Hejdå Sitac. Hej Kustbevakningen.

0kommentarer

Jag skäms lite när jag läser artiklar om hur stor arbetslösheten är bland unga människor idag. För här går jag och beklagar mej över att mina 3 veckor semester/mellan två jobb/arbetslös går alldeles för fort. Jag skulle alltså har velat vara arbetslös lite längre? Eller? Så får man inte säga, fyy...
 
Men ja. Mitt jobb på Sitac tog alltså slut sista maj. Det var väl inte riktigt meningen att jag skulle vara där så länge men jag klagar verkligen inte. Trivdes kalasbra med mitt brummande monster bredvid mej (nej jag menar inte Håkan). Det är nästan så jag saknar den där skannern lite, vi kom rätt bra överens för det mesta.
Nu får Frida och dom andra hålla ställningarna. Saknar mina arbetskompisar också. Det var en spretig samling människor men jag trivdes som fisken i vattnet. Passade nog bra in i den där skaran. Fick med mej en fin stekpanna hem som present med instruktionen "du kan ju alltid slå Fredrik om han är dum..." Okeeej, eller kanske inte. Men jag lagar gärna mat i den, tack tack. :)
 
Min bästa vän det senaste halvåret. ;-)
 
Så var det dags igen. För åttonde (!!) gången stövlade jag inte på Kustbevakningen i måndags när årets sommarjobb drog igång. Stackars myndighet, dom blir aldrig av med mej. Den här sommaren hittar man mej i receptionen där jag kopplar folk till fel telefonnummer och skickar turister till fel adresser.
Dessutom hittar man mej på ekonomiavdelningen där jag, håll i er nu, skannar papper. Kan lätt skriva skanningsexpert på mitt visitkort (när jag nu skaffar ett sånt) utan att skämmas.
Men det är kul med lite omväxling och dom här 5 veckorna kommer vara över innan jag hinner blinka.
 
Snart är första veckan avklarad. Imorgon väntas det tårta på jobbet har jag hört rykten om, det vore synd att missa.
 
Adjö och tack för fisken.

Kommentera

Publiceras ej