När verkligenheten kommer ikapp. Trots att man inte bad den göra det.
När man vet att någon förmodligen har rätt, men man vill inte inse det.
När man önskar att allting såg lite annorlunda ut. För stunden. I längden.
När 110 mil suger.
Då gör det ont. För varje slag som hjärtat slår. 
Jag vet inte riktigt vad som hände men helt plötsligt tog det slut. Tack och hej. Och hejdå Åre. Sista tiden var det full fart och hur kul som helst. Samtidigt nån slags känslomässig bergochdalbana. Men det hör väl kanske till?
Vad gjorde vi då? Ja man undrar.... =)
Det var då alltså påsk. Lite sen i år så inte alls lika mycket folk som förra året. Snö fanns det, med lite blandad kvalite. Och med inslag av barmark. Vi bjuder på det. Riktigt kalasväder blev det under påsken iaf. Stekande sol och nästan sommarvärme. Det är inte helt okej att komma hem med bonnabränna efter en dag på jobbet som liftvärd. Men det var en sanning jag fick leva med. För något mer än t-shirt gick inte att ha på sej. Ja byxor hade ja ju på mej om ni undrar. Och så dom obligatoriska gummistövlarna.
På långfredagen var låååång fredag i liftarna. VM8 skulle köra fram till midnatt och vi gjorde ett besök framåt kvällen. Okej att det blir lite slaskigt och uppkört när det är varmt och framför allt när dom kör lften så länge, men hallå! Det var inte uppkört när vi kom dit, backen såg ut som en välpreparerad puckelpist. Jaha, det var tydligen inte så mycket att be för, upp i liften skulle vi. Sen fanns det då bara en väg ner... Och ner kom jag, sakta men säkert..eller nej, mest sakta. Tackar Tommy för puckellektionen och hjälpen ner. =)
Hela gänget parkerade i backen och spanade på JOI en stund, vi missade dock nakenhoppet...
Vi firade påskafton med att äta påskmiddag på Hannas balkong. Himla trevlig kväll som avslutades med en omgång Alias. Sjukt irriterande när hjänan låser sej och tungan slår knut på sej själv. Men kul är det. Kanske dock skulle behöva uppdatera det lite, folk vet väl knappt vad en videokassetspelare är nu för tiden, eller? =)
Det var ett och annat partaj på planeringen. Musiken höll alltid fantastiskt hög klass och det bjöds på dansuppvisningar utöver det vanliga. Aldrig glömmer vi Peppes och Mickes dans med något för högt uppdragna byxor. 
Leken som går ut på att passa kort till varandra med bara munnen som hjälp blev lite av en favorit. Eller ska jag vara ärlig, vi snöade totalt in på den. Inte en fest utan den... Vissa är grymma, vissa är lite mindre grymma men det gör inget. Älskar ljudet av en trasig dammsugare och hatar huvudvärken man alltid får, men det är det värt. 
Vi firade valborg hos David i Duved. Ännu mer bra musik och kortlek. Vi hittade en eld att värma oss lite vid. Det var dock bara vi som hittade elden. Kanske lika bra det med tanke på samlingen folk. Björnens liftwaffar är typ bäst skulle man kunna säg. Och jag och Adam hade fattat hur man skulle klä sej. 
Vi åkte skidor. Eller ja. Vi tog på oss pjäxor, skidor och på tok för mycket kläder. Sen glassade vi mest omkring i solskenet och hade det bra och svettades. Tur SJ var snälla och delade ut gratis glass på torget efter Skutskjutet. För övrigt helt galet mycket folk på torget den eftermiddagen, jag tror hela Åre var där samtidigt. 
På jobbet var det lite körigt. Eller nu ljuger jag. Jag gillade vår nya tradition; onsdagsfika. Det bästa var att den kunde infalla vilken dag som helst. Så då parkerade vi, Stina, Ingis och jag på varsin stol. Tittade på två tomma liftar och drack kaffe. Helt underbart. För nåt folk hade vi knappt den sista veckan.
Vi slaktade Järven. Och som vi gjorde det. Ingo och David kan känna sej knäckta. Fetingknäckta! 136 medbringare plockades ner, smörjdes och blev inhängda i förrådet. Och då hade vi 2 timmar kvar. =) Dom spenderade vi med att åka pulka, leka med Jack och gå på promenad i Lilla Björnlandet. Helt okej dag på jobbet. 
Det blev lite tränat. Som till exempel mördarpasset mellan Undersåker och Trillevallen. Fy f-n var jobbigt. Hade aldrig kommit upp utan draghjälpen från Mr Lindman. Tack.
Och tränar man inte kan man alltid sticka ut och cacha lite. Det blev ett par till innan säsongen var slut. Dock inte helt utan problem. Jag letade och letade och letade... med ledtråden "nitroglycerin". Det gick inte. Åkte hem och var lite sur. Tänkte så det knakade. Tommy fick följa med och leta, stackarn... Men jag hittade den. =)
Och så var dags. Årets avslutningsfest med liftvärdar/pistörer i Björnen. Även Hanna vågade beblanda sej med oss och det gillas starkt. Temat var som förra året MC, fast i år med inslag av färg. Platsen var Eagles MC-klubb i Järpen. Ni hör ju själva, succen är given. Vi fick åka en sväng på motorcykel med Olle som driver, det var lite för billig dricka för allas bästa, det var salta pinnar till höger och vänster, det var middag, det var sång, det var mer eller mindre alkoholiserade tal, det var diplomutdelning, Niklas ville inte köra fram ljudet, det var missuppfattade samtalsämnen, det var morotskaka och Clemme hade gjort ett kollage med många vackra bilder.
Den där känslomässiga bergochdalbanan tog sej ett varv till och jag är bara så himla glad att jag har världens finaste vänner! 
Det finns personal och så finns det Björnen-personal. Tack för att jag har fått lära känna er. Tack för en faaaantastisk (som Fredrik skulle ha sagt) säsong. Jag saknar er. Jag saknar oss!
Jag överlevde påsken. Det är mer än vad man kan säga om våran fantastiska snögubbe i Förberget. Värmen och Henkes skottande blev hans död. Vila i frid. Du kämpade tappert och spred fin påskstämning till alla.
Våren har kommit till Åre och det med besked. Eller den dök väl upp för ganska längesen men jag tror vi har försökt ignorera det lite halvt. Neeeej det är mycket snö kvar. Eller?
Nej vet ni vad. Nu är det inte mycket snö kvar. Typ ingen alls. Ändå så kämpar vi in det sista. Vi skottar och skottar och skottar den lilla snö vi har för att lägga den där den bäst behövs för tilfället. Problemet är bara att nu finns det ingen mer snö att skotta. Däremot mindre oceaner har vi gott om. Vattenpumparna går för fullt och det utkämpas VM i dikes-grävning. En och annan lerpöl kan vi också bjuda på.
Och alla gäster, stackarna. Eller vänta, sa jag alla. Jag menar alla 5! Det är lite körigt på jobbet. I söndags hann vi nog bara fika i 2 timmar och igår säkert bara 3 timmar... Där satt vi på varsin stol i Förberget med en kaffekopp i handen och tittade på två tomma liftar. Himla givande.
Nere vid påstiget i Järven var det spännande igår. På var sida om påstiget finns nu en insjö med blandade djup. Det går en lite smal snöbro över detta vattenflöde och där ska gästerna försöka fånga liften. Ja dom får tyvärr försöka fånga den själva för om jag ska hjälpa till måste jag ställa mej i vattnet. Man får nämligen inte plats mer än en människa på den här snöbron, den är för smal. Därav fick vi även rekomendera gästerna att åka en och en i liften. Känns ju bra när vi hela vintern stått och tjajat på dom att åka två och två...
Men nu är förnuftet fångat. Eskil började slakta den ena liften den andra och igår blev sista dagen för våra trogna vänner med vändhjul. Eller ja, förutom Vargen och Nallen som tydligen ska kämpa lite till. Drunkna inte kära barn.
Snöbro i Järven
Även vår kära lifthund Jack har det lite körigt på jobbet...
Nej vet ni vad. Nu är det inte mycket snö kvar. Typ ingen alls. Ändå så kämpar vi in det sista. Vi skottar och skottar och skottar den lilla snö vi har för att lägga den där den bäst behövs för tilfället. Problemet är bara att nu finns det ingen mer snö att skotta. Däremot mindre oceaner har vi gott om. Vattenpumparna går för fullt och det utkämpas VM i dikes-grävning. En och annan lerpöl kan vi också bjuda på.
Och alla gäster, stackarna. Eller vänta, sa jag alla. Jag menar alla 5! Det är lite körigt på jobbet. I söndags hann vi nog bara fika i 2 timmar och igår säkert bara 3 timmar... Där satt vi på varsin stol i Förberget med en kaffekopp i handen och tittade på två tomma liftar. Himla givande.
