Hon vandrar längs krokiga vägar hon själv trampat upp...

Jag och Lena har lagt om stategin lite. Vi kan inte längre leta efter en ledig helg i vårat excel-blad, för sånna helger existerar inte... Vi hittar en helg. Jaha, men jag ska göra det här. Bra, då följer jag med. Det är lite så vi får jobba nu.
Vi har slopat planering och framförhållning.
Så därför bokade jag en sista-minuten-biljett i onsdags kväll och i torsdags eftermiddag var jag framme hos Lena i Linköping. Där började sen ännu en fantastiskt helg med en helvetisk planering. Som vanligt ska vi hinna göra 73 saker på en kvart. Men jag tror att vi slopade även detta, eller ja... lite iaf.
Torsdagen var ganska lugn. Vi gick 3 km till Folkungavallen, hämtade en filt och dog på gräsmattan i duggrenget. Sen gick vi 5 km och skrattade åt oss själva. Och alla andra tanter som var ute och kämpade. Vi fick en medal, en jätteful tröja och picknick innan vi gick 3km hem igen...


Så här glad är man innan 5km Blodomlopp.


Lena gick och räknade bakterier och jag dog i soffan med några avsnitt Glee.

När det gäller fredagen har vi bara ett tips till allmänheten. Åk inte och storhandla på Maxi en löningsfredag vid klockan 4 på eftermiddagen. Herregud... vi glömmer det fort. 
Det var trevligare att åka hiss med en halv baguette, cacha lite bland buskar och snår, skicka kärleksbrev till Bernt, se Lena bli utelåst och äta Foundue for two när även Snjezana anlänt. Åååh var gott det var. Kladdigt men gott...

På lördagen var det lite körigt. Så tur att vi är så himla snabba på morgonen, eller? Ska bara gör det här. Och det här. Och det här. Och så det här också...  Och mitt uppe i alltihopa så ringde Bernt. Wohoo. Ut på stan kom vi iaf och hem kom vi också. Mycket fattigare.
Sist vi skulle shoppa tillsammans så slutade det inte så bra. Vi kom hem med varsin SKITFUL klänning. Man fick 4 för 100:-. Undra varför liksom. Den här gången gick det inte så heller så bra, fast åt helt andra hållet. Vi kom hem med hur mycket som helst, förhoppningsvis inte så fult. Men det kostade lite mer än 100 spänn. Aja, tur man har jobbat på Skistar hela vintern...HRM. Appropå Skistar så träffade jag Filip på stan. Det var najs med en liten pratstund.


Lena och jag shoppade då alltså det här. Heja oss.


Lite mat, dusch och slapp innan operation kväll började. Den operationen utspelade sej mest på toaletten. Det är inte riktigt så illa som det låter, det var bara tre tjejer som försökte göra sej klara inför kvällen. Som vanligt blir megastressigt på slutet och vi halvspringer in till stan för att äta på Harrys.
Av någon anledning är det jättemycket folk på Harrys och vi får vänta en stund på att få ett bord, som personalen dessutom fått jaga ihop stolar till. När vi väl kommit in och satt oss förstår vi anledning till allt folk. Champions League-final.
Och vi som inte är det minsta intresserade av fotboll. Men vi var intresserade av mat så vi satt kvar. Så mycket mat-ro blev det inte men det var ganska komiskt att studera folk som gapade och skrek. Så ska jag också göra, när dom visar orienterings-vm på storbild.

Efter lite mat, konstiga charader och vin gjorde vi entre på dansgolvet och där stannade vi en bra stund. Typ tills vi höll på att somna. Fuldanserna avlöste varandra och vissa hade stoppat ballonger under klänningen.

Tack för en trevlig kväll.
Och tack för denna gång. Vi ses om 8 veckor. =)

Hejdå Bernt!

Final i Mästarnas Mästare. Programmet som för övrigt kan vara tidernas bästa tv-program.
Han dominerade från första avsnittet till finalen. Jag är mäkta imponerad.
Hade jag haft en hatt på mej hade jag lyft den.

Mannen. Myten. Legenden. Ingemar Stenmark.

Ja det sägs så. Eller möjligtvis sjungs. Jag tror det stämmer. Helt klart. Sen kan man ju alltid diskutera när, var, hur och varför. Och framför allt hur långt...

Men med lite längdåkning, ett och annat besök på gymmet och en del springturer med mej hem i bagaget efter en säsong i Åre så gick Göteborgsvarvet över all förväntan.
Trodde jag skulle dö nånstans efter 13 km, det har hänt förr... Men nej, benen orkade kämpa i samma tempo alla 21 km hela vägen in i mål och jag är grymt nöjd med mej själv. Ja det är jag!! Tiden blev 1,55,04 och nytt pers med nästan 5 minuter. High Five till mej själv.

