Solsken, snö, vargtass, härliga vänner, lite dricka, frusna fötter och helt galna människor. En mycket najs eftermiddag i Åre i april såg ut så här. Videon är bra. Live var bättre. =).

.
Ja bloggen lever. Den bara tar sej lite långa vilopauser ibland. Som när det blir lite mycket annat som känns betydligt viktigare än en sida på internet som max 10 personer bryr sej om. Inget ont om er 10, jag älskar er. Men ni fattar poängen.

Vi gör en liten tidsresa tror jag. på en knapp månad.
Lämna Åre stog på schemat.


Sista tiden i Åre var helt kanon. Solen sken (inte lika mycket som man önskade men man kan inte få allt), inga långa liftköer, lugnt och skönt på jobbet och bara härlig stämning.

En avslutningsfest med liftpersonalen-Björnen med MC-tema var en riktigt hit. Underbara människor, världens bästa sång av Ingis, diplom, mer alkohol än vad någon borde druckit och snygga danser. TACK för en kanonsäsong mina kollegor. =)
.
Men det finns tyvärr vissa tråkigheter med att säsonger tar slut. En heter Storstäda och Packa. En annan, den värsta, heter Hejdå. Det var en hel del tårar som rullade ner för kinderna innan jag och Emma tryckte in det sista i bilen och begav oss söderut. Alla dessa människor jag har träffat. Ni anar inte vad jag saknar er. Vad jag saknar oss. Vissa av er vet jag att kommer träffa igen. Vissa är jag bara väldigt glad att jag fick chansen att spendera vintern med.
Jag bjuder på lite bilder från sista tiden. Förvänta er ingen ordning alls.
.
Urton Open
Skumpandes på islandshästar
Mycket seriöst arbete i Högåsliften
Grillning vid Sadeln
Helt okej dag att jobba på.
Avslutningsfest




Avslutar med lite kommentarer att minnas:

* Ja det får vi väl se.

* Det vet väl inte jag.

* Helvete Lars-Olof.

* - Tycker du?
- Nee.

* Hallå i hålet.

* You´re a nasty nasty girl.

* Det är lugnt det är lungt. Dö inte dö inte!!
...MEN JAG KOMMER IHÅG ALLA DAGAR MED ER!!!!
hur ska jag gå hem när allt är såhär
jag vet du kommer att se på mig sådär
och säga vad har du gjort ikväll och vad har du bestämt
du sa du behövde tid du hade tid


Dags att lämna Åre. Jag HATAR hejdå.
Äntligen har våren kommit till Åre. Strålande solsken, vindstilla och ett par plusgrader. Vad mer kan man begära? Okej, backarna blir väl kanske ingen höjdare men vad gör väl det när man kan sitta och sola hela dagen istället?  Och en hel dag på jobbet går så himla mycket fortare med sånt här väder. Tänk om vi kunde få ha det så här dom sista veckorna, det hade vatt nåt.

Och som en liten extra nyhet; jag har byglat kungen, jag har byglat kungen, tralalala....  Om nu någon skulle undra. =)
.
Pimpla vid Lokatten. Det nappade tyvärr lite dåligt. Men jag hade kul ändå där jag satt i ruggvädret. Många kommentarer, skratt och konstiga blickar fick vi. En del barn kom och ville gärna vara med vilket dom givetvis fick. Två små killar vägrade ge upp och föräldrarna fick till slut dra dom därifrån. Tyvärr utan fisk.

