitful klänning för 25 :-. Andra gången vi gick på stan shoppade vi i för sej ganska normala saker men alldeles för mycket, för pengar vi inte hade.
Nu var det alltså tredje gången gillt som gällde.
Så här gick det: Stan var stängd. Så vi cachade istället. Förlåt.

 

Avslutade helgen med att iaf åka till A6 och undersöka en JC-outlet.

Bättre lycka nästa helg, när den nu infaller. =)

Jag fortsatte mitt segertåg genom södra Sverige med ytterligare två gymnasiemässor. Eller segertåg var nog att ta i, lite lagom ansträngande halvdagar med trevligt folk runtomkring mej är nog en bättre beskrivning.
Först blev det mässa hemma i kära Karlskrona och jag passade på att åka hem några dagar. Även lillasyster hade lyckats tajma in en mässa på sydligare breddgrader så det var trevligt att få se henne också.
Det blev mässa på Arbetsförmedligen, tyvärr en lite halvtaskig sådan men vi var ett härligt gäng från Lund där som fick underhålla varandra när ingen ville prata med oss. Gott om kaffe fanns det också. Och pratglada gubbar för Försvaret som försökte värva oss, det gick sådär. Vi fick varsin penna och skulle höras av om 10 år.

Efter mässan blev det långpromenad med Sandra runt Dragsö och vi pratar som vanligt mer än vad några normala öron tål men det gör inget, för jag älskar våra promenader. Fick även tillbaka min stora blå klumpedunsbebis (även kallad lagboken) som Sandra passat ett tag.
Karlskronavistelsen avslutades med en familjemiddag, det var ju ett tag sen... Tack och hej och iväg till Kalmar tidigt nästa dag. Betydligt roligare mässa där med en hel del nyfikna elever som faktiskt villa lyssna (tror jag?) på vad vi hade att säga. Rikard och jag höll en enastående presentation om studentlivet i Lund, Kajsa och hennes kompanjon försökte göra desamma om Luleå =P

Det blev en glass i vårsolen innan tåget rullade tillbaka mot Lund.
Hoppas några nya studenter vågar söka sej till Lund efter veckans mässor.

Over and out!