Så. Nu ska jag sluta skryta om mej själv. Jag är trots allt svensk och sånt håller vi ju inte på med.

Förutom ett varv runt staden med 40000 andra löpare som sällskap så bjöd Göteborg på annat skoj. Ett besök på Liseberg där vi försökte se något av Veronica Maggios konsert. Det gick sådär. Vi kom in och bara det var mer än vad flera tusen andra lyckades med och vi hörde faktiskt himla bra där bak i folkhavet. Men såg så mycket gjorde Daniel och jag inte. Ja, resten kom tyvärr inte in... 

Göteborg bjöd på strosande på stan, fika i solskenet och skrattanfall med mamma.
Det bjöds på kära återseende av kompisar från alla delar av vårt långa land. Men kanske lite extra kärt var återseendet av Branäs-tjejerna. Ni är underbara och dom sjuka historierna avlöser varandra...  Det blev grillning och mys hemma hos Theresia och Daniel innan det ryktades om utgång. Tyvärr blev det bara ett rykte för mej och Theresia. Dagens lilla löprunda hade tagit hårt och vi gav upp när dom andra gav sej ut. Vi kommer igen en annan gång.

På söndagen kan man inte gå men det hör till. Fick backa ner för trappor bara för att härda ut smärtan. Blev omkörd av tanter med rullator när jag försökte gå.
Men annars är det bra.
Tack Göteborg för den här gången.

Svampstationen efter ca 17km är guld värd.

Var helt död igår. Kunde seriöst ha somnat i en hög på golvet klockan 7 på kvällen. Men nej, så blev det inte. Hade lite söndagsmys med papps och Kajsa istället. Mästarnas Mästare är ju en given succe varje söndag. Därefter körde jag hem Kajsa och hej vad mörkt det var på himlen helt plötsligt. Och på väg in mot stan så börjar en och annan blixt lysa upp vår tillvaro. Usch sa jag och tittade skeptiskt ut. Hoppas det börjar åska mer sa Kajsa och jag funderade på att slänga ut henne ur bilen.
Kajsa kom hem och jag körde hemåt igen. Ännu fler blixtar dök upp och jag undrade om pappa skulle bli mycket arg om jag körde bilen rakt in i vardagsrummet istället för att parkera på uppfarten och springa som en tok till ytterdörren. Jag kände nämligen inte alls för att vara utomhus i detta väder...
Jag förstod helt plötsligt varför jag tycker om vinter mer än sommar. Ja det kan åska på vintern också men hur ofta händer det? Nej precis...

Skulle som sagt gå och lägga mej tidigt. Men det började åska och blixtra lite för mycket för min smak. Då kommer gamla traditioner fram igen; dags för Åskläger.
Det innebär att jag ligger i nån slags fosterställning i soffan under en filt och blundar det hårdaste jag kan. Pappa, som ville gå och lägga sej för en bra stund sen, blir tvingad att sympati-sitta med mej i soffan tills åskan dragit förbi. Inte för att jag är så mycket till trevligt sällskap där jag ligger som en blå fleecehög men ändå. Thats how we do it in the De Bourg family.

Hej jag heter Susanne och jag är 8......hrm....23 år gammal.



Det här är superhäftigt. PÅ BILD!!!!

Vore ju emot alla mina välorganiserade principer att inte skriva några rader om en av årets TV-höjdpunkter. Kvällen då hela Europa, och delar av övriga världen också för den delen, sitter och klankar ner på varandra. Värre än vanligt kanske ska tilläggas.
Ja det är så klart Eurovision Song Contest. Tillställningen vi älskar att hata.
Vi hävdar varje år att det bara gäller att ha flest och rätt grannländer. Men jag tror inte på det. För hur skulle i så fall vinnarna från dom senaste åren kunna komma från Serbien, Ryssland, Norge och Tyskland? Har dom lika många eller framför allt samma grannländer. Svar nej. Verkligen inte alls. Det känns bara som en liten halvdålig ursäkt för att det inte har gått så där fantastiskt bra för Sverige. Men teorin brister redan där, för i så fall borde ju inte Norge heller ha vunnit. Eller? Smaken är ju som baken, oavsett grannland.

Aja, skit samma och varsågoda och tyck precis vad ni vill. Jag älskar det här. Älskar den ena pinsamma discotrudelutten efter den andra. Älskar den halvtaskiga engelskan. Älskar kläderna, danserna, farmor i gungstolen, den utdragna omröstningen...ja allt!

