Hon vandrar längs krokiga vägar hon själv trampat upp...

Så var det Valborg igen. Har totalt tappat festhumöret för tillfället och Valborg känns inte alls lika skoj och spännande som för några år sedan. Lite god mat, trevliga vänner och en mysig eld att titta på duger finfint för mej. Herregud så vuxet det lät, jag ber om ursäkt...
God mat och trevligt sällskap blir det ikväll. Ida kommer på besök och Kajsa är hemma så vi ska nog kunna underhålla oss. Tyvärr blir det ingen eld. På grund av det varma torra vädret (ja nu ska jag klaga lite på finvädret) så råder det eldningsförbud i hela Blekinge. Booooring. Jaja, vi får väl tända ett ljus och sjunga Vintern rasat ut...

Deb där fina förkylningen som jag friskförklarade mej själv ifrån förra veckan hade helt andra planer än attt överge mej. 3 veckors sjuka nu, det är precis vad man önskar sej. Jag håller på att bli galen. Så det blev en sväng till farbror doktorn idag. Han kunde konstatera att jag hade hela halsen full med blåsor. Det är precis så skönt som det låter. Jädra virus.   Det blev ett besök hos mina favoriter Clarita och Mona innan jag lämnade vårdcentralen, det är tur man inte är ökänd där...haha.  Halsprov och blodprov, gud vad härligt. NOT!
Så nu blir det ännu mer vila. BLÄ. Jag vill träna.

Adjöss och tack för fisken.

Satt och uppdaterade mej lite på Robinson-fronten innan genom att kolla på dom två senaste avsnitten. Ärligt talat vet jag inte om jag kan kolla mer för jag bli bara mer och mer förbannad på den där Christian. Vilken jävla typ. Ursäkta språket men jag blir galen. En mer självgod och falsk människa får man ju leta efter. Han tror att han är så himla bra på allt och att han kör ett rent spel. I helsike heller. Han är ju värst av alla. Gaaaaaaah!!!! Rösta hem honom för gud skull för förutom honom är Robinson ett rätt trevligt program.

Sådär, det var dagens utbrott. Godnatt!

Hemkommen efter en kalashelg i Lund. I fredags packade Ida och jag in oss i bilen som hon så mycket omsorgsfullt hade tvättat med diskborste och gav oss iväg söderut. Ärligt talat är nog det här den första roadtripen vi har gjort som inte innehöll felkörningar/fel på bilen. Jag är mycket stolt över oss. Efter ett hysteriskt skrattanfall när vi försökte översätta Kings of Leon´s låt Sex on fire så kom vi fram till Josef där även Jonte och Adolf väntade. Adolf var en grön ballong som var kopplad på Josefs balkong och roade sej med att skrämma grannarna.
Jag och Ida åkte sen och hämtade Sandra och sen for vi hem till Linda. Vilken kväll det blev sen. =) Bästa på länge. Ni är helt underbara tjejer. Efter att ha skrämt iväg Ola och hans kompisar fortsatte vi kvällen med Så Ska Det Låta, hallonpaj och så mycket babbel att hälften hade räckt. Eller nej, det var alldeles lagom. Tack för bästa myskvällen på länge tjejer. Det får vi göra om.
Efter lite felkörningar hittade vi sen tillbaka till Josef där vi på något vis skulle få plats att sova allihopa. Det gick hur bra som helst. =)  Lördag och vi började med lite fil och billig müsli innan vi gav oss ut. Lördagen var en fin dag. Strålande solsken och trevligt sällskap. Vi började med en sväng på stan innan vi parkerade i stadsparken. Ååh så gött det var att bara ligga där och mysa i solen.
Så blev det kväll och partydags. Efter att jag fått i mej lite mat piggnade jag till och sen börajde det... Den ena reglen efter den andra dök upp och den ena dummare än den andra.
Tjejer får inte välja musik
Om man beställer pizza måste tjejerna äta upp resterna oavsett hur äckligt det ser ut.
Tjejer måste diska kl 18:55
Om vi vill att Susanne ska dansa på taket så ska hon göra det.
Här var ett litet axplock av kvällens regler. Kan med glädje meddela att jag bröt mot allihopa. Tur man har så normala vänner... Förstår fortfarande inte hur jag överlevde 3 år på gymnasiet med Jonte och Josef. Deras livsuppgift var då och är fortfarande att mobba sönder mej. =)  Jag förstår inte vad jag har gjort för fel...
Det blev lite förfest och sen tog vi en liten nätt promenad på över 1 timme(!!!), innehållande ett välbehövligt toabesök, till andra sidan stan och festen. Guud vad folk. Roligt att träffa på ett och annat bekant ansikte iaf. Under kvällen hade vi sen fullt upp med att inte tappa bort varandra. sjunga När vi gräver guld i USA 14 gånger och leka med en glittrig tre-udd. Ida kastade tyvärr in handduken så jag fick umgås med männen resten av kvällen. Blev lite smått trött på alla regler till slut (tack Mange för att du är på min sida =) ) så jag tog en liten promenad med Markus, Lill-Patte och Ola. Dom mobbas inte lika mycket, inte på samma sätt iaf...=)
Sen blev det taxi hem för hela gänget (tack gode gud att vi slapp gå) och efter ett och annat mysko samtalsämne somnade vi nog alla ganska gott.
Det blev en halvseg söndagsförmiddag med lite städning innan jag och Ida packade in oss själva och Simon och Jakob i blen och åkte hem.  Har trots vissa medlemmar i sällskapet haft en kalastrevlig helg. =) Tack Tack Tack!!!!