Nere vid påstiget i Järven var det spännande igår. På var sida om påstiget finns nu en insjö med blandade djup. Det går en lite smal snöbro över detta vattenflöde och där ska gästerna försöka fånga liften. Ja dom får tyvärr försöka fånga den själva för om jag ska hjälpa till måste jag ställa mej i vattnet. Man får nämligen inte plats mer än en människa på den här snöbron, den är för smal. Därav fick vi även rekomendera gästerna att åka en och en i liften. Känns ju bra när vi hela vintern stått och tjajat på dom att åka två och två...
Men nu är förnuftet fångat. Eskil började slakta den ena liften den andra och igår blev sista dagen för våra trogna vänner med vändhjul. Eller ja, förutom Vargen och Nallen som tydligen ska kämpa lite till. Drunkna inte kära barn.
Snöbro i Järven
Även vår kära lifthund Jack har det lite körigt på jobbet...
Ibland går det bra
Ibland går det lite mindre bra
Hej vad det går. Hinner inte ritkigt med att andas men det gör inget, det kan jag göra sen... Just nu är det ganska så mycket annat som går före.
Som till exempel att grilla. Vi gör inget annat känns det som och jag gillar det. Grillsäsongen är ju alltid lite av en favorit och visst blir all mat lite godare om man grillar den.
I torsdags var det grillning hos Micke. Efter några halva misslyckande och x antal Förpuffningar så fick vi igång grillen. En stund senare dök Peppe upp och vi hamnade nu istället på nivån Fy fan vad det brinner. Mat blev det och kvällen fortsatte med underbara klipp från Galenskaparna, tur det finns fler med samma fantastiska humor som jag. =) Och vad vore väl en äkta grillkväll utan lite marschmallows. Synd bara att grillen hade slocknat... Alla sätt är dock bra utom dom dåliga och det går minst lika bra att grilla dom kladdiga sockerbomberna över levande ljus inomhus. Det gäller dock bara att ha lite mer koll på vad man gör, för annars hamnar man lätt på den där nivån igen; Fy fan vad det brinner...
Vi fortsatte med nästa grillning i tisdags. Fast först skulle så klart den stora brännbollsfajten utkämpas. Björnen-personalen mobiliserade sej på Lokattsplätten som nu för tiden ser mer ut som en miniatyr av Stilla Havet. 4 lag blev det och kriget var igång. Det var blött, det var tung snö, det var fantastiska slag och lyror, det var lite mindre fantastiska slag och det var Fredrik och My som skötte snacket. Men framför allt så var det galet kul. Och man vill ju inte skryta men nåt lag var ju lite bättre än dom andra. Typ lag 3, typ mitt lag. Yeah!! Hur bra jag var? Lika bra som jag är på alla sporter som har en boll inblandad...
Efteråt blev det grillning som resulterade i en något urspårad måltid. Hur vore det om vi skulle ta och höja nivån en aning på våra samtal? Jasså inte det...
Som om det inte vore blött nog började det regna lite sakta men säkert. Fler och fler försvann och sökte skydd inomhus. Vilka var kvar till sist om inte i stort sätt alla liftvärdar. Där satt vi och hade det hur trevligt som helst och jag tror inte ens vi märkte att det regnade. Man skulle kunna säg att vi är lite tuffare än alla andra. Eller bara dumma i huvet...
Kvällen fortsatte med bastu och häng på BlueHill innan vi gjorde entré på Bygget. Där skrålade vi lite mer än vad våra stämband önskade men det gör inget.
TAAACK för en kanonkväll allihopa. Björnen-personal is the shit!
Onsdag och dags för nästa grillning, den här gången med liftvärdar och pistörer hemma hos Olle och Ingis i Brattland. Trots att snön är spåslöst försvunnen längs alla vägar fick Elvira köra bilen uppför den fasansfulla backen till deras hus. Vågade inte riskera ännu ett traktorbesök. Allt gick bra och fram kom vi.
I strålande solsken hade vi det hur bra som helst på den halvt färdiga altanen och vilka grillmästare vi är. Fast med lite extra glaze går det ju inte att misslyckas.
När solen försvann och kylan kom krypande så flyttade vi in och det blev lekar för hela slanten. Vi började med "Gissa Röven - Hur mycket har du egentligen spanat in dina arbetskamrater?". Allas rumpor hade mycket snyggt och diskret blivit smygfotade och nu skulle vi helt enkelt gissa vem det var på bilderna. Låter ganska enkelt, var SUPERSVÅRT! Spekuleringarna, skratten och viskningarna i lagen avlöste varandra. "Vem har så mycket häng?" "Vem har så tajta byxor?" "Vem byglar på det hållet?" "Jag känner igen skylten i bakgrunden?"
Vi trodde vi var smarta. Det var vi inte. Tror ändå vi lyckades få hälften rätt... Efter denna lek var vissa lite mer knäckta än andra. Typ Jon. Alla, inklusive han själv var helt säkra på att bilden på hans rumpa var någon helt annans. Hahaha...
Lekarna fortsatte och nu var det dags att ta lite på varandra. Hand mot öra, mage mot rumpa, fot mot lår och så vidare... Helt plötsligt låg vi där i en hög och försökte intala oss själva att vi var lite vigare än vad vi faktiskt var. Det gick sådär. Det var smärta och svett och jag tror vi välte av bara gapskratt ibland. Det blev en jämn match men jag tror Lag Jons Rövkombo knep en liten seger över Lag Peppez Bodega.
Jons Rövkombo
Peppez Bodega
Sista leken för kvällen blev den berömda med ett kortlekskort. En sak kan vi ju enas om när det gäller liftvärdar och pistörer; Vi suger.
Kortet skulle flyttas från den enas mun till den andras utan att händer fick hjälpa till. Med ett läte värre än vår dammsugare så gick det faktiskt ganska bra för oss där vi stod i en ring och var livrädda för att behöva pussa grannen brevid.
Tack för ännu en lyckad kväll med världens bästa arbetskamrater!! =)
Idag ska jag inte grilla. Bara så ni vet.
Over and out!
Som till exempel att grilla. Vi gör inget annat känns det som och jag gillar det. Grillsäsongen är ju alltid lite av en favorit och visst blir all mat lite godare om man grillar den.
I torsdags var det grillning hos Micke. Efter några halva misslyckande och x antal Förpuffningar så fick vi igång grillen. En stund senare dök Peppe upp och vi hamnade nu istället på nivån Fy fan vad det brinner. Mat blev det och kvällen fortsatte med underbara klipp från Galenskaparna, tur det finns fler med samma fantastiska humor som jag. =) Och vad vore väl en äkta grillkväll utan lite marschmallows. Synd bara att grillen hade slocknat... Alla sätt är dock bra utom dom dåliga och det går minst lika bra att grilla dom kladdiga sockerbomberna över levande ljus inomhus. Det gäller dock bara att ha lite mer koll på vad man gör, för annars hamnar man lätt på den där nivån igen; Fy fan vad det brinner...
Vi fortsatte med nästa grillning i tisdags. Fast först skulle så klart den stora brännbollsfajten utkämpas. Björnen-personalen mobiliserade sej på Lokattsplätten som nu för tiden ser mer ut som en miniatyr av Stilla Havet. 4 lag blev det och kriget var igång. Det var blött, det var tung snö, det var fantastiska slag och lyror, det var lite mindre fantastiska slag och det var Fredrik och My som skötte snacket. Men framför allt så var det galet kul. Och man vill ju inte skryta men nåt lag var ju lite bättre än dom andra. Typ lag 3, typ mitt lag. Yeah!! Hur bra jag var? Lika bra som jag är på alla sporter som har en boll inblandad...
Efteråt blev det grillning som resulterade i en något urspårad måltid. Hur vore det om vi skulle ta och höja nivån en aning på våra samtal? Jasså inte det...
Som om det inte vore blött nog började det regna lite sakta men säkert. Fler och fler försvann och sökte skydd inomhus. Vilka var kvar till sist om inte i stort sätt alla liftvärdar. Där satt vi och hade det hur trevligt som helst och jag tror inte ens vi märkte att det regnade. Man skulle kunna säg att vi är lite tuffare än alla andra. Eller bara dumma i huvet...
Kvällen fortsatte med bastu och häng på BlueHill innan vi gjorde entré på Bygget. Där skrålade vi lite mer än vad våra stämband önskade men det gör inget.
TAAACK för en kanonkväll allihopa. Björnen-personal is the shit!