Och i år gick det ju riktigt bra för Sverige. Såg länge ut att gå väldigt ganska jättebra för Sverige. Så kom det några och spurtade om på slutet. Som Italien. Hallå! Vad hände där? Italien tillhörde ju utan tvekan top 5 sämsta bidrag den kvällen. Tillsammans med Grekland och Georgien.
Bäst var helt klart Irland. Bröderna som skulle få ett eget hål i ozonlagret uppkallat efter sej på grund av all hårspray som gått åt till deras frisyrer. Som två studsbollar for dom omkring på scenen och förgyllde åtminstone min kväll.

Men Sverige då. Bra kämpat vår Eric Saade.
Och helt ärligt. Igår när jag åkte bil hem från Kallinge så lyssnade jag på texten för första gången tror jag. Då skämdes jag lite. Så nu tänker jag låtsas att jag inte begriper ett ord engelska nästa gång jag hör Popular. För det är en rätt okej låt... om man inte förstår vad dom sjunger vill säga.

Jaha. Vann gjorde alltså landet som ingen kan stava till. Jag tänker inte ens försöka här. Googlade på det och fick upp flera alternativ så nej. Jag tänker inte ge mej på det. Men Grattis ändå.

Avslutar med att bjuda på Irlands bidrag. Jag har lite svårt att sitta still när jag hör och ser dom. Hittade tyvärr ingen vettigt klipp utan presentationen på ett språk jag inte begriper. Men ni får stå ut med den.

Good Evenig Europe!

När verkligenheten kommer ikapp. Trots att man inte bad den göra det.
När man vet att någon förmodligen har rätt, men man vill inte inse det.
När man önskar att allting såg lite annorlunda ut. För stunden. I längden.
När 110 mil suger.

Då gör det ont. För varje slag som hjärtat slår.

Som alltid när jag och Lena ska träffas så måste vi göra ett excelblad. Där fyller vi sen i vad vi har planerat och på så sätt ser vi vilka dagar vi är lediga bägge två och kan planera in en dejt.
Vi gjorde det här förra veckan och kom fram till följande: Vi kan ses imorgon, och nästa gång i september.
Hallå. September??  Det är ju aplänge dit. Hur kan vi vara så uppbokade? Jag har ju inte ens ett jobb....

Aja, sagt och gjort. Vi orkade inte vänta till september så hux flux hade Lena bokat en sista-minuten-biljett till Karlskrona. Sånt gillas ganska så jättemycket. =)



Onsdag förmiddag dök min favvo-pälskling upp. Vi gjorde något vi förmodligen aldrig ha gjort innan och aldrig kommer göra igen. Eller? Vi satte oss i varsin stol i solen. Bara satt där. Pratade skit. Hade det ganska mysigt. Och framför allt lugnt och skönt. Det händer sällan när vi ses. Och i ärlighetens namn så varade det inte så länge. Tror vi stod ut en timme. Sen var det full fart resten av tiden, precis som vi är vana vid.
Vad vi gjorde? Gissa?  =)

Vi letade, vi kröp, vi klättrade, vi grävde, vi såg otroligt dumma ut, vi pratade med den omtänksamma grannen, vi letade lite till, vi önskade oss fiskgratäng och kladdkaka i en låda, vi laddade telefonerna hos gynekologen, vi försökte ta hoppbilder, vi åt glass, vi lyckades få hela Nättrabys moppegäng att hjälpa oss att leta, vi träffade Felicia och mamma, vi gjorde snygga parkeringar, vi tittade på Glee och åt massa godis.



 

Ni hör jag själva. Helt fantastiskt. Eller tjugosjukt underbart som vi föredrar att kalla det.
Tack för din medverkan. Vi ses i september. Och just det, vecka 30.  =)

Jag vet inte riktigt vad som hände men helt plötsligt tog det slut. Tack och hej. Och hejdå Åre. Sista tiden var det full fart och hur kul som helst. Samtidigt nån slags känslomässig bergochdalbana. Men det hör väl kanske till?

Vad gjorde vi då? Ja man undrar.... =)

Det var då alltså påsk. Lite sen i år så inte alls lika mycket folk som förra året. Snö fanns det, med lite blandad kvalite. Och med inslag av barmark. Vi bjuder på det. Riktigt kalasväder blev det under påsken iaf. Stekande sol och nästan sommarvärme. Det är inte helt okej att komma hem med bonnabränna efter en dag på jobbet som liftvärd. Men det var en sanning jag fick leva med. För något mer än t-shirt gick inte att ha på sej. Ja byxor hade ja ju på mej om ni undrar. Och så dom obligatoriska gummistövlarna.

