Nej jag lovar, jag tycker Danmarks låt är bra och helt klart värdiga vinnare. Men det här är lite humor. Och det är lite min humor.
Så till spektaklet vi älskar att hata. Fast jag älskar att älska det. Det är precis på min nivå när det gäller trams och musiksmak och jag älskar att kritisera och döma ut. Jo för det får man en sån kväll och ärligt talat, ganska så ofta undrar man "Hur sjutton tänkte dom här?".
Årets upplaga av Eurovision Song Contest ägde då alltså rum i Sverige, nämen gud så trevligt. Och det har ju aldrig hänt att ett land har vunnit två år i rad och jag är ledsen Robin, inte en chans att det skulle hända i år heller. Antingen måste man ha en grymt bra låt eller helt enkelt bara skämma ut sej så mycket som möjligt, och vår kära Robin lyckades inte med något av detta.
Skämma ut sej i finalen var det inte så många som lyckades med i år, Serbien hade ju tack lov åkt ut redan i semifinalen. Men ja, vi har ju Grekland. Dom skämde nog ut sej för alla andra också...herregud. Som någon hade skrivit på facebook efter finalen: "Nog för att vi visste att dom hade problem i Grekland men att det var så här illa..."
Katastrof. I mina öron var även Norge en katastrof men det verkade gå hem i Europa. Hon sjöng säkert hur fint som helst men synd att dom hade förstört låten med musik som genererade huvudvärk.
Bäst då?
Jo, Petra Mede och Lynda Woodruff. Jag älskar er. Så underbara genom hela denna cirkusen. Hejaheja. Nu får Danmark något att bita i till nästa år. Danmark ja, dom verkar tycka om när ESC går i Sverige. Vinst 2000 och vinst nu igen. Och en välförtjänt sådan. Bra låt som redan har fastnat på hjärnan, och helt klart snyggaste klänningen under kvällen.
Fast mina röster landade hos Ungern. Världens myslåt, den går varm på Spotify här hemma.
Avslutar med den låten tror jag. Och ett fantastiskt klipp med Lynda Woodruff.
Vissa dagar har det känts som om vi skippade våren i år och gick direkt från vinter till sommar. 25 grader varmt, tryckande värme och ingen luft att andas. Dessutom ser man (jag?) ut som en kräfta efter en dag ute. Så tur att det har varit vår några dagar, våren är bäst. För min del hade det gärna fått vara vår hela sommaren och sen vinter igen. Det är lagom varmt ute, allt är ljusgrönt och fint och man blir inte sönderbränd om man råkar ta av sej jackan. Det hade varit najs om det höll i sej några månader.
Jag får njuta så gott det går så länge våren är här. En promenad längs Nättrabyån är ett bra sätt att göra det på.
Så uttryckte min kära vän Lena det. Halvvägs till ångest och kvart i döden. Men jag vet inte. Känner inte att jag har så mycket ångest (inte över det iaf...) och med tre kvartar kvar känns döden ganska avlägsen.
Vad sjutton pratar den här förvirrade damen om? Jo hon råkade fylla 25 år förra veckan.
Födelsedagen var nästan som en vanlig dag. Jobbade, åt tårta på jobbet (ja det är precis som en vanlig dag, tro mej. Vi måste sluta äta så mycket tårta på jobbet.), skannade lite fler papper och sen stämplade jag ut för dagen med mina kollegors vackra skönsång ekande i huvudet. Tack.
På kvällen blev det middag på Harrys med mamma och pappa. Efter väldigt god mat och några paket åkte en mycket äldre och visare dam hemåt.
För att inte göra någon förvirrad fortsatte vi att äta tårta några dagar till på jobbet. Har vi inget att fira så hittar vi på nåt. Annars duger alltid förklaringen "det var bara så längesen vi hade tårta..."
Jaha, lagom lång jobbvecka på 3 dagar igen, I like it! Sen blev det finbesök...woop woop... Hela vägen från Vaggeryd hade både Lena och Sören lyckats förflytta sej. Bra jobbat! Vad som hände följande dagar behöver vi inte gå in på jättemycket. Ni kan det där nu. Men Lena och jag hade inte setts på jääääättelänge. Så ja, vi behövde prata tjejsnack, vi behövde nörda geocaching, vi behövde äta lunch på ett ställe där det finns lämpliga eluttag och vi behövde äta glass och gåendes finkamma en hel stad. Jag älskar den här hobbyn. =)
Vi hittade lilla cachen med lilla loggboken.
På lördagen blev det även ett litet kalas här hemma i byn för att fira den där 25-åringen. Vill börja med att säga tack till min diskmaskin Lena och till min dammsugare Fredrik. Ni underlättade mycket och hjälpte den där halva ångesten att hålla sej just halv. ;-)
Och tack till släkt och vänner för en trevlig kväll och fina presenter. Presentkorten och slantarna har nu resulterat i en klocka och ett stormkök, helt perfekt. Tack tack!!
Tack Sandra för ett jättefint fotokollage, tänk så söta vi var när vi var små. Och tack Fredrik för att du offrar hela din värdighet och följer med mej på Diggiloo i sommar.
Efter att min personliga diskmaskin Lena gjort ännu en insats däckade 4 trötta själar i soffan. Det tar på krafterna att ha kalas, man är ju inte 24 längre...