Onsdag och dags för nästa grillning, den här gången med liftvärdar och pistörer hemma hos Olle och Ingis i Brattland. Trots att snön är spåslöst försvunnen längs alla vägar fick Elvira köra bilen uppför den fasansfulla backen till deras hus. Vågade inte riskera ännu ett traktorbesök. Allt gick bra och fram kom vi.
I strålande solsken hade vi det hur bra som helst på den halvt färdiga altanen och vilka grillmästare vi är. Fast med lite extra glaze går det ju inte att misslyckas.
När solen försvann och kylan kom krypande så flyttade vi in och det blev lekar för hela slanten. Vi började med "Gissa Röven - Hur mycket har du egentligen spanat in dina arbetskamrater?". Allas rumpor hade mycket snyggt och diskret blivit smygfotade och nu skulle vi helt enkelt gissa vem det var på bilderna. Låter ganska enkelt, var SUPERSVÅRT! Spekuleringarna, skratten och viskningarna i lagen avlöste varandra. "Vem har så mycket häng?" "Vem har så tajta byxor?" "Vem byglar på det hållet?" "Jag känner igen skylten i bakgrunden?"
Vi trodde vi var smarta. Det var vi inte. Tror ändå vi lyckades få hälften rätt... Efter denna lek var vissa lite mer knäckta än andra. Typ Jon. Alla, inklusive han själv var helt säkra på att bilden på hans rumpa var någon helt annans. Hahaha...
Lekarna fortsatte och nu var det dags att ta lite på varandra. Hand mot öra, mage mot rumpa, fot mot lår och så vidare... Helt plötsligt låg vi där i en hög och försökte intala oss själva att vi var lite vigare än vad vi faktiskt var. Det gick sådär. Det var smärta och svett och jag tror vi välte av bara gapskratt ibland. Det blev en jämn match men jag tror Lag Jons Rövkombo knep en liten seger över Lag Peppez Bodega.
Jons Rövkombo
Peppez Bodega
Sista leken för kvällen blev den berömda med ett kortlekskort. En sak kan vi ju enas om när det gäller liftvärdar och pistörer; Vi suger.
Kortet skulle flyttas från den enas mun till den andras utan att händer fick hjälpa till. Med ett läte värre än vår dammsugare så gick det faktiskt ganska bra för oss där vi stod i en ring och var livrädda för att behöva pussa grannen brevid.
Tack för ännu en lyckad kväll med världens bästa arbetskamrater!! =)
Idag ska jag inte grilla. Bara så ni vet.
Over and out!
Efter att pappa, Kajsa, Mia och Lena övergett mej så dök nästa besök upp. Jag älskar besök. Denna gång var det kusin Marie med familj och galen hund. Hann tyvärr inte träffa dom så mycket men en heldag i backen fick vi. Och att påstå att det var allt annat än fullt ös hade varit en lögn. Vi hann med det mesta mellan Ullådalen och Förberget. Bland annat så traskade vi upp till Skutans topp. Vi gick, och gick, och gick, och gick.... Men till slut var vi uppe och helt klart värt besväret. På 1420 meters höjd är utsikten ganska så najs. Det blev varm choklad i Toppstugan innan vi åkte neråt igen. Nästa gång kanske jag överväga att tolka på skoter ändå... =)
På Skutans topp.
Därefter fortsatte dagen med toppenåkning tills benen inte ville mer. Och så har vi det här med att åka i skogen. Det är inte min grej, när ska jag inse det? Den här gången skulle tydligen Vilma och jag utforska nån skogsslinga i Rödkullen. Det gick ju bra, för Vilma...
Inga kommentarer.
På Skutans topp.
Därefter fortsatte dagen med toppenåkning tills benen inte ville mer. Och så har vi det här med att åka i skogen. Det är inte min grej, när ska jag inse det? Den här gången skulle tydligen Vilma och jag utforska nån skogsslinga i Rödkullen. Det gick ju bra, för Vilma...
Inga kommentarer.
Vill först och främst tacka Lena för den exelplariska uppdateringen. Om jag över huvudtaget har några läsare kvar så hej och välkomna, nu är jag tillbaka. Vet inte ritkigt vad jag ska börja. Kanske där Lena slutade.
Ja hon åkte alltså hem. Det gjorde även pappa, Kajsa och Mia. Hur tänkte ni där? Och vart tog helgen vägen? För min del hade ni väldigt gärna fått stanna betydligt längre.
Men ja, vi har rusat in i april och därmed också aprilväder. Häromdagen 11 plus och strålande solsken, igår snöstorm och idag plaskblött. Här får man alla varianter.
Precis som alla andra månader så har ju april en första dag. Då bör man inte tro på allt man ser och hör... Det var det dock vissa gäster som gjorde och jag tackar ödmjukast för att ni förgyllde min eftermiddag med att valla skidorna. Hoppas det blev bra glid ;-)
Appropå bra glid, idag var det tvärtom. Trots nyvallade skidor så var det stopp i backen, totalt tvärstopp om jag ska vara ärlig. Kämpade mej bort till Sadelliften där det blev fika och skitsnack med Tommy en stund. Därefter tillbaka till kära Förberget där jag följade med Fredrik och hans skidskolebarn ett par vändor i Björnlandet. Kände att det var en lagom nivå idag med tanke på mysvädret.
Avslutade min fantastiska skiddag med att träffa på veckans charmtroll, Greta 5 år. Vi har blivit lite av bästisar i veckan när hon har åkt hos mej i liften. Så jag frågade helt enkelt Gretas föräldrar om jag fick kidnappa deras dotter en stund och så blev det ett par åk till i Björnlandet och älgbanan. Fick en stor kram innan jag och mina dyblöta kläder traskade hem.
Har precis fått lite lunch i magen. Eller fått och fått, fick minsann laga den själv. Vi har kommit till det stadiet nu här på Lilla Blåkulla att vi måste börja äta upp all mat vi faktiskt har i kylen och frysen. Det är ju inte jättelång tid kvar. Känns som om det kan bli ganska så spännande maträtter när man lever i tron vi-tager-vad-vi-haver. Annars kastar vi, nej inte vi förresten. Kylskåpet kastar ut mat den inte tycker om. Eller kanske mer tycker att det är lite överfullt. Först kom en burk gräddfil, därefter en mango och till sist en halv portion tacos. Det gäller att vara beredd när man öppnar kylen.
Och så är det dags för Linda att bli frisk. TYP NU!!! Och komma tillbaka till oss. Hur sjutton tror du att vi ska hinna tömma barskåpet när du inte ens är här? Och våra pucko-middagar är inte samma sak utan dej.
Och så var vi där igen, säsongen är snart slut. Vare sej vi vill eller inte. Och det är klart att vi inte vill. "Jag-ska-snart-åka-hem-ångesten" ligger som en tät dimma över hela Åredalen... Vi kom ju nyss hit. Det kan omöjligt ha gått nästan ett halvår. Eller? Aja, nu skiter vi i det och njuter av tiden som kvar. Jag älskar livet här.
Hårda dagar på jobbet...
Vill egentligen inte nämna det här ämnet i ännu ett inlägg men jag tror jag måste. Bilar. Inte min grej. Under helgen som Lena och familjen var här så lyckades jag köra av vägen två gånger och få bilen bortbogserad en gång. Heja heja. Nu har oljelampan börjat bråka med mej och dessutom går det bara att svänga åt vänster. Typ. Tror det kan vara dags för en liten (eller kanske megastor) service när jag kommer hem med bilen. Om vi nu kommer hem...
Efter förra årets tjäderincident är jag lite halvt opepp på att springa själv. När det sen stog i tidningen att en tjäder far runt och retar folk och bilar, på exakt samma ställe där vi hade våret kära möte så var det totalt nej. Men då är det tur att det finns fler idioter som vill springa i snö och slask. Allt bli lite trevligare om man är fler.
Och snart är dags för nästa pass. Ska gå och dra på mej springkläderna och sätta kurs mot Vålådalen där benen ska få kämpa idag.
Simma lugnt!!
Ja hon åkte alltså hem. Det gjorde även pappa, Kajsa och Mia. Hur tänkte ni där? Och vart tog helgen vägen? För min del hade ni väldigt gärna fått stanna betydligt längre.
Men ja, vi har rusat in i april och därmed också aprilväder. Häromdagen 11 plus och strålande solsken, igår snöstorm och idag plaskblött. Här får man alla varianter.
Precis som alla andra månader så har ju april en första dag. Då bör man inte tro på allt man ser och hör... Det var det dock vissa gäster som gjorde och jag tackar ödmjukast för att ni förgyllde min eftermiddag med att valla skidorna. Hoppas det blev bra glid ;-)
Appropå bra glid, idag var det tvärtom. Trots nyvallade skidor så var det stopp i backen, totalt tvärstopp om jag ska vara ärlig. Kämpade mej bort till Sadelliften där det blev fika och skitsnack med Tommy en stund. Därefter tillbaka till kära Förberget där jag följade med Fredrik och hans skidskolebarn ett par vändor i Björnlandet. Kände att det var en lagom nivå idag med tanke på mysvädret.
