Ikväll blir det middag med världens bästa sommarjobb.
Ett sommarjobb som ger bort väldigt spännande böcker när man slutar. Ärligt talat, det kan vara den sämsta boken jag någonsin läst. Haha.
Varför läser jag den då? Det kan man verkligen undra. Känner mej taskig om jag inte gör det, det var ju trots allt en present. Och dessutom måste jag fullfölja nåt jag börjat med, alltså måste jag läsa ut det. Jag hoppas (och tror) vid Gud att Anders Emilsson var en mycket bättre kustbevakare än författare. Förlåt. 
Kan inte riktigt fatta att det är två år sen. Två år sen vi möttes där i stugan i Byron Bay bland kackerlackor, spindlar och alldeles för mycket goon. Men nu var det äntligen dags för reunion.
Byron Bay 2008
Våra brittiska vänner Amy och Amanda for till Stockholm och Ida och jag gjorde detsamma. Även Amys pojkvän Tim och en kompis från Australien, Dave, anslöt till klanen. Tim var för övrigt helt i extas över att ha fått se snö för första gången, konstiga australiensare...=)
Vi hade sen en mycket fin helg i Stockholm.
Lekte turister och kikade på sånt man tydligen ska se när man är i Stockholm. Tog foto med vakterna utanför slottet och försökte som vanligt lyckas med några hoppbilder, dock utan vakter. Julmarknad i Gamla Stan med glögg och pepparkakor och så lite shopping i storstan.
På lördagkvällen blev det matlagning i lägenheten som Anders varit så snäll och lånat ut till oss. Efter det lite drickarspel i vanlig ordning innan vi landade på The Bridge där vi svängde loss hela natten. Bra musik, vissa hade dejt i gaskammarn och om 40 år vågar jag nog inte åka Finlandsbåten. Hur kul som helst och världen är bra liten ibland... sluta ha kusiner i Nättraby som jag gått i paralellklass med hela grundskolan.
Lite mer turistande och sen blev det is för hela slanten. Skridsko-åkning i Kungsträdgården. Herregud. Som fyra bambi på hal is for vi omkring. Runt runt runt och försökte undvika att krocka med alla galna barn.
På kvällen blev det ett besök på isbaren på Nordic Sea Hotel. På med snygga kappor och sen in i kylan. Rätt mysigt ställe det där och man behövde inte oroa sej för att drinken blev för varm.
Det blev en ganska fnittrig söndagkväll i lägenheten. Vad är det med killar och cyklar på väggen? Till slut somnade vi gott. Lite för gott kanske, eller vad säger du Ida? 20 min innan Idas tåg ska avgå från stationen vaknar Ida. Nej men det blev inte stressigt i alla fall. Haha.
Ni är typ bäst. Amy och Amanda, jag saknar er redan och jag hoppas verkligen att det inte dröjer 2 år tills vi ses nästa gång.
Over and out!
Byron Bay 2008
Våra brittiska vänner Amy och Amanda for till Stockholm och Ida och jag gjorde detsamma. Även Amys pojkvän Tim och en kompis från Australien, Dave, anslöt till klanen. Tim var för övrigt helt i extas över att ha fått se snö för första gången, konstiga australiensare...=)
Vi hade sen en mycket fin helg i Stockholm.
Lekte turister och kikade på sånt man tydligen ska se när man är i Stockholm. Tog foto med vakterna utanför slottet och försökte som vanligt lyckas med några hoppbilder, dock utan vakter. Julmarknad i Gamla Stan med glögg och pepparkakor och så lite shopping i storstan.
På lördagkvällen blev det matlagning i lägenheten som Anders varit så snäll och lånat ut till oss. Efter det lite drickarspel i vanlig ordning innan vi landade på The Bridge där vi svängde loss hela natten. Bra musik, vissa hade dejt i gaskammarn och om 40 år vågar jag nog inte åka Finlandsbåten. Hur kul som helst och världen är bra liten ibland... sluta ha kusiner i Nättraby som jag gått i paralellklass med hela grundskolan.
