Neej. Hatar när det händer. Ska vi jaga ut dammet med våld och mutor nu?
Det är tentaperiod på Lunds Tekniska Högskola. Det innebär att man ska tentaplugga hela dagarna, helst hela nätterna också. Och så ska man kämpa sej igenom ett par tentor.
Jag vet inte riktigt vad det är som försigår i denna lägenheten med tentaplugg hela dagarna och nätterna vore synd och kalla det. Mer en motivationsbrist utan dess like. Och ursäkerna och undanflykterna för att slippa plugga avlöser varandra. Kroppen och huvudet har liksom redan tagit sommarlov. Gått ner i varv och slappnat av lite för mycket.
En tenta är avklarad, husbyggnadsteknik/installationsteknik i torsdags. Hur det gick för mej? Haha. Aldrig för har någon så brutalt ordbajsat sej igenom en tenta utan att ha någon större aning om vad det handlade om. Ska bli spännande och se det resultatet. Eller kanske inte så spännande.
På onsdag är det dags för nästa tenta. Kanske ska försöka hitta lite motivation innan dess.
Ciao!
Jag vet inte riktigt vad det är som försigår i denna lägenheten med tentaplugg hela dagarna och nätterna vore synd och kalla det. Mer en motivationsbrist utan dess like. Och ursäkerna och undanflykterna för att slippa plugga avlöser varandra. Kroppen och huvudet har liksom redan tagit sommarlov. Gått ner i varv och slappnat av lite för mycket.
En tenta är avklarad, husbyggnadsteknik/installationsteknik i torsdags. Hur det gick för mej? Haha. Aldrig för har någon så brutalt ordbajsat sej igenom en tenta utan att ha någon större aning om vad det handlade om. Ska bli spännande och se det resultatet. Eller kanske inte så spännande.
På onsdag är det dags för nästa tenta. Kanske ska försöka hitta lite motivation innan dess.
Ciao!
Mycket positivt kan man säga om Dalarna men friskare blev jag tyvärr inte. Fast det kanske inte är Dalarnas fel vid närmare eftertanke.
Hur som helst. Förkylningen blev inte bättre. Den bara flyttade runt lite och nu hade huvudet, örat och käken lagt sej i. Skönt var det inte med detta konstanta dunkande, kryddat med feber som gick upp och ner. Det låter oroväckande mycket som en bihåleinflammation.
Efter två veckors skit fick det räcka, mot vårdcentralen. Tänkte jag skulle gå dit och tala om att jag fått just en bihåleinflammation. Det hade jag tydligen inte. Inte enligt testerna iaf, som tack och lov bara skulle utföras som ett stick i fingret. Inte halsfluss heller, där testet tyvärr går ut på att gräva ner i halsen. Jag ber verkligen om ursäkt till sköterskan Annica, det var inte meningen att knuffa bort dej tre gånger.
Testerna sa frisk som en nötkärna. Symptomen och jag själv sa något helt annat och jag fick med mej en 10-dagars antibiotikakur hem. Som lite för säkerhetsskull kändes det som.
Läste igenom bipacksedeln till tabletterna. Dom skulle tydligen ta död på både bihåleinflammation, luftrörskatarr, klamydia och borrelia. Guuud så praktiskt, allt på en gång liksom.
Och ja, nu med 4 dagar kvar av kuren mår jag bättre. Kanske skulle försöka mej på någon form av fysisk aktivitet snart (att gå mellan sängen och soffan räknas inte). Kroppen har glömt bort hur man gör sånt...
Over and out!
Hur som helst. Förkylningen blev inte bättre. Den bara flyttade runt lite och nu hade huvudet, örat och käken lagt sej i. Skönt var det inte med detta konstanta dunkande, kryddat med feber som gick upp och ner. Det låter oroväckande mycket som en bihåleinflammation.
Efter två veckors skit fick det räcka, mot vårdcentralen. Tänkte jag skulle gå dit och tala om att jag fått just en bihåleinflammation. Det hade jag tydligen inte. Inte enligt testerna iaf, som tack och lov bara skulle utföras som ett stick i fingret. Inte halsfluss heller, där testet tyvärr går ut på att gräva ner i halsen. Jag ber verkligen om ursäkt till sköterskan Annica, det var inte meningen att knuffa bort dej tre gånger.
Testerna sa frisk som en nötkärna. Symptomen och jag själv sa något helt annat och jag fick med mej en 10-dagars antibiotikakur hem. Som lite för säkerhetsskull kändes det som.
Läste igenom bipacksedeln till tabletterna. Dom skulle tydligen ta död på både bihåleinflammation, luftrörskatarr, klamydia och borrelia. Guuud så praktiskt, allt på en gång liksom.
Och ja, nu med 4 dagar kvar av kuren mår jag bättre. Kanske skulle försöka mej på någon form av fysisk aktivitet snart (att gå mellan sängen och soffan räknas inte). Kroppen har glömt bort hur man gör sånt...
Over and out!
Det var värst vad det är långt mellan Blekinge och Dalarna. Typ hur långt som helst. Trodde aldrig vi skulle komma fram. Men det gjorde vi, helt plötsligt låg den fina Långbryggan i Rättvik där framför oss. Man borde helt klart åka till Dalarna oftare, det är galet fint och jag blir glad varje gång jag är där.
Hur som helst, vi checkade in på Siljansbadets Camping och Stugby i Rättvik och rullade bort till vår stuga. Eller vänta lite...var det en stuga? Jag väljer att citera Magnus efter hans intåg i stugan:
"Men den är ju stor för att vara en husvagn..."
Han hade rätt. Det var nog just en stor husvagn vi hade flyttat in i. Och det var just bara ur husvagnsmått den var stor. Per fick cellskräck i sitt rum, Ingela och jag kunde inte bädda samtidigt i vårt rum och Magnus och Alexander hade sitt element i taket för där fanns ingen väggyta kvar. Köket/vardagsrummet (även kallat salongen) var oproportionerligt stort. Här skulle Ronneby OK har det trångt och mysigt i några dagar. =) Tur vi inte spenderade så mycket tid i stugan. Det var ju viktigare saker på gång i Dalarna förra veckan.