Avslutade min fantastiska skiddag med att träffa på veckans charmtroll, Greta 5 år. Vi har blivit lite av bästisar i veckan när hon har åkt hos mej i liften. Så jag frågade helt enkelt Gretas föräldrar om jag fick kidnappa deras dotter en stund och så blev det ett par åk till i Björnlandet och älgbanan. Fick en stor kram innan jag och mina dyblöta kläder traskade hem.
Har precis fått lite lunch i magen. Eller fått och fått, fick minsann laga den själv. Vi har kommit till det stadiet nu här på Lilla Blåkulla att vi måste börja äta upp all mat vi faktiskt har i kylen och frysen. Det är ju inte jättelång tid kvar. Känns som om det kan bli ganska så spännande maträtter när man lever i tron vi-tager-vad-vi-haver. Annars kastar vi, nej inte vi förresten. Kylskåpet kastar ut mat den inte tycker om. Eller kanske mer tycker att det är lite överfullt. Först kom en burk gräddfil, därefter en mango och till sist en halv portion tacos. Det gäller att vara beredd när man öppnar kylen.
Och så är det dags för Linda att bli frisk. TYP NU!!! Och komma tillbaka till oss. Hur sjutton tror du att vi ska hinna tömma barskåpet när du inte ens är här? Och våra pucko-middagar är inte samma sak utan dej.
Och så var vi där igen, säsongen är snart slut. Vare sej vi vill eller inte. Och det är klart att vi inte vill. "Jag-ska-snart-åka-hem-ångesten" ligger som en tät dimma över hela Åredalen... Vi kom ju nyss hit. Det kan omöjligt ha gått nästan ett halvår. Eller? Aja, nu skiter vi i det och njuter av tiden som kvar. Jag älskar livet här.
Hårda dagar på jobbet...
Vill egentligen inte nämna det här ämnet i ännu ett inlägg men jag tror jag måste. Bilar. Inte min grej. Under helgen som Lena och familjen var här så lyckades jag köra av vägen två gånger och få bilen bortbogserad en gång. Heja heja. Nu har oljelampan börjat bråka med mej och dessutom går det bara att svänga åt vänster. Typ. Tror det kan vara dags för en liten (eller kanske megastor) service när jag kommer hem med bilen. Om vi nu kommer hem...
Efter förra årets tjäderincident är jag lite halvt opepp på att springa själv. När det sen stog i tidningen att en tjäder far runt och retar folk och bilar, på exakt samma ställe där vi hade våret kära möte så var det totalt nej. Men då är det tur att det finns fler idioter som vill springa i snö och slask. Allt bli lite trevligare om man är fler.
Och snart är dags för nästa pass. Ska gå och dra på mej springkläderna och sätta kurs mot Vålådalen där benen ska få kämpa idag.
Simma lugnt!!
Hej hopp hallå dagboken!
Eller vad man nu ska kalla det här lilla skrället som aldrig uppdateras ;)..
Lena här då, Susanne tyckte att jag hade så himla mycket tid över i hennes helvetiska planering att jag nu blev bloggansvarig för dagen, så här är jag.. Svettig å dan, men inte är någon dusch inplanerad inte..
Ja, men vart ska jag börja?
Kanske var det för exakt 70 dagar sen som det hela egentligen började..
Jag var i Åre för första gången i mitt liv och det mest för att hälsa på lilla lilla Susanne som leker med barn hela dagarna.. en vecka gick såååå snabbt, vi hann knappt med att åka skidor, dricka vatten *host*, cacha och åka pulka så 67 dagar senare så åkte jag upp ännu en gång!
I torsdags då, då började min "lugna" semester.. Susanne skulle hämta mig vid tåget, tror ni att hon var där? Nee! Inte då! Där fick man sitta i sin ensamhet å titta på bortkomna norrmän, schyrre på den!
När hon väl kom så fick jag helgens mycket välplanerade schema, ja för inte kan vi träffas utan att göra en miljard saker på tre sekunder.. Så här ska nu få se lite av Susannes mer organiserade sida:
Torsdag:
14.14 Tåget kom
15 Mat
16-18 Hyra skidor, fixa liftkort, handla mat (köpa Ahlgrens bilar, 2 för 25 eller 2 för 30?), Systemet & Apoteket... Lugna gatan som ni hör ;)
19 Personalfest, Susannes första pinsamma incident med bilen.. Istället för att lyssna på mig och gasa hela vägen upp i backen så slutade hon... och fastnade i en snödriva.. :D
22 hem och dö, somnade innan jag ens hunnit landa på kudden, skön start på semestern där Suss ;)
Ja och så fortsatte det, förstår inte hur man kan planera så himla mycket, men nice är det :D
Hmm, mer pinsamma incidenter är väl det som jag mest hade tänkt ta upp..
Tex så kom det idag fram att: fyra centimeter inte ser så mycket ut men att det gör en betydande skillnad.. T tänkte på innebandyklubbor, jag tänkte på helt andra saker ;)
En annan sak är att om man fiser i en inglasad farstu och sedan stänger dörren så tjuter Susanne så mycket av skratt att det inte går att prata med henne på tio minuter.. Inte heller hennes far som skrattade minst lika mycket utanför farstun utan att ens veta varför ;)
För att inte tala om att det någonstans sades att man får flytningar av att titta på barnvantar? Den där förstår inte jag, men skrattade gjorde vi ändå..
Under en sådan här Lena-Susanne-dejt så kommer det även fram gamla historier.. Som den gången då Susanne skulle duscha hemma hos mig... Hon försvinner in i badrummet.. 10 min senare så öppnar hon dörren å frågar lite försynt: "Lena, hur får man vatten i slangen?".. Inte lätt att duscha hos mig alltså, hon trodde ett tag att hon skulle behöva ligga ner i badkaret med huvudet under kranen.. Vilket jag utan tvekan hade velat ta kort på och sedan facebooka ;)
Men ja, vad har vi mer hunnit med?
Vi har åkt en massa skidor!
Vi testade att åka offpist, det slutade mindre bra då jag åkte rakt in i en gran.. Susanne välte en hund... Och Kajsa filmade det hela.. Å så klart facebookades det innan det ens hade hänt.. Fb kommer bli vår död! ;)
Vi spenderade en kväll till pulkaåkning och caching..
Pulkaåkningen slutade i att Susannes bil blev bortbogserad av en traktor rakt framför våra ögon, utan att vi märkte det.. Heja oss!
Cachingen gick kalas.. Fick användning av skyffeln i bilen, då en av cacherna behövde grävas fram :D
Samma skyffel fick även användas då Susanne tog en andra tur i diket med bilen ;)
Alltid värt att nämna så här i förbifarten så att alla kan skratta lika mycket som jag har gjort..
Att pappa Susanne avslutade hela besöket med att säga:
-"Susanne, ta det försiktigt med bilen!" säger väl något om hennes körkunskaper :D..
Ja, jag hade kunnat fortsätta att skriva i 300 år om den här helgen..
Men för att spara på lite till min egen blogg, som jag inte har men som Susanne vill att jag ska skaffa, så tänker jag avsluta det hela med mina två favoritbilder..
"Se ut som om att du skiter"-bildtagning i bussen!
Oj! Nu får jag skynda mig att uppdatera det här för annars så kommer Susanne slå mig, för hon sa just: Ladda inte upp någon av bilderna där jag sover, för att de är groteska... CHECK på den! :D
PUUUUSSS!!! / Lena
Eller vad man nu ska kalla det här lilla skrället som aldrig uppdateras ;)..
Lena här då, Susanne tyckte att jag hade så himla mycket tid över i hennes helvetiska planering att jag nu blev bloggansvarig för dagen, så här är jag.. Svettig å dan, men inte är någon dusch inplanerad inte..
Ja, men vart ska jag börja?
Kanske var det för exakt 70 dagar sen som det hela egentligen började..
Jag var i Åre för första gången i mitt liv och det mest för att hälsa på lilla lilla Susanne som leker med barn hela dagarna.. en vecka gick såååå snabbt, vi hann knappt med att åka skidor, dricka vatten *host*, cacha och åka pulka så 67 dagar senare så åkte jag upp ännu en gång!
I torsdags då, då började min "lugna" semester.. Susanne skulle hämta mig vid tåget, tror ni att hon var där? Nee! Inte då! Där fick man sitta i sin ensamhet å titta på bortkomna norrmän, schyrre på den!
