Hon vandrar längs krokiga vägar hon själv trampat upp...

Läget är så här:

Hissen har frysit fast. Den har varit stendöd sen i söndags, hoppas ingen sitter i den. Himla tur att vi bor på högsta våningen då. Aj sa knät. Jobbigt men bra säger vi andra när vi springer i trapporna upp och ner, upp och ner, upp och ner...

Min 4-växlade cykel är just nu en enväxlad cykel. Dom andra har, just det, frysit.
Även handbromsen har frysit. Det går bra nu kompis.

Idag hade vi geologi-övning i 4 timmar som gick ut på att studerade en geologisk karta över Kilsbergen. Faktiskt hur kul som helst. I vilket fall som helst så pratade vi en del om hur det ser ut på marken och bland annat hur mycket stenblock som finns på olika ställen. Vi fick lära oss att man kan gradera blockterrängen enligt följande:

Blockfattig - Man kan cykla där med en enväxlad cykel.
Normalblockig - Man får leda cykeln.
Blockrik - Man får bära cykeln.
Storblockig - Man får slänga cykeln.

Tack för informationen.


Imorgon kommer Lena hit. Det firar vi med en riktig hitlåt.
Godnatt från Skåne.

Äntligen. Som vi hade väntat. Som vi hade räknat ner, typ sen vecka 12 förra året.
Nu var det dags. Lena, Emil, Sara, Chrille, Pontus och jag skulle åka till Åre. Fast Chrille hoppade tyvärr av. Han hade skadat knät och kunde inte åka skidor. Som att det skulle hindra någon från att åka till Åre? Eller? Okej, han kanske inte kände att han skulle hälsa på halva världen istället.

Men vi andra åkte. Nattåg blev det där vi lyckades hamna i party-vagnen tror jag. Ett gäng glada skåningar i kupén brevid oss hade redan börjat AfterSkin. Och halv 6 på morgonen började dom leta efter sin flaska Gammeldansk. Trevliga typer.

Jaja, skit samma. Tåget rullade till slut in på Åre station och efter att vi hade skrapat tågrutan på insidan så förstod vi varför vi hade frusit lite under natten. Iaf vi som sov längst ner...

Sen började en helt underbar vecka!! Såklart hade den varit lite mer underbar om jag hade fått åka skidor. För då hade jag kanske inte missat alla fantastiska vurpor som det berättades om i lägenheten varje kväll. Pontus och Lenas fall i liften, Saras magplask i backen och Emils vurpa som ingen såg. Eller?

Vad gör man då i Åre om man inte åker skidor? För det första försöker man bli frisk. Dunderförkylda Sara och Susanne knarkade ingefära för fullt. Resten av lägenheten knarkade ingefära i förebyggande syfte. Det gick väl sådär.
För det andra så kan man låna en hund och ta en promenad.
Och så för det tredje och det viktigaste. Man kan hälsa på alla faaantastiska människor som jobbar och bor där. Har nog slagit nytt rekord i att fika mest på en vecka tror jag. Fika i Sadeln, fika i Vargen, fika i Undersåker, fika i Förberget och säkert en fika till i Förberget. Men det finns människor, och så finns det säsongare och jag saknar er så himla mycket. Jag saknar säsongarlivet och bubblan man lever i.
En Puckomiddag på torsdagskvällen satt fint. Dom fyra puckorna Elvira, Stina, Linda och jag själv var åter igen samlade och det blir inte annat än succe. Vad skulle jag göra utan er tjejer? =)
Många kära återseende blev det under veckan och det var verkligen superkul att träffa er alla. Och håll ut, snart har ryssarna åkt hem.

  
Promenad med Jack, Linda jobbar och sliter och så den där linslusen
i Sadeln.

Vad kan man mer göra?
Man kan fjäska lite för pistörer så dom vill köra runt mej på skoter. Det är lite lättare att hälsa på liftvärdar då. Man kan gå på AfterSki. Helst på Dippan för det är helt underbart, trots att Sören lyste med sin frånvaro. Man kan åka stjärtlapp utanför huset rakt ner på Åre Torg, samtidigt som man håller på att skratta sönder sej. Hej vi är bara 23 och 26 år gamla...

      
AfterSki på Fjällgården och Dippan.

Man kan hoppa in och jobba lite i kära Högåsen. Men mest för att vissa gäster är dumma i huvet och slänger en lift i huvet på Elvira. Vilket även slutade med att vi tog en liten ambulansfärd och avslutade den förmiddagen med en något fnittrig och urspårad picknick i det något sterila rummet på Hälsocentralen.

Man kan göra nya smärtsamma försök med flaggstången men nej, det gick inte med knät. Typiskt.
Man kan dricka 1, 2, 3 Fanta och Rosé (inte 13 cider då?), sjunga Physical och därefter gå till Bygget och svänga loss. Bygget är...ja... som Bygget. =) Passade på att träffa en i min faddergrupp från nollningen. Ett par dagar senare träffade jag på en av mina faddrar. Livet Är En Häst även i Åre skulle man kunna säg.

    
Flaggstången, Vampyr-Lena och Skål!