Typ EM i orientering.
Per får cellskräck och Ingela i salongen.
Finaldagarna inleddes med medelfinal i Skattungbyn på torsdagen. Det regnade. Och så sken solen. Och sen spöregnade det igen. Innan EM-löparna gav sej ut skulle publiktävlingen genomföras på samma TC. Eller nästan samma, publiktävligen fick ett annat mål. Det gällde att inte vara för sen i mål, för då fick man inget mål. Eller va? Aninges oklart gällande maxtider och målgångar.
ROK är på plats, TC, Tåget av publiktävlingsdeltagare, Invigning, Hejaklack i leran, Regnbåde över Skattungbyn.
Efter att publiken kämpat färdig i backerna och världens hemskaste svengelska invigt detta EM var medelfinalen igång. Tyvärr inga svenska medaljer idag men vad gör väl det när SVT äntligen tagit sej i kragen och för första gången sänder en hel orienteringstävling på TV. Live. Med kommentarorer. Utan att vara under dödshot. Jag är imponerad.
Har fortfarande inte sett någon av sändningarna (ja tänka sej, dom sände både medel, sprint och stafett) men jag tänkte jag skulle göra det nu i efterhand, bara för att se hur bra tv-sport orientering egentligen är. Så det så.
Nåja, det blev torsdag kväll i Rättvik och jag fick träffa någon jag har saknat väldigt mycket; MIN LINDASP!! =)
Och med Linda följer såklart även Popel, typ världens bästa bil. Iaf så rastade vi denna vackra skapelse en stund, körde upp till toppen av skidbacken och tittade på hela Rättvik i kvällsljuset. Romantiskt värre.
Fredag stannade jag i vår stora stuga. Min trevliga förkylning som inte går över var extra otrevlig och jag tänkte jag skulle vila bort den. Och försöka tentaplugga lite. Det gick sådär, med tentaplugget alltså. Hade fullt upp med att försöka följa långfinalen (den enda finalen SVT inte ville sända) i min lilla mobil med halvtaskigt internet. Men nej, det blev inga svenska medaljer denna gången heller.
Helt ärligt gick det lite dåligt med vilandet också under fredagen. I Ronneby OK finns det ett gäng människor som tycker om det här med geocaching lite mer än vad gör och därför kommer man inte undan på en klubbresa som denna. Under broar, bort till kyrkan, andlig promenad i skogen och tillbaka till kyrkan. Jo det blev några stycken iaf.
Kvällsmys i stugan där vi (Magnus?) som vanligt gick igenom morgondagens förutsättningar för publiktävlingen och fortfarande rådde stor förvirring över maxtider. Slutsatsen av det hela: Skynda dej i mål!!
För övrigt var det lite för mycket hoppande och lite för lite handling på tv.
Lördag och dags för sprintfinal på skidstadion i Falun. Den där backhoppningsbacken ser inte brant ut, den ser helt livsfarlig ut. Man undrar ju hur första människan som skulle testa backhoppning tänkte... och följdfrågan på det, hur fick han andra att tycka att det var en bra idé?
Skit samma, svenskarna skulle springa sprint och inte hoppa backhoppning tack och lov. Och som dom sprang sprint. Guld och brons i herrklassen och ett silver i damklassen. Rätt okej stämning på läktaren kan jag lova. Och så en svensk nationalsång på det. Jodå så att ibland är man lite halvpatriotisk. =)
Sista kvällen i Dalarna blev det klubbpizza i Rättvik, efter att vi möblerat om halva pizzerian. Ska alla sitta vid samma bord så...
Avslutade kvällen på bästa sätt, en tur med Linda, Popel och mina tofflor som Linda så snällt passat under säsongen i Åre. Dom tackar så hjärtligt att dom fick uppleva ännu en vinter i Förberget (vem skulle inte vara glad åt det liksom?).
Jag tänker inte berätta hur dags vi gick upp på söndagen för jag blir trött bara jag tänker på det. Men stora stugan skulle städas innan vi åkte till Falun och stafetterna som skulle avsluta EM.
Städa stugan ja, tur det inte var så många kvadratmeter golvyta att städa. Dessvärre fick inte Per in dammsugaren i sitt rum, den var för stor...
Till Falun kom vi och stafetter är alltid stafetter, sjukt spännande att följa. Vi hejade och slog (?) med flaggorna för glatta livet och det blev ett silver till Sveriges herrar.
Damstafetten fick vi följa från bilen, på tre mobiler så gott vi kunde. Och ja, det blev ett brons till damerna.
HEJA SVERIGE!!
Så blev det en minst lika lång bilresa hem. Jag försökte tentaplugga, jag somnade...
Tack Ronneby OK för en himla trevlig klubbresa.
Tack Svenska Orienteringslandslaget för uppvisningen.
Hur som helst, vi checkade in på Siljansbadets Camping och Stugby i Rättvik och rullade bort till vår stuga. Eller vänta lite...var det en stuga? Jag väljer att citera Magnus efter hans intåg i stugan:
"Men den är ju stor för att vara en husvagn..."
Han hade rätt. Det var nog just en stor husvagn vi hade flyttat in i. Och det var just bara ur husvagnsmått den var stor. Per fick cellskräck i sitt rum, Ingela och jag kunde inte bädda samtidigt i vårt rum och Magnus och Alexander hade sitt element i taket för där fanns ingen väggyta kvar. Köket/vardagsrummet (även kallat salongen) var oproportionerligt stort. Här skulle Ronneby OK har det trångt och mysigt i några dagar. =) Tur vi inte spenderade så mycket tid i stugan. Det var ju viktigare saker på gång i Dalarna förra veckan.
Typ EM i orientering.
Per får cellskräck och Ingela i salongen.
