Hon vandrar längs krokiga vägar hon själv trampat upp...

Ett par gånger i livet sker det lite störra förändringar än att man köper en ny yoggi till frukost. Jag tror det är en sån på gång nu, inte yoggin alltså utan den andra.
Men vi kan börja med dom små förändringarna så jobbar vi oss uppåt.

Jag har sålt min älskade vän. Nej jag har kvar Lena, jag lovar. Men min bil, lilla Pärlan har flyttat till Kalmar. Med tillhörande körförbud och allt. Vem vet, nya ägaren kanske vill lägga en halv förmögenhet på att få Pärlan körduglig igen, jag var inte så sugen på det. Men det tog ändå emot lite att se denna fantastiska röda skapelse rulla iväg. Jag saknar den. Min trogna tjänare som överlevt 2 vintrar i Åre och mycket annat. Tack för den här tiden!

Pappa sålde också sin bil. Fast där fick man inget körförbud på köpet. Och till skillnad från mej så köpten han en ny och tillhör nu kategorin "Killar utan hjärna kör bil med stjärna".
När vi ändå var i säljartagen så passade vi på att sälja huset också. Tack och hej ja... Så huset med inte en enda rät vinkel ska få nya ägare. Grattis till er men tyvärr har Nättrabys största anslagstavla försvunnit. 3 oktober ska vi vara ute och dom nya ska flytta in. Det är ju gott om tid... NEJ. 

Men jag har faktiskt typ packat ihop hela mitt liv nu. Livet har delats upp i 2 högar. En hög till mammas förråd här i Karlskrona och den andra högen flyttar till Lund imorgon.
Tillsammans med den högen flyttar också jag. Nu är det alltså dags. Imorgon blir det flytt och försöka komma i ordning lite i rummet. På måndag är det dags att gå till skolan, scary...

Med andra ord var det sista dagen på jobbet idag. Och sista dagen på södra, typ någonsin skulle man kunna säg. Det blev smörgåstårta och fika men tack och lov ingen ny bok. =)

Dags att sova lite.
Adjöss och tack för fisken. 

Följande har hänt:

* Har hälsat på Ludde och hans sommarstuga utanför Saxemara. Där blev det en springrunda med inslag av skogsröjning då stigen helt plötsligt behagade gå upp i rök. Därefter blev det bad och mat med Luddes familj. Dumma svenskar som vi är satte vi oss ute i trädgården för att äta. Men så kom klassikern. Alla får springa med bord, stolar och mat upp under tak när regnet börjar falla. Som om det inte räckte med regn så började det även åska och blixtra lite för mycket och nu fick även Ludde vara med om ett åsk-läger. Stackarn. Åkslägret övergick i ett youtube-läger som var betydligt trevligare.

*Kajsa har flyttat till Luleå. LULEÅ!!! Det är bara 140 mil dit från Karlskrona. Du kunde inte flyttat lite längre bort tror du kära lillasyster. Nej just det, då hade du hamnat i Finland och där fattar dom ingenting. Och har ingen pizzasallad. Men lycka till med pluggandet och allt. Vi ses till jul.

* Sprang ett testlopp på 6 km med Team Blekinge. Trodde jag skulle dö från start till mål. Jag överlevde.

* Igår flyttade jag och pappa ner en hel del grejer till mitt rum i Lund. Vi kånkade och bar för glatta livet och allt gick bra. Förutom att lägenheten innehåller en aningens smal spiraltrappa. Helt plötsligt gick det inte så bra och herr garderob fick åka med hem till Nättraby igen. Lite mer bärande blev det och efter en lång dag sjunker jag ihop här hemma, har ont typ överallt och kläcker ur mej: Man är ju inte 20 längre.
Fick en mycket ond blick av pappa....

* Har haft söndagsmys med Ida på Jämjö nu ikväll. Det var ett söndagsmys med inslag av äppelpaj och jaccuzibad. Jo jag tackar jag. Nu är det godnatt. Imorgon börjar sista veckan hemma i staun. Sista veckan på jobbet. Bjuder på en av Idas och mina favoritlåtar. Det är i alla fall världens bästa godnattvisa.