Lite mer turistande och sen blev det is för hela slanten. Skridsko-åkning i Kungsträdgården. Herregud. Som fyra bambi på hal is for vi omkring. Runt runt runt och försökte undvika att krocka med alla galna barn.
På kvällen blev det ett besök på isbaren på Nordic Sea Hotel. På med snygga kappor och sen in i kylan. Rätt mysigt ställe det där och man behövde inte oroa sej för att drinken blev för varm.
Det blev en ganska fnittrig söndagkväll i lägenheten. Vad är det med killar och cyklar på väggen? Till slut somnade vi gott. Lite för gott kanske, eller vad säger du Ida? 20 min innan Idas tåg ska avgå från stationen vaknar Ida. Nej men det blev inte stressigt i alla fall. Haha.
Ni är typ bäst. Amy och Amanda, jag saknar er redan och jag hoppas verkligen att det inte dröjer 2 år tills vi ses nästa gång.
Over and out!
Man bör inte skämta om kvinnors ålder.
Nej, inte mäns heller...
Jag bjuder på lunch idag.
Åh vad trevligt.
Japp, Linda Lampenius står för fiolerna.
Två högklassiga skämt som nått mina öron denna vecka.
Vart är vår värld på väg?
Nej, inte mäns heller...
Jag bjuder på lunch idag.
Åh vad trevligt.
Japp, Linda Lampenius står för fiolerna.
Två högklassiga skämt som nått mina öron denna vecka.
Vart är vår värld på väg?
Förra helgen var en väldigt internationell helg. Vi åkte till utlandet, talade alla språk vi kunde minst ett halvt ord på, körde på fel sida (eller?) och som äkta turister hade vi nästan alltid en karta i handen.
Kreta? Rom? Kairo? London?
Neeeej. Vi åkte till Gotland.
OL-gymnasiet i Örkelljuna och OL-Academy med diverse bihang satte kurs mot Oskarhamn där en väldigt spännande shopping på Maxi avklarades. Hur vore det om vi nöjde oss med en kundvagn nästa gång? Vi hade ju trots allt 13 förvirrade människor att hålla koll på...
Väl inne på färjeterminalen samlade vi ihop hela gänget, inklusive vissa passagerare som vi glömt utanför. Vi rullade på den inte allt för överfulla färjan (vem sjutton vill åka till Gotland på hösten lixom? Hrm...) och intog våra platser längst fram. Fast ändå längst bak.
Under den 3 timmar långa resan över havet pågick fler språklektioner än vad Inga Linton någonsin skulle kunna hosta fram. Svenska, engelska, italienska, polska och gotländska ord tränades för fullt. Just svenska-lektionen var kul. Jolanta hade kommit fram till kroppskapitlet och många användbara fraser så som "Jag vill skaka min rumpa" och "Har du ett hårigt bröst?" övades in. Alltid bra att kunna liksom.
Den svenska delen av gänget hävdar dock fortfarande att den bästa italienska frasen är "Jag giva dej på moppo".
FRAMME!!!
Jaha här ska vi alltså bo, en klubbstuga. Såg väl ut som alla andra klubbstugor. Synd bara att den var gjord för typ 10 pers. Och vi var 30.
Projektet "Hur man får in 30 personer på 2 kvadratmeter" tog sin början. Omklädningsrummet fick bli vårt hem över helgen och efter att ha burit ut alla bänkar så fick vi ju faktiskt in 6 luftmadrasser. Att vi med dessa blockerade både toadörren och halva ingången är oväsentligt. På dom kvarvarande 83 kvadratcentimeterna hade vi vår packning.
Några tappra själar tog sej ett nattpass på fredagen medan vi förståndiga gick och la oss. Somnade utan större problem efter att Jolanta skrikit "What the fuck is going on?" och Rasmus landat på mina ben när han försökta ta sej till sin säng som haft oturen att hamna längst in i rummet.