Finaldagarna inleddes med medelfinal i Skattungbyn på torsdagen. Det regnade. Och så sken solen. Och sen spöregnade det igen. Innan EM-löparna gav sej ut skulle publiktävlingen genomföras på samma TC. Eller nästan samma, publiktävligen fick ett annat mål. Det gällde att inte vara för sen i mål, för då fick man inget mål. Eller va? Aninges oklart gällande maxtider och målgångar.
ROK är på plats, TC, Tåget av publiktävlingsdeltagare, Invigning, Hejaklack i leran, Regnbåde över Skattungbyn.
Efter att publiken kämpat färdig i backerna och världens hemskaste svengelska invigt detta EM var medelfinalen igång. Tyvärr inga svenska medaljer idag men vad gör väl det när SVT äntligen tagit sej i kragen och för första gången sänder en hel orienteringstävling på TV. Live. Med kommentarorer. Utan att vara under dödshot. Jag är imponerad.
Har fortfarande inte sett någon av sändningarna (ja tänka sej, dom sände både medel, sprint och stafett) men jag tänkte jag skulle göra det nu i efterhand, bara för att se hur bra tv-sport orientering egentligen är. Så det så.
Nåja, det blev torsdag kväll i Rättvik och jag fick träffa någon jag har saknat väldigt mycket; MIN LINDASP!! =)
Och med Linda följer såklart även Popel, typ världens bästa bil. Iaf så rastade vi denna vackra skapelse en stund, körde upp till toppen av skidbacken och tittade på hela Rättvik i kvällsljuset. Romantiskt värre.
Fredag stannade jag i vår stora stuga. Min trevliga förkylning som inte går över var extra otrevlig och jag tänkte jag skulle vila bort den. Och försöka tentaplugga lite. Det gick sådär, med tentaplugget alltså. Hade fullt upp med att försöka följa långfinalen (den enda finalen SVT inte ville sända) i min lilla mobil med halvtaskigt internet. Men nej, det blev inga svenska medaljer denna gången heller.
Helt ärligt gick det lite dåligt med vilandet också under fredagen. I Ronneby OK finns det ett gäng människor som tycker om det här med geocaching lite mer än vad gör och därför kommer man inte undan på en klubbresa som denna. Under broar, bort till kyrkan, andlig promenad i skogen och tillbaka till kyrkan. Jo det blev några stycken iaf.
Kvällsmys i stugan där vi (Magnus?) som vanligt gick igenom morgondagens förutsättningar för publiktävlingen och fortfarande rådde stor förvirring över maxtider. Slutsatsen av det hela: Skynda dej i mål!!
För övrigt var det lite för mycket hoppande och lite för lite handling på tv.
Lördag och dags för sprintfinal på skidstadion i Falun. Den där backhoppningsbacken ser inte brant ut, den ser helt livsfarlig ut. Man undrar ju hur första människan som skulle testa backhoppning tänkte... och följdfrågan på det, hur fick han andra att tycka att det var en bra idé?
Skit samma, svenskarna skulle springa sprint och inte hoppa backhoppning tack och lov. Och som dom sprang sprint. Guld och brons i herrklassen och ett silver i damklassen. Rätt okej stämning på läktaren kan jag lova. Och så en svensk nationalsång på det. Jodå så att ibland är man lite halvpatriotisk. =)
Sista kvällen i Dalarna blev det klubbpizza i Rättvik, efter att vi möblerat om halva pizzerian. Ska alla sitta vid samma bord så...
Avslutade kvällen på bästa sätt, en tur med Linda, Popel och mina tofflor som Linda så snällt passat under säsongen i Åre. Dom tackar så hjärtligt att dom fick uppleva ännu en vinter i Förberget (vem skulle inte vara glad åt det liksom?).
Jag tänker inte berätta hur dags vi gick upp på söndagen för jag blir trött bara jag tänker på det. Men stora stugan skulle städas innan vi åkte till Falun och stafetterna som skulle avsluta EM.
Städa stugan ja, tur det inte var så många kvadratmeter golvyta att städa. Dessvärre fick inte Per in dammsugaren i sitt rum, den var för stor...
Till Falun kom vi och stafetter är alltid stafetter, sjukt spännande att följa. Vi hejade och slog (?) med flaggorna för glatta livet och det blev ett silver till Sveriges herrar.
Damstafetten fick vi följa från bilen, på tre mobiler så gott vi kunde. Och ja, det blev ett brons till damerna.
HEJA SVERIGE!!
Så blev det en minst lika lång bilresa hem. Jag försökte tentaplugga, jag somnade...
Tack Ronneby OK för en himla trevlig klubbresa.
Tack Svenska Orienteringslandslaget för uppvisningen.
Det var en väldigt trevlig helg förra helgen. Efter att jag hejat på Ruth ut på den enormt stora och seriösa löpartävligen i Stadsparken gick jag och mötte Fredrik på stationen. Han skulle få den stora äran att umgås med min hosta i några dagar. Det var ganska halvpissigt väder men vad gjorde väl det när vi skulle ha tårtkalas på kvällen. Med alldeles för många kockar i köket blev det två helt fantastiska tårtor som hela lägenhetspacket, Calle och Gunnar kunde avnjuta, efter att vi silat bort allt flåt som guppade omkring uppe på den ena tårtan. Äsch, man kan ju inte lyckas jämt.
Helgen fortsatte med mer hosta. Och en sprinttävling i Lund på söndagen. Min kropp kände dock inte riktigt för att springa utan istället intog jag picknikläge tillsammans med Karna och vi mumsade upp det sista av flåttårtan (som dagen efter var sjukt god!). Men det fanns ju vissa andra som sprang. Typ hon med världens fulaste tights som jag absolut inte vill ha i julklapp. Synd att jag inte har nån bild på dom...
Det går bra för picknickgänget.
