Jaha. Hej igen. Känner för att skriva ett par rader (läs halv avhandling) här igen.
Man kanske undrar; har hon dött? Nja, inte helt. Bara lite mentalt. Men jag lever. Och bloggen också.
 
Det har hänt en del sen sist. För mycket för att det ska rymmas i ett inlägg. Så jag skriver 2. Eller 25. Det beror på. Men jag börjar med det här och vi börjar med det roliga. Det tråkiga inlägget skriver jag en annan dag.
 
Okej då ska vi se. Dom roliga bitarna sen sist.
 
Jag flyttade ner till Lund igen för att börja mitt andra år på LTH. Ny (fast inte alls ny) lägenhet tillsammans med mina kära sambosar Ruth och Ellen. Ett litet tips från coachen; ta inte med dej möbler när du flyttar till en möblerad lägenhet. Själva poängen är att det redan finns. Och det kan vara så att det är en äldra dam som har lägenheten i första hand och som har sjukt mycket möbler. Men med gemensamma krafter och snälla kompisar så lyckades vi fylla en halv vind med damens grejer. Och lägenheten fick helt klart godkänt.
 
Så började skolan och med det vet vi alla vad som väntar. Just det, nollning. Alla andra skolor i det här landet verkar tycka att det räcker med en veckas nollning. Så jobbar vi inte på LTH. Där gäller 4 (!!) veckors galenskap, varav 3 av dom veckorna går parallellt med att skolan har börjat. Sova får vi göra i graven.
 
4 veckors nollning. Ja det är lite jobbigt emellanåt. Man ska helst hinna plugga, träna, besegra den obligatoriska nollnings-förkylningen OCH leka nollning. Men det går, för det är grymt roligt.
Nej alltså, jag var inte nolla i år. Inte en gång till. Men jag var phadder. Jag och 9 andra helsköna människor utgjorde phaddrarna i en av 12 (?) phaddergrupper. Till varje phaddergrupp tilldelas ca 20 nollor och varje grupp får sen ett uppdrag (som inte aaaaaaaalls är bestämt i förväg) att klura på under nollningen.
 
Temat för årets nollning, som leds av vårt exemplariska Phös, var: En Spårad Nollning. Vi tyckte därför att Gundes Änglar var en väldigt bra namn på vår phaddergrupp. Så med Vasaloppsnummerlappar i högsta hugg och uppdraget "Pimp" så drog vi igång.
Det var märkesmålning, nattsittning, nationssittning, nollekamp, nollelördag, temafest, draggning, regatta och mycket mer. Och så uppdraget ja. Pimp går ut på sektionen ska synas. Helst mycket mer än alla andra sektioner. Så därför tänkte vi att storleken visst har betydelse och gjorde världens snyggaste Banderoll åt V-sektionen. Den blev sjukt bra, och sjukt stor. Vi orkade inte ens bära den. Men den var snygg.
 
                     
 
Nollning avslutas på traditionsenligt vis med revy och den berömda Gasquen. För en gång skull fick man lämna overallen hemma och dra på sej finkläder istället.
Det var sång, mat och sångböcker på vift hela kvällen lång innan vi avslutade på dansgolvet. Där dansade vi självklart Gangnam Style både en och två gånger. Vad skulle vi annars ha dansat under den här nollningsperioden liksom?
 
     
Stiliga nollor och phaddar.   
 
Gasquen tog slut och nollorna var nu ettor. Vi phaddrar tackade för oss och skulle försöka ta ikapp 3 veckors skola. Men det här skulle ju vara det positiva inlägget så vi pratar inte mer om det just nu.
 
Jag skulle vilja avsluta med att tacka. Ett tack till phaddrarna i Gundes Ängar för att jag fick lära känna er. Ni är grymt härliga människor. Ett tack till Gundes nollor. För att ni var jättehärliga att tramsa med under nollningen. För att ni kämpade, för att ni taggade både varandra och oss phaddrar till det mesta och för att ni målade världens snyggaste banderoll. Ett tack till Phöset. För att ni orkar leverera så som ni gör under nollningen.
 