Vaknade på lördagmorgon av ett härligt ljud, ösregn smattrade mot taket. Gött ska gött ha. Vi åt frukost på ett uppochner-vänt bord och konstaterade att det faktiskt bara var ett tuggummi som satt där. Utanför fönstret grävdes en av alla vallgravar som finns på Gotland.
Dags för första passet. I hällande regn gav vi oss ut i Gotlandsterrängen. Orientering på Gotland är inte riktigt som orientering i Blekinge. I Blekinge är en halvmeterssten ingen sten. I Blekinge är 3 höjdkurvor faktiskt en höjd. I Blekinge har vi inte planterat taggbuskar överallt.
Svårt var ordet och det blev också en megabom till första kontrollen. Därefter var det skärpning på allvar och det gick betydligt bättre. Med lite god fantasi och fullt fokus på kompassen så blev det en ganska trevlig runda i skogen.
Tillbaka i klubbstugan blev det efterlängtad dusch och bastu. Just det, vi skulle bara flytta undan alla madrasser först så vi faktiskt kom fram till duschen. Därefter blev det matlagning i köket och ju fler kockar desto bättre köttfärssås, det kan vi vara överrens om. Förövrigt tänker jag inte ens yttra mej om köket.
Banläggaren till vårens SM-tävlingar kom och berättade hur man ska orientera på Gotland. Att han inte kläckt ur sej det lite tidigare...
Det blev lite slappande under eftermiddagen innan det var dags för nästa pass. Natt-orientering stod på schemat. Okej, jag tycker det är svårt att orientera i dagsljus på Gotland. Men tillsammans med Carlotta och Jolanta så blev det ett tappert försök í skogen. Vi letade efter 5 kontroller. Vi hittade 3. Man kan inte lyckas med allt här i världen. Dessutom tappade vi bort Jolanta. Bäst var den berömda stenen, vi letade och letade och letade. Och helt plötsligt kommer Patrik sjungandes på Stad i ljus. Då mina vänner är det dags att tänka om. Det var nämligen vår kod-sång för "jag vet inte vad jag är". Synd bara att vi tyckte att Patrik sa "här borta är den" och därmed sprang efter honom...
Das natt-orientering. Jag skäms.
På lördagkvällen blev det mat inne i Visby. En mycket trevlig middag där vi gick igenom det ena OL-Teamsminnet efter det andra. Vi gick också igenom det vi inte minns. Kvällens avslutades med rundvandring i ett tyst Visby. Himla mysig stad det där.
Så kom vi tillbaka till stugan och dags att sova. Hälften av befolkningen i omklädningsrummet knödde på nåt sätt in sej i det stora rummet och kvar var dom tre damerna Carlotta, Jolanta och Susanne. Shit vad mycket plats vi fick. Vi fick också sällskap av en väldigt trevlig doft. Blöta, svettiga, leriga och mysiga orienteringskläder och skor skulle torkas och var sker detta om inte i omklädningsrummet och framför allt bastun. Varma svettiga kläder luktar om möjligt ännu bättre. Vi vädrade ut det värsta och somnade sen som en gris. Förmodligen helt drogad men gott sov jag.
Söndag och dags för sprint-träning vid Kneippbyn. Bland stora öppna fält, små stenar, staket, stugor och VillaVillekulla for vi omkring och det var en kul sprint. Efter att ha undersökt ett livsfarligt vattenland åkte vi tillbaka till stugan för ytterligare en spännande matlagning. Erik hade fullt upp med att vakta äggen, vi snodde ris från Örkelljunga som måttat fel på 20 portioner, krydddade med vad vi hittade och Ola blandade saft som ingen annan. Men mat blev det.
