Det blev midsommar även i år och som vi alla (som bor i Karlskrona) vet så infaller Karlskronas nationaldag dagen innan midsommarafton. Denna dag heter Lövmarknaden.
Ja det är väl egentligen som vilken marknad som helst, men ändå... Jag måste dit, bara en liten stund. Mest för  gamla traditioners skull.
I år hade jag lurat hit Fredrik till denna fantastiska dag. Vi började dagen med en joggingrunda i Bastasjö med tillhörande fotplask i just Bastasjön, det gäller att vara i fin form för att orka med en runda på torget.
Det blev sen en liten runda. Ett par kära återseenden och några fynd blev det innan vi ställde oss i den lilla kön till Glassiären. Det hör liksom till när man är i Karlskrona oavsett om man får vänta en halvtimme eller inte.
 
Jaha, midsommarhelg var det. Vi hittade Ida på stationen i Karlskrona, i Värnamo hittade vi Rasmus och Kristin. Tillsammans med ett gäng andra glada orienterare (ja, mer eller mindre orienterare) mobiliserade vi oss hemma hos Fredrik och kalaset började.
Potatis i sjön, fullproppade kylar, ett ihärdigt kämpande med en midsommarstång och en och annan regndroppe men vad gör väl det. Det blev lunch och ingen kom undan snapsen. Ingen kom nog undan den andra snapsen heller. Möjligtvis den tredje...
 
    
 
Dagen fortsatte med en fantastiskt fin midsommarstång, en liten applåd till Stefan där som vägrade ge upp. Det blev kubb. Vi behöver inte gå in närmare på några resultat där utan det räcker med att konstatera att ett glas vin extra inte hjälpte. Inte för Idas del i alla fall. Vad Kristin och jag hade behövt dopa oss med är lite oklart.
Enligt konstens alla regler när det gäller svensk midsommar blev det lite mer regn men det gjorde inte så mycket för vi körde en runda av någon sorts GalenPanna. Att Jonas Gardell och Ola Salo blev kvar längre än Captain Morgan var lite otippat och det kanske inte hade hjälpt med ett glas extra vin där heller.
 
Dumma svenska som vi är, klart vi skulle grilla i regnet. Tyckte grillmästaren skötte det exemplariskt och grillad kobra är mycket godare än vad det låter. Dom grillade bananerna däremot klarar jag mej utan.
 
Kvällen avslutades på bästa tänkbara sätt, trots att det inte lät så midsommar-aktigt när jag hörde talas om det: Bastuhusvagn!
Det är precis så fräsigt som det låter. En husvagn, fast ombyggt till bastu inuti. Helt perfekt. Där klämde vi in 9 personer och succen var ett faktum. Himla bra tajmat att Fredrik bor vid en sjö också, då kan man springa ner där i mörkret och svalka sej lite. Ja okej då, jag är världens badkruka och det krävdes viss övertalning innan jag till slut gav mej på ett kärringdopp. Det bästa med badet var att komma in i bastun igen. Ett par dopp och en oslagbar snabbversion av Små Grodorna runt midsommarstången senare tackade jag för mej.
Tack alla för en jättetrevlig midsommar.
 
 
 
 
 
 
Vi lyckades ju efter lite om och men få tag på en lägenhet. Ruthan, Ellen och Suss fortsätter helt enkelt att vara sambosar ett tag till och det gillas starkt.
Till andra sidan stan ska vi bege oss och förra veckan var det dags för flytt. Det är ju alltid precis lika kul som man tror att det kommer bli. Man tänker att nej, så mycket grejer har jag ju inte. Jo tjena... När allt var nerpackat i lådor och väskor undrade vi om det var ett helt kompani som skulle flytta. Dessutom hade vi en del möbler vi tänkte släpa med oss till den nya lägenheten, vilket är en lagom bra idé när den redan är möblerad. Vi har för tillfället ingen brist på bokhyllor om någon undrar...
Tusen tack till Ruth pappa, farmor, fru kines med barn och Stefan för hjälpen. Nu är alla grejer på plats i nya lägenheten och när vi är på plats i augusti börjar operation "upppiffning" av lägenheten. Vi hyr ju då i andra hand, en möblerad. Möblerna och all fantasktisk (??) inredning tillhör en gammal tant som nog inte har ägnat sej så himla mycket åt inredning sen tidsepok kalla kriget ungefär.
Men det ska nog bli bra. Med Ruth och Ellen som sällskap är jag inte så orolig att jag inte ska trivas.
 