Ja, jag är så förbaskat rastlös om dagarna så jag vet snart inte vad jag ska göra längre. Jag måste skaffa mej en hobby. Det är inte bra att vara ute och resa i 5 månader och ha fullt upp hela tiden och sen komma hem och göra ingenting. Skönt och komma hem? Jovisst var det så. Första veckan. Jag är inte typen som kan göra ingenting för länge. Då blir jag tokig. Tack och lov finns det en människa till i den här staun som känner likadant, min resekompanjon Ida. Så vi har kommit på att vi åtminstone kan vara rastlösa tillsammans. Som idag, när vi hux flux hamnade i Kalmar. Det var trevligt. Först stan en sväng och sen det alltid lika underbara IKEA. =)  Som alltid fortsätter våra planer, jag undrar när dom ska bli verklighet...

Har för övrigt friskförklarat mej själv och gav mej ut på en liten löprunda idag. Det var lite halvtungt efter förkylningen men jag överlevde. Imorgon blir det nya tag på Frasse-träningen. =)  Var en sväng hos min vän sjukgymnasten igår också. Än en gång var hon tvungen att knäcka ut ryggen på mej. Jag bara älskar det där kraskande ljudet. Muskeln i mitt ben kändes som frigolit sa hon. Det var inte så bra, och inte så skönt heller när hon försökte massera loss det.... Nu hoppas jag det får vara bra ett tag.

Adjö!

Snart två år sedan student och utflytt från Borgen och nu är jag äntligen klar. Min sammanfattning av 3 underbara år på orienterings-gymnasiet Olofström. Sammanfattningen ser ut så här:




Nu ska jag bara hittat nånstans att hänga upp mitt mästerverk.