Dags för sista passet på ön i öster. Vi skulle tillbaka till samma karta som gårdagens natt-pass. Med andra ord skulle vissa kontroller få sej en omgång till. Jag kunde inte lämna Gotland utan att hitta fanskapen från natten. Och baske mej, i stort sätt inget bommande alls. Tack Kristin för trevligt sällskap. Kontrollerna satt där vi ville ha dom, skogen var betydligt trevligare i dagssljus och det var med gott humör jag kunde åka därifrån. Dessvärre fick vi lämna dom svaga bakom oss, det naturliga urvalet är hårt.
Vi åt upp dom vaktade äggen och sen var det tyvärr dags att lämna Gotland för denna gång. På färjan hem övergav vi språklektionerna och spelade istället plupp, bubblan och skitgubbe för glatta livet. Det gick ju bra, för vissa. Och mindre bra för vissa andra, dom som inte hade alla tomtar på loftet.
Tack alla för en kanonhelg på Gotland.
Kreta? Rom? Kairo? London?
Neeeej. Vi åkte till Gotland.
OL-gymnasiet i Örkelljuna och OL-Academy med diverse bihang satte kurs mot Oskarhamn där en väldigt spännande shopping på Maxi avklarades. Hur vore det om vi nöjde oss med en kundvagn nästa gång? Vi hade ju trots allt 13 förvirrade människor att hålla koll på...
Väl inne på färjeterminalen samlade vi ihop hela gänget, inklusive vissa passagerare som vi glömt utanför. Vi rullade på den inte allt för överfulla färjan (vem sjutton vill åka till Gotland på hösten lixom? Hrm...) och intog våra platser längst fram. Fast ändå längst bak.
Under den 3 timmar långa resan över havet pågick fler språklektioner än vad Inga Linton någonsin skulle kunna hosta fram. Svenska, engelska, italienska, polska och gotländska ord tränades för fullt. Just svenska-lektionen var kul. Jolanta hade kommit fram till kroppskapitlet och många användbara fraser så som "Jag vill skaka min rumpa" och "Har du ett hårigt bröst?" övades in. Alltid bra att kunna liksom.
Den svenska delen av gänget hävdar dock fortfarande att den bästa italienska frasen är "Jag giva dej på moppo".
FRAMME!!!
Jaha här ska vi alltså bo, en klubbstuga. Såg väl ut som alla andra klubbstugor. Synd bara att den var gjord för typ 10 pers. Och vi var 30.
Projektet "Hur man får in 30 personer på 2 kvadratmeter" tog sin början. Omklädningsrummet fick bli vårt hem över helgen och efter att ha burit ut alla bänkar så fick vi ju faktiskt in 6 luftmadrasser. Att vi med dessa blockerade både toadörren och halva ingången är oväsentligt. På dom kvarvarande 83 kvadratcentimeterna hade vi vår packning.
Några tappra själar tog sej ett nattpass på fredagen medan vi förståndiga gick och la oss. Somnade utan större problem efter att Jolanta skrikit "What the fuck is going on?" och Rasmus landat på mina ben när han försökta ta sej till sin säng som haft oturen att hamna längst in i rummet.
Vaknade på lördagmorgon av ett härligt ljud, ösregn smattrade mot taket. Gött ska gött ha. Vi åt frukost på ett uppochner-vänt bord och konstaterade att det faktiskt bara var ett tuggummi som satt där. Utanför fönstret grävdes en av alla vallgravar som finns på Gotland.
Dags för första passet. I hällande regn gav vi oss ut i Gotlandsterrängen. Orientering på Gotland är inte riktigt som orientering i Blekinge. I Blekinge är en halvmeterssten ingen sten. I Blekinge är 3 höjdkurvor faktiskt en höjd. I Blekinge har vi inte planterat taggbuskar överallt.
Svårt var ordet och det blev också en megabom till första kontrollen. Därefter var det skärpning på allvar och det gick betydligt bättre. Med lite god fantasi och fullt fokus på kompassen så blev det en ganska trevlig runda i skogen.
