Hon vandrar längs krokiga vägar hon själv trampat upp...

Ibland blir jag glad. Jätteglad. Som igår. Hade jobbat, slappat och varit på gymmet en sväng. Mös omkring här i lägenheten när det helt plötsligt ringde på dörren. Jaha, det är väl nån granne tänkte jag. Öppnade dörren och förvåning är nog ett milt uttryck. Där stog Ola, Patrik, Rasmus och Erik. Te-kvällar är saknade, även om jag nöjer mej med en kopp te...


Och idag kom fler underbara människor på besök. Halva tjocka släkten ska vara här en vecka, detta besöket visste jag dock om...

Jag tror det här blir en bra vecka. =)

Så dåligt så det är fruktansvärt roligt...


http://www.fok.se/adventskalender2009/


Ta er en titt.

Julafton om fyra dagar. Det känna helt mysko... Nog för att det är julstämning och snö så det räcker här men ändå. Det känns ändå inte som jul. Ingen familj och släkt, inget julgodis, inga adventsljusstakar, inget julmatlagande, inga julgardiner...ja ni fattar. Massa smågrejer, men det märks. Och det hela för andra året i rad. Nästa jul kanske jag skulle vara hemma? Det är nästan så jag saknar mammas alla tomtar men det skulle jag aldrig våga erkänna.

Imorgon är det första dagen på jobbet. Det ska faktiskt bli hur kul som helst. Jag ser fram emot det här. Möta glada gäster och ha det bra ute i snön. Glöm förresten vad jag skrev om Tottliften i förra inlägget. Jag var för klen för den. Ja, för klen. Så nu blir det Lokatten och Högåsliften istället. Lasse får ta Tott och så får väl jag försöka biffa upp mej lite under säsongen. Har skaffat ett gymkort nu iaf så det är väl ett steg i rätt riktning. =)

Gav längdspåren en omgång idag, eller, det var kanske snarare tvärtom. Herregud säger jag bara... Tur det inte var så mycket folk ute i spåren idag. Det blev ett par snygga vurpor i snön och kilometertider ska vi inte ens prata om. Men kul hade jag. =)

Over and out! 

Fy fanken vad det har snöat dom senaste dagarna. Varje morgon har vi fått leta, skotta och skrapa fram bilarna. Härligt. =)  Men det är toppen. Ca -10 om dagarna och massor massor massor med snö, vad mer kan man begära?

Helgen blev en ganska lugn sådan, mest för att försöka bli av med den lilla förkylningen. Spatserade bort och tittade på världscupen i lördags. Anja och resten kämpade på i backen. Jag tog mej några åk jag också men det var mest puckelpist så njaa, det blev inte så många åk. Det blev en sväng på den lilla men ack så mysiga julmarknaden på torget. Ursäkta men Bubbetorp kan slänga sej i väggen.







I söndags nöjde jag mej med att titta på världscupen på tv. Under kvällen hade jag och min sambo Rebecca filmmys med en av tidernas bästa filmer, Pay it forward. För övrigt har jag och Rebecca det hur bra som helst i vår lägenhet på Torpet. Vi har spridit ut oss riktigt bra och vi förstår inte riktigt hur vår tredje sambo Ida ska få plats här när hon anländer i februari.

Och nu är det utbildning, massa info och intro hit och dit. Det går galant det här. Imorgon är det sista dagen på utbildningen, sen är det full fart på jobbet. Min lift i vinter bli Tottliften. Så alla som ska till Åre förstår ju att det är i Tottliften man ska hänga hos liftvärd Susanne.
Utbildningen har varit kanon. Vilken härligt gäng vi är. Igår blev det ett par skrattanfall innan dagen var slut. Viagra, historier utan poäng och fina ord om varandra var riktiga höjdare.

Nehe, godnatt mina vänner.