Så var det äntligen dags. Helgen varenda skogsmulle har gått och väntat på ett helt år. 10-MIla. Synd bara att förkylningen fortfarande mår prima. Jag mår tyvärr lite sämre. Men men, tro inte att jag tänker sitta hemma när typ varenda kotte jag känner ska dit. Har dock insett att jag nog inte bör springa, då blir jag nog aldrig frisk. Så systeryster får hoppa in i laget och jag få vara lagledare istället. Det blir fint det.  Ha en trelvig helg. Det tänker jag ha. =)

För det första så satt det en lapp på toadörren i morse när jag och mamma gick upp. På den stog det följande:

Det är världens äckligaste spindel
inne på toa. Stor är den också och
jag vågade inte döda den.
/ Kajsa

Fina meddelande Kajsa lämnar innan hon åker till skolan. Eftersom jag är rädd och mamma är helt super-dunder-rädd för spindlar så resulterar det här i att ingen av oss vågar gå in på toa. Så där står vi som två idioter i dörröppningen och spanar efter en spindel. Efter en stund hade den fortfarande inte synts till och vi hade nu blivit så kissnödiga att vi var tvungna att ge upp spanandet och helt enkelt utsätta oss för den hemska toaletten. Det är nu kväll och herr spindel har fortfarande inte synts till. Jag har mina aningar att den dyker upp när jag minst anar det....

För det andra är jag sjuk och det är jättesynd om mej. Har nog fått nån släng av kf-sjukan fast mer Branäs-varianten. Har inte riktigt tid med feber, rinnande näsa och en cp-hals. Jag ska ju springa 10-Mila i helgen.

För det tredje var jag hos sjukgymnasten idag eftersom mitt ben håller på att bråka lite med mej när jag springer. Hon både knådade och knäckte mej. Eller ja, hon knäckte ut ryggen på mej, Jädra vad det knakade till. "Jaha, då har vi delat på dom kotorna" sa hon och fortsatte. Det känns redan lite bättre och nu vill jag springa och se om det känns bättre då med. Försvinn förkylning försvinn....

Adjö!

Sex i påsen, betala för fyra

Så var det dags för det underbara Mickelbyn 41-gänget att träffas igen. Och vi hinner baske mej inte komma fram till Branäs innan det är mer kaos och skandaler än vad en normal människa upplever under en livstid. Underbart. =)

Bilen från Karlstad var inte full. Den var helt över-super-dunder full. Och det var innan vi hade stannat och storhandlat på ica. Men efter att ha klarat av storhandlingen som bland annat innehöll att slänga Manal i frysboxen så lyckades vi på nåt sätt få in all mat i bilen också och rullade vidare.

Väl framme i Branäs fick vi inte bo i vår älskade Mickelbyn 41 utan det blev Mården 94 nu. Men vad gjorde väl det, den stugan hade ju både ett solvänligt tak, mysko rivjärn och en pytteliten bastu.

Påskhelgen har sen varit mycket fin med fest, solning, mycket trevligt folk, mer fest, mat, after ski, bastu, bakfyllor, en viss ständig omflyttning av sovplatser, ännu mer fest och en borttappad nyckel.

Vaa? Skidåkning? Skulle vi åka skidor också? Nej vet du va. När termometern visar 23 grader och man kommer där i underställ, termobyxor och skidor så undrar man lite vad man håller på med. Så vi slutade innan vi undrade för mycket.  Backarna var puckelpist och den lilla snö som var kvar hade samma konsistens som halvsmält sorbet. Med dom förutsättningarna och en strålande sol på himlen så parkerade vi i solen och satt där istället. Hur gött som helst. =)

Tack för en helt underbar helg mina vänner. Saknar er redan i massor. Jag hoppas verkligen vi ses snart igen och gud vet vad som händer då...
Och bara så ni vet:
- I Branäs får man stå för sina konsekvenser.


=)

Satt med mamma och pappa häromdagen och letade efter något lämplígt kort till Kajsas studentplakat. Vi vet ju alla vilket kort vi helst av allt skulle vilja ta men vi har lovat, inte buddha-bilden...  Men nu har vi alla fall kommit överens om vilken det blir. Kan dock inte lägga upp den här eftersom lilla syster är här och snokar emellanåt. Men den är vacker, jag lovar. =) 
När man sitter och bläddar i gamla fotoalbum så hittar man alltid massa skoj bilder. Även om man är för liten på bilderna för att komma ihåg det så ser ju bilderna trevliga ut iaf. Måste ta och lägga upp några här.