Det är sommarens bästa vecka, varje år, utan tvekan. Enda problemet är att den tar slut så fort. Men vi tar det från början.
Lena och jag kom fram till att vi skulle umgås 10 dagar i rad med varandra.  Det hände senast år…hmm…nej just det, det har aldrig hänt. Skulle vi stå ut?
Jag packade allt från bikini till underställ, orienteringskläder och gummistövlar och satte mej på tåget till Jönköping. Där blev det mest tack och hej och godnatt. Det gällde att vara utvilade till nästa dag för då började färden norrut.

Vi packade in vårt berg av väskor (hur länge skulle vi vara borta egentligen?) i lilla Hjördis och satte kurs mot Mohed i Hälsingland. Längs vägen hann vi bland annat med att våldgästa Lenas syster med familj i Kolmården, kidnappa Ludde i Uppsala, bunkra på systemet, en mycket pinsam omkörningshistora med en blå Saab med folk vi inte alls kände och sätta upp fina skyltar i bakrutan som sen blev kvar hela veckan.

 

I Söderhamn mötte vi upp med bil nummer två och gjorde veckans första, men långt ifrån sista, besök i mataffären. Mohed nästa och vi hittade vårt boende för veckan utan större katastrofer. Boendet i år var ett hus som en familj haft vänligheten att hyra ut till oss.
Vi roade oss med att hämta nummerlappar, spana in c-orten och bära runt sängar till höger och vänster i hela huset. Till slut hade vi burit färdigt och alla 11 hade fått varsin mer eller mindre bra sängplats. Lena och jag slängde oss på dubbelsängen, man får ju inte vara dum…


Vad får man i hemliga påsen i år?

Så till själva syftet med besöket i Hälsingland. Det var dags för O-Ringen. 5 dagar med orientering, Per Forsberg, uteduschar i regnet, lera upp till öronen, godisremmar och långa upplopp. Fast nej, dom var inte så långa i år. Och dom hade glömt att bygga en bro.
I alla fall så började hela spektaklet på lördagen med invigning och AXA-stafetten inne i Söderhamn. Där gav sej först diskreta klubben bestående av ett halvt kompani ut på en liten cachingrunda, innan vi flyttade parkbänkar och hejade på lagen i stafetten.

   

På söndagen var det dags för första etappen och bara 3,7km till start. Hur tror dom att man ska orka springa en bana efter det? Men jo det gick och det gick bra. Är jättenöjd med första etappen. Andra etappen gick det värre. Mycket värre. Det är inte helt okej att bomma ettan med en kvart. Tack och hej till det loppet och tappa gärna 42 placeringar i totalen.


En av alla "efter-bilder"

Kvällen var roligare. Då var det dags för våra två duktiga herrar i huset, Erik och Rasmus, att springa Elitserie-sprint i Bollnäs. Efter världens mega-bilkö (undra vad alla skulle göra i Bollnäs liksom?) kom vi äntligen fram och Lena, Linda och jag parkerade i gräset vid upploppet. Där hade vi det sen ganska bra när vi hejade och skrek för glatta livet och försökte hålla koll på start- och resultatlistor. Lysell vann, om någon i hela Bollnäs-regionen skulle ha missat det.


Heja Rasmus!

Tisdag och vilodag. Då kanske det är meningen att man ska vila, vad vet jag? Men jag, Linda, Lena och Karna gjorde annat. Vi plockade blåbär, med gps… Oj vad hittade många, blåbär alltså. Och lite annat också. Vi avslutade vår utflykt med att hitta Nemo på hembygdsföreningen. På kvällen blev alla blåbär, som vi inte trodde skulle räcka, till blåbärspaj.

       

Tävlingarna fortsatte på onsdagen med ett ganska okej lopp för mej bland alla stenar och berghällar. Appropå sten, jag tror Gud råkade tappa hela sitt stenlager över Hälsingland och man får vara glad att man har några fötter kvar efter veckan. Torsdagen kan vi glömma för det gick ungefär lika bra som Stefan mådde.
Näst sista kvällen gjorde vi ett besök på campingen och Blekinges samling på Blekingegatan. Bland tält, husvagnar och campingstolar hade vi en trevlig kväll med världens bästa landskap. Det bjöds på glasstårta, med eller utan rosa marsipan, medans Axel bjöd på gittar-klinkande.