På långfredagen var låååång fredag i liftarna. VM8 skulle köra fram till midnatt och vi gjorde ett besök framåt kvällen. Okej att det blir lite slaskigt och uppkört när det är varmt och framför allt när dom kör lften så länge, men hallå! Det var inte uppkört när vi kom dit, backen såg ut som en välpreparerad puckelpist. Jaha, det var tydligen inte så mycket att be för, upp i liften skulle vi. Sen fanns det då bara en väg ner... Och ner kom jag, sakta men säkert..eller nej, mest sakta. Tackar Tommy för puckellektionen och hjälpen ner. =)
Hela gänget parkerade i backen och spanade på JOI en stund, vi missade dock nakenhoppet...

Vi firade påskafton med att äta påskmiddag på Hannas balkong. Himla trevlig kväll som avslutades med en omgång Alias. Sjukt irriterande när hjänan låser sej och tungan slår knut på sej själv. Men kul är det. Kanske dock skulle behöva uppdatera det lite, folk vet väl knappt vad en videokassetspelare är nu för tiden, eller?  =)


Det var ett och annat partaj på planeringen. Musiken höll alltid fantastiskt hög klass och det bjöds på dansuppvisningar utöver det vanliga. Aldrig glömmer vi Peppes och Mickes dans med något för högt uppdragna byxor.



Leken som går ut på att passa kort till varandra med bara munnen som hjälp blev lite av en favorit. Eller ska jag vara ärlig, vi snöade totalt in på den. Inte en fest utan den...  Vissa är grymma, vissa är lite mindre grymma men det gör inget. Älskar ljudet av en trasig dammsugare och hatar huvudvärken man alltid får, men det är det värt.




Vi firade valborg hos David i Duved. Ännu mer bra musik och kortlek. Vi hittade en eld att värma oss lite vid. Det var dock bara vi som hittade elden. Kanske lika bra det med tanke på samlingen folk. Björnens liftwaffar är typ bäst skulle man kunna säg. Och jag och Adam hade fattat hur man skulle klä sej.




Vi åkte skidor. Eller ja. Vi tog på oss pjäxor, skidor och på tok för mycket kläder. Sen glassade vi mest omkring i solskenet och hade det bra och svettades. Tur SJ var snälla och delade ut gratis glass på torget efter Skutskjutet. För övrigt helt galet mycket folk på torget den eftermiddagen, jag tror hela Åre var där samtidigt.




På jobbet var det lite körigt. Eller nu ljuger jag. Jag gillade vår nya tradition; onsdagsfika. Det bästa var att den kunde infalla vilken dag som helst. Så då parkerade vi, Stina, Ingis och jag på varsin stol. Tittade på två tomma liftar och drack kaffe. Helt underbart. För nåt folk hade vi knappt den sista veckan.
Vi slaktade Järven. Och som vi gjorde det. Ingo och David kan känna sej knäckta. Fetingknäckta! 136 medbringare plockades ner, smörjdes och blev inhängda i förrådet. Och då hade vi 2 timmar kvar. =)  Dom spenderade vi med att åka pulka, leka med Jack och gå på promenad i Lilla Björnlandet. Helt okej dag på jobbet.





Det blev lite tränat. Som till exempel mördarpasset mellan Undersåker och Trillevallen. Fy f-n var jobbigt. Hade aldrig kommit upp utan draghjälpen från Mr Lindman. Tack. 
Och tränar man inte kan man alltid sticka ut och cacha lite. Det blev ett par till innan säsongen var slut. Dock inte helt utan problem. Jag letade och letade och letade... med ledtråden "nitroglycerin".  Det gick inte. Åkte hem och var lite sur. Tänkte så det knakade. Tommy fick följa med och leta, stackarn...  Men jag hittade den. =)


Och så var dags. Årets avslutningsfest med liftvärdar/pistörer i Björnen. Även Hanna vågade beblanda sej med oss och det gillas starkt. Temat var som förra året MC, fast i år med inslag av färg. Platsen var Eagles MC-klubb i Järpen. Ni hör ju själva, succen är given. Vi fick åka en sväng på motorcykel med Olle som driver, det var lite för billig dricka för allas bästa, det var salta pinnar till höger och vänster, det var middag, det var sång, det var mer eller mindre alkoholiserade tal, det var diplomutdelning, Niklas ville inte köra fram ljudet, det var missuppfattade samtalsämnen, det var morotskaka och Clemme hade gjort ett kollage med många vackra bilder.
Den där känslomässiga bergochdalbanan tog sej ett varv till och jag är bara så himla glad att jag har världens finaste vänner!



Det finns personal och så finns det Björnen-personal. Tack för att jag har fått lära känna er. Tack för en faaaantastisk (som Fredrik skulle ha sagt) säsong. Jag saknar er. Jag saknar oss!