På måndagen var det seriöst skolarbete i säkert en hel halvtimme. Sen googlade vi bilder på Lars Adaktusson innan vi kom fram till att det var bättre att gå hem. Så blev det tisdag och dags för redovisning. Om någon undrar, Fekalier mosade redovisningen av husprojektet. Eller ja, typ. Det gick bra, vi överlevde. Alla andra överlevde också. Så nu var det "bara" två tentor kvar innan vi kan ta sommarlov. Det tar sej...
Som sagt, en trevlig helg. Förutom den lilla detaljen att jag höll på att hosta sönder både mej själv och halva omgivningen. Det finns ju sega förkylningar och så finns det ännu mer sega förkylningar.
Tisdag kväll och dags att lämna Lund för en liten stund. Jag packade långkalsonger och skolböckerna och satte mej på tåget mot Karlskorna. Hem på en liten snabbvisit innan den låååånga bilresan mot Dalarna och Rättvik började... men det är en helt annan historia.
Over and out!
Helgen fortsatte med mer hosta. Och en sprinttävling i Lund på söndagen. Min kropp kände dock inte riktigt för att springa utan istället intog jag picknikläge tillsammans med Karna och vi mumsade upp det sista av flåttårtan (som dagen efter var sjukt god!). Men det fanns ju vissa andra som sprang. Typ hon med världens fulaste tights som jag absolut inte vill ha i julklapp. Synd att jag inte har nån bild på dom...
Det går bra för picknickgänget.
På måndagen var det seriöst skolarbete i säkert en hel halvtimme. Sen googlade vi bilder på Lars Adaktusson innan vi kom fram till att det var bättre att gå hem. Så blev det tisdag och dags för redovisning. Om någon undrar, Fekalier mosade redovisningen av husprojektet. Eller ja, typ. Det gick bra, vi överlevde. Alla andra överlevde också. Så nu var det "bara" två tentor kvar innan vi kan ta sommarlov. Det tar sej...
Som sagt, en trevlig helg. Förutom den lilla detaljen att jag höll på att hosta sönder både mej själv och halva omgivningen. Det finns ju sega förkylningar och så finns det ännu mer sega förkylningar.
Tisdag kväll och dags att lämna Lund för en liten stund. Jag packade långkalsonger och skolböckerna och satte mej på tåget mot Karlskorna. Hem på en liten snabbvisit innan den låååånga bilresan mot Dalarna och Rättvik började... men det är en helt annan historia.
Over and out!
Ingefära, vitlök, alvedon, glass, x antal liter vatten, apelsiner, en onepiece och väldigt tråkigt stillasittande.
Men nej, det hjälte inte.
Trodde jag hade haft mina förkylningar den här våren. Så var tydligen inte fallet. BLÄÄ!!
Fick med mej nåt väldigt fint hem från 10-Mila. Nåt fint innehållande lite för mycket feber, ont i halsen och sånt kul. Tack. Undra vem som gav mej det i födelsedagspresent...
I vilket fall, jag typ dog i tisdags. Nu lever jag lite igen. Har nu börjat hosta som en tok och det brukar vara sista steget i min förkylningar så jag hoppas att det stämmer även denna gång. Febern är inte helt borta men jag jobbar på det.
Imorgon vill jag vara frisk. Det blir ju finbesök i helgen...
Det negativa med den här veckan var just att jag var sjuk. För jag skulle till sjukhuset igår, men jag var för sjuk... Vaa? För sjuk för att gå till sjukhuset. Vart är vår värld på väg?
Men jag skulle få en ny tid, till hösten. Tack liksom.
Det positiva med den här veckan var gårdagens tjejmöte. Jag ÄLSKAR mina sambosar. Vi parkerade på tvären i Ruths säng. Sen började mötet och dagordningen på det mötet ska nog förbli hemlig. Blev nog lite friskare efter det mötet. Ni är bäst tjejer!
Nu ska jag dunderkurera mej till imorgon. Adjöss och tack för fisken.
Just den frasen kan vara veckans mest använda. Nej det handlar inte om en radiokanal. Det handlar om vårat stora husprojekt i skolan som skulle lämnas in igår. Fekalier kämpade tappert och jag tror att det blev ganska bra. Förutom att vi skickade in det 5 timmar för sent. Man kan ju inte lyckas jämt.
Fekalier har jobbat utomordentligt bra med detta projekt tycker jag. Ja, ibland måste man gå iväg och äta glass, eller så tar man en kopp te och chillar lite. Och när man till slut börjar googla på vad bajs heter på latin är det dags att gå hem.
Bra kämpat gruppen! Nu mosar vi redovisningen på tisdag också.
Bjuder på ett smakprov från Gunnars grafiska huffel. Och passar på att ge just Gunnar en lite applåd för att han blev kompis med SketchUp.
Fekalier har jobbat utomordentligt bra med detta projekt tycker jag. Ja, ibland måste man gå iväg och äta glass, eller så tar man en kopp te och chillar lite. Och när man till slut börjar googla på vad bajs heter på latin är det dags att gå hem.
Bra kämpat gruppen! Nu mosar vi redovisningen på tisdag också.
Bjuder på ett smakprov från Gunnars grafiska huffel. Och passar på att ge just Gunnar en lite applåd för att han blev kompis med SketchUp.
Tåget mot Linköping ja. Önskar att jag hade haft kameran lite mer beredd när jag hoppade av tåget. För det första man får syn på är två puckon i ROK-jackor som halvt ligger under en bänk på Linköpings tågstation. Utan att avslöja helt vilka det var kan jag säga att ROK-Tompa och TeamEllegaards är i högsta grad inblandade, och utan att helt avslöja vad dom höll på med kan jag säga att vi hittade den. Ja, Sussilull blev också inblandad. Ibland saknar jag mina fina klubbkompisar väldigt mycket.
Jahapp, in i minibussen, möta den andra minibussen, köra fel, övetala vakter att vi fick köra genom hela TC och till slut hitta vår förläggning på militärområdet i Kvarn. Fantastiskt underbara 70 cm breda stålsängar men hej, det var inomhus. Som vanligt (?) när Lena och Ankan är med spårar det ur en smula och efter att vi konstaterat att vi skulle leva på marinerade morötter och lussebullar under helgen var det läggdags.