Over and out.
 
  
 
 
Det är tentaperiod på Lunds Tekniska Högskola. Det innebär att man ska tentaplugga hela dagarna, helst hela nätterna också. Och så ska man kämpa sej igenom ett par tentor.

Jag vet inte riktigt vad det är som försigår i denna lägenheten med tentaplugg hela dagarna och nätterna vore synd och kalla det. Mer en motivationsbrist utan dess like. Och ursäkerna och undanflykterna för att slippa plugga avlöser varandra. Kroppen och huvudet har liksom redan tagit sommarlov. Gått ner i varv och slappnat av lite för mycket.

En tenta är avklarad, husbyggnadsteknik/installationsteknik i torsdags. Hur det gick för mej? Haha. Aldrig för har någon så brutalt ordbajsat sej igenom en tenta utan att ha någon större aning om vad det handlade om. Ska bli spännande och se det resultatet. Eller kanske inte så spännande.

På onsdag är det dags för nästa tenta. Kanske ska försöka hitta lite motivation innan dess.

Ciao!
Just den frasen kan vara veckans mest använda. Nej det handlar inte om en radiokanal. Det handlar om vårat stora husprojekt i skolan som skulle lämnas in igår. Fekalier kämpade tappert och jag tror att det blev ganska bra. Förutom att vi skickade in det 5 timmar för sent. Man kan ju inte lyckas jämt.
Fekalier har jobbat utomordentligt bra med detta projekt tycker jag. Ja, ibland måste man gå iväg och äta glass, eller så tar man en kopp te och chillar lite. Och när man till slut börjar googla på vad bajs heter på latin är det dags att gå hem.
Bra kämpat gruppen! Nu mosar vi redovisningen på tisdag också.

Bjuder på ett smakprov från Gunnars grafiska huffel. Och passar på att ge just Gunnar en lite applåd för att han blev kompis med SketchUp.



Ja precis där, på den berömda L-vägen, och resten av skolan också för den delen, har väldigt mycket tid spenderats den här terminen. Det finns lite att göra om nån undrar...

Det mesta som ska göras fram till sommaren här ska göras i grupparbeten och då blir allting lite roligare faktiskt. Första perioden skulle det läggas vägar, skrivas geologiarbete och fördela kostnader i en gemensamhetsanläggning (inga kommentarer på den) och man skulle väl kunna säg att grupp 3 typ ägde allt.  I alla fall om vi får säga det själva.
Grupp 3, bestående av mej själv, Pamp och Kelly var en väldigt fin grupp. Trots konstig hierarki och ett haglande av sexuella trakasserier hade vi det ganska mysigt. Nu har grupp 3 upphört att existera, dom sexuella trakasserierna består...

 
Kelly och Pamp planerar väg och vår fina hierarki.


Trodde aldrig jag skulle säga det här men jag saknar Pamp och Kelly en smula...
Aja, ny läsperiod och nya grupper blev det. Den här gången grupp 16, tillsammans med Jacob och Mike the bike. Nu skulle det skrivas miljöarbete, läggas avloppssystem och byggas hus.
Dessvärre lyste Mike the bike med sin frånvaro, och den tappra skaran bestående av Jacob och mej själv kämpade på med miljöarbetet och våra avlopp. Det blev inte så tokigt till slut må jag säga, heja oss. Och heja den gigantiskt stora grupp 16.


Stora grupp 16 kämpar på.

Tyvärr kände vi att vi inte ville göra resten på bara 2 personer och vi auktionerade därmed ut oss själva till övriga grupper i klassen. Lite tragiskt får vi nu meddela att grupp 16 har gått i graven. Jag saknar den också, det funkade kanoners. Och appropå Mike the bike, han hade tydligen hoppat av och glömt berätta det för någon. Hatar när det händer.
Nu grupp igen och nya möjligheter. Numer finns jag i grupp 10, även kallad Fekalier. Vem sjutton hittade på det namnet? Aja, i Fekalier kämpar Gunnar, Calle, Ruth och jag med vårt hus. Det är grymt snyggt. =)

Så var den där detaljen tentor. 3 tentor förra läsperioden, alla 3 godkända. High Five till mej. En liten avloppstenta (kiss- och bajshumorn gjorde en hejdundrande comeback under det tentaplugget kan jag lova) innan påsklovet hann vi också med och där är resultatet ännu okänt...