Vi börjar med några från en vintersemester som gick till ett ställe med namn BRANÄS! =)  Premiärsäsongen 89/90. Vem hade kunnat tro att jag skulle dyka upp där 18 år senare och ställa till med oreda.


Pulkadags i Amundsbacken.                                                                                           


Mamma kommer farande på skidor och jag och pappa i pulka.


Här sitter jag på Brants med en....hmm....stor öl?  Det ska börjas i tid.

Personalen på Brants försöker lära mej spela piano. Gick säkert jättebra.



Och så lite härliga bilder från när mormors kökssoffa tackade för sej julen 1991.


Soffan är hel...



Soffan är fortfarande hel...



Soffan går sönder... =)

Goddag mina vänner!

Vilken härlig helg det har varit. För det första så har det varit helt underbart väder. Nu är våren här vill jag lova. Med solen i ögonen och med jackan i väskan istället för på mej så kan jag knappt gå ut utan att ett stort leende dyker upp. Jag hoppas verkligen det här vädret kan få hålla i sej ett tag nu.
Igår var det dags för säsongspremiär för min del. Nån har ju fått för sej att jag inte är junior längre och med andra ord är man fast i 21-klassen i 15 år. Men jag ser det som en bra sak. Då har man ju 15 år på sej att försöka åstadkomma nåt vettigt i den klassen.
Rent resultatmässigt blev det väl ingen kanon helg men vet ni vad?  Det gör mej inte ett skvatt för jag har haft så himla roligt ändå. Bara att få komma ut med en karta igen var ju kalas. Och med det vädret som sagt...mmmmmmums. =)

Efter tävligen igår åkte jag till Olofström. Hemma bra men Borgen bäst som det brukar heta. =)  Det dyker alltid upp en speciell känsla i magen när jag kör in i den lilla hålan. Hålan som var mitt hem i 3 år. Har lite svårt att förstå att det snart har gått 2 år sedan jag (och resten av den västa årgången någonsin enligt Pillran) flyttade från Borgen. Och ändå är nog Borgen det ställe, förutom huset här hemma i byn förståss, där jag känner mej som mest hemma.
Det blev en lugn och trevlig kväll på Borgen. Där var inte överbefolkat direkt. Snackade lite skit med några av dom få tappra själarna där innan jag parkerade i Josses soffa. Bland Robinson, disk och ägg hade vi en trevlig kväll innan jag och 12 badankor somnade gott i Fridas lägenhet.

Nu har jag hittat hem till Nättraby igen och ska nog göra så lite som möjligt resten av kvällen.

Over and out.

Tjejer har bara ett läge. Antingen så är dom arga eller så är dom kära.

/Kenny Starfighter



Klockren fílm.
 

Jag tycker jag har lyckats komma igång rätt bra med träningen här hemma nu efter resan. Det blir några pass i veckan, mer eller mindre lyckad kvalite. Det känns bra förutom att baksidan på mitt lår bråkar lite men det är en helt annan historia.
Himla roligt är i alla fall klubbträningar (och bara för man inte dyker upp på en så betyder det inte att man har bytt klubb). Det är härlig stämning, man hejar på och pushar varandra och alla kan vara med oavsett nivå. Orientering är en fin sport och Ronneby OK är en mycket trevlig klubb.

Igår började Frasse-träningarna igen. Dom har blivit lite av en favorit. Här är det verkligen härlig stämning och alla kämpar på. Två kommentarer från tränaren/slavdrivaren/fotografen från gårdagens träning:

Ni kanske hatar mej nu men i kommer älska mej till sommaren när ni vinner.

Spring 5 gånger i den här backen så ska jag leta upp nåt ännu jävligare åt er så länge.

Tack. =)

Gänget samlat inför gårdagens träning.



Ibland undrar man.....