När hon väl kom så fick jag helgens mycket välplanerade schema, ja för inte kan vi träffas utan att göra en miljard saker på tre sekunder.. Så här ska nu få se lite av Susannes mer organiserade sida:
Torsdag:
14.14 Tåget kom
15 Mat
16-18 Hyra skidor, fixa liftkort, handla mat (köpa Ahlgrens bilar, 2 för 25 eller 2 för 30?), Systemet & Apoteket... Lugna gatan som ni hör ;)
19 Personalfest, Susannes första pinsamma incident med bilen.. Istället för att lyssna på mig och gasa hela vägen upp i backen så slutade hon... och fastnade i en snödriva.. :D
22 hem och dö, somnade innan jag ens hunnit landa på kudden, skön start på semestern där Suss ;)
Ja och så fortsatte det, förstår inte hur man kan planera så himla mycket, men nice är det :D
Hmm, mer pinsamma incidenter är väl det som jag mest hade tänkt ta upp..
Tex så kom det idag fram att: fyra centimeter inte ser så mycket ut men att det gör en betydande skillnad.. T tänkte på innebandyklubbor, jag tänkte på helt andra saker ;)
En annan sak är att om man fiser i en inglasad farstu och sedan stänger dörren så tjuter Susanne så mycket av skratt att det inte går att prata med henne på tio minuter.. Inte heller hennes far som skrattade minst lika mycket utanför farstun utan att ens veta varför ;)
För att inte tala om att det någonstans sades att man får flytningar av att titta på barnvantar? Den där förstår inte jag, men skrattade gjorde vi ändå..
Under en sådan här Lena-Susanne-dejt så kommer det även fram gamla historier.. Som den gången då Susanne skulle duscha hemma hos mig... Hon försvinner in i badrummet.. 10 min senare så öppnar hon dörren å frågar lite försynt: "Lena, hur får man vatten i slangen?".. Inte lätt att duscha hos mig alltså, hon trodde ett tag att hon skulle behöva ligga ner i badkaret med huvudet under kranen.. Vilket jag utan tvekan hade velat ta kort på och sedan facebooka ;)
Men ja, vad har vi mer hunnit med?
Vi har åkt en massa skidor!
Vi testade att åka offpist, det slutade mindre bra då jag åkte rakt in i en gran.. Susanne välte en hund... Och Kajsa filmade det hela.. Å så klart facebookades det innan det ens hade hänt.. Fb kommer bli vår död! ;)
Vi spenderade en kväll till pulkaåkning och caching..
Pulkaåkningen slutade i att Susannes bil blev bortbogserad av en traktor rakt framför våra ögon, utan att vi märkte det.. Heja oss!
Cachingen gick kalas.. Fick användning av skyffeln i bilen, då en av cacherna behövde grävas fram :D
Samma skyffel fick även användas då Susanne tog en andra tur i diket med bilen ;)
Alltid värt att nämna så här i förbifarten så att alla kan skratta lika mycket som jag har gjort..
Att pappa Susanne avslutade hela besöket med att säga:
-"Susanne, ta det försiktigt med bilen!" säger väl något om hennes körkunskaper :D..
Ja, jag hade kunnat fortsätta att skriva i 300 år om den här helgen..
Men för att spara på lite till min egen blogg, som jag inte har men som Susanne vill att jag ska skaffa, så tänker jag avsluta det hela med mina två favoritbilder..
BILD NUMMER ETT ÄR BORTTAGEN PGA FRUKTANSVÄRT MOTIV OCH TEKNISKT FEL!!!
"Se ut som om att du skiter"-bildtagning i bussen!
Oj! Nu får jag skynda mig att uppdatera det här för annars så kommer Susanne slå mig, för hon sa just: Ladda inte upp någon av bilderna där jag sover, för att de är groteska... CHECK på den! :D
PUUUUSSS!!! / Lena
Följande har hänt:
- Det regnar. Solen skiner. Det blåser halv storm. Det vräker ner snö. Det är varmt. Det är svinkallt.
Det bästa är när allt inträffar samtidigt.
- Lindas mamma och syster var på besök. Då fick dom den stora äran att spendera en hel kväll med fyra puckon. Vet så här i efterhand inte hur dom mår men vi hade en jättetrevlig kväll. Fast jag tror att Herr TV hade ännu trevligare. Han fick sitta i fåtöljen medans alla vi andra satt på köksstolar. Somliga är lite bortskämda...
- Linda fortsätter elda saker i micron. Det luktar alltid så gott.
- Stina låste sej ute förra veckan. Susanne låste sej ute idag. Hatar när det händer.
- Melodifestivalkalaset är över för denna gång. Skönt kan man ju tycka. Men det tycker inte jag. Ja, musiken är ärligt talat helt världelös emellanåt, Marie Serneholt kan vara den mest irriterande människan som går i ett par (fruktansvärt högklackade) skor och årets pausunderhållning sög MEN ÄNDÅ. Jag älskar det. Det är årets tv-höjdpunkt. Så det så.
- Tusen står på tekniskt.
- I tisdags var det partaj som slutade på Bygget. Det blev lite hårt. Så i onsdags mådde vi som vi förtjänade. Men ut i backen kom vi ändå, kl. 15:30...
- Vi har besökt Tännforsen. Hur fint som helst. Sen åkte vi och tittade på Norge-gränsen. Mer Norge än så behövde vi inte. Har även besök Fröå Gruva. Lite tursiter måste man ju leka..
- Det kan ha varit årets bästa skiddag i tisdags. Heeeelt vindstilla. Inte en moln så långt ögat kunde nå, någon plusgrad och så det bästa av allt; helt dött med folk. Eller nja, kanske inte dött men inga liftköer och gott om plats i backarna. Hade lite svårt att sluta le...
- Har varit hundvakt åt världens sötaste lilla isbjörn. Hoppas på fler hundbesök trots att hon fäller värre än värst.
- Har tvingat ut mina vänner på diverse caching-uppdrag. Jag tror dom är måttligt impade. Vintern är ju inte den optimala årstiden kanske. Det blir alltid så mycket snö i skor och byxor innan vi är klara.
- MÖSSBRÄNNA! Älskad och hatad. Går inte att undvika. Nu börjar den bli riktigt vacker. Så vackar att jag idag jobbade med mössan ala Rune Bengtsson-stil bara för att pannan skulle få en stor dos sol. Försöker liksom jämna ut det hela lite. Hur det gick? Åt pipan...
- Om en vecka är dom här; Pappa, Kajsa, Mia och Leeeeeena. Ser ganska mycket fram emot det ja!
- Vi har haft afterski på uppfarten. Med täcken, filtar och för höga granar.
Allt för nu. Mot soffan.
- Det regnar. Solen skiner. Det blåser halv storm. Det vräker ner snö. Det är varmt. Det är svinkallt.
Det bästa är när allt inträffar samtidigt.
- Lindas mamma och syster var på besök. Då fick dom den stora äran att spendera en hel kväll med fyra puckon. Vet så här i efterhand inte hur dom mår men vi hade en jättetrevlig kväll. Fast jag tror att Herr TV hade ännu trevligare. Han fick sitta i fåtöljen medans alla vi andra satt på köksstolar. Somliga är lite bortskämda...
- Linda fortsätter elda saker i micron. Det luktar alltid så gott.
- Stina låste sej ute förra veckan. Susanne låste sej ute idag. Hatar när det händer.
- Melodifestivalkalaset är över för denna gång. Skönt kan man ju tycka. Men det tycker inte jag. Ja, musiken är ärligt talat helt världelös emellanåt, Marie Serneholt kan vara den mest irriterande människan som går i ett par (fruktansvärt högklackade) skor och årets pausunderhållning sög MEN ÄNDÅ. Jag älskar det. Det är årets tv-höjdpunkt. Så det så.
- Tusen står på tekniskt.
- I tisdags var det partaj som slutade på Bygget. Det blev lite hårt. Så i onsdags mådde vi som vi förtjänade. Men ut i backen kom vi ändå, kl. 15:30...
- Vi har besökt Tännforsen. Hur fint som helst. Sen åkte vi och tittade på Norge-gränsen. Mer Norge än så behövde vi inte. Har även besök Fröå Gruva. Lite tursiter måste man ju leka..
- Det kan ha varit årets bästa skiddag i tisdags. Heeeelt vindstilla. Inte en moln så långt ögat kunde nå, någon plusgrad och så det bästa av allt; helt dött med folk. Eller nja, kanske inte dött men inga liftköer och gott om plats i backarna. Hade lite svårt att sluta le...
- Har varit hundvakt åt världens sötaste lilla isbjörn. Hoppas på fler hundbesök trots att hon fäller värre än värst.
- Har tvingat ut mina vänner på diverse caching-uppdrag. Jag tror dom är måttligt impade. Vintern är ju inte den optimala årstiden kanske. Det blir alltid så mycket snö i skor och byxor innan vi är klara.