Påsklov ja. Sånt får man om man pluggar på LTH. Och man får ett väldigt långt och trevligt påsklov dessutom, om man inte har några omtentor vill säga... Men det tar vi sen.

Over and out!


PS. Råkade tömma min kamera och hittade bilder jag inte visste fanns från tentafesten. Får nog klämma in ett par i inlägget om just denna fest... varsågod att scrolla ner om du vågar. ;-)
Jag fortsatte mitt segertåg genom södra Sverige med ytterligare två gymnasiemässor. Eller segertåg var nog att ta i, lite lagom ansträngande halvdagar med trevligt folk runtomkring mej är nog en bättre beskrivning.
Först blev det mässa hemma i kära Karlskrona och jag passade på att åka hem några dagar. Även lillasyster hade lyckats tajma in en mässa på sydligare breddgrader så det var trevligt att få se henne också.
Det blev mässa på Arbetsförmedligen, tyvärr en lite halvtaskig sådan men vi var ett härligt gäng från Lund där som fick underhålla varandra när ingen ville prata med oss. Gott om kaffe fanns det också. Och pratglada gubbar för Försvaret som försökte värva oss, det gick sådär. Vi fick varsin penna och skulle höras av om 10 år.

Efter mässan blev det långpromenad med Sandra runt Dragsö och vi pratar som vanligt mer än vad några normala öron tål men det gör inget, för jag älskar våra promenader. Fick även tillbaka min stora blå klumpedunsbebis (även kallad lagboken) som Sandra passat ett tag.
Karlskronavistelsen avslutades med en familjemiddag, det var ju ett tag sen... Tack och hej och iväg till Kalmar tidigt nästa dag. Betydligt roligare mässa där med en hel del nyfikna elever som faktiskt villa lyssna (tror jag?) på vad vi hade att säga. Rikard och jag höll en enastående presentation om studentlivet i Lund, Kajsa och hennes kompanjon försökte göra desamma om Luleå =P

Det blev en glass i vårsolen innan tåget rullade tillbaka mot Lund.
Hoppas några nya studenter vågar söka sej till Lund efter veckans mässor.

Over and out!
Ja det gör det. Med snö alltså. Här trodde vi att våren på plats. Tills i torsdags när jag drog upp rullgardinen och såg ett vitt lager blötsnö ligga över marken. Tack. Jag drog ner rullgardinen igen.

Så ja, det blir inte bloggande varje dag på det här stället. Men nu har jag en halv sekund över så jag gör ett försök. Vad har hänt sen sist? Man undrar. Jag vet knappt vad jag gjorde igår. Eller jo det vet jag och det var inte roligt. Men strunt i det nu.

Vi hade inflyttningsfest och Fredrik var på besök i Lund över helgen. Synd att helger tar slut så himla fort bara. Men en fest i långkalsonger, heja på alla utom Lotta Engberg och Christer Sjögren i Melodifestivalen, götta oss i solen på årets sista vintercup och hälsa på Lisa och David hann vi med. Och till alla mina anonyma läsare så skulle jag vilja hälsa att jag saknar dom. ;-)

Jag tog en sväng till Sölvesborg och Furulundsskolan för att göra lite reklam för vårt kära LTH på gymnasiemässa där. Det gick väl ganska bra. Och det var väl som en mässa ska vara. Dom flesta smyger bara omkring och vågar inte riktigt prata med oss. En del slutar aldrig prata med oss. Man blir förbannad när godiset i skålen är slut och samla på sej pennor och nyckelband blir lite av en sport. Men det var en trevlig dag.

Sen kom dimman. Tenta-dimman. Vi skulle på något sätt överleva 3 tentor på en vecka. Så himla dåligt tajmat att den första låg dagen efter Vasaloppet. Hur tänkte skolan där? Vasaloppssöndagen spenderades i Jonathans soffa med blåbärssoppa (såklart) och nybakade scones. 90 km mellan Sälen och Mora gör sej så mycket bättre från en soffa.