Blekingarna myser.

Så blev det fredag och sista etappen. Det var väl ett ganska okej lopp förutom ett mindre lyckat vägval på slutet men vad gör väl det. Mållinjen väntade och hej vad skönt. Vi hade överlevt. Lena hade överlevt efter att ha vilat sej i form i 3 år och bara det är värt en applåd. Anna vann D21 fajten och jag känner på mej att jag kanske ska bjuda på glass nångång. Är även skyldig Rasmus en glass hur det nu gick till.  

 

När det gäller huset så hade familjen på 11 personer det ganska bra under veckan. Det är lyx att komma hem och kunna tvätta kläder varje dag. Två sköna soffor, en studsmatta utan studs, riktigt kök, en pool i trädgården och grill på uteplatsen. Ja tack.

    

Familjemiddag serverades varje kväll mellan kl 18 och 22. Inte en sekund för tidigt eller sent. Vid middagen första kvällen så började vi prata om att orienterare sällan har så många vänner utanför själva orienteringen. Det blev helt tyst vid bordet och man såg hur folk insåg att det är tragiskt men sant. Vi började räkna hur många vänner vi hade som inte var orienterare. Erik vann med sina 2,5.

 

Det fanns såklart också en dusch i huset och det hör ju också till lyxigheterna att kunna duscha inomhus. Och inte blir det mindre lyxigt när duschen är så komplicerad så man knappt får igång den. Lampor, fläktar, stråle från alla håll och så den berömda radion. Vem vill inte ha Radio O-Ringen och Per Forsberg i duschen liksom?
När detta upptäcktes uppstod extas i huset. Helt plötsligt kommer det ett gäng halvt hysteriska killar rusande upp för trappan samtidigt som dom ropar: Vi har radio O-Ringen i duschen, vi har radio O-Ringen i duschen!!!
Det var nånstans här som vi började förstå varför vi inte har några andra vänner…

Vi hann även med ett par filmer under veckan, det fanns några stycken att välja på. Typ en hel vägg, sjukt mycket film. Det var alltid lika mysigt och svettigt det ställdes till med filmtajm där i rummet med dubbelsängen och största tv:n. Som sagt, man får inte vara dum…
Det fanns även en hel garderob med en helt annan typ av filmer. Och ägarnas favoritdekoration i huset var dödskallar. Ibland undrade vi lite var vi hade hamnat.


Filmtajm

Sommarens bästa vecka avslutades såklart med sommarens bästa fest. Har man inte vunnit någon av dom fem första etapperna så får man ju helt enkelt vinna den Sjätte. Det började med en omgång Ring of Fire på balkongen och det gick ju bra. Sen fick man inte säga namn, sen fick man inte säga ja och nej, därefter förbjöds ordet Du och till sist fick man inte peka. Då gick det inte så bra längre. Efter att ha tagit alldeles för många helt ologiska tema-kort så trampade vi iväg till Mohes flygfält och svängde loss till världens bästa musik (jo för stunden). Enda besvikelsen är väl egentligen att det inte hände några skandaler vi kunde prata om dagen efter. Det måste vara första året i världshistorien.

   

Lördag. Bakis. Städa. Tjohej.

Sen tog det 10 timmar att köra Söderhamn – Jönköping. Vi var tvungna att leta lite. Och lite till, och lite till… Men om någon undrar. Jag och Lena slog inte ihjäl varandra, vi hade lätt klarat 10 dagar till.
Tack för en kanon vecka allihopa. Nu laddar vi för nya utmaningar, nya etapper och nya korsord. Halmstad 2012 – Here we come!

  

Ibland tror jag att livet jävlas lite med mej. Med flit.
Som igår. Fick två mejl.
Ett från studera.nu som hette Antagningsbesked 2. Och så ett från Åre som hette återansökningsblanketten.
Jag satt mest och bara stirrade på mejlen. Sen fick jag ont i magen och gick därifrån.


.