Helgen avslutades med ännu mer geocaching. Den här gången fick vi göra ett försök i Ronneby, det är inte så mycket kvar att leta efter i Karlskrona. I Ronneby gick det bra ibland och lite mindre bra ibland. Det där med longitud och latitud är inte alltid så lätt att hålla koll på. Tur att vi tyckte det var roligt att räkna om allt 25 gånger. Och tur att Justteri var med och tyckte att trädklättring var en lämplig aktivitet. Det tyckte inte Tjockmongo och Sussilull. Inga poliser den här gången iaf som misstänker oss för bombverksamhet, man får vara glad för det.
Over and out.
Ja men i den här takten så blir det säkert 12 inlägg om året. Tid och ork är tyvärr inget som växer på träd har jag märkt. Men jag saknar min lilla blogg emellanåt. Typ nu ikväll när jag för första gången på länge har en halv sekund över. Så här kommer en uppdatering, eller ett försök till det i alla fall.
Vad har hänt sen sist?
Vi kan börja med födelsedagsbarnet, ett av dom. Fredrik tyckte det var dags att fylla 25 och Grattis Grattis säger jag. Hans familj bjöd på vacker sång på morgonen och det var sen en finfin dag i Eskilstorps skogar.
Födelsedagspartajet var redan avklarat sen några veckor tillbaka då herrarna Johansson och Leo bjöd på en trevlig tillställning i Bredaryd.
Som present blev det MissLi-konsert i Karlskrona helgen efter. Men först skulle vi överleva varsin orienteringsbana i Påryd och en shoppingrunda i Kalmar. Det gjorde vi, överlevde alltså.
Egentligen var nog energin ganska slut men en middag på Stars satt fint och sen var vi redo för konsert. Konsthallen var stället för kvällen och det gick ju bra sist vi var där? Eller? Fråga Martin Söderberg.... =P Nu bytte vi alltså ut Martin mot MissLi. Det var en jättemysig kväll med bra musik, hon är häftig den där tjejen. Även halva Kustbevakningen var där, trevligt med många bekanta ansikten.
Tack MissLi för en jättebra kväll och Grattis igen min älskling!
Jaha, fortsatte med en lagom jobbvecka på 2 dagar. Så borde alla jobbveckor se ut. Jag tog sen mitt pick och pack (förutom sovsäck, luftmadrass och kudde och annat som tar för mycket plats på flyget. Det fick Roktompa den stora äran att transportera) hela vägen till Uppsala. Där väntade några fina dagar med fina människor. Våldgästade Ida och vi hade det så mysigt så, precis som på den gamla goda tiden när korridoren kändes för bred och vi fick sova över hos varandra.
Appropå den gamla goda tiden. Det blev en nostalgi-tripp med Karna när vi betade av Borgen the Movie 1 och 2. Och så äntligen, efter ca 2 år blev det till slut fika hos Rebecka och Pontus, jag vet att ni hade saknat mej ;-) Jag hade saknat er iaf!
Sightseeing i Uppsala med Ida.
Från Uppsala var det sen inte så långt till Kungsängen dit det var dags att förflytta sej på lördag morgon. Med sjukt snygga naglar i ROK´s och Orions färger åkte jag och Ida iväg. Det vankades 10-Mila, mmm orienteringsmys när det är som bäst.
Efter att ha trollat fram ett kök på förläggningen och sen lika fort trollat bort det igen fick vi lite mat i magen och åkte sen ut till tävlingen. Det skulle ju springas också var tanken. Hade skrämt kroppen med en hel tävling innan 10-Mila, nämligen Kalmars tävling i D21 kort. Varför finns inte 10-Mila kort? Säger hon som fick kortaste sträckan... Men ja. Det var sjukt lång i min värld.
Sträcka 3 skulle alltså avklaras. Det gick väl ungefär som förväntat. En bom, annars okej orienteringsmässigt. Benen hade jag glömt hemma men det visste jag. Tur resten av laget hade sina ben med sej.
När man har gjort sitt på 10-Mila så börjar helt enkelt själva mysdelen. Strosa omkring på TC, spana i sporttältet, äta lite viltkebab och sen invänta mörkret. För det är då det är som bäst. Herrstarten och första växeln fick det bli i år, älskar att se dessa guppande lampor i skogen. Ja jag är lite knäpp i skallen men tro mej, jag var i gott sällskap där på TC.
Damstart, samling i ROK´s tält och mys framför storbildsskärmen.
Tillbaka till förläggning och sova några timmar innan det var dags att åka ut igen för att hinna sel målgången. Vinnarlagets målgång alltså. ROKs målgång hoppas jag att någon var kvar och såg. Att ROK ens fick ihop sitt herrlag är en bedrift bara det. För många återbud och för få reserver och kaoset var ett faktum. Nån från OK Bävern? Nån från Ukraina? Nadiya från Orion? Ja precis, Kratov fick bara hämta henne i damduschen först...
Alla kom i mål, även om jag missade både Fredrik och ROKs lag. Men minibussen mot Nättraby skulle tydligen avgå. Eller ja, jag fick köra den själv nästan hela vägen hem. Men det gick bra.
Allt för nu.
Over and out.