- MÖSSBRÄNNA! Älskad och hatad. Går inte att undvika. Nu börjar den bli riktigt vacker. Så vackar att jag idag jobbade med mössan ala Rune Bengtsson-stil bara för att pannan skulle få en stor dos sol. Försöker liksom jämna ut det hela lite. Hur det gick? Åt pipan...
- Om en vecka är dom här; Pappa, Kajsa, Mia och Leeeeeena. Ser ganska mycket fram emot det ja!
- Vi har haft afterski på uppfarten. Med täcken, filtar och för höga granar.
Allt för nu. Mot soffan.
Susanne De Bourg åker inte längdskidor. Det är lite den världsbilden vi har. Tyckte därför det var bäst att hålla käft om att jag anmält mej till Tjejvasan.
Här uppe i Åre är det inte riktigt samma världsbild så här vågade jag berätta det för några. Det är också lite lättare att träna inför det här.
Blev inte riktigt den träningsmängd jag hoppades på med tanke på några dumma förkylningar men med en stor dos envishet och lite jävlar anamma så gick det ändå vägen.
Det var 3 långa mil. Men det var 3 roliga mil också. Härlig stämning där bak i startled 13, inte allt för seriöst...
Tyvärr var det inte så mycket spår kvar till oss men men, man kan inte få allt här i världen.
Jag kämpade på och efter dryga 3,5 timme dök den upp. Målskylten i Mora med texten "I färders spår för framtida segrar". Aldrig förr har jag varit så glad över att se den. Är rätt nöjd med mej själv ärligt talat.
Helt död i överkroppen men med oförskämt pigga ben, och efter lite mat med trevligt sällskap, somnade jag som en gris på min fina förläggningen där damavdelningen hade förvandlats till herravdelningen medans 8000 damer kämpade i spåren mellan Oxberg och Mora.
Nya tag nästa år. Ja, jag vill göra det igen.
Två glada damer efter målgång. Tack för att du lurade med mej Theresia. =)
Nu har precis sändningen från stora Vasaloppet avslutats på TV. 9 mil avnjuter jag helst på distans, i soffan med andra ord. Och nu är det dags för 5-milen från Holmenkollen. Jag som vill åka skidor... svårt val här.
Over and out.
Här uppe i Åre är det inte riktigt samma världsbild så här vågade jag berätta det för några. Det är också lite lättare att träna inför det här.
Blev inte riktigt den träningsmängd jag hoppades på med tanke på några dumma förkylningar men med en stor dos envishet och lite jävlar anamma så gick det ändå vägen.
Det var 3 långa mil. Men det var 3 roliga mil också. Härlig stämning där bak i startled 13, inte allt för seriöst...
Tyvärr var det inte så mycket spår kvar till oss men men, man kan inte få allt här i världen.
Jag kämpade på och efter dryga 3,5 timme dök den upp. Målskylten i Mora med texten "I färders spår för framtida segrar". Aldrig förr har jag varit så glad över att se den. Är rätt nöjd med mej själv ärligt talat.
Helt död i överkroppen men med oförskämt pigga ben, och efter lite mat med trevligt sällskap, somnade jag som en gris på min fina förläggningen där damavdelningen hade förvandlats till herravdelningen medans 8000 damer kämpade i spåren mellan Oxberg och Mora.
Nya tag nästa år. Ja, jag vill göra det igen.
Två glada damer efter målgång. Tack för att du lurade med mej Theresia. =)
Nu har precis sändningen från stora Vasaloppet avslutats på TV. 9 mil avnjuter jag helst på distans, i soffan med andra ord. Och nu är det dags för 5-milen från Holmenkollen. Jag som vill åka skidor... svårt val här.
Over and out.
Vecka 7: Danskvecka. Massor med folk. Ingen kan åka lift. Lämna liften i 3 sekunder och det ligger en hög med grötande människor på påstiget. Flaxande stavar. Flygande byglar. Springande små barn under vändhjulet. Underbart.
Vecka 8: Den fina delen av vårt avlånga land har sportlov. Om möjligt ännu mer folk. Kö från Förberget bort till Vargen och fållor hjälper nada. Tack och lov förstår jag nu vad folket säger. Eller ja, förstår är nog milt sagt. Jag känner mej som hemma. Det kom en familj från Nättraby och pratade med mej. Det värmer på något konstigt sätt. Och det värmer ännu mer när alla faktiskt ska grilla korv på sportlovet. Ibland saknar jag lilla Blekinge och att höra den fina dialekten överallt. Då slipper man ju bli söndermobbad för den... ;-)
Vecka 9: Jag var ledig idag. Drog täcket över huvudet och gömde mej. Hoppades att det skulle vara vecka 10 när jag sparkade undan täcket. Det var det inte. Det är vecka 9 i 6 dagar till. Himla oflyt. Och nu är det slut på ledigheten. Hej och hå... nu blir det till att brottas med ännu mer folk. Dessutom folk som tycker att stå sist i kön inte är för dom.
Godnatt. Eller nåt.
Vecka 8: Den fina delen av vårt avlånga land har sportlov. Om möjligt ännu mer folk. Kö från Förberget bort till Vargen och fållor hjälper nada. Tack och lov förstår jag nu vad folket säger. Eller ja, förstår är nog milt sagt. Jag känner mej som hemma. Det kom en familj från Nättraby och pratade med mej. Det värmer på något konstigt sätt. Och det värmer ännu mer när alla faktiskt ska grilla korv på sportlovet. Ibland saknar jag lilla Blekinge och att höra den fina dialekten överallt. Då slipper man ju bli söndermobbad för den... ;-)
Vecka 9: Jag var ledig idag. Drog täcket över huvudet och gömde mej. Hoppades att det skulle vara vecka 10 när jag sparkade undan täcket. Det var det inte. Det är vecka 9 i 6 dagar till. Himla oflyt. Och nu är det slut på ledigheten. Hej och hå... nu blir det till att brottas med ännu mer folk. Dessutom folk som tycker att stå sist i kön inte är för dom.
Godnatt. Eller nåt.
Har äntligen fått tummen ur och köpt mej ett par nya skidor. Det är jag väldigt glad för. Tror även att personalen på Stadium är väldigt glada för det. Nu slipper dom någon som springer och testar skidor stup i kvarten. Är himlans nöjd med mitt köp. Dom går som en dans i backen. Och väger ingenting jämfört med mina gamla. Nackdelen är som alltid när man köper något att det kostar pengar. Vem har uppfunnit det liksom? Så nu får jag leva på solsken, kärlek och mammas köttbullar (åh det hade suttit fint) tills nästa lön.
Ska man fastna på bild på Åres hemsida ska man göra det med stil.
Och helst så man inte ser att det är jag. Det räcker med att se söta barn.
Jobba jobba jobba.
Foto: Skistar
En gång varje säsong. Jag tycker det borde vara fler. Men det tycker inte Skistar.
Den årliga personalfesten för hela Skistargänget här i Åre. I år var temat raggarträff/rockabilly.
Orkade man inte fixa frisyren själv var ÅreSaxen på plats. Orkade man inte stanna så länge så
kunde man ju däcka klockan 9. =)
MEN. Vi både fixade frisyren själva och stannade lite längre. En mycket lyckad kväll.
Sprang hem från jobbet och raggarduschen var ett faktum, är det raggartema så är det. Punkt slut. Man spar väldigt mycket tid också. Efter det skulle det plattas, tuperas och sprayas mer hår än vad någon gjort förr. Samtidigt som vi skulle försöka sminka oss, bestämma om vi faktiskt skulle ha dom kläderna på oss, dricka vin och självklart kommentera alla andras fantastiska kreationer till outfit och frisyrer. Allt detta skulle desstuom helst hinnas med innan festen började kl 19 på vårt kära Tott Hotell.
Mina lockar försvann. Men det gör inget för Johan lånade dom. Det röda läppstiftet tog förmodligen slut. Vinet tog slut. Kön till maten tog aplång tid men det gjorde inte heller nåt. Vill bara så här en stund i efterhand tacka alla underbara människor för en kanonkväll. Och tack bandet för musiken. Rockabilly-musik är grymt kul att flumma loss till ibland. Och med tanke på det kanske jag även ska tacka Johannes för väldigt snygga danser. Eller var det nu var. Kul hade jag och mer personalfester år folket känner jag. Och större mössor så det tuperade håret får plats när man ska gå till jobbet dagen efter.
Bjuder på lite bilder tagna av min Lindasp.
Johan hade lånat mina lockar. Helt klart sötast på Tott.
Peppe, Elvira, Lina och Amanda mumsar efterrätt. Peppe är
lite coolare än alla andra.
Ville och Viktor vann pris för bästa utklädnad.