Eller inte riktigt än. Men lite i smyg.

Typ sommarkurs i matte för att komma lite förberedd och uppdaterad till hösten. Kommer inte ihåg ett smack av var det var stackars Lisa försökte trycka in i våra huvuden på gymnasiet. Sagt och gjort, mattekurs fick det bli.
I och med det försvann hela mitt sociala liv, min kontakt med omvärlden och min nattsömn. Fy sören…
Mitt liv såg ut så här: Jobba, träna, äta, plugga. Och sen började det om. Och om. Och om. Nej jag har inte glömt att skriva sova. Jag hann inte. Råkade missa starten på kursen med 2 veckor så det blev lite stressigt och lite att ta igen.
Men det gick. Efter mycket tragglande och många dumma mejl till hjälpsupporten så klarade jag kursen. SÅ SKÖNT!
Så nu hinner jag sova om nätterna igen. Och jag har tack och lov umgåtts med andra än mej själv.
Hoppas någonting fastnade för snart är det dags att gå till skolan på riktigt.

Over and out.

Mamma och jag har lärt oss ett och annat under våra utflykter det senaste året.  Bland annat så är vi inte dom två längsta människor på planeten och därför kan det vara bra att ha en stege med sej. Sagt och gjort, vi packade stege och diverse annat vi kunde behöva för att överleva en helg i Skåne.

Första stoppet blev i Kristianstad. Där studerade vi både en grav från Snapphane-tiden och en parkering utanför en mataffär. Tack och hej, allt gick bra och vi fortsatte till Ekerödsrasten. Här kunde inte alla stegar i världen hjälpa oss utan vi hade nog behövt en kranbil. Oturligt nog hade vi inte packat just det. Så vi fikade lite och körde vidare istället.

 

Slutdestinationen på resan var Spillepengen i Malmö och vi lyckades också hitta dit efter att ha givit oss själva en guidad tur i hela Malmö-regionen. Eniros kartor är inte att lita på alltså...
Vi hittade hotellet och efter att mamma gått rakt in i en glasdörr (hon skyllde på att den var mycket renare än hennes fönster och att det var därför hon inte såg den) så blev det världens snabbaste ombytning och halv uppfräshning av oss själva innan ett gäng taxi-bilar kom och hämtade hela ligan. Ja, vi hittade några till vi kände på hotellet.
Mot årets släktträff med den lite halvtokiga Ahlm-släkten.

Det blev sen en jättetrevlig dag i sommarvärmen. Det dracks bål, vi lekte lekar, det berättades historier både över och under bältet och så gick vi tipspromenad. Vid enventuella frågor kunde vi ringa Anders men han kunde ju ingenting. Inte ens dom rätta svaren var rätt men vad gör väl det när man kunde vinna 20:- i smyg på pilkastningen.

      

Och så åt vi mat. HELA tiden. Det är ingen risk att man går hungrig i den här släkten. Jättegod pastasallad, jordgubbar doppade i choklad, grillat med potatisgratäng, glass och jordgubbar, kaffe, kladdkaka... jag tror vi rullade hem till hotellet igen. Nej just det, vi åkte taxi, efter att dom letat efter oss en bra stund i mörkret.
Tack för en jättetrevlig dag!!

  

På söndagen var det dags att åka hem igen och nu kom stegen till nytta. Tur vi hade packat den. Det tog lite tid att komma hem men vi hann studera både kommunskyltar, mammas farmor Saras grav i Sjöbo och en hög med stenar vid Ekeröd.

 

Just det, höll nästan på att glömma. Vi hälsade även på Lund på hemvägen. Närmare bestämt lägenheten där jag ska inkvartera mej själv om 2 veckor. Mina 3 kommande sambos, Fredrik, Stefan och han i garderoben, var inte hemma men vi kikade runt och mätte lite. Det blir säkert kalasbra det där.
Lund alltså. I 5 år. Civilingenjör i Lantmäteri. Jag vet ju vad jag ska göra i 5 år framöver i alla fall. Synd bara att det är lite långt till...hmm...typ Åre. Men men, det löser sej.

Allt för nu.