Tentorna ja. Helvetsveckan tog sin början med en mattetenta. Inga kommentarer på den. Ni kan ju titta på den fina lilla musikvideon som poppade upp nåt inlägg längre ner. På den nivån var matteplugget.
Hela tentaplugget låg alltid på en väldigt fin nivå här hemma när Ruth, Ellen och jag försökte vara duktiga. Det går bra en stund. Sen måste vi ha ett tjej-möte. Och sen slutar det så här:



Pluggmotivation på topp var det ja. Min kära syster försökte även muntra upp mej lite under veckan genom att skicka över en bild på sej själv. Tack Kajsa, det hjälpte. Du borde se ut så oftare.




Tenta nummer 2, geologi betades av. Jag hann klämma in ett besök hos tandläkaren och sen var det helt plötsligt fredag och tenta nummer 3 skulle skrivas. Vägbyggnad stog på planeringen och det gick nog ganska bra. Förutom den där sista räkneuppgiften. Känns inte helt logiskt att man dimensionerar en väg så den ska hålla 0,05 år. Men vad vet jag...

En tentavecka avslutas såklart med en hejdundrandes tentafest. Sittning på Göteborgs med världens bästa klass och kvällen var räddad. Att I-arna var där gjorde det hela lite roligare och jag tror dom uppskattade våran sång om att vi saknar att ha matte med dom.

      

Som vi alla vet kostar det att ligga på topp och kvällen slutade ganska tidigt för Susanne. Av vissa outtalade anledningar så var gårdagen som sagt inte så rolig. Men det är inte varje lördag man dukar fram en lyxmiddag bestånde av en tallrik fil och ett glas resorb. Tack för mej.

Avslutar det här givande inlägget med en bild från vintern här i Lund, som jag nu hoppas är slut som sagt. Det enda jag kommer sakna är den här snögubben. Typ bästa snögubben ever.

Imorgon är det mattetenta. Skjut mej.
Idiotin kan ha nått sin yttersta gräns men ja. Varsågoda.

Hej.
Jag skulle bara behöva avreagera mej lite.


AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHH!!


Så. Nu känns det lite bättre. Eller ja, kvällen är ju redan förstörd. Men ändå. Lite bättre.

Tack för mej. Jag undrar också om kor behöver en åker?



.

Jullovet tog slut. Åre tog slut. Skolan började.

Men det känns rätt bra att vara tillbaka. Lite rutiner att fastna i igen, träffa kompisarna och bara ha det ganska bra. Man skulle kanske kunna tro att man får en liten mjukstart sådär första veckan i skolan. ICKE!!
Kinesmatte. Kul. Nej.
Geologi med den något galna Conny. Han har under veckan bland annat hunnit med att illustrera en jordbävning genom att lägga sej under ett bord och skaka bordet tills grejerna på det for i golvet, slicka på lera och berätta om när han bygge en egen rullstensås, av frigolit, vetemjöl och en Kellogs-hund, hemma i trädgården.
Och så vägbyggnad där Andreas hade en föreläsning om hur tryck påverkar vägarna. Han skulle sen även visa hur man räknar ut olika tryck, hur länge en väg kommer hålla innan den går sönder och hur tjock man behöver bygga den. Efter att ha pratar om det här i två timmar, gett oss formler värre än hela formelsamlingen tillsammans och räknat som en tok så ingen fattade så kom vi äntligen fram till svaret; Han hade räknat fel från början. Tack.

Dag två skulle vi även projektera en ny väg. Världens längsta övning på 6 timmar tog sin början och ingen förstod nog hur vi skulle få alla dom timmarna att gå. Men shit, helt plötsligt var det en kvart kvar och man fick skynda sej för att hinna klart. En ny väg blev det, mer eller mindre lyckad. Det hela redovisades idag och jag tror vi överlevde. Snart är det dags för nästa vägprojekt. Och ett geologiprojekt på det.

Mjukstart var det ja.

