Ta och kika in på länken ovan och se om det är något du vill vara med och testa. =)
Nej det blir ju inte det. Typ inte alls.
Det förra inlägget var det positiva. Jag utlovade som sagt ett negativt också och jag tror att det kommer här. Så vill ni bara läsa om solsken och gröns skogar så ska ni nog sluta läsa nu. Tänkte inte dra hela min livskris, så tråkig känner inte ens jag för att vara. Men jag gör som det brukar heta, en lång historia kort. Mest för att jag vill skriva av mej det, så brukar det faktiskt hjälpa. Mina närmast sörjande har ju redan hört det här typ 100 gånger men ja, här kommer det i skriflig form också.
Har ni någon gång haft en sån där gnagande känsla? En känsla av någonting inte är helt rätt? Något inom dej som ifrågasätter allt du gör. Är det här vad du verkligen vill? Är det värt det? Har du tänkt igenom det här? Eller har du bara ändrat dej?
Har ni någongång haft en sån känsla?
Det hade inte jag, inte förrän i våras. Då var det något som började ifrågasätta om det verkligen var detta jag ville plugga? Försökte mest ignorera det och tänkte; Skärp dej. Det går över. Vet du hur jobbigt det blir om du kommer på att det inte är detta du vill? Precis, det går över...
Det gick över, för stunden iaf och jag tog sommarlov och tänkte inte mer på det. Kom tillbaka ner till Lund för andra året och då dök känslan upp igen. Försökte ignorera lite till och det gick ett tag. Men guess what, för eller senare kommer det ikapp dej.
Så efter att ha gråtit mej igenom hela september och halvt blivit tvingad, av mest mej själv, att gå till skolan om dagarna så kom det ikapp.
Tack och hej det går inte mer. Jag vill inte mer.
Trodde aldrig riktigt jag skulle behöva säga det här om mej själv men jag har hoppat av skolan. Hoppat av skolan. Sjukt läskiga ord som egentligen inte finns på min världskarta. Det är sånt andra gör, inte jag.
Men nu har jag gjort det och jag mår bättre. Har inte en susning om vad jag ska göra istället men det får lösa sej efterhand. En dag i taget som det så fint heter. Vill gärna plugga, ska bara komma på vad.
Så vad händer nu?
Ja bra fråga. Jag försöker hitta mej ett jobb, det går sådär. Ska kanske inte påstå att jag jobbar ihjäl mej på den fronten men jag försöker lite. Kommer ta mitt pick och pack och flytta hem. Ååh vad det är roligt att flytta hem. Nej. Men ibland har man inget val och då är det bra med snälla föräldrar. Så kan snart titulera mej Nättrabybo igen.
Det var nog allt för nu.
Tack för mej.
Jaha. Hej igen. Känner för att skriva ett par rader (läs halv avhandling) här igen.
Man kanske undrar; har hon dött? Nja, inte helt. Bara lite mentalt. Men jag lever. Och bloggen också.
Det har hänt en del sen sist. För mycket för att det ska rymmas i ett inlägg. Så jag skriver 2. Eller 25. Det beror på. Men jag börjar med det här och vi börjar med det roliga. Det tråkiga inlägget skriver jag en annan dag.
Okej då ska vi se. Dom roliga bitarna sen sist.
Jag flyttade ner till Lund igen för att börja mitt andra år på LTH. Ny (fast inte alls ny) lägenhet tillsammans med mina kära sambosar Ruth och Ellen. Ett litet tips från coachen; ta inte med dej möbler när du flyttar till en möblerad lägenhet. Själva poängen är att det redan finns. Och det kan vara så att det är en äldra dam som har lägenheten i första hand och som har sjukt mycket möbler. Men med gemensamma krafter och snälla kompisar så lyckades vi fylla en halv vind med damens grejer. Och lägenheten fick helt klart godkänt.
Så började skolan och med det vet vi alla vad som väntar. Just det, nollning. Alla andra skolor i det här landet verkar tycka att det räcker med en veckas nollning. Så jobbar vi inte på LTH. Där gäller 4 (!!) veckors galenskap, varav 3 av dom veckorna går parallellt med att skolan har börjat. Sova får vi göra i graven.
4 veckors nollning. Ja det är lite jobbigt emellanåt. Man ska helst hinna plugga, träna, besegra den obligatoriska nollnings-förkylningen OCH leka nollning. Men det går, för det är grymt roligt.
Nej alltså, jag var inte nolla i år. Inte en gång till. Men jag var phadder. Jag och 9 andra helsköna människor utgjorde phaddrarna i en av 12 (?) phaddergrupper. Till varje phaddergrupp tilldelas ca 20 nollor och varje grupp får sen ett uppdrag (som inte aaaaaaaalls är bestämt i förväg) att klura på under nollningen.
Temat för årets nollning, som leds av vårt exemplariska Phös, var: En Spårad Nollning. Vi tyckte därför att Gundes Änglar var en väldigt bra namn på vår phaddergrupp. Så med Vasaloppsnummerlappar i högsta hugg och uppdraget "Pimp" så drog vi igång.
Det var märkesmålning, nattsittning, nationssittning, nollekamp, nollelördag, temafest, draggning, regatta och mycket mer. Och så uppdraget ja. Pimp går ut på sektionen ska synas. Helst mycket mer än alla andra sektioner. Så därför tänkte vi att storleken visst har betydelse och gjorde världens snyggaste Banderoll åt V-sektionen. Den blev sjukt bra, och sjukt stor. Vi orkade inte ens bära den. Men den var snygg.
Nollning avslutas på traditionsenligt vis med revy och den berömda Gasquen. För en gång skull fick man lämna overallen hemma och dra på sej finkläder istället.
Det var sång, mat och sångböcker på vift hela kvällen lång innan vi avslutade på dansgolvet. Där dansade vi självklart Gangnam Style både en och två gånger. Vad skulle vi annars ha dansat under den här nollningsperioden liksom?
Stiliga nollor och phaddar.
Gasquen tog slut och nollorna var nu ettor. Vi phaddrar tackade för oss och skulle försöka ta ikapp 3 veckors skola. Men det här skulle ju vara det positiva inlägget så vi pratar inte mer om det just nu.
Jag skulle vilja avsluta med att tacka. Ett tack till phaddrarna i Gundes Ängar för att jag fick lära känna er. Ni är grymt härliga människor. Ett tack till Gundes nollor. För att ni var jättehärliga att tramsa med under nollningen. För att ni kämpade, för att ni taggade både varandra och oss phaddrar till det mesta och för att ni målade världens snyggaste banderoll. Ett tack till Phöset. För att ni orkar leverera så som ni gör under nollningen.
Over and out.