Tillbaka i klubbstugan blev det efterlängtad dusch och bastu. Just det, vi skulle bara flytta undan alla madrasser först så vi faktiskt kom fram till duschen. Därefter blev det matlagning i köket och ju fler kockar desto bättre köttfärssås, det kan vi vara överrens om. Förövrigt tänker jag inte ens yttra mej om köket.
Banläggaren till vårens SM-tävlingar kom och berättade hur man ska orientera på Gotland. Att han inte kläckt ur sej det lite tidigare...
Det blev lite slappande under eftermiddagen innan det var dags för nästa pass. Natt-orientering stod på schemat. Okej, jag tycker det är svårt att orientera i dagsljus på Gotland. Men tillsammans med Carlotta och Jolanta så blev det ett tappert försök í skogen. Vi letade efter 5 kontroller. Vi hittade 3. Man kan inte lyckas med allt här i världen. Dessutom tappade vi bort Jolanta. Bäst var den berömda stenen, vi letade och letade och letade. Och helt plötsligt kommer Patrik sjungandes på Stad i ljus. Då mina vänner är det dags att tänka om. Det var nämligen vår kod-sång för "jag vet inte vad jag är". Synd bara att vi tyckte att Patrik sa "här borta är den" och därmed sprang efter honom...
Das natt-orientering. Jag skäms.
På lördagkvällen blev det mat inne i Visby. En mycket trevlig middag där vi gick igenom det ena OL-Teamsminnet efter det andra. Vi gick också igenom det vi inte minns. Kvällens avslutades med rundvandring i ett tyst Visby. Himla mysig stad det där.
Så kom vi tillbaka till stugan och dags att sova. Hälften av befolkningen i omklädningsrummet knödde på nåt sätt in sej i det stora rummet och kvar var dom tre damerna Carlotta, Jolanta och Susanne. Shit vad mycket plats vi fick. Vi fick också sällskap av en väldigt trevlig doft. Blöta, svettiga, leriga och mysiga orienteringskläder och skor skulle torkas och var sker detta om inte i omklädningsrummet och framför allt bastun. Varma svettiga kläder luktar om möjligt ännu bättre. Vi vädrade ut det värsta och somnade sen som en gris. Förmodligen helt drogad men gott sov jag.
Söndag och dags för sprint-träning vid Kneippbyn. Bland stora öppna fält, små stenar, staket, stugor och VillaVillekulla for vi omkring och det var en kul sprint. Efter att ha undersökt ett livsfarligt vattenland åkte vi tillbaka till stugan för ytterligare en spännande matlagning. Erik hade fullt upp med att vakta äggen, vi snodde ris från Örkelljunga som måttat fel på 20 portioner, krydddade med vad vi hittade och Ola blandade saft som ingen annan. Men mat blev det.
Dags för sista passet på ön i öster. Vi skulle tillbaka till samma karta som gårdagens natt-pass. Med andra ord skulle vissa kontroller få sej en omgång till. Jag kunde inte lämna Gotland utan att hitta fanskapen från natten. Och baske mej, i stort sätt inget bommande alls. Tack Kristin för trevligt sällskap. Kontrollerna satt där vi ville ha dom, skogen var betydligt trevligare i dagssljus och det var med gott humör jag kunde åka därifrån. Dessvärre fick vi lämna dom svaga bakom oss, det naturliga urvalet är hårt.
Vi åt upp dom vaktade äggen och sen var det tyvärr dags att lämna Gotland för denna gång. På färjan hem övergav vi språklektionerna och spelade istället plupp, bubblan och skitgubbe för glatta livet. Det gick ju bra, för vissa. Och mindre bra för vissa andra, dom som inte hade alla tomtar på loftet.
Tack alla för en kanonhelg på Gotland.
Som en 2,5 timmes lång camping... Ge mej juli nu!
För två helger sen var jag i utlandet. Ja Bornholm är faktiskt utlandet även om det är svårt att förstå. Eller, det enda som är svårt att förstå är språket. Jädra danskar...