Den där tjejklassikern. Nu är det bara del 4 kvar.
Del 3 utspelade sej i Dalarna för ca en månad sen. Närmare bestämt i Västerdalälven i Vansbro.

Men det hela började med att jag åkte tåg till Rättvik. Och det gick ju bra ända tills jag skulle åka sista sträckan mellan Borlänge och Rättvik. Skulle enligt biljetten sitta på plats 17 och gick snällt ombord och började leta. 14, 15, 16, 18, 19... eeh vänta lite. Vad hände med 17? Nej just det, den fanns inte. Hatar när det händer. Inte för att det var överfullt på tåget så ingen panik men ändå, hur kan man glömma ett nummer när man ska numrera stolarna?

Aja, fram till Rättvik kom jag och där väntade hon. Damen som jag saknat som bara den, ungefär sen den 4 maj. Puckot Lindasp, Vargens trogna vän i vintras.
Det blev tjejsnack för att uppdatera våra liv, glass på stranden vid Siljan innan vi, och alla Lindas härliga kompisar, landade i nåns gigantiska lägenhet med varsin pizza i knät. Som en perfekt uppladdning inför morgondagen så svängde vi loss till kalasbra musik på Bowlingens dansgolv innan vi somnade som två små grisar.

    

Så blev det lördag. Dags att ta ut Popel på en liten utflykt. Vi packade det mesta tror jag, dagens planer var så att säga lite oklara. Men en sak var bestämt, vi skulle till Vansbro. För en av oss skulle plumsa i älven och simma Vansbro Tjejsim på 1km. Och denna en av oss var inte Linda.

Vi hittade Vansbro och en parkering utan större problem. I bagaget och strax utanför blev det lite picknick innan det var dags för studen jag försökt undvika in i det längsta. Studen då våtdräkten skulle på. Vill börja med att tacka Sara som lånade ut våtdräkten till mej. Inte för att jag var så snabb men jag såg grymt snabb ut. Om nu en kassler i kropsstrumpa kan se snabb ut.
För det var ungefär så jag kände mej när jag och Linda tillsammans under många gapskratt lyckats få på mej åbäket. Kan meddela att jag inte frös i alla fall.

  

Som vanligt var mina klassiker-kompanjoner Hanna och Therese på plats. Dom fick vara med i startgrupp Lila madan jag fick vara med i startgrupp grön. Färgen kunde man hitta på den utomordentligt snygga badmössan som skulle sitta på under hela loppet.
Fick även träffa liftwaffe-Adam som jag inte sett sen Åre. Ett par människor till så hade världens bästa gäng varit samlat.

  

Jaha, dags för start.
Det var aaaaningens trångt i början. Vet inte hur många "ursäkta" och "oj förlåt att jag sparkade dej i magen" som hördes under dom första 100 meterna.
Men sen splittrades det upp ganska bra och man kunde plaska på i sitt eget tempo. Mitt eget tempo var inget att skryta med men vad gör väl det. Mitt enda mål var att ta mej i mål utan att sjunka. Och det gick, sakta men säkert. Medaljen som hängdes runt halsen efter målgången satt fint!

  

Efter loppet fanns dusch, modell orientering. Ni vet pressening-väggar på en plan, tankbil och en gemenskap utan dess like. Helt normalt i min värld och jag tyckte det var kanon att det fanns dusch. När jag står där och byter om så stövlar två damer in. Tvärstannar vid ingången och bara glor tills en av dom säger:
Nej fy, det här är ju värre än ett koncentrationsläger. Vi går.
Hahaha. Jädra fjollor.

Linda och jag sa hejdå till Vansbro och fortsatte vår färd runt Siljan. Dalarna är så himla fint och jag satt mest och beundrade skogen. Det hela blir ännu fascinerande när det slår mej att jag aldrig sett allt det här utan snö. En helt ny upplevelse. När jag inte lekte dum turist så var det bildisco på hög nivå. Och ingen har ju bättre musik än vi två. Däremot börjar vi bli lite trötta på den där Eric, att han inte ger sej. Vi vill inte ligga med honom. Punkt slut.



