Hon vandrar längs krokiga vägar hon själv trampat upp...

Konsert med Melissa Horn i Göteborg i fredags. Efter 2 timmars magi torkade Theresia och jag bort tårarna och gick ifrån Konserthuset. Hoppas vi får gå tillbaka snart igen, helst med samma artist på scenen.

Jag vet vad som måste göras
Ändå sitter jag kvar här
Och det skrämmer mig att jag kan nå dig var du än är

Och om jag behöver förklara
Den skugga som vilar i tiden
Förstör inga minnen, du vill inte se mig såhär

Men jag vet att jag döljer en sanning
Att väntan inte leder någonstans
Jag vet att jag måste ta steget ur vår sista dans

Jag vet vad som måste göras
Ända sitter jag kvar här
I ett sista kapitel som jag har förälskat mig i

Jag försöker att strida mot känslan
Men den är rädd och den spelar ett spel nu
Jag får för mig att jag kan va kvar men vet inte hur

Men jag vet att jag döljer en sanning
Att väntan inte leder nånstans
Jag vet att måste ta steget ur vår sista dans

Jag vet vad som måste göras
Ändå ligger du kvar här
Och jag hoppas du sover, jag smeker dig lätt om din hals

Jag vill inte spara min längtan
Jag har tänkt men aldrig fått tala
Så feg att jag viskar du hör säkert ingenting alls

Men jag vet att jag döljer en sanning
Att väntan inte leder nånstans
Jag vet att jag måste ta steget ur vår sista dans

Ja, jag vet att jag döljer en sanning
Att väntan inte leder nånstans
Jag vet att jag måste ta steget ur vår sista dans

Älskling hör på, jag tar steget ur vår sista dans

Man tager vad man haver som det så fint heter. Och är pumporna slut i affären får man väl helt enkelt köpa något annat lämpligt. Vi klassade två meloner och en paprika som lämpliga.
Och det blev ju världens succe. Grannen med sin perfekta pumpa kan ju slänga sej i väggen, utanför vår ytterdörr blev det lite bättre.
Vill ni veta en sak förresten? Gröper man ur två meloner så blir det SJUKT MYCKET melon att äta. Himla typiskt bara att jag inte tycker om melon. Men det gjorde tack och lov mina vänner.

      

Halloween fortsatte med fest hos grannarna. Grannar som jag aldrig pratat med, ja innan igår kväll då.
Det blev en spännande kväll. Maskerad är alltid kul, och helt ärligt vet jag inte om jag skulle känna igen folk idag. Jag vet till exempel att jag bor granne med en polis, en cowboy och byggarbetare. Känns ju bra...
Själv är jag ganska nöjd med min Cruella de Vil-outfit. Men fy fasen för att försöka reda ut mitt fågelbo till frisyr idag...en halv flaska schampoo senare började jag känna igen mej själv.
Halloween ja. Det kanske ska vara läskigt. Det enda skräckinjagande med den här helgen är tyvärr dagens baksmälla. Var gick det snett igår undrar man...  Vi lämnar spekulationera där, det här ska trots allt vara en trevlig blogg är tanken.
En sak vill jag bara påpeka. Det bästa med att gå på fest hos grannen är att man kan gå på fest i tofflor. I looove it.

Och så appropå baksmälla. Dagen till ära så kollade vi på Baksmällan 2 innan. Den var om möjligt ännu mer sjuk än den första. Men perfekt underhållning för dagen. =)