Hon vandrar längs krokiga vägar hon själv trampat upp...

Det är min standardreplik på jobbet.

Dessvärre behöver den inte användas sådär himla ofta. Anledningen? Det ringer inte så himla ofta nu i semestertider kan jag meddela.

 

Vad man gör istället för att fördriva tid på jobbet:

Typ det här.

Har även gått emot min egen princip att inte ladda ner Wordfeud. Det höll till i tisdags. Nu är jag fast och det utkämpas spännande matcher mot halva Eskilstorp (ja det kan omöjligt bo fler där).

 

Och så är det ju orienterings-vm från Schweiz den här veckan, väldigt lämpligt.

Dom svenska damerna imponerar och det är en fröjd att följa dom på internet. Brons på sprinten, silver på medel och ett brons på lång. Imorgon är det stafetter men dom blir nog svåra att följa tror jag.

 

För guess what? Nu tar jag semester!! =)

Varför? Det är ju världens bästa vecka på gång. Den heter O-Ringen om någon undrar och kommer  i år att utspela sej i Halmstad.

 

Nehe, 5 minuter kvar av denna arbetsdag. Fredagsglassen är uppäten.

 

Tack och adjö!

 

Nej inte riktigt så. Men jag åkte till Göteborg i helgen, och jag jobbade på det. Eller jag tog semester på fredagen. Fredrik och Fredrik hade tagit lite längre semester och det kändes som om dom gladeligen påpekade det ett par gånger under helgen.

 

Hur som helst, kom fram till Götet torsdag kväll (självklart lite försenad) och där stod Petra och Roger och vinkade så glatt på stationen. Roger försvann hem till sej och Petra och jag for hem till Petras lägenhet för lite te och kvällsmys. Därefter bäddades bäddsoffan ut och därmed var också all överflödig golvyta i Petras studentlägenhet spårlöst försvunnen. Som sej bör i bäddsoffor fanns det såklart en obekväm kant men eftersom jag är alldeles lagom lång (det heter INTE för kort!!) kunde jag placera mej strategiskt i soffan och undvika kanten. Perfekt.

 

Fredag och in till stan för att möta upp Ellen. Det blev lunch på Nordstan, lite (ja faktiskt bara lite) shopping för pengar jag inte har, en promenad längs Avenyyyn och så åkte vi spårvagn. Det är väl sånt man ska göra när man leker turist i Göteborg har jag hört. =)

 

Hem till Petra igen för lite 1, 2, 3 Fanta och Rosé. Fast utan Fanta. Det gällde ju att börja ladda inför kvällen. Vad vi skulle göra på kvällen? Jo, det var dags för förmodligen något det bästa man kan göra en sommarkväll; Gå på Winnerbäck-konsert. Det gjorde inte så mycket att det regnade lite för jag hade Petra, Ruth och Ellen som sällskap, vi hade supersnygga regnponchos och vi drack och öl och cider under ett träd.

Jag ber om ursäkt men förbandet (artisten) Anna Järvinen var ingen hit. Hon sjöng men väl rätt bra men det var tråkigt. Och hon hade en vit badrock på sej. Kan man inte klä upp sej lite mer när man ska sjunga inför folk?

 

   

 

I vilket fall som helst. Allas vår Lasse gör ingen besviken, inte mej i alla fall. Nej han har inte släppt någon ny skiva och det var inga revolutionerande nyheter, men det var precis som en Lasse-konsert ska vara. Och jag står och bara myser i ett par timmar. Kan inte ritkigt låta bli att sakna Kom Änglar trots att den förmodligen är uttjatad till max.

 

Det blev en jättebra kväll på Trädgårdsföreningen och kvällen blev inte sämre efter konserten heller. 2 x Fredrik dök upp och hela gänget hamnade till slut på Vink där det blev ett par glas vin innan trötta gänget ranglade hem.

 

Lördag och mys på stan stod på planeringen. Lite strosande i Haga och sen lunch på ett jättemysigt ställe där i närheten (nej jag kan inte Göteborg alls...). Eftersom vissa hade lite svårt att bestämma vad dom skulle äta fick den söta damen på lunchstället helt enkelt bjuda på lite av varje, även det vi inte hade beställt. Det kallar jag service det!

 

 

Därefter började helgens stora projekt; lokalisera den förvirrade Stefan. Och helst innan kvällens Kent-konsert drog igång eftersom grabbarna grus och Kristin skulle dit. Stefan dök upp, i tid tror jag, och det gänget försvann iväg till Trädgårdsföreningen.

Hörrni, förresten, kan vi inte alla bara enas om att gå på samma konsert nästa år? Vad mycket enklare och framför allt trevligare det hade varit.