Wunderbaum med doften "svett". Underbart.
Två puckon vid namn Susanne och Stina. Och så linslusen Sofia.
Det kan vara världens bästa chef. Go Olle!
Per och Linda är tuffast i stan. Byn. Hålan. Dalen.
Den årliga personalfesten för hela Skistargänget här i Åre. I år var temat raggarträff/rockabilly.
Orkade man inte fixa frisyren själv var ÅreSaxen på plats. Orkade man inte stanna så länge så
kunde man ju däcka klockan 9. =)
MEN. Vi både fixade frisyren själva och stannade lite längre. En mycket lyckad kväll.
Sprang hem från jobbet och raggarduschen var ett faktum, är det raggartema så är det. Punkt slut. Man spar väldigt mycket tid också. Efter det skulle det plattas, tuperas och sprayas mer hår än vad någon gjort förr. Samtidigt som vi skulle försöka sminka oss, bestämma om vi faktiskt skulle ha dom kläderna på oss, dricka vin och självklart kommentera alla andras fantastiska kreationer till outfit och frisyrer. Allt detta skulle desstuom helst hinnas med innan festen började kl 19 på vårt kära Tott Hotell.
Mina lockar försvann. Men det gör inget för Johan lånade dom. Det röda läppstiftet tog förmodligen slut. Vinet tog slut. Kön till maten tog aplång tid men det gjorde inte heller nåt. Vill bara så här en stund i efterhand tacka alla underbara människor för en kanonkväll. Och tack bandet för musiken. Rockabilly-musik är grymt kul att flumma loss till ibland. Och med tanke på det kanske jag även ska tacka Johannes för väldigt snygga danser. Eller var det nu var. Kul hade jag och mer personalfester år folket känner jag. Och större mössor så det tuperade håret får plats när man ska gå till jobbet dagen efter.
Bjuder på lite bilder tagna av min Lindasp.
Johan hade lånat mina lockar. Helt klart sötast på Tott.
Peppe, Elvira, Lina och Amanda mumsar efterrätt. Peppe är
lite coolare än alla andra.
Ville och Viktor vann pris för bästa utklädnad.
Wunderbaum med doften "svett". Underbart.
Två puckon vid namn Susanne och Stina. Och så linslusen Sofia.
Det kan vara världens bästa chef. Go Olle!
Per och Linda är tuffast i stan. Byn. Hålan. Dalen.
Ibland är jag så himla glad att befinna mej på dessa breddgrader. För då får jag bland annat vara med om det här:
Bullbak med Linda och Elvira. Hemskt vad populära vi blev dagen efter...
Besök på Dippelidippan en helt vanlig söndag.
Mirakel kan ske, även på Lilla Blåkulla. Vi fick en ny fungerande diskmanskin.
Den gamla ställde vi in i Alexis gigantiska rum.
Taco-mys med mina älsklingspuckon. Den här bilden togs strax efter
att vi grävt upp drickan ur snön och strax innan vi eldade bröd i micron.
Morgonåkning i Högåsen. Bättre blir det knappast.
Bullbak med Linda och Elvira. Hemskt vad populära vi blev dagen efter...
Besök på Dippelidippan en helt vanlig söndag.
Mirakel kan ske, även på Lilla Blåkulla. Vi fick en ny fungerande diskmanskin.
Den gamla ställde vi in i Alexis gigantiska rum.
Taco-mys med mina älsklingspuckon. Den här bilden togs strax efter
att vi grävt upp drickan ur snön och strax innan vi eldade bröd i micron.
Morgonåkning i Högåsen. Bättre blir det knappast.
Invasionen är här. Invasionen från väst. Eller sydväst kanske. Dom som dricker öl, har ett räknesystem som ingen fattar och hela munnen full av gröt när dom pratar. Dessutom har dom för stora pjäxor och för korta skidor. Nej då, vi har inga fördomar här. Heja Danmark!
Har inga bevis men...vi gissar.
Det sägs att tjejer bör befinna sej på behörigt avstånd från allt som har med bilar att göra. Vet ni vad? Jag är nästan beredd att hålla med. Det går lite sådär för mej på bilfronten just nu.
Som till exempel förra veckan.
För det första. Min egen bil, lilla kära Pärlan, har det lite kämpigt i kylan här just nu. Förardörren går inte att låsa. Inte ens att stänga tyvärr för hela låsmojängen har frusit ihop. Så när man kör bilen får man helt enkelt sitta och hålla i dörren för att undvika att den flyger upp. Elvira har löst det hela med lite skosnören och nu kan man nästan släppa dörren när man kör. Nästan. För att kompensera detta dörrproblem så går inte passargerardörren att öppna alls. Totalt igenfrusen. Så när passargerare ska följa med finns två alternativ. Klättra in genom förarsidan eller helt enkelt sätta sej i baksätet. Heja Pärlan. Håll ut. Snart kommer våren. Eller?
Och så för det andra. Råkade backa in Tommys bil i Emelies bil. Ibland går det väldigt bra för mej. Och ibland lite mindre bra. Skit också. Sånt här är jobbigt med sin egen bil, sju resor värre och man kör någon annans bil... Tack och lov inga större katastrofer den här gången. Bara små katastrofer som jag nog kan leva med. Om ett tag. Jag ber verkligen om ursäkt.
När vi ändå är inne på det här med bilar så måste jag bara nämna en sak till. Hemma i kära Nättraby, nere i söder ni vet, så rasar halva ens dag samma när man kommer ut på morgonen och upptäcker att man måste skrapa rutorna. Det är verkligen det värsta som finns.
Här i Åre, lite mer norrut, är man väldigt glad om man BARA behöver skrapa rutorna. Det blir lite mer jobbigt när man upptäcker att man först måste sopa bort en halvmeter snö från bilen. Därefter skrapa rutorna där man ändå inte får bort pansarisen. Fortsätter sedan med att skotta bort snön bakom bilen så man faktiskt har en chans att komma ut. Slutligen får man hämta en sambo eller annan lämplig person som kan hjälpa till att putta bilen ut ur snön. Och allt det här går såklart bara att genomföra om man kommit ihåg att sätta i motorvärmaren så att bilen startar över huvudtaget. Man borde skaffa garage. Eller parkera i vardagsrummet.
Så ja. Har väl försökt att undvika att köra bil så mycket som möjligt den här veckan. Tur det finns skidbussar och Linda med sin kära popel. =)
Pärlan, Popeln och Johans bil har det mysigt värre utanför Blåkulla.
Som till exempel förra veckan.
För det första. Min egen bil, lilla kära Pärlan, har det lite kämpigt i kylan här just nu. Förardörren går inte att låsa. Inte ens att stänga tyvärr för hela låsmojängen har frusit ihop. Så när man kör bilen får man helt enkelt sitta och hålla i dörren för att undvika att den flyger upp. Elvira har löst det hela med lite skosnören och nu kan man nästan släppa dörren när man kör. Nästan. För att kompensera detta dörrproblem så går inte passargerardörren att öppna alls. Totalt igenfrusen. Så när passargerare ska följa med finns två alternativ. Klättra in genom förarsidan eller helt enkelt sätta sej i baksätet. Heja Pärlan. Håll ut. Snart kommer våren. Eller?
Och så för det andra. Råkade backa in Tommys bil i Emelies bil. Ibland går det väldigt bra för mej. Och ibland lite mindre bra. Skit också. Sånt här är jobbigt med sin egen bil, sju resor värre och man kör någon annans bil... Tack och lov inga större katastrofer den här gången. Bara små katastrofer som jag nog kan leva med. Om ett tag. Jag ber verkligen om ursäkt.
När vi ändå är inne på det här med bilar så måste jag bara nämna en sak till. Hemma i kära Nättraby, nere i söder ni vet, så rasar halva ens dag samma när man kommer ut på morgonen och upptäcker att man måste skrapa rutorna. Det är verkligen det värsta som finns.
Här i Åre, lite mer norrut, är man väldigt glad om man BARA behöver skrapa rutorna. Det blir lite mer jobbigt när man upptäcker att man först måste sopa bort en halvmeter snö från bilen. Därefter skrapa rutorna där man ändå inte får bort pansarisen. Fortsätter sedan med att skotta bort snön bakom bilen så man faktiskt har en chans att komma ut. Slutligen får man hämta en sambo eller annan lämplig person som kan hjälpa till att putta bilen ut ur snön. Och allt det här går såklart bara att genomföra om man kommit ihåg att sätta i motorvärmaren så att bilen startar över huvudtaget. Man borde skaffa garage. Eller parkera i vardagsrummet.
Så ja. Har väl försökt att undvika att köra bil så mycket som möjligt den här veckan. Tur det finns skidbussar och Linda med sin kära popel. =)
Pärlan, Popeln och Johans bil har det mysigt värre utanför Blåkulla.