Det något komiska var att typ halva klassen var borta första veckan, på diverse skidresor. Nu, andra skolveckan, är ett annat gäng iväg på skidresa. Och nästa vecka ska Conny och Andreas iväg på skidresa, det kommer bli lite jobbigt att dom är borta hela veckan. Eller? Nej då, klassen fattade inte alls piken...


Vad har mer hänt. Jo, här bor nu Ruth, Ellen, Jimmy och jag i lägenheten på Stiftsvägen. Det känns hur bra som helst och jag vet inte, men det är lite mer ordning i lägenheten. ;-)

Jag har friskförklarat mej själv efter allt vad vinterförkylningar heter, har inte tid med mer. Nu är det istället träning som gäller. DET KÄNNS BRA JA! Ska försöka hålla i det lite bättre den här gången. Nu blir det styrketräning, promenader, jogging och spinning. När isen försvinner hoppas jag på lite cykling också.
Har även en dejt med både sjukgymnasten och ortopeden inbokade. Hoppas dom har nåt vettigt att säg, vad det nu är. Har inte riktigt bestämt mej för vad jag vill att ortopeden ska säga. Operation eller inte...

Det där islagret som hade lagt sej över Lund ja. Cykla till skolan klassas numer som en hobby med risk för eget liv. Det var så här, det kom lite snö, eller ganska mycket för att vara Lund. Det var inte så kallt och snön blev ganska slaskigt. Sen cyklade alla i detta slask så massa fina spår bildades. Sen kom minusgraderna. Tack. Spårig is är underbart att cykla i. Och minusgraderna ska tydligen hålla i sej ett tag.
Jag vet att jag alltid har sagt att jag älskar vinter. Får jag modifiera det uttalandet lite?
Jag älskar vinter. I norra Sverige, där dom kan ta hand om den och där det faktiskt går att göra nåt vettigt med vintern. Typ åka skidor. Här, i södra Sverige, tycker jag inte om vinter just nu.

Avslutar det här inlägget med en väldigt fin bild jag såg igår, man undrar lite hur dom tänkte där. Och så en Blocketannons från någon som verkligen försöker sälja ALLT!
Over and out. Nu ska jag till skolan.








Hej vad tiden går när man har roligt. Eller nåt.
Känns som om jag började här i Lund nyss men nu var det visst dags för först tentan. Mattetenta stog på schemat. Efter att vi jublat färdigt så började pluggandet.
Vi läste, vi räknade, vi svor, vi kastade saker (eller det kanske bara var jag?), vi räknade lite till, vi tryckte in faktorsatsen i huvet 73 gånger och vi gav upp säkert 3 gånger per dag.
Men på något sätt fortsatte vi ändå.
Små power-promenader och inslag av lite för mycket How I Met Your Mother gjorde susen.
Framåt torsdag eftermiddag insåg vi att vi inte skulle bli smartare och la ner pluggandet. Nu var det bara att vänta in domedagen.
En hel drös med små nervösa ettor intog Viktoria-stadion på fredag morgon och nu var det upp till bevis. Fast nej, nu ska jag avdramatisera det här lite. Det var inte så farligt. Nervositeten la sej efter en stund och det var väl bara till att försöka beta av dom där uppgifterna.
Efter 4 timmar var jag så klar jag kunde bli. Hade svarat på allt utom en, den gick bara inte...

Och nu är det väl bara att vänta. Har jag tur gick det vägen. Om inte så får jag väl helt enkelt göra om den.
För som någon smart människa sa; Det finns omtentor, men inte omtentafester.

Och det tycker jag bevisade ganska bra på kvällen (kul att vi kunde bevisa något...).
Klass-tentafest på kvällen satt fint. Det är en förbaskat trevlig klass man har hamnat i och ett stort tack till Fabbe och kompani som tog på sej att hålla i det hela.
Det blev finsittning med pizza, skönsång, på tok för många shots med blåbärssoppa och allmänt röj på dansgolvet.
Men jag var trött, sjukt trött. Veckan med plugg hela dagarna och nästan obefintlig sömn sista natten kom ikapp så det blev en ganska tidig kväll. Tack alla. Och till motsatsen är bevisad har vi alla klarat tentan!