 

Istället för en konsert till hamnade Ruth, Ellen och jag hemma hos Sabina där det blev räkfrossa och vin. Mums fillibabba. Och jag har för första gången i mitt liv skalat en räka.. Ja jag är en bortskämd människa som bara har ätit färdigskalade innan men nu så, nu kan till och med jag skala en räka.

Lite senare mötte jag och Ellen upp Kent-fantasterna och vi hamande ännu en gång på det lilla men väldigt mysiga stället Vink. Undra om killen i baren hade fått sova lite mer nu?

 

 

 

En trött Susanne tog sen med sej 3 trötta killar hem till lägenheten. Det är inte riktigt så illa som det låter. Såg dock min chans att ge igen lite för det där tjejsnacket Stefan blev utsatt för i Lund när han och 3 tjejer hade läger på mitt golv. Nu tyckte jag det var min tur att ha lite killsnack. Men helt ärligt. Antingen så är killsnack jättetråkigt, eller så var killarna i fråga alldeles för trötta, eller så funkar det inte om en tjej är med. Vad vet jag? Men det var inte mycket vettigt som kom fram under det snacket. Det kanske det inte gjorde under tjejsnacket i Lund heller, men det får Stefan yttra sej om... =)

 

Stefan försvann spårlöst tidigt på morgonen och ett par timmar efter detta försvinnande lyckades jag banka lite liv i mina andra två kumpaner.

Efter att ha städat i ordning lägenheten (TACK så hemskt mycket för lånet Petra!!) och sprungit ikapp spåvagnen så var det dags för brunch i stan med Ellen. MEN vad tråkigt det vore om allt gick som det skulle. Fast nej, den här gången hade det faktiskt varit ganska roligt om det gick som det skulle. Och om någon inte hade snott Ellens plånbok. Idioter...

Men förutom den sjukt onödiga incidenten och på tok för lite sömn så hade jag världens bästa helg!! Tack och bock och hopaps vi ses snart igen allihopa.

 

 

 

 

 

 

 

 

Som dum orienterare finns det två riktiga höjdpunkter under sommaren, i alla fall i min värld. Den allra största är såklart O-Ringen men där är vi inte ritkigt än. Den andra heter Tjoget och utspelade sej för snart 2 veckor sedan i dom småländska skogarna utanför Emmaboda.

Enligt dom flesta traditioner så brukar det finnas två väderlägen att välja på under Tjoget-helgen. Strålande sol och stekhett så att folk kolappsar av värmeslag, eller skyfall. Det här året fick vi lite av varje. Äckligt varmt under lördagen när dom 7 första sträckorna skulle springas. Såg tack och lov inte någon som trillade ihop i år, och inga ambulanser heller men varmt och klibbigt var det. Man är ju så illa tvungen att dricka ett par liter vatten när det är så här, vilket jag också gjorde. Det i sin tur leder till X antal besök på dom berömda Tjoget-toaletterna. Jag skulle kunna skriva ett helt eget inlägg om Tjoget-toaletterna men jag väljer att låta bli.

 

Hur som helst. Tävlingen ja. 7 sträckor på lördagen. Ronneby OK gjorde en helt klart godkänd insats och sprang in på plats 17 efter 7 sträckor.

Det är lite svårt att förklara Tjoget för er som inte varit där, men det är som en enda lång mys-orienterings-helg. Nog för att det är en hyffsat seriös tävling men det är liksom inget blodigt allvar. Eller det kanske bara är jag som känner så...

 

Aja, när man inte själv springer sin faaantastiskt långa sträcka så myser man mest omkring. Dricker vatten. Pratar med folk man inte träffat sen Jesus var liten. Hejar och skriker på sina lagkamrater. Dricker lite mer vatten.

Efter 7 sträckor är det paus och under lördagkvällen myser man istället omkring på campingen. Ska helst försöka sätta upp sitt tält innan regnet kommer. Det hann vi. Dessvärre hann vi inte äta innan regnet och det blev istället romantisk middag för två (tre när nån kom och började äta upp min mat) i mitt nästan vattentäta tält.

Det enda jobbiga under Tjoget är man inser att man måste ställa väckarklockan på 03:15 för att hinna upp och springa sträcka 12 som jag i år blivit tilldelad.

 

 

Jaha, jaktstart för sträcka 8 nångång vid 1 på natten och sen rullar det på tills sträcka 20 går i mål framåt morgonkvisten. För egen del så gick min sträcka 12 helt okej. Det var ju inte så himla svårt där på mina 2,7 km gul bana, men man måste ju springa så rysligt fort och det kan jag inte. Inte hela banan iaf så jag fick se mej omsprungen på upploppet och tappade en placering åt mitt lag. Shit happens.