Dialekter är roligt. Ibland går det bara inte att dölja vart man kommer ifrån. Som i måndags.
Stod i liften och fram kom en man i knallgult helställ. Frågade någonting om öppettider. Tror inte ens att jag hörde frågan ordentligt. Det enda jag hörde var den underbara brutala Karlskrona-dialekten. Folk tycker att jag pratar roligt ibland men tjena. Här var det så jag hade svårt att hålla mej för skratt. Eller nej, jag kunde inte hålla mej för skratt.
Mannen i gult åkte upp. När han kom ner igen var jag tvungen att fråga:¨
- Är du från Karlskrona?
- Jajamen, från Nättraby...
Efter återkommande samtal hela dagen, och hela veckan för den delen, har vi kommit fram till att hans föräldrarhem ligger 3 hus från mitt, granne med sop-Lennart. Nu bor mannen i fråga på Parkvägen, strax innan katastrofområdet. Han talade om för mej att pappa minsann höll på att renovera stugan på tomten. Haha, tur att nån håller koll på pappa när jag inte är hemma.
Det är konstigt hur det helt plötsligt känns som om man känner någon, efter ett kort samtal. Bara för att man råkar vara från samma lilla håla och nu möts 110 mil därifrån.
Lovar att jag ska säga hej nästa gång jag möter honom på Ica där hemma. =)
Stod i liften och fram kom en man i knallgult helställ. Frågade någonting om öppettider. Tror inte ens att jag hörde frågan ordentligt. Det enda jag hörde var den underbara brutala Karlskrona-dialekten. Folk tycker att jag pratar roligt ibland men tjena. Här var det så jag hade svårt att hålla mej för skratt. Eller nej, jag kunde inte hålla mej för skratt.
Mannen i gult åkte upp. När han kom ner igen var jag tvungen att fråga:¨
- Är du från Karlskrona?
- Jajamen, från Nättraby...
Efter återkommande samtal hela dagen, och hela veckan för den delen, har vi kommit fram till att hans föräldrarhem ligger 3 hus från mitt, granne med sop-Lennart. Nu bor mannen i fråga på Parkvägen, strax innan katastrofområdet. Han talade om för mej att pappa minsann höll på att renovera stugan på tomten. Haha, tur att nån håller koll på pappa när jag inte är hemma.
Det är konstigt hur det helt plötsligt känns som om man känner någon, efter ett kort samtal. Bara för att man råkar vara från samma lilla håla och nu möts 110 mil därifrån.
Lovar att jag ska säga hej nästa gång jag möter honom på Ica där hemma. =)
Tänkte jag skulle ge mej på en liten uppdatering här ifrån Åre. Jag mår bra. Hur bra som helst.
Vädret däremot mår inte lika bra. Man skulle kunna tro att det redan är slutet av april. Inte helt bra. Just nu jobbar vi så här:
Plusgrader i några dagar med regn. Äckligt värre. Alldeles för mycket snö smälter bort. Det är blött och nästan lerigt på sina ställen. Inte okej alls. SEN blir det minusgrader några dagar och vad händer då? Jo det blir is av precis alltihopa. Isgata på vägarna, totalt livsfarligt. Liftarna isar halvt sönder sej och nödstopparna har frysit fast. Och så har vi det här med bilar. Stackars lilla Pärlan. Eller kanske mer stackars Elvira som fick hjälpa mej att hacka fram min lilla bil. Först hade låset frysit och jag fick inte in nyckeln. Efter mycket tålamod och en tändare kunde jag låsa upp dörren. På passagerarsidan. Heja. Men tro inte att det gick att öppna dörren för det. Nej då. Kunde däremot öppna en av bakdörrarna och därifrån fick vi börja jobba. Låsa. Låsa upp. Låsa. Låsa upp. Rycka. Dra. Slita. Sparka inifrån. Efter en bra stund och några akrobatiska övningar gick alla fyra dörrar att öppna. Tack för hjälpen kära sambo.
Just nu är vi på plusgraders-stadiet. Om några dagar ska det bli minusgrader...
Så har vi det här med handbollen ja. Har helt slutat prata med danskar jag träffar på liften, i ren protest. Tur att det inte är så mycket fransmän här för dom hade inte fått en trevlig morgondag. Jäkla skitmatch ikväll. Så nära men ändå så långt borta. Eller kanske mest långt borta men man slutar ju aldrig hoppas. Nu väntar bronsmatch på söndag, blir säkert Danmark en gång till. Andra gången gillt? Det hade suttit så himla fint.
Det är 55 (shit vad länge...) dagar kvar till torsdag vecka 12. Något att se fram emot vill jag lova. För då kommer Pappa, Kajsa, Mia och Lena på besök. Längtar som Sören. Längtar efter Sören? Aja, bara se till och kom hit snart hörni. =)
Förra torsdagen hade vi en liten personalfest, även kallas Julgranplundring. God mat och en härlig kväll på Lilla Tyrolen. Bäst var såklart julklappsutdelningen med alla fina rim. Ingis bjöd på dragspel och vi bjöd på vacker (?) allsång.
I går var vi på Bygget och lyssnade på Jay Smith. Han gör Like a prayer grymt bra, det bara är så. För övrigt hade vi en sjukt rolig kväll och blev kvar betydligt längre än vad vi hade tänkt. Tur det är på det hållet... Lite halvsegt att gå upp i morse ja, men det kan det vara värt ibland.
Idag har det varit slappkväll. Så himla skönt. Tyckte jag kunde få det efter alldeles för många kilometer i längdspåret igår. En pizza från Carins och lite choklad satt fint.
Nu tror jag det är läggdags på Lilla Blåkulla.
Over and out.
Vädret däremot mår inte lika bra. Man skulle kunna tro att det redan är slutet av april. Inte helt bra. Just nu jobbar vi så här:
Plusgrader i några dagar med regn. Äckligt värre. Alldeles för mycket snö smälter bort. Det är blött och nästan lerigt på sina ställen. Inte okej alls. SEN blir det minusgrader några dagar och vad händer då? Jo det blir is av precis alltihopa. Isgata på vägarna, totalt livsfarligt. Liftarna isar halvt sönder sej och nödstopparna har frysit fast. Och så har vi det här med bilar. Stackars lilla Pärlan. Eller kanske mer stackars Elvira som fick hjälpa mej att hacka fram min lilla bil. Först hade låset frysit och jag fick inte in nyckeln. Efter mycket tålamod och en tändare kunde jag låsa upp dörren. På passagerarsidan. Heja. Men tro inte att det gick att öppna dörren för det. Nej då. Kunde däremot öppna en av bakdörrarna och därifrån fick vi börja jobba. Låsa. Låsa upp. Låsa. Låsa upp. Rycka. Dra. Slita. Sparka inifrån. Efter en bra stund och några akrobatiska övningar gick alla fyra dörrar att öppna. Tack för hjälpen kära sambo.
Just nu är vi på plusgraders-stadiet. Om några dagar ska det bli minusgrader...
Så har vi det här med handbollen ja. Har helt slutat prata med danskar jag träffar på liften, i ren protest. Tur att det inte är så mycket fransmän här för dom hade inte fått en trevlig morgondag. Jäkla skitmatch ikväll. Så nära men ändå så långt borta. Eller kanske mest långt borta men man slutar ju aldrig hoppas. Nu väntar bronsmatch på söndag, blir säkert Danmark en gång till. Andra gången gillt? Det hade suttit så himla fint.
Det är 55 (shit vad länge...) dagar kvar till torsdag vecka 12. Något att se fram emot vill jag lova. För då kommer Pappa, Kajsa, Mia och Lena på besök. Längtar som Sören. Längtar efter Sören? Aja, bara se till och kom hit snart hörni. =)
Förra torsdagen hade vi en liten personalfest, även kallas Julgranplundring. God mat och en härlig kväll på Lilla Tyrolen. Bäst var såklart julklappsutdelningen med alla fina rim. Ingis bjöd på dragspel och vi bjöd på vacker (?) allsång.
I går var vi på Bygget och lyssnade på Jay Smith. Han gör Like a prayer grymt bra, det bara är så. För övrigt hade vi en sjukt rolig kväll och blev kvar betydligt längre än vad vi hade tänkt. Tur det är på det hållet... Lite halvsegt att gå upp i morse ja, men det kan det vara värt ibland.
En helt vanlig kväll på Bygget med vänner jag tycker väldigt mycket om.
Idag har det varit slappkväll. Så himla skönt. Tyckte jag kunde få det efter alldeles för många kilometer i längdspåret igår. En pizza från Carins och lite choklad satt fint.
Nu tror jag det är läggdags på Lilla Blåkulla.
Over and out.