Det var ju inte bara första april igår utan även Skärtorsdagen. Som vi alla vet är det den dagen som påskkärringar brukar dyka upp lite här och var. Bland annat dök det upp några stycken i liftarna. Olle tyckte minsann att alla som jobbar i barnliftarna fick offra sej lite i helgen (tack och lov att jag jobbar i Högåsen...) och sötare liftvärdar fick man leta efter igår. Här har vi Alexandra, Tove och Peppe in action:
Grillkväll hos chefen. Brännboll och grillning med Björnen-personal. Födelsedagsfester. Familjemiddagar på Blåkulla. Skidåkning. AfterSki. Jobb. Lite träning?
Fullt ös medvetslös sista veckorna. Sova kan vi göra i graven...
Sådär, datorn är tillbaka och kors i taket, den fungerar. Att det sen har tagit ett par månader kan vi strunta i. Nu är den tillbaka och jag ska försöka hålla den här bloggen lite mer levande.
Bara knappa 3 veckor kvar här i vårt kära Åre, hemskt vad tiden går fort när man har roligt. Jag vill faktiskt inte åka hem än, trivs för bra här. Men men, all good things come to an end. Och det kommer ju bra saker efter också.
26 april bär det av till USA där det blir besök hos Kajsa. Ska bli hur kul som helst.  Efter det blir det tillbaka till min kära Kustbevakningen för fjärde sommaren i rad, känns kanon. Agresso here I come... =)
Simma lugnt mina vänner.
Jag blev lite trött på att min web-cam på datorn inte vill fungera. Inte för att jag använder den så där sjukt ofta men ändå. Jag vill ju gärna att den fungerar. Efter flera telefonsamtal till hp-supporten utan resultat ville dom till slut att jag skulle skicka datorn till dom. Vilket jag gjorde. I 3 veckor var den borta. Så kom den äntligen tillbaka. Tror ni dom har lagat den. Nej då. Så nu ska den skickas iväg igen. Heja HP. Kommer den tillbaka olagad en gång till blir jag galen. Snacka om dagens i-landsproblem.
Så med största sannolikhet kommer nog bloggen dö ett tag nu. Jag återkommer när datorn återkommer.
Adjöss och tack för fisken.
En liten personalfest i tisdag, för alla kära liftvärdar i Björnen. På Bergbanan blev det grillning, lekar, musik och en förkrossande allsång i vagnen ner. Kvällen fortsatte på Broken och slutligen på Bygget. Tack alla härliga liftvärdar för en kanonkväll.
Söndagmorgon. Det är lungt och tyst i huset. Jag är ledig. Jag var inställd på åkning hela dagen men njaa, det vräker ner snö och termometern säger 0 grader. Så jag håller mej inne en stund till. Och vilken perfekt morgon att hålla sej inne, det är ju Vasaloppet på tv. =)  Världens bästa söndagsunderhållning.
Ca en halvtimme kvar tills täten är i mål. Vi får väl se om jag pallar mej ut sen.
Over and out.
Jag tycker jag har varit duktig här den senaste tiden med träning. Löpning, längdåkning och gymmet i en härlig blandning. Men nu känner jag att jag kanske får tänka om. Eller åtminstone skaffa en hagelbössa. Anledningen till detta filosoferande ser ut så här:

När jag är ute och springer här så är det vägen mot Huså som gäller. Det finns inga andra vägar att springa på men det funkar finfint, både till intevaller och distans. Häromdagen snörade jag på mej mina älskade ice-bugs som vanligt och gav mej ut. Jag springer halva passet, vänder och ska springa hem igen. Då kommer det en stor svart fågel och sätter sej mitt i vägen. Jaha tänkte jag, han flyttar sej väl. ICKE!!! Den där förbannade fågeln vägrar släppa förbi mej, jag får inte springa förbi honom. Om jag försöker så börjar han jaga mej och nafsa efter mej med sin otäcka näbb. Efter ett tag blir jag ganska trött på den katt-och-råtta-leken och börja skrika "lägg av", "försvinn" och andra lämpliga kommandon. Helt utan resultat. Fågeln blir lite mer närgången och aggresiv och jag börjar få lite smått panik, känner inte riktigt för att bli söndertuggad av den där. Så jag börjar ropa på hjälp eftersom jag hör längdåkarna en liten bit bort bara. Men nehe, ingen kommer till min räddning och där står jag och halvgråter mitt i vägen med en galen fågel framför mej. Efter vad som kändes som en halv evighet dyker äntligen en bil upp och lättnaden kom över mej. Den snälla damen i bilen plockar upp mej och berättar att det där är en tjäder och dom ska man akta sej för. Jaha, tack för informationen...
Hem kom jag, även om träningen blev lite kortare än planerat.
Adjöss!
Hur i hela fridens namn tror det här landets arbetsgivare att man ska hinna jobba, äta, sova och leva ett normalt liv SAMTIDIGT som det är OS. Nej just det, det går inte. Framför allt inte när OS går i Kanada och alla intressanta tv-sändningar är mitt i natten. Det var några kämpiga dagar med på tok för lite sömn. Men det var det värt. =)
Vilka insatser av våra svenska hjältar. Jag blir så glad. Nu får vi vänta fyra år till nästa gång på detta underbara spektakel. Eller två år om vi ska vara petiga, men vinter-os är roligare.
Over and out och Du gamla du fria!
.
Personalfest med Rock-tema. Vilken hit. =)  En mycket trevlig kväll som gärna hade fått hålla på lite längre än vad den gjorde. Men nehe, helt plötsligt var det dags att åka hem och sova. Kanske lika bra det eftersom man skulle jobba dagen efter. Är väldigt glad att jag skulle ha mössa på mej på jobbet eftersom håret stog på alla håll efter tupering och en halv flaska hårspray. Vad snygg jag kände mej. Not.
Fler personalfester åt folket. =)
Martina, Alexandra, Emma, Två rediga rävar Lisa och Susanne och så Staffan som tog
Rock-temat ett steg längre.

Har man pappor som jobbar på
Kustbevakningen så har man...
Oj. Nej, bloggen har inte dött, den har bara vilat lite. Det har varit fullt ös medvetslös så jag hinner inte riktigt med det här bloggandet just nu. Jag hoppas inte att jag gör alla (7?!?) läsare besvikna. Men nu tänkte jag försöka mej på en uppdatering. Rent logiskt kanske jag ska börja där förra inlägget slutar.
Jag har flyttat. Inte hem för er som trodde det. Inte ens lämnat Åre. Jag har bara bytt personal-boende här och nya adressen är Blåkulla (inga kommentarer på det tack, det heter faktiskt så). Här bor jag nu sen en månad tillbaka med mina goa sambos Martina, Johan, Alexis, Lisa, Elvira, Terese, Alexandra och Chrille. Trivs kanon här. Det tar två minuter att gå till jobbet, längdspåren ligger precis runt hörnet och vill man åka in till byn så tar man skidbussen. Funkar finemang.
Appropå skidbussen så bör man passa sej när man hoppar av. Det är snorhalt på vägen här och förra veckan bjöd jag på en fin kalasvurpa mitt i vägen. Äggen jag hade varit och handlat höll tack och lov men ett blått knä fick jag med mej hem.
Bjuder på lite bilder från ett mycket fint pannkaks-kalas på Blåkulla


'

Idag har period två börjat här i Åre. Det innebär bland annat att liftarna både öppnar tidigare och stänger senare. Längre arbetsdagar med andra ord. Men det var inte så jobbigt som jag trodde det skulle vara. Och en halvtimmes lunch är numer en timmes lunch. Sweet. För att utnyttja detta maximalt såg jag till att äta min mat innan lunch-avbytaren kom. Så när lilla Christer väl dök upp kastade jag på mej pjäxorna och gav mej ut i backarna. Man hinner några åk iaf på en timme. =)

Imorgon flyttar jag. Godnatt.

PS. Jag har fått upp bagageluckan på bilen.

Först och främst ska jag börja med att citera Robert Gustavsson/Tony Rickardsson:

Och Carolina Klüft som råkar trampa lite snett och stuka foten. Fruktansvärt otäcka bilder. Det vet jag ju själv hur jävla ont det kunde göra, på den tiden jag hade fötter.

Det är så jag känner mej. Fötterna har totalt fryst sönder och ibland undrar man om dom sitter kvar över huvudtaget. Vi får väl se om dom tinar framåt vårkanten.