Over and out.

    
Ska försöka mej på en lite uppdatering tänkte jag. Vad har hänt sen sist?

Jo, knät sitter kvar och pekar på rätt håll. Det har antagit normal färg istället för blått men lite svullet är det fortfarande. Som en liten kudde på insidan, himla fint... nej. Korsbanden är hela men inre ledbandet fick sej en känga och mår inte helt bra än. På grund av det är mitt knä större delen av dagarna inpackat i ett blått paket, även kallat knäskydd.
Det något tråkiga i hela den här historien är jag att lyckades slita sönder knäskålen vid olyckan. Så ett stycke löst benfragment finns där inne nånstans. Vad skönt det låter...

Tack vare (?) olyckan har jag fått två nya vänner här i livet. Den ena heter Örjan och jobbar på ortoped-mottagningen. Med Örjan har bland annat följande konversationer ägt rum:

S: När tror du att jag kan springa igen?
Ö: Aldrig.
S: VAAA?!?!
Ö: Nej jag skojar bara. 3 månader kanske.

Ö: Håller du på med någon idrott?
S: Ja, orientering.
Ö: Jaha, inte cheerleading då. HAHA.

Killen med humor liksom. Örjan och jag ska ha dejt igen den 17 oktober. Då hoppas jag på ett besked på om det blir operation för att laga knäskålen.

Min andra nya vän heter Henrik och han är sjukgymnast på Idrottshälsan. Det är där jag hänger nu för tiden. Eller iaf 2 gånger i veckan. Där blir det sjukgymnastik och ja, kalla det träning eller inte, men det är så skönt bara få göra nånting igen efter 4 veckors stillasittande. Bara att få dra på sej träningskläderna och svettas lite.
Henrik brukar mörbulta mitt knä genom att trycka och töja och gud vet vad. Skönt är det inte men jag tror det hjälper. Sen blir det styrketräning för benen och balansövningar. Försöker mej även på nån slags cykling. Det innebär ca 5 minuters cykling på en motionscykel utan motstånd. Ibland går det, ibland inte...


Nehe, nog med knäsnack.

Vad har hänt mer?
Jo hela skocken med nollor skulle bli hela skocken med ettor. Avslutning på nollningen med andra ord, dags för den stora Gasquen. Det blev finklänning istället för overall och kvällen började med en väldigt intressant revy. Tack för underbar underhållning.
Därefter fortsatte alla nollor med phaddrar till finsittningen. Den sittning var ganska fin, till en början. Sen var den som alla andra sittningar. =) Men det var kul, och än en gång måste jag bara påpeka att Livet Är En Häst är lite bättre än alla phaddergrupper. Och framför allt har vi världens bästa phaddrar som gjorde ett hejdundrande framträdande. Vet vi vad gruppen, jag saknar er!
Nollor blev ettor genom den fina cermonin då det hälls alkohol i mössan som sen ska drickas upp så gott det går innan mössan sätts på huvet. Luktade inte alls vin i håret dagen efter...

Efter sittningen vankades mellanfest och vi hittade mycket lämpligt nog ett pianorum innan vi hittade Styrets rum. Det finns dock en ekvation som inte går ihop och det är Pajat knä + Dansgolv. Den saknar lösning skulle man kunna säg. Så när gänget började bege sej mot eftersläppet där det väntade dansgolv hela natten lång så gav jag upp.
Tack för en kanonkväll allihopa.

   


Livet Är En Häst ska gå på finsittning.


Se där. Jag råkar ha 3 sekunder över i min helvetiska planering. Men är man en nolla så är man. En liten kort sammanfattning av vad som hänt kommer här:

Jag flyttade till Lund. Bor nu här med mina sambosar Fredrik, Stefan och han i garderoben. Lägenheten ligger så långt norrut i Lund man kan komma. Jo faktiskt för norr om vårat hus är det åker, åker och åker... Och åt andra håller ligger stan. Vid bra väder går det även att se Öresundsbron från mitt fönster. Vet egentligen inte om det är så bra eftersom jag gång på gång (mest vinter efter vinter) hävdar att jag inte är dansk...

