Jag tycker inte om när folk försvinner. Det behöver inte betyda att dom försvinner för gott och jag aldrig mer ska träffa dom. Nej, det är inte så. Utan när folk försvinner från vardagen. Där man alltid har träffat dom. Där man har vant sej att dom är, dag ut och dag in.
Men det händer. Det hände i onsdags. Det kallas pension.
Och misstolka inte det här, jag unnar dej verkligen pensionen.
Det är bara det att jag saknar dej så himla mycket. Jag och många andra. Du har varit där alla mina somrar på Kustbevakningen. Alltid glad, snäll, hjälpsam och med ett skratt (och fiskmåsar) som hördes i hela korridoren.
.
Ha det nu så himla bra lilla Sven!
Och all Lycka Till till nya stabschefen!!!
Sista dagen var det såklart avtackning och presenter till höger och vänster. Bjuder på lite bilder som jag snott från jobbet.
Sven hade lite problem att ta sej in i sitt rum när han
kom eftersom vi spenderat morgonen med att
pynta det.
.
Vi passade även på att spärra av det med denna fina skylt.
.
Många presenter blev det. Bland annat den här snygga
mössan från Polismyndigheten.
.
Jag fick uppdraget att filma...
.
Frågor man kan ställa sej när Sven har gått hem:
* Bör vi köpa nya måsar till OP-rummet?
* Ska vi sluta prenumera på Barometern?
* Kommer papparshögarna på hans skrivbord någonsin att försvinna
eller ska vi ha kvar dom som ett minne?
* Kommer vi undra varför det aldrig är några fiskmåsar i korridoren längre?
* Kommer vi se Svens bil köra av sej själv sträckan Åhus-Karlskrona?
* Är det någon annan som har tänkt att bygga en fondvägg av kartonger?