Det kändes ju lite konstigt att lämna Stiftsvägen dock. Var tog det här året vägen?
Men jag har en känsla av att jag kommer hänga en del där ändå. Sitta och mysa en stund
på balkongen och titta på utsikten hela vägen till Eslöv. Det är så mycket bättre än vad det låter.
 
Men nu är det hejdå Lund ett tag ändå. Sommarens balkonghäng kommer att ske på Long Island
i Karlskrona.
 
Over and out.
Sommarlov ja. En helt ny upplevelse i mitt liv. Hur gör man?
Efter att ha överlevt 10 mil cykel och därefter klippt av halva kaluffsen på huvudet tog jag semester. Semester i Eskilstorp. Om någon undrar så ligger typ världens bästa hotell där och jag hade en jättetrevlig vecka.
Först och främst var det någon som skulle ta studenten. Bal på onsdagen och utspark på fredagen. Åååh. Jag vill också ta studenten. Igen. Eller nej, det kanske räcker med en gång. I alla fall om man har en bruten tå.
I vilket fall som helst. Jennie var hur fin som helst och att man typ inte har någon röst kvar dagen efter är enbart ett gott tecken. 
 
Dags för bal.
 
Med studenten ingår också ett släktkalas. Det gick ju bra, förutom att jag typ kom ihåg ett namn dagen efter. Man kan ju inte lyckas med allt. Däremot hade Fredrik och Martin lyckats med storbildsskärmen på kalaset och succen var ett faktum när fotbollsmatchen mellan Sverige och England kunde visas under kvällen. Resultatet på matchen var väl kanske inte en lika stor succe men det var ju inte deras fel.
 
Och så var det den här fotbollen. Det är inte riktigt min grej. Jag tittar om Sverige spelar. Och jag kanske ska offra mej och se finalen. Men annars, njaa.. Jag parkerade mest framför tv:n för sällskapet när det var fotboll på gång. Tur att jag hade en 100-åring att umgås med under matcherna. Ni vet han som gick ut genom fönstret och försvann. Det tog bara ett år att läsa ut den boken men nu är jag klar. Helt underbar bok, verkligen min sjuka humor i ett nötskal. Kan varmt rekomendera den boken om ni vill ha något att småflina åt...
 
Så skulle det tränas lite också på semestern. Det blev ett orienteringspass i Smålands Sahara. Jo där fanns lite sand men det var tack och lov inte varmt som jag gissar att det kan bli i riktiga Sahara. Och tur var väl det för vi hade glömt glasspengarna hemma. Själva träningen gick väl ganska bra, har inte blivit överdrivet många orienteringsträningar det senaste halvåret så det var skoj.
Ett joggingrunda runt Ön (som inte var en ö) blev det också. Den här gången fick Nelson agera draghjälp och det gick bra, halva banan iaf. Sen hade han ofantligt många bra ursäkter för att stanna och vila lite. Typiskt att inte jag också har det när jag blir trött, kan ju inte stanna och kissa vid varje träd...
 
På andra sidan Bottenhavet var det Jukola. I Eskilstorp gjorde vi så gott vi kunde för att hitta Jukola-känslan. Det gick sådär. Eller nej, jag tycker det gick rätt bra. Det regnade, vi var i skogen och letade efter saker (gps istället för karta och kompass men hallå...), vi lyssnade på finlandssvensk musik och vi åkte båt. Det blir väl inte mer Jukola än så? Det skulle vara baren som fattades i så fall.
 
Här var det Jukola. Nästan.
 
 
Tack för mej.
 
 
 
 
...och så finns det Galenskaparna. Eller rättare sagt bara Claes Eriksson den här gången. Showen MAX gick på SVT nyligen och det var hög mysfaktor.
Kan det inte bli den 4 oktober snart? Då sitter jag bänkad på Lorensbergsteatern i Göteborg och tittar på Galenskaparna och After Shaves 30-års jubileum. Jodå så att det ser jag fram emot lite...

Till dess:

Man ska inte kasta sten om man bor i glashus.
Dessutom får man byta om i källaren.