Det blev stopp i Mora för lite glass på donken och dejt med Lindas kompis Johanna. Sista stoppet för dagen blev en tjuvtitt på Dalhalla. Nån har fått för sej att bygga ett stort staket runt hela stället så tyvärr såg vi inte allt för mycket.

 

Vi avslutade dagen och helgen med att titta på Åre-bilder och bara minnas tillbaka till världens bästa vinter.
Linda och hennes goa vänner vinkade av mej vid tåget innan min långa färd hemåt började. Det är lite för långt mellan Dalarna och Blekinge. Annars hade jag hälsat på oftare.
Lycka till med alla er dunkar och flottar.

Och Hanna och Therese, vi syns på Lidingöloppet. =)

Over and out.

Det är lite av sommarens mys-orienterings-helg. Allt på en härligt svensk lagom nivå, klubbkompisar man inte visste att man hade dyker upp och en bana 2,5km har aldrig varit längre.
Tjoget är underbart. Varje år.

Årets Tjoget-helg började med ett besök på Kosta outlet, det råkade ju ligga mycket lämpligt nära. Efter att ha inhandlat diverse saker jag säkert inte behöver (joooodå!) så hamnade jag till slut i Skruvby.

Helgen bjöd sen på allt man kan begära av Tjoget. Fint väder, tältning med Markus som har blivit tradition, klubbsamling i gräset på kvällen, dom klassiska toaletterna där man absolut inte vill tappa nånting i och en antydan av vätskebrist på flera håll. För varmt var det, äckligt varmt... Självaste ambulansen fick tyvärr göra ett besök, på grund av vätskebrist gissar jag.
Jag överlevde min långa sträcka på 2,5 km utan större problem dock. Det bästa är ändå att jag slog Olle B med 17 sekunder. Helt klart värt att fira.
ROK´s lag kämpade tappert med värmen och skadade fötter och bara vänta. Vi kommer igen nästa år.

Får säga grattis till OK Orion. Ett stort grattis till och med. Att växla först på alla 20 sträckor, att leda från start till mål är mäkta imponerande. Bara till att lyfta på hatten.

För övrigt gick inga solstolar sönder. Och för övrigt igen så åt jag inga pannkakor för det går inte utan Karna.

Snor lite bilder från www.tjoget.nu 


Ingen rusning på upploppet här direkt...



Segralaget OK Orion. Jisses vad det ska grillas på Jämjö.

Jag vet inte riktigt vad som hände i år men jag var helt opepp på hela midsommargrejen. Kände inte alls för att fira midsommar över huvudtaget. Försökte övertala mej själv att jag faktiskt ville fira midsommar. I Örebro eller Skåne löd förslagen i år. Men nej.
Jag som inte brukar banga en midsommarfest. Och jag har haft skitkul alla åren, tro inget annat. Trots krashade datorer, snefyllor och oändligt många myggbett. Men jag är ledsen mina vänner, jag kanske börjar bli för gammal... ;-) 

Så istället packade jag väskan och satte mej på tåget mot Vätterns södra spets. Jönköping är inte så tokigt. Där blev det sen en alldeles lagom midsommarhelg hemma hos Lena och Emil. Och typ 3 personer till. Det räckte utmärkt.
Midsommarlunch i det något trånga köket, jordgubbar och mys i solen och till sist grillning och tjejsnack hela halva natten på Vätterstranden. Jo jag tackar.

 

 

Midsommardagen lekte vi turister i Jönköping. Eller vi såg nog ut som det iaf när vi studerade den ena kartan efter den andra. Inte alltid så lätt när kartorna var flera 100 år gamla. Men som vanligt var vi ute på spännande uppdrag och vi hittade både det ena och det andra.

  



På söndagen åkte jag hem. Inte ett spår av bakfylla så långt ögat kunde nå.

Over and out!

Tänkte att jag kanske skulle skriva ett inlägg i någorlunda kronologisk ordning. Mest för min egen skull. Om jag skulle vilja gå tillbaka och se vad jag faktiskt höll på med den där sommaren 2011. Så jag tänkte fortsätta ungefär där jag slutade. Eller, där några inlägg bak slutade.
Närmare bestämt efter helgen i Motala. Då blev det istället helg i Finland.