*-*-*-*-*-*-*-*-*-*-*-*-*-*-*-*-*-*-*-*-*-*-*-*-*-*-*-*-*-*-*-*-*-*-*-*-*-*-*-*-*-*-*-*-*-*


Annars är det fullt ös här i Åre. Jobb, skidåkning, träning och så har jag hunnit med en fin förkylning också som resulterade i min första hemma-från-jobbet-dag. Men nu är jag back on track igen och allt är kanon.

Den senaste tiden har följande hänt:

* Mitt internet har dött. Skitkul. NEJ. Tur jag har snälla sambos om vill låna ut sitt internet lite till mej. Och nytt är på väg till mej...hejaheja.

* Köldknäpp nummer två är här. Åh vad det är skönt och jobba när termometern har kämpat sej ner till ca 25 minusgrader. Det är nånstans här som fötterna ger upp.

* Jag och Rebecca har fått en sambo till, Ida har flyttat in. Mycket trevlig tjej tycker jag. Idag stickar hon strumpor utan häl och igår frågade hon "Vem är osten?". Ja okej, lite internt där kände jag...

* Lagom till att Ida flyttar in så ska jag flytta ut. Nu till helgen blir det flytt till Blåkulla där jag ska bo resten av säsongen. Jag är lite trött på att pendla så mycket till jobbet så Blåkulla blir perfekt. Och så bor där ju en hel drös med goa människor.  Så imorgon blir det till att försöka packa ihop alla mina grejer här på Torpet. Lycka till Susanne, du har ju inte alls spridit ut dina saker till max.

* Pärlan klarar kylan galant. Det är lixom lite mer spänning i vardagen utan motorvärmare, garage och garanterad parkeringsplats. Men startar gör han. Igår var jag ute och rastade bilen lite dock. Han vill köra lite längre sträckor ibland för att inte totalt frysa ihop. Så vi tog en sväng till Järpen. Enda problemet är väl egentligen att bagageluckan har frysit igen. Jag stog och kämpade en halvtimme igår men tyvärr, den vill inte. Kan bli mycket intressant nu i samband med flytten känner jag...


Allt för nu tror jag.
Lite av tv-årets höjdpunkt. Så även denna gång. Många härliga filmklipp från idrottsåret som gått och så en helt lysande Peter Settman. Helena Jansson blev fyra i Jerringpris-omröstning, ett stort grattis till dej. Och så kanske ett lite större grattis till Helena Jonsson som vann Jerringpriset. Det var hon väl värd.

Men det bästa under Idrottsgalan brukar ändå vara små komiska inslag. Tyvärr är Tony Rickardsson-epoken över men humorn hålls på en fin nivå ändå tycker jag. I år var det Magnus Uggla med något omgjord text på Norgevisan och så låten som jag och Ida använde flitigt när vi kollade på handbolls EM; Vad fan gör dom nu?

Jag bjuder på dessa två inslag här.
Slit dom med hälsenan.




Så var handbolls EM över innan det knappt hunnit börja för Sveriges del. Typiskt. Jag älskar att kolla på handboll men det är klart att det hade varit roligare om det hade varit blågula spelare kvar. Men, bara till att bryta ihop och komma igen till VM på hemmaplan nästa gång. Det var inte långt borta, härligt kämpat av grabbarna tycker jag!







.
Nej det är inte alls kris. Det är hur bra som helst. Men så hette en låt som vi fick höra förra veckan av en helskön trubadur på Parkvillan. Förra veckan var toppen för då var Ida och hälsade på. Tyvärr jobbade jag dom flesta dagarna som Ida var här men men. Då får man ordna lift- och backdejter istället. =)
Men lite åkande i backarna tillsammans hann vi med och då är självklart kameran med i högsta hugg. Även en utgång med bowling/Parkvillan/Dippan blev det där vi bland annat träffade på fyllerrräven Lisa. En mycket trevlig kväll med goa människor.
Övriga kvällar dog vi mest i soffan och gjorde så lite som möjligt. Underbart.