.
Det finns bakverk. Och så finns det bakvärk.
Tyvärr handlar detta inlägg inte om bakverk. Det är synd för det är gott. Fina bakelser och smarriga tårtor.
Men nej just det, detta inlägg handlar om bakvärk. Det är något man får när man cyklar lite för långt för sitt eget bästa. Typ Tjejvättern på 10 mil.
Fast nej, nu ska jag inte vara sån. Det gick över all förväntan och jag är jättenöjd. Och det var tack och lov inte så mycket bakvärk att tala om heller.
10 mil cykling gick bra, trots den fantastiska uppladdning med pencilinkurer och annat skoj. Vädret under tävlingsdagen bjöd på ett par regnskurar men det gjorde inte så mycket. Det bästa är nog ändå stämningen under loppet. Jag letade efter sura miner men lyckades inte hitta en enda. Lite då och då under loppet hittar man någon med samma tempo som man själv håller och man får lite sällskap en stund. En och annan trevlig pratstund med totalt okända damer hör också till dom positiva inslagen.
Jämfört med förra året drog jag ner lite på stoppen i år. Det räckte med blåbärssoppa, bulle och banan på andra stationen. Och ja, det blev ett personligt rekord i år (wihoooo liksom) med 18 minuter.
Tiden stannade på 4 timmar och 8 minuter. High Five till mej själv.

Motala, vi ses nästa år.


Snart dags för startgrupp 68 att ge sej iväg.



Hey ho lets go!
Det spöregnade. Och så sken solen en liten stund. Och sen öppnade sej himlen en gång till. Och där kom lite åska och blixtrar också när vi ändå var igång.
Som ni all hör var det upplagt för en riktigt höjdarkväll där vi skulle sitta ute i flera timmar. Eller?
Enligt alla familjetraditioners regler var det dags för den årliga vallfärden till Brunnsparken för att se årets uppsättning av Diggiloo. För er som undrar vad det är för nåt kan jag berätta att det en schlager-show med Lasse Holm i spetsen som far landet runt om somrarna och förgyller våra kalla kvällar.
Hur som helst, man tar sin solstol, picknick och hoppas på solsken hela kvällen. Nu blev det inte riktigt så. Eller jo, solstol och picknick var med men jag började undra om verkligen juni ska få räknas till en sommarmånad. Detta efter att jag tagit på mej underställ, skidstrumpor, pannband och vantar. Och ändå frös.

Det blev i alla fall en jättetrevlig kväll i Ronneby. Vi fick lite regn på oss ja, men det gjorde inte så himla mycket. Showen var nog inte den bästa av dom Diggiloo jag sett men helt klart godkänd. Tomas Pettersson som Loreen och Markoolio som dansaren bakom är något alla borde få se.
Det enda som var lite jobbigt var att mina fötter typ frös sönder. Inte för att det är så ovanligt men ändå. Försökte rädda dom både med hjälp av mamma och med hjälp av plastpåsar. Men nej, det höll inte så länge.

Kvällen avslutades som vanligt med ett hejdundrade fyrverkeri. Och passande nog var det en alldeles klar himmel när vi åkte där ifrån. Tack för en trevlig kväll.
Avslutar med lite bilder från kvällen i Brunnsparken.


Tadaaam. Välkomna till Brunnsparken.



Mamma, Pappa och Barbro intar solstolsläge. Än så länge är det fint väder.


Partykläderna är på.


Sen blev det lite mindre bra väder.


Vantar och en kopp te. Hej svensk sommar?


Lasse Holm på behörigt avstånd.


Inte ens en fryspåse och en systemetkasse kunde rädda mina fötter.
Okej. Det står lite i min plikt känner jag. Det borde knåpas ihop några rader om det där spektaklet vi bevittnade för några helger sedan. Jag har liksom inte hunnit, har haft fullt upp med att springa runt och sjunga Euphoria. ;-)