På Bornholm skulle vi i dagarna två leta. Och som vi letade och letade och letade. Vad vi letade efter? Dom flesta nöjde sej med att leta orangevita skärmar i skogen. Men vi var några som även letade för fullt efter plastlådor i blandade storlekar. Så medan övriga klubbmedlemmar fotograferade klippor, tittade på utsikten och beundrade alla sevärdheter och städer så hade Per, mugglar-Stefan och jag, till övriga medlemmars måttliga glädje, fullt upp med pipande gps:er. Vi kröp under stenbumlingar, försökte förstå hällristningar och vandrade en halv evighet i sanddyner för att slutligen dyka ner under en gran. Bland annat. Geocaching är en fin hobby. =)
Så efter att ha sprungit två helt okej orienteringslopp, hittat 13 nya cacher, besökt klippor, sandstränder, en fyr, chokladfabriken, tittat på kor, ätit plättar i en rabatt och glömt bilnycklarna i dörren kunde 13 glada ROK:are åka hem till Sverige där vi förstår vad invånarna säger. Annars han vi ju Frasse, en riktig stjärna på danska.
På Bornholm skulle vi i dagarna två leta. Och som vi letade och letade och letade. Vad vi letade efter? Dom flesta nöjde sej med att leta orangevita skärmar i skogen. Men vi var några som även letade för fullt efter plastlådor i blandade storlekar. Så medan övriga klubbmedlemmar fotograferade klippor, tittade på utsikten och beundrade alla sevärdheter och städer så hade Per, mugglar-Stefan och jag, till övriga medlemmars måttliga glädje, fullt upp med pipande gps:er. Vi kröp under stenbumlingar, försökte förstå hällristningar och vandrade en halv evighet i sanddyner för att slutligen dyka ner under en gran. Bland annat. Geocaching är en fin hobby. =)
Så efter att ha sprungit två helt okej orienteringslopp, hittat 13 nya cacher, besökt klippor, sandstränder, en fyr, chokladfabriken, tittat på kor, ätit plättar i en rabatt och glömt bilnycklarna i dörren kunde 13 glada ROK:are åka hem till Sverige där vi förstår vad invånarna säger. Annars han vi ju Frasse, en riktig stjärna på danska.
Kajsa flyttar hemifrån. Så hette helgens projekt i familjen. Så nu var lillasyster utflugen. Inte så långt dock, till en lägenhet inne i stan. Kaos var ordet i lördags men det blir säkert jättefint när det bli ordning där.
Hoppas hon får det bra i lägenheten.
Hoppas hon får det bra i lägenheten.
Det kan vara det bästa TV-programmet på väldigt väldigt länge.
Lördagar kl 20:00 har blivit heligt. Bra jobbat TV4.
Har så ont i huvudet så jag gråter. Får mer ont i huvudet av att gråta. Böjer jag med framåt exploderar huvudet. Och när vi ändå håller på så kanske vi skulle ta och kapa av hela näsan också. För enligt doktorn så mådde inte mina näsmusslor och polyper allt för bra. SKÖNT FÖR MEJ!!! Jag som inte har mycket jag vill göra...
Nehe. Om jag skulle sluta sitta här och beklaga mej och fara iväg till närmsta apotek och hämta lite, nej förlåt, asmycket kortison som doktorn hade vänligheten att skriva ut till mej. Jag skulle nämligen uppskatta om jag faktiskt blev en människa som går att umgås med igen. Och som kan träna igen.
Fräs och svarv!
Nehe. Om jag skulle sluta sitta här och beklaga mej och fara iväg till närmsta apotek och hämta lite, nej förlåt, asmycket kortison som doktorn hade vänligheten att skriva ut till mej. Jag skulle nämligen uppskatta om jag faktiskt blev en människa som går att umgås med igen. Och som kan träna igen.
Fräs och svarv!