Lussebullar och marinerade morötter, och även
Ankan är överlycklig över sin säng.
Efter inte allt för mycket sömn var det lördag och dags för damernas stafett. Hann dock med en egen lite joggingrunda och att laga mat i halv storm tillsammans med Rolle på vårat utomordentligt snygga kök. Våra polska vänner såg inte alls skeptiska ut när dom gick förbi köket...
Matlagning i köket och klubblunch.
Mat blev det (såklart med marinerade morötter till) och dags för starten. Det går inte att förklara men det är nåt speciellt med 10-Mila. Det är som en enda lång myshelg, mys av hela stämningen. Jag skulle vara coach. Jag var nog världens sämsta coach, hade inte koll på nånting. Stod mest vid växlingsfållan och försökte hålla koll. Det gick sådär. Hade fullt upp med att snacka skit och konstatera att jag inte vill ha ett par rosa tights.
Tur att Anna, Sarah, Ankan, Lena och Ingela är grymma. Så himla bra kämpat i skogen.
ROK satsar på vindsäkert vindskydd i stormen, Anna laddar inför
första sträckan och starten har gått.
Det blev kväll. Hängde hos dom där konstiga gröna norrmännen en stund innan det blev dags för lite av 10-Milas höjdpunkt. Ja jag tycker att det är det. Första växlingen i herrstafetten. Ett pärlband av lampor i mörka skogen, och pärlbandet tar aldrig slut... DET är mysfaktor på hög nivå att stå och titta på.
Trotsade kylan en stund innan jag knatade upp till min stålsäng och försökte samla några timmars sömn. 4 timmar fick räcka innan det var dags att ännu en gång försöka leka coach, denna gång åt herrlaget. Det gick om möjligt ännu sämre, fram tills att jag lyckades ladda ner 10-Mila-appen till telefonen. Vad gjorde jag innan jag hade en smartphone liksom? Nu gick det faktiskt att ha lite koll och samtliga löpare kom iväg, och som dom sprang sen. Jag är imponerad, och lite extra imponerad av Henke.
Stor applåd till hela laget!!
Nej det går inte att förklara och Godmorgon 10-Mila.
Vann gjorde Halden om någon undrade. Både dam- och herstafetten men vem är egentligen förvånad. Det är bara till att lyfta på hatten och gratulera. Mycket dumt kan man säg om Norge men det där med orientering kan dom. Ja det var ett par svenkar med i lagen men ändå...
För denna fantatiska insats fick dom säkert hela 12 sekunder på Sportspegeln, där inte ens löparnas namn kom ut rätt. Pinsamt.
Så var det visst nån som fyllde år på 10-Mila. Jag tackar och bockar så hjärtligt för alla gratulationer, det värmer (även om Lena glömde bort det =P ). Tror inte att jag hade kunnat få en bättre födelsedagshelg. Solsken, orientering och mina favvosar runt omkring mej. Då är det synd att klaga. Tack för allt!
Over and out!
Jahapp, in i minibussen, möta den andra minibussen, köra fel, övetala vakter att vi fick köra genom hela TC och till slut hitta vår förläggning på militärområdet i Kvarn. Fantastiskt underbara 70 cm breda stålsängar men hej, det var inomhus. Som vanligt (?) när Lena och Ankan är med spårar det ur en smula och efter att vi konstaterat att vi skulle leva på marinerade morötter och lussebullar under helgen var det läggdags.
Lussebullar och marinerade morötter, och även
Ankan är överlycklig över sin säng.
Efter inte allt för mycket sömn var det lördag och dags för damernas stafett. Hann dock med en egen lite joggingrunda och att laga mat i halv storm tillsammans med Rolle på vårat utomordentligt snygga kök. Våra polska vänner såg inte alls skeptiska ut när dom gick förbi köket...
Matlagning i köket och klubblunch.
Mat blev det (såklart med marinerade morötter till) och dags för starten. Det går inte att förklara men det är nåt speciellt med 10-Mila. Det är som en enda lång myshelg, mys av hela stämningen. Jag skulle vara coach. Jag var nog världens sämsta coach, hade inte koll på nånting. Stod mest vid växlingsfållan och försökte hålla koll. Det gick sådär. Hade fullt upp med att snacka skit och konstatera att jag inte vill ha ett par rosa tights.
Tur att Anna, Sarah, Ankan, Lena och Ingela är grymma. Så himla bra kämpat i skogen.
ROK satsar på vindsäkert vindskydd i stormen, Anna laddar inför
första sträckan och starten har gått.
Det blev kväll. Hängde hos dom där konstiga gröna norrmännen en stund innan det blev dags för lite av 10-Milas höjdpunkt. Ja jag tycker att det är det. Första växlingen i herrstafetten. Ett pärlband av lampor i mörka skogen, och pärlbandet tar aldrig slut... DET är mysfaktor på hög nivå att stå och titta på.
Trotsade kylan en stund innan jag knatade upp till min stålsäng och försökte samla några timmars sömn. 4 timmar fick räcka innan det var dags att ännu en gång försöka leka coach, denna gång åt herrlaget. Det gick om möjligt ännu sämre, fram tills att jag lyckades ladda ner 10-Mila-appen till telefonen. Vad gjorde jag innan jag hade en smartphone liksom? Nu gick det faktiskt att ha lite koll och samtliga löpare kom iväg, och som dom sprang sen. Jag är imponerad, och lite extra imponerad av Henke.
Stor applåd till hela laget!!
Nej det går inte att förklara och Godmorgon 10-Mila.
Vann gjorde Halden om någon undrade. Både dam- och herstafetten men vem är egentligen förvånad. Det är bara till att lyfta på hatten och gratulera. Mycket dumt kan man säg om Norge men det där med orientering kan dom. Ja det var ett par svenkar med i lagen men ändå...