Helg i Finland. Vad gör man där mitt i juni? Jo det ska jag berätta. Man åker massa buss. Man äter pastasallad. Man svettas. Man fryser. Man hejar. Man bor i militärtält på en lerig åker tillsammans med 15000 andra idioter. Man letar skärmar i skogen. Man blir inte förvånad när Halden vinner.
Det hela kallas Jukola och är en väldigt trevlig tillställning. I år packade Orion, Dacke och Ronneby in sej i en buss och färden mot sydöstra Finland började. Som vanligt fick vi bo under bildäck på färjan med vad gör väl det. Vi har närmast ut om båten välter...
I Finland kämpade alla tappert. Mest kämpade Maria som sprang två sträckor. Frida och jag satte nytt rekord i att bära runt väskor mitt i natten. Det hela var ett försök att hitta en sovplats som inte innebar militärtält på lerig åker. Vi bar, kånkade, gick och vilade. Det hela slutade med att vi var tillbaka på campingen och sov i ett militärtält på en lerig åker. Ett något överfullt militärtält dessutom, men var det verkligen någon i den mystiska sovsäcken?


Här bodde vi, och alla andra....

Något av det bästa med Jukola är nog ändå herrstarten. Det går inte riktigt att beskriva men det är så himla mysigt att stå där i skymningen och tittade på detta hav av guppande pannlampor som springer iväg. Hittade en film på starten från i år. Jag bjuder på den även om live är 100 gånger bättre. Kalla mej nördig och knäpp om du vill men det här är häftigt.





På söndagen kom finvädret och det gillas starkt. När alla hittat i mål och vi med gemensamma krafter rivit camp Orion/Dacke/Rok på TC så blev det härligt åker-häng en stund. Med eller utan bullens korv. Min kära klubbkompis Anna tyckte inte att Jukola behövde sin gigantiska helium-ballong längre utan den fick helt enkelt åka buss till Helsingfors den med. På bussen var det livat. En stund. Strax innan alla dog så sjöngs det sånger av blandad kvalite och någon tyckte att toapapper utgjorde en tjusig turban.


Åker-häng i väntan på bussen.


Anna med sin ballong.

Vi fick springa på färjan för att slippa simma till Stockholm och ännu en gång flyttade vi in där på däck 2, under bilarna. Jukola-resan hem var väl som Jukola-resor hem ska vara. Förfest, korridorsfest, hissfest, förfest nummer två och väldigt många kära återseenden av vänner. Vi blev utskällda av en vakt, någon hade spytt i handfatet och Frida tappade sitt körkort. Allt i sin ordning med andra ord.
Måndag morgon. Pigg som en lärka. Kanske inte. Tur vi bara skulle åka buss hela dagen hem till Karlskrona igen.


Inga kommentarer. Vi är bara glada över att se varandra.


Förfest nummer två, strax under bilarna.

Väl hemma i Karlskrona hade det varit väldigt skönt att typ gå och lägga sej. Packa upp och tvätta i lugn och ro. Men nej, just det.
Jag hann vara hemma i exakt 17 minuter. På dessa 17 minuter hann jag duscha, packa upp, packa ner nästa omgång, äta lite och hej svej så satt jag i en bil på väg till Åhus. Jag älskar mitt lugna och harmoniska liv.
I Åhus var det APT med jobbet som gällde. Trött men glad stöpplade jag in. En underbar middag på Åhus Strand väntade. Mats och Max höll låda som vanligt, den här gången bland annat om Jukola....
Somnade utan större problem efter en trevlig kväll med arbetskompisarna. Hörde nåt rykte om att nån aldrig fick gå och lägga sej men så kan det när man varit i Tyskland.
Dag två bjöd på flera trevliga stopp och promenader i nordöstra Skåne och hela turen avslutades med fika i parken i Kristianstad. Sen fick alla hålla i sej för jag fick den stora äran att köra minibuss hem. Det gick ju bra, förutom när Kent och Peter ska börja hetsa när jag backar...

Tack för trevlig tur!



Underbara Åhus.


Fika med mina fabolous kollegor i Kristianstad.