Det fanns tydligen förkylningar i Åre också. En av dom hittade mej igår kväll och vill inte försvinna. Nu har jag inte riktigt tid med att vara sjuk. På måndag börjar jobbet och då är det nog bäst om man är fit for fight. Så nu är det kurering på heltid. Inte roligt alls, framför allt inte när det vankas förfest på Kläppen och utgång i byn. Typiskt. 
Jag kommer spendera kvällen med x antal koppar te, Gossip Girl som min sambo varit snäll att lämna till mej och så ska jag självklart titta på när Erik vinner Idol. =)

Igår var det 10 minusgrader här. Idag är plusgrader. Om nu någon skulle undra...

Nehe, dags att återgå till soffan. Hoppas jag är piggare imorgon för då ska damerna köra världscup här i Åre, det vill jag se live och inte på tv.

Adjöss och tack för fisken.

Den något baktunga Pärlan lämnade Nättraby i tisdags morse. Efter många timmar och ett par felkörningar så nådde jag målet; Hotell Karna i Uppsala. Hos Karna blev det cykling i mörker, myspys i soffan och så träning med OK Linne. Jag törs nog lova att det var den sista barmarksträningen i år. I skogen var det lagom blött och lerigt. Det är så skönt att bada när man känner att man först trampade igenom ett tunt istäcke. Lagom trötta och med lera upp till öronen blev det efterlängtad dusch, bastu och mat med Linne-folket.
Tack för mycket trevligt besök i Uppsala, jag kommer i april igen Karna. =)

Igår fortsatte den långa färden och aldrig förr har jag kännt mej så manlig. Jag syftar inte på att jag satt och skrålade Fångad av Stormvind utan på att jag flera gånger längs vägen stog med huvudet rakt ner i motorhuven. Spolarvätska hit, kylarvätska dit och oljestickor till höger och vänster. Heja Susanne lixom. Men att fylla på olja tillhörde överkursen så då fick några snälla gubbar på Statoil rycka in.

Efter att ha slirat dom sista 5 milen fram till Åre så kom jag i alla fall fram. Nu är jag här, ikvarterad i lägenheten på Granlidsvägen. Min ena sambo har varit på besök men flyttar inte in förrän på söndag. Den andra sambon kommer i februari.

Åre är underbart. =)  Termometern visade -10 C i morse, här ligger en hel del snö och det står en tjusig julgran utanför mitt fönster.
Och Skidåkningspremiären, jodå, den är avklarad. Det blev 2 åk idag. Mmmmm, härligt. =)


Allt för nu.

- Här var jag på mitt första KF.
- Jaha, när var det?
- 2003
- Hur gammal är du egentligen?


Ja det kan man verkligen undra.
Men jag ser det så här. Jag var på mitt första KF i Folkets Hus i Ryd 2003 och jag var definitivt på mitt sista KF i Folkets Hus i Ryd 2009. Jag är tillbaka där jag började, cirkeln är sluten.
Nu låter det som jag tyckte det var jättetråkigt och att det är därför jag inte ska åka dit fler gånger. Så är självklart inte fallet. Det är bara och inse, jag är för gammal. En gång en OL-Teamare, alltid en OL-Teamare. Jovisst är det så, i hjärtat.
Men visst var det en trevlig kväll. Bilfest och en sväng på Kattkroksvägen med OAS-grabbarna tillhörde höjdpunkterna. Men givetsvis blev det några turer och vacker sång på dansgolvet också. När vi väl hade blivit insläppta vill säga. En låst dörr, högt staket och taggtråd mötte oss, mysigt...
För övrigt måste jag bara tillägga att jag har väldigt spännande i klubbkompisar. =)

Efter en trevlig kväll fick 80-talisterna en egen hörna att sova i, tack lixom. Men sova, jo tjena. Det var SVINKALLT. Drog på mej det varmaste jag hade med mej, svepte in mej i handduk och sovsäck och kurade ihop mej som en liten köttbulle men inte hjälpte det.
Så efter en sömnlös natt och en mycket stressad och förvirrad morgon så smet vi iväg innan någon tyckte att vi kunde hjälpa till att städa.