För denna fantatiska insats fick dom säkert hela 12 sekunder på Sportspegeln, där inte ens löparnas namn kom ut rätt. Pinsamt.
Så var det visst nån som fyllde år på 10-Mila. Jag tackar och bockar så hjärtligt för alla gratulationer, det värmer (även om Lena glömde bort det =P ). Tror inte att jag hade kunnat få en bättre födelsedagshelg. Solsken, orientering och mina favvosar runt omkring mej. Då är det synd att klaga. Tack för allt!
Over and out!
Nej det menar jag egentligen inte. Framför allt inte måndagens hockeymatch. Eller ja, kanske just där dom hade behövt ett heja...
Men, skit samma. Vad jag menar är att vi har fått tag på en lägenhet. Kors i taket liksom. Det hjälpte att annonsera ut oss själva på Blocket med en väldigt muppig bild. Och ägaren till denna lägenhet råkar vara dansk. Men vi tror vi fattade ungefär vad han sa och att vi har skrivit på rätt papper. Den 15 juni får vi nya lägenheten som ligger i andra (felaktiga?) änden av Lund. Men vi måste faktiskt bo nånstans, och det är nära och bra till Stadsparken. Lägenheten är väl kanske inte så vacker. Vi får hyra den i andra hand, möblerad och klar och ja...det har nog inte hänt så mycket i den lägenheten sen 1972 men det blir nog bra. Och tänk så vältränade vi kommer bli eftersom det bara är uppförsbacke HELA vägen till skolan. Och till Stiftsvägen också där jag har en känsla av att jag kommer hänga en del...=)
Skönt att det löste sej iaf. Hejdå norra Lund. Hej södra Lund.
Vem skulle inte vilja hyra ut en lägenhet till det här gänget? ;-)
Och appropå Danmark så var jag nästan där i fredags. Malmö rättare sagt men det är typ så nära man kan komma utan att vara i Danmark. Studieresa med klassen stog på schemat och som vanligt var allt lagom förvirrat när nån glömt hälften av det hon skulle haft med sej på ett skrivbord i Lund. Vi kan ju hoppas att hon glömmer att göra en tenta till oss också.
I alla fall så började dagen ganska bra med ett besök på Sysav´s Avfallshantering. Det var så mycket intressantare än vad låter. Världens trevligaste människa informerade och jag trodde aldrig att någon skulle kunna få sopor att verka så spännande. Tack tack.
Dagen gick sen lite utför. Vi fortsatte med ett besök i Västra Hamnen i Malmö och skulle titta på hus. Helt okej ändå och vår kära grupp Fekalier kämpade på och hade en ganska trevlig tur i området.
Fekalier inspekterar hus i Malmö.
Därefter somnade halva klassen på Malmö Högskola och vaknade nog tyvärr aldrig riktigt till liv igen. Så ett gäng zombies spanade på passivhus och ville nog helst bara åka hem. Vilket vi till slut fick göra.
Då blev det panikpackning av det sista innan jag satte kurs mot tågstationen och Linköping som slutdestination. Vad som väntade där kräver ett helt eget inlägg.
Simma lugnt så länge kära vänner.
Men, skit samma. Vad jag menar är att vi har fått tag på en lägenhet. Kors i taket liksom. Det hjälpte att annonsera ut oss själva på Blocket med en väldigt muppig bild. Och ägaren till denna lägenhet råkar vara dansk. Men vi tror vi fattade ungefär vad han sa och att vi har skrivit på rätt papper. Den 15 juni får vi nya lägenheten som ligger i andra (felaktiga?) änden av Lund. Men vi måste faktiskt bo nånstans, och det är nära och bra till Stadsparken. Lägenheten är väl kanske inte så vacker. Vi får hyra den i andra hand, möblerad och klar och ja...det har nog inte hänt så mycket i den lägenheten sen 1972 men det blir nog bra. Och tänk så vältränade vi kommer bli eftersom det bara är uppförsbacke HELA vägen till skolan. Och till Stiftsvägen också där jag har en känsla av att jag kommer hänga en del...=)
Skönt att det löste sej iaf. Hejdå norra Lund. Hej södra Lund.
Vem skulle inte vilja hyra ut en lägenhet till det här gänget? ;-)
Och appropå Danmark så var jag nästan där i fredags. Malmö rättare sagt men det är typ så nära man kan komma utan att vara i Danmark. Studieresa med klassen stog på schemat och som vanligt var allt lagom förvirrat när nån glömt hälften av det hon skulle haft med sej på ett skrivbord i Lund. Vi kan ju hoppas att hon glömmer att göra en tenta till oss också.
I alla fall så började dagen ganska bra med ett besök på Sysav´s Avfallshantering. Det var så mycket intressantare än vad låter. Världens trevligaste människa informerade och jag trodde aldrig att någon skulle kunna få sopor att verka så spännande. Tack tack.
Dagen gick sen lite utför. Vi fortsatte med ett besök i Västra Hamnen i Malmö och skulle titta på hus. Helt okej ändå och vår kära grupp Fekalier kämpade på och hade en ganska trevlig tur i området.
Fekalier inspekterar hus i Malmö.
Därefter somnade halva klassen på Malmö Högskola och vaknade nog tyvärr aldrig riktigt till liv igen. Så ett gäng zombies spanade på passivhus och ville nog helst bara åka hem. Vilket vi till slut fick göra.
Då blev det panikpackning av det sista innan jag satte kurs mot tågstationen och Linköping som slutdestination. Vad som väntade där kräver ett helt eget inlägg.
Simma lugnt så länge kära vänner.
Dricker man oförskämt lite på Valborg så mår man oförskämt bra 1 maj.
Ellen hade även gjort ett säkerthetsbesök på akuten mitt i natten så vi var fit for fight.
Så alltså, den numer obligatoriska 1 maj-hiken i St Hans (nu även kallat Mt Hans) genomfördes.