Lagom till att jag sprang ut på min sträcka, vid 5-tiden på söndagsmorgonen, så kom regnet tillbaka. Och det regnade, och regnade, och regnade...

Det går ju bra så länge man springer, då är det lite skit samma. Men efteråt när man ska försöka hålla sina torra kläder just torra i en utedusch på en åker. Jo tjena ibland undrar man varför man håller på med det här.

Lyckades nog bli lite ren och torr innan jag parkerade i tältet för några timmar till.   

 

Tävligen tog slut. Grattis IKHP som vann. Grattis mitt lag som halverade förra årets startnummer och i år landade på placering 10. Bra kämpat alla!!

Jag packade ihop mitt dyblöta tält. Vissa packade ihop tält och sen upptäckte att det var grejer kvar i det, så kan man också göra men det är inte rätt.

Tack Tjoget, vi ses nästa år. Och Lena, jag tror du får springa för JOK nästa år också, du kom ju trots allt i mål innan maxtiden gick ut.

För det första. Sen när blev Boten Anna en allsång? Jo, ungefär igår. Det var lite komiskt men det var typ den låten under alla dom Allsång på Skansen som jag har sett där publiken verkligen kunde låten utantill. I vanliga fall brukar publiken mumla fram något när dom får en mikrofon upptryckt i anskiktet. Men inte Boten Anna, den kunde alla. Heja Basshunter.

För övrigt var det ett väldigt bra avsnitt av Allsång på Skansen igår och jag tror att anledningen till det heter Per Andersson. Han gör ingen besviken, inte heller igår.

 

Idag stog det Havs-OL på planeringen efter avslutad jobbdag. Mamma och jag for till Sternö och det blev en öppen bana för mej. Jag tror också att vi lämnar ämnet där och kan bara konstatera att jag har bommat min beskärda del för i år. Men förutom bommandet har jag haft en mycket trevlig kväll. Fint väder, fin terräng (ja faktiskt, inte terrängens fel att jag är dum i huvet) och fina vänner.

 

Och appropå orientering, till helgen är det dags för en av sommarens höjdpunkter. Det kallas Tjoget och det är världens myshelg, om det inte spöregnar....

I vilket fall som helst. I Ronneby OK och endast i Ronneby OK jobbar vi så här:

Jag förstår precis. Inte. Men jag lovar att springa den sträcka jag får och se glad ut.

 

Nu är det godnatt.

 

 

Ibland är det väldigt svårt att inte tycka om Karlskrona. Ibland trivs jag ganska bra här hemma.

 

 

I fredags tog mamma med sina små barn Susanne 24 år och Kajsa 21 år och gick på bio och såg Ice Age 4 - Jorden skakar loss.

Som vanligt gör Sid ingen besviken. Inte heller din fina muggen med Sid gjorde Kajsa och mej besvikna.

Nej, man blir aldrig för gammal för barnfilm. Inte barnfilm av så här hög kvalitet i alla fall. Och nej, ingen är snygg i 3D-glasögon.

 

Jag trodde det var sjätte sommaren.

Fel.

Det är sjunde sommaren jag förgyller mina dagar med att sommarjobba på Kustbevakningen.

 

"Är du så jäkla gammal?" sa en av mina kära kollegor. Ja, jag är nog det.

Första sommaren, 2005, hos PU och skickade tillbaka aspirant-ansökningar. Snälla, visa aldrig mer Kustbevakarna på TV för då tycker helt plötsligt halva Sverige att dom ska söka till Kustbevakningen. =P

Sommar nummer 2, 3, 4, 5 och 6, 2007-2011, på kära Södra. Hade gärna kommit tillbaka dit om det inte vore så att Södra inte finns längre. Hallå, hur tänkte ni där? Nej, jag tänker inte på mej själv och mitt sommarjobb. Jag tänker på Södra, och jag saknar det.

 

Nu, i måndags började sommar nummer 7. Den här gången ska jag försöka hålla ställningarna i receptionen. Tror nog alla, inklusive jag själv, har överlevt första veckan. Kan vara så att ett eller kanske två (eller kanske 25?) samtal har kopplats ut i cyberspace men jag lovar, jag jobbar på det.

 

För övrigt vill jag bara säga att jag trivs där, väldigt bra och jag känner mej hemma i Tunneboden och gamla Kronobageriet. Många kära återseenden och härliga arbetskamrater.

Det blir nog ett bra sommarjobb det här med.

Förutom kaffeautomaten. Ursäkta mej men äckligt blaskkaffe är vad det är. Får nog smuggla med mej en termos med riktigt kaffe.

 

Imorgon är det dags igen. Ska nog hitta till Stumholmen då också.