Så där lite lagom dagen-efter-pigg och inte sovit en blund hade väl kanske det mest optimala varit att åka hem och sova. Men nehe, i stället for vi till Gränum för att springa Skinkloppet. Det blev lite frukost och gåtor i bilen innan det var dags att ge 12 km löpning en omgång.
Med denna perfekta uppladdning (??) är jag faktiskt riktigt nöjd med mitt lopp. Mådde en smula pyton när jag värmde upp men det släppte tack och lov och benen var förvånansvärt pigga.
Efter loppet var det lite behövlig fika och utlottning av priser. Ola blev en julskinka rikare och Erik vann en chokladtomte. Julbordet är räddat på Annebo. Rasmus och jag vann inget men vi var lika glada för det. Tror jag. =) 

Sen åkte vi hem. Trött.Tröttare.Tröttast.

Följande har hänt:

* Det var stopp i avloppet här hemma i huset. När man spolade i toaletten så kom det upp vatten i golvbrunnen i duschen, som en liten fontän. Tack och lov var det rent vatten som kom upp. Spolade man vatten i handfatet hände ungefär samma sak. När man duschade rann inte vattnet ner utan man stog där med vatten upp till fotknölarna och såg dum ut. 
Det något komiska med det här är att alla problemen började efter att jag utfört äckeljobbet med att rensa golvbrunnen i duschen. Jag fäller galet mycket hår och ja, trevligt var det inte att rensa men jag kände mej rätt nöjd efteråt där jag satt med mina gula gummihandskar och en flaska klorin i högsta hugg.
Men som sagt, nåt gick nog fel och avloppet fick damp. Så mamma lilla ringde rörmokarn och lät så där lagom förtvivlad och fick fram orden: "Jag tror det sitter en igelkott i rören..."
Det gjorde det inte.
Men massa annat äckelpäckel. Men nu mår avloppet prima skinka igen.


*  Det har varit fösta december. Det innebär bland annat att jag får börja öppna luckorna på chokladkalendern som mamma köpt till mej (nej, jag kommer aldrig att växa ifrån den traditionen, punkt slut), julkalendern har börjat på tv och än så länge är den helt okej.
Men så har vi det kanske allra viktigaste med första december. Det är nu officiellt tillåtet att lyssna på julmusik. Wiiiieeee =)  Julmusik är underbart.
En av dom bästa jullåtarna:
http://www.rixfm.com/webbradio/audio.php?mode=rixfm&id=1685


* I tisdags var det bio med Sandra, Sanna och Rasmus. För det första så är jag inte så imponerad över Karlskronas nya biograf. Lite skönare säten hade inte skadat...
Men filmen ja, New Moon blev det.  Ja, böckerna är bättre, det bara är så. Men filmen var verkligen inte fy skam den heller. Och det gör ju inte direkt ont i ögonen att titta på Edward. =)

Började packa lite smått idag inför vinterns äventyr. Det gick sådär. För det första hatar jag att packa för så lång tid, ska jag behöva tänka 4,5 månad framåt i tiden? För det andra var det någon som la sej i. Eller nej, han la sej uppe på, och sen i.


Blixten hjälper till genom att lägga sej uppe på alla väskor.



Och sen packar han ner sej själv. Jag tar det som ett tecken att han inte vill att jag ska åka.
Det är ju trevligt att någon kommer sakna mej...


Kom med andra ord inte så långt med packningen idag. Men herregud, jag har ju en hel vecka på mej. Det borde till och med jag hinna.
Jag hade lite annat viktigt att pyssla med idag. Promenad och kladdkaka med Sandra. Kladdkaka med dumle dagen till ära och Nicke och KB blev bjuda på denna delikatess. Mums var ordet.
Jag och Sandra har blivit duktiga med våra promenader, jag hoppas vi hinner med en till innan jag åker.

Sparkade ut mej själv på lite härliga intervaller i kvällsmörkret för en stund sen. Det var nästan ritkigt roligt idag. =) 


Over and out.