Vi gick och vi gick och vi gick. 2 minuter och 38 sekunder senare hade vi nått toppen på detta enormt höga berg och vi önskade att vi hada haft en flagga med oss att placera där. Men vi hade ingen flagga så vi tog lite fula bilder och sen gick vi och köpte glass. Helt okej 1 maj. Undra hur resten av alla studenter i Lund mådde? Det var inte jättemycket folk ute där på förmiddagen....
Vandringen mot toppen har börjat.
Skåne är inte helt platt iaf.
Ellen kämpar på.
Äntligen uppe!
Ellen hade även gjort ett säkerthetsbesök på akuten mitt i natten så vi var fit for fight.
Så alltså, den numer obligatoriska 1 maj-hiken i St Hans (nu även kallat Mt Hans) genomfördes.
Vi gick och vi gick och vi gick. 2 minuter och 38 sekunder senare hade vi nått toppen på detta enormt höga berg och vi önskade att vi hada haft en flagga med oss att placera där. Men vi hade ingen flagga så vi tog lite fula bilder och sen gick vi och köpte glass. Helt okej 1 maj. Undra hur resten av alla studenter i Lund mådde? Det var inte jättemycket folk ute där på förmiddagen....
Vandringen mot toppen har börjat.
Skåne är inte helt platt iaf.
Ellen kämpar på.
Äntligen uppe!
Man är ju inte 20 längre... och därför räckte det alldeles utmärkt för min del att bara fira Valborg. 4-dagars spektaklet får någon annan hålla på med.
Valborg ja, det sägs att man ska fira det i Lund eller Uppsala någon gång innan man dör. Nu har jag gjort Lund, Uppsala nästa år (Karna?)?
Valborg i Lund firas i Stadsparken, tillsammans med ca 25000 (har jag hört...) andra. Det är KAOS, milt uttryckt. Klassen skulle ses vid 8 för att kunna få en någorlunda bra plats. Jag tog sovmorgon och tänkte att jag skulle hitta dom andra vid 11. Det var inte helt lätt. Vid 11 var Stadsparken inte full utan knökfull. Folk hade picknick på varandra och när man såg köerna till bajamajorna önskade man att man var född till kille istället.
Men hej, solen sken och alla var där så varför klaga. Det blev en jättehärlig dag i stekande sol tillsammans med vänner. En brutal bonnabränna är något man får räkna med och konsten att cykla med en brassestol har nått helt nya nivåer.
Hej och välkomna till Stadsparken.
En Erik och två Kelly (som om det inte räckte med en liksom...)
Andreas och Jonathan har skaffat pool.
I L11 är man så här glad på Valborg.
Efter många soltimmar i Stadsparken blev det ett kort besök på Lunds där vi fick lite mat i magen innan vi rullade hem för lite vila och en kalldusch på brända armar. Kvällen fortsatte hos två slagna hjältar på Delphi. Det kostar att ligga på topp, och att ha en pool i Stadsparken. Så med mina sista krafter for jag till St Hans och umgicks med en gäng OL-Teamare, det kan liksom inte bli tråkigt hur gärna man än vill ;-) Efter en något omständig avslutning på kvällen tackade jag för mej och cyklade hem, när väl cykeln återvänt...
Tack alla för en härlig Valborg. Det blir ingen Finalborg ikväll.
Valborg ja, det sägs att man ska fira det i Lund eller Uppsala någon gång innan man dör. Nu har jag gjort Lund, Uppsala nästa år (Karna?)?
Valborg i Lund firas i Stadsparken, tillsammans med ca 25000 (har jag hört...) andra. Det är KAOS, milt uttryckt. Klassen skulle ses vid 8 för att kunna få en någorlunda bra plats. Jag tog sovmorgon och tänkte att jag skulle hitta dom andra vid 11. Det var inte helt lätt. Vid 11 var Stadsparken inte full utan knökfull. Folk hade picknick på varandra och när man såg köerna till bajamajorna önskade man att man var född till kille istället.
Men hej, solen sken och alla var där så varför klaga. Det blev en jättehärlig dag i stekande sol tillsammans med vänner. En brutal bonnabränna är något man får räkna med och konsten att cykla med en brassestol har nått helt nya nivåer.
Hej och välkomna till Stadsparken.
En Erik och två Kelly (som om det inte räckte med en liksom...)
Andreas och Jonathan har skaffat pool.
I L11 är man så här glad på Valborg.
Efter många soltimmar i Stadsparken blev det ett kort besök på Lunds där vi fick lite mat i magen innan vi rullade hem för lite vila och en kalldusch på brända armar. Kvällen fortsatte hos två slagna hjältar på Delphi. Det kostar att ligga på topp, och att ha en pool i Stadsparken. Så med mina sista krafter for jag till St Hans och umgicks med en gäng OL-Teamare, det kan liksom inte bli tråkigt hur gärna man än vill ;-) Efter en något omständig avslutning på kvällen tackade jag för mej och cyklade hem, när väl cykeln återvänt...
Tack alla för en härlig Valborg. Det blir ingen Finalborg ikväll.
Nej jag pratar inte om filmen. Jag pratar om en låt, en låt som man inte ritkigt vet om man ska skratta eller gråta åt.
Gör som ni vill. Nu har cirkusen dragit igång iaf, Eurovision Song Contest-cirkusen och det är helt underbart. =) Har hunnit med hälften av bidragen, ikväll får det bli ett avsnitt till. Pensionärsgänget från Ryssland är för övrigt en riktigt hit, Österrike är mest bara pinsam.
När vi ändå är inne på tv-temat vill jag bara fortsätta lite till. Mästarnas Mästare, ett av dom bättre programmen på väldigt länge. Och denna säsongen ska vi visa att orienterare inte är så dumma som alla tror. Heja Annichen. Har ju gått rätt bra än så länge, hoppas det håller i sej. Linda Haglund vill jag helst inte kommentera, för jag vill inte ha dålig stämning på den här bloggen.