Skolan har börjat och jag tillhör nu klass L11, som tillhör världens bästa sektion; V-sektionen. I skolan är det full fart med matte och juridik just nu och det hade ju varit bra om man hann plugga lite efter skolan men nej just det. Det var det här med nollning.

Även här är det full fart. I fyra veckor...  Som om man inte är trött nog efter en? Fast nej, nu ska jag inte vara sån, det är grymt kul. Det har varit övernattning mitt i skogen med klassen, sittningar, kårkamper, partaj i V-cafe, temafester, sportkväll, märkesmålning och gud vet vad...

Och så kanske det bästa, phaddergruppernas phaddergrupp; Livet är en häst!
Härliga nollor och härliga phaddrar, vad mer kan man begära. Varje phaddergrupp fick ett uppdrag och på oss föll lotten (eller nej, det var nog ganska klart...) cheerleading. Tur vi är så kolosalt akrobatiska och har en taktkänsla utöver det vanliga... 
Men vi kämpade och kämpade. Svetten lackade och pompomsen föll i bitar. Så var det äntligen dags för cheerleading-tävlingen igår. I maskinparken samlades alla för att inviga helgens Nollympiad. Men det blir som vi alla vet sällan som man tänkt sej.
Det blev vår tur, vi gick upp på scenen (mitt på gräsmattan?) och vår snygga dans började. Tyvärr hann den knappt börja för min del. Tog ett steg, kände hur benet försvann under mej och där låg jag i en hög. Framför all publik ska tilläggas. Aja, upp och hoppa tänkte jag och kör vidare. Men det gick inte. Kunde inte resa mej och när jag såg mitt knä förstod jag varför. Det pekade inte längre framåt utan ut åt sidan. Aj skulle man kunna säg...

Snälla phaddrar och Phös tog hand om mej innan das ambulans rullade in. Minns inte så mycket mer sen än att jag blev inburen i ambulansen, skrek lite för fjolligt när jag fick nålar både i arm och hand och sen försvann omvärlden.
Vaknade upp lagom groggy på akuten och upptäckte att knät tack och lov låg där det skulle igen. Spenderade sen halva natten på akuten, tur jag har världens bästa klasskompisar Ruth och Didrik som höll mej själlskap. Det hela antog även en väldigt spännande Scrubs-stämning när dom körde rally med mej i korridoren.

Efter besök på röntgen och samtal med läkare hit och dit fick jag åka hem, med kryckor och smärtstillande som sällskap. Nu stöplar jag runt här och känner mej allmänt handikappad. Tur jag har världens bästa sambosar som tar han mej, ni är guld värda.

Tvingade ner mamma och pappa på ett besök idag. Det bästa är att även mamma hoppar på kryckor efter en fotoperation. Så där kom familjen invalid gående... Var ju tvungen att göra ett besök i Lundagård och se spektaklet som jag gärna varit en del av. Skippar temafesten ikväll och tar lite fler röda piller istället...

För övrigt så var sköterskorna på röntgen helt underbara.
Dom började med frågorna; Namn, Personnummer och Sektion.
Dom två första kan jag förstå, den sista däresmot... Det fick en förklaring. Dom förde statistik över vilken sektion som är där flest gånger. E-sektion ledde.
Sen sjöng dom en snapsvisa för mej.

Jag äter inte klockor Men jag dricker gärna ur!

Till sist vill jag bara påpekade att ska man trilla ihop och lämna skolområdet i ambulans med publik så ska man göra det med stil. Det innebär guldkjol, knästrumpor och sönderrivna plastpåsar i håret.
Tack för mej.




Uti en pyramid där hittar ni oss mest
Livet livet livet är en häst
Vår phaddergrupp är den som är överlägset bäst
Livet är en häst

Ja vi är bäst från Libyen till Hong Kong
Ja vi är bäst och Livet är en häst
Vi lär oss ingenting men vi kan vifta pompom
För livet är en häst!