Nej, riktigt så illa är det inte. Men att missa Eurovision Song Contest finns inte på kartan, I looooooove it. Att Sverige var segertippade kanske vi inte skulle tro så hårt på, det snacket har ju gått förr. Men en bra låt, jodå.
Så kom kvällen och vi laddade upp med marängschwiss (jag kommer aldrig lära mej stava till det), Jonathan kom på besök och anteckningsblocket kom fram.
Programledarna vet jag inte ens om jag vill nämna i år. Det finns dålig engelska och så finns det ännu sämre. Men samtidigt, det är lite halva poängen med det hela och därför blev det ganskra bra. Och vi hade ju våra underbara svenska kommentatorer som helt klart förgyllde hela kvällen.
Låtarna då. Ja, några var helt okej och några kan åka hem och fundera över sina synder. Typ Österrike har några synder att fundera över. Malta har en fotdans jag skulle behöva lära mej och säg vad ni vill om Rysslands tanter men jag diggar dom. Är mest bara orolig över hur himla trötta dom måste ha varit där framåt småtimmarna...

Så började omröstningen och det bästa var nog egentligen inte hur bra det gick för Sverige utan att istället fokusera på Christer Björkmans ansiktsuttryck och kroppsspråk. Helt obetalbart. Även hans tydliga tendenser till att inte vilja släppa pokalen ifrån sej vid segerintervjun med Loreen. Haha, vilken kille...

Det bästa här hemma var att Jonathan var den som hade antecknat mest. Väldigt beskrivande och fina anteckningar om alla bidragen. Hans anteckningar var så fina att dom nu hänger dom kylen. I vår egen omröstning där Ruth, Ellen, Jonathan och jag själv var jury så blev det delad seger mellan Moldavien och Italien. Ja alltså det var förbjudet att rösta på Sverige. Annars hade såklart Loreen vunnit även där. =)

Jaha, Eurovision i Sverige nästa år då. Man kan ju hoppas på Malmö, då blir det nära och bra för lite sugen är jag allt...

Avslutar det här inlägget med att bjuda på Maltas bidrag. Som sagt, vi måste alla lära oss fotdansen.

Over and out.

För det första: Tuss fungerar igen. Det räckte att Stefan kom hem, tittade på Tuss, satte i sladden och väggen och wroooooooooooom så var han igång igen. Jaha. Tack för den Tuss. Var det bara för att vi var tre tjejer som försökte få igång dej? Jaja, nu fungerar han igen och det var ju lämpligt med tanke på att vi ska flyttstäda lite.
Stefan har även lyckats laga rullgardinen som tydligen inte alls var sönder. Som jag kämpade liksom.
Nu kanske han har mött sin överman dock, das tvättmaskin har väldigt konstiga saker för sej idag. Vi får väl se hur det slutar. Och helt ärligt, jag ska bo här i två dagar till...det kan vara så att jag inte bryr mej supermycket.

För det andra: SOMMARLOV!! Ja det är helt sant. Tenta nummer två avklarades och vi kunde äntligen få njuta av att inte plugga. Eller ja, inte för att vi pluggat sönder oss innan, men nu behövde vi inte ha dåligt samvete för att vi inte pluggade. Skön känsla.
Det blev en liten tentafest kvällen efter sista tentan. Middag på stan med Ellen och Ruth först och därefter klassmys på Helsingkrona halva natten. Vi sjöng som vanligt väldigt vackert (?!) och dansade runt mellan köket och Klaras golv. Tack för det här året kära klass, vi ses till hösten. =)

För det tredje: För sista gången skulle vi sova tillsammans i lägenheten på Stiftsvägen. Ja alltså i varsitt rum var tanken. Men det blir sällan som man tänkt sej. För det första var pappa på besök och skulle få den stora äran att snarka ifred på nedervåningen. För det andra hade Kanada-resenären Stefan hittat hem och hans rum var fortfarande aningens Ruthifierat så att säga.
Det hela slutade med att vi fick världens bästa idé. Eller vi tyckte att det var världens bästa idé där klockan halv 1 i onsdags natt; Vi sover alla i Susannes rum. Stefan i extrasäng, Ellen på luftmadrass och Ruth och jag skavfötters i sängen. Typ världens bästa läger någonsin. =)
Det bästa var när lampan släckts, det var ganska så knäpptyst och Stefan kläcker ur sej: Är det nu vi ska ha tjejsnack?
Efter att vi skrattat färdigt åt denna kommentar började helt enkelt tjejsnacket, ingen kom undan. Någon kommer att ha men för livet efter det tjejsnacket och det är inte dom tre tjejerna...


En väldigt bra idé halv 1 på natten...