Så jag fortsätter heja på Annichen och bara är glad att det fortfarande görs bra tv ibland.
Adjöss och tack för fisken!
Gör som ni vill. Nu har cirkusen dragit igång iaf, Eurovision Song Contest-cirkusen och det är helt underbart. =) Har hunnit med hälften av bidragen, ikväll får det bli ett avsnitt till. Pensionärsgänget från Ryssland är för övrigt en riktigt hit, Österrike är mest bara pinsam.
När vi ändå är inne på tv-temat vill jag bara fortsätta lite till. Mästarnas Mästare, ett av dom bättre programmen på väldigt länge. Och denna säsongen ska vi visa att orienterare inte är så dumma som alla tror. Heja Annichen. Har ju gått rätt bra än så länge, hoppas det håller i sej. Linda Haglund vill jag helst inte kommentera, för jag vill inte ha dålig stämning på den här bloggen.
Så jag fortsätter heja på Annichen och bara är glad att det fortfarande görs bra tv ibland.
Adjöss och tack för fisken!
Den rubriken har nog använts på denna sida förrut, men den funkar fortfarande så den får hänga med en gång till. Jaha, vad har hänt sen sist...det kan man ju undra.
Det har varit grupparbeten. Galet mycket grupparbeten. Men det är kul och jag trivs i min grupp. Vårt hus, das Haus (vi fortsätter det tyska temat här), kommer bli supersnyggt, när vi väl anlägger den där domkyrkan i trädgården. Och så får vi inte glömma hippiebilen. Men ja, inlämning 3 av 4 är gjort. Nu ska vi bara kötta den sista också, kommer gå galant.
Ska bara passa på att skryta (?) lite om mej själv och berätta att den omtentan kan känna sej överkörd. High five på den och nu tänker jag gömma mina endimsböcker nånstans där jag aldrig hittar dom igen.
Det var helg och Ellen och jag for till Jula och gjorde vårens bästa investering; en grill. Häromdagen var det invigning av denna vackra skapelse och hur det gick tänker jag inte berätta här. Men vi är grymma på att grilla.
Har hunnit med en phadderutbildning och en dejt med min phaddergrupp. Det blir nog hur bra som helst till hösten det här. Nästa vecka är det temasläpp inför höstens nollning, spännande...
Så var det det här med boende. Ett tips till allmänheten: Flytta inte till Lund för det finns ingenstans att bo. Den siste juni blir jag och mina sambos Ellen och Ruth utkastade och skulle därför behöva en ny lägenhet. Eller ja, utkastade låter lite väl dramatiskt, men vi skulle behöva en ny lägenhet till sommaren om vi uttrycker det så. Det var ju lättare sagt än gjort... AFB tycker att vi har stått i kö lite för kort tid, LKF tycker nog inte alls och på Blocket kan man hitta diverse skumma saker. Men vi har flängt runt på några visningar iaf och det är väldigt spännande. Antingen ligger lägenheten långt åt tjotahejti eller så är den mögelskadad. Hej vad det går bra. Men vi ger inte upp, just nu hejar vi på Danmark. Eller på dansken iaf, trots att vi inte förstår allt han säger.
För övrigt ser dom kommande helger sjukt trevliga ut och jag tror att sommarlovet kommer dyka upp väldigt fort.
Nu till helgen är det 10-Mila. Nästa helg blir det finbesök från Norge och helgen därefter far jag till Dalarna och leker hejaklack på EM i orientering och förhoppningsvis träffar Lindasp. Vad har vi kvar sen? 2 tentor och sen var det sommarlov. =)
Over and out.
Det har varit grupparbeten. Galet mycket grupparbeten. Men det är kul och jag trivs i min grupp. Vårt hus, das Haus (vi fortsätter det tyska temat här), kommer bli supersnyggt, när vi väl anlägger den där domkyrkan i trädgården. Och så får vi inte glömma hippiebilen. Men ja, inlämning 3 av 4 är gjort. Nu ska vi bara kötta den sista också, kommer gå galant.
Ska bara passa på att skryta (?) lite om mej själv och berätta att den omtentan kan känna sej överkörd. High five på den och nu tänker jag gömma mina endimsböcker nånstans där jag aldrig hittar dom igen.
Det var helg och Ellen och jag for till Jula och gjorde vårens bästa investering; en grill. Häromdagen var det invigning av denna vackra skapelse och hur det gick tänker jag inte berätta här. Men vi är grymma på att grilla.
Har hunnit med en phadderutbildning och en dejt med min phaddergrupp. Det blir nog hur bra som helst till hösten det här. Nästa vecka är det temasläpp inför höstens nollning, spännande...
Så var det det här med boende. Ett tips till allmänheten: Flytta inte till Lund för det finns ingenstans att bo. Den siste juni blir jag och mina sambos Ellen och Ruth utkastade och skulle därför behöva en ny lägenhet. Eller ja, utkastade låter lite väl dramatiskt, men vi skulle behöva en ny lägenhet till sommaren om vi uttrycker det så. Det var ju lättare sagt än gjort... AFB tycker att vi har stått i kö lite för kort tid, LKF tycker nog inte alls och på Blocket kan man hitta diverse skumma saker. Men vi har flängt runt på några visningar iaf och det är väldigt spännande. Antingen ligger lägenheten långt åt tjotahejti eller så är den mögelskadad. Hej vad det går bra. Men vi ger inte upp, just nu hejar vi på Danmark. Eller på dansken iaf, trots att vi inte förstår allt han säger.
För övrigt ser dom kommande helger sjukt trevliga ut och jag tror att sommarlovet kommer dyka upp väldigt fort.
Nu till helgen är det 10-Mila. Nästa helg blir det finbesök från Norge och helgen därefter far jag till Dalarna och leker hejaklack på EM i orientering och förhoppningsvis träffar Lindasp. Vad har vi kvar sen? 2 tentor och sen var det sommarlov. =)
Over and out.