Så det blev det helg och det blev finbesök i Åre. Tur att Fredrik vet hur Lena är. Och hur jag är. Och hur vi är tillsammans. Så slapp han bli så förvånad när vi skulle ut och cacha i 3 meter lössnö en mörk kväll. Linda hade lånat ut sin käraste ägodel (ja det gissar jag att det är?) och vi tog med lilla Popel på en sväng i Jämtland. 4 av 5 cacher hittade, massor med snö i byxorna och en älg senare var vi hemma.


Som vi alla vet tar veckor tyvärr slut. Det gjorde även denna. Hatar när det händer.
Städa städa städa hela kvällen lång...tralalala... 
Men vi höll vårat tidsschema vilket får ses som en stor framgång.
Sen började tyvärr motgångarna.

På hemvägen skulle vi alla sitta i vagn 14. Den fanns inte. Men vem är egentligen förvånad, vi pratar trots allt om SJ. Så Lena, Emil och Sara hamande längst fram i tåget. Pontus och jag hamnade längst bak. Kul.
Världens längsta tågresa blev ganska rolig ändå. Detta efter att vi fått med oss halva vagnen på frågesport. En frågesport som innehöll spår av allsång. =)
I Stockholm sa vi hejdå. Lena, Emil och Sara for till Jönköping. 
Jag skulle till Lund, Pontus till Linköping. Det var ju samma tåg så perfekt att få lite sällskap en bit.
Vänta, nu kommer det bästa. Det var ett direkttåg till Nässjö vilket betyder att det inte stannade i Linköping. Hahahaha. Förlåt. Hahaha. Pontus fick snällt åka med till Nässjö, för att sen åka norrut igen.


Det var det. Tack för den här veckan. Hoppas det blir fler. Oh-Rey version 2.4? Frågan är bara när den blir. Ska vi börja räkna ner från 341, eller 682? Den som lever får se.

Lets get physical...

Vi överlevde julen. Vi överlevde en sväng på mellandagsrean. Mamma hade äntligen tagit sitt förnuft till fånga och skulle köpa en ny dator. Vilket hon gjorde och Kajsa och jag är evigt tacksamma. Jag köpte ett strykjärn. Sen åkte vi hem och åt lutfisk. Det är konstigt med lutfisk. Det är inte jättegott, smakar det ens något? Men att det kan vara så förbaskat gott att äta det en gång om året. Märkligt men gott.

Jullovet fortsatte med ett besök hos Fredrik i dom småländska skogarna. Hade hoppats på att få se lite snö men den hade lämpligtvis töat bort dagen innan. Men det gjorde inte så mycket, för vi gick på fest hos grannen. Grannen råkade vara den andra Fredrik och vi skulle elda. Det blev tyvärr inte så, eller jo, inhomhus eldade vi rätt mycket och uppnådde en svalare bastu innan kvällen var slut. Under kvällen blev det kryptiska spel, god mat, vacker skönsång (?) och fantastiska gitarrsolon. Tack för en trevlig juldagskväll och det är ganska najs att vara på fest hos grannen, det tar 3 sekunder att gå hem... =)
Dagen efter bar vi stolar. Och så skulle vi cacha, himla otur att hunden var bättre än mej.

Väl hemma i staun igen blev det ett besök på Ronneby Brunn. Där kan man somna i en bubbelpool, ha halv klubbträff i poolen, försöka lära sej crawla och typ avlida i en ångbastu. Det var mycket trevligare än vad det låter. 3 russin åkte därifrån för att avverka nästa släktträff. Hur många personer får man egentligen in i Barbros lägenhet? Svaret är så klart hur många som helst. Och när kaoset lagt sej åkte Yatzyt fram och De Bourg-mästerksapen avgjordes. Jag har helt förträngt vem som vann. Så förmodligen var det inte jag.

Så blev det nyår. Karna kom på besök och nyår firades på Jämjö hemma hos Ida och Linn. Det blev precis så underbart som det bara kan bli när 7 tjejer flummar loss. Bad i bubbelkoppen under stjärnhimlen med discobelysning, vad mer kan man begära? Sen blev det högklassig matlagning och tiden bara flög iväg. Att det kan ta så lång tid att äta 3 rätter. Eller var det alla fina, pinsamma, roliga och konstiga historier där emellan? =) 
Vid 12-slaget flög champagnekorkarna åt alla håll och Jämjö bjöd på en alldeles lagom fyrverkerishow. 



Vad som sen hände mellan 12-slaget och halv 5 på morgonen är lite oklart. Men vardagsrummet förvandlades till ett dansgolv och sen var showen igång. Jag har en bild från dessa timmar. Den säger allt. Ida vaknade med två blå knän dagen efter. Det säger också allt.
Gott Nytt År säger vi från Jämjö.  



Nyårsdagen kan ha varit världens längsta dag. Och ändå var den helt plötsligt slut.
Tur jag kunde vara lite mer effektiv dagen efter. Då var det inventering på Blomsterlandet som gällde. Sandra hade lurat med mej och helt plötslit stod jag där och räknade plastblommor, gratulationskort, julstjärnor och orkidepinnar. Det var dagens goda gärning det. Heja mej.
Avslutade dagen med att äta semlor. Det var visst någon som fyllde år, GRATTIS lilla mamma. =)

Jullovet började ta slut. Eller ja det beror ju på hur man ser det. Hade lov till den 16 januari. Fast egentligen bara till den 12 januari för då lyckades jag skaffa mej en liten omtenta. High Five på den!! Suck. Synd bara att jag tänkte befinna mej i Åre den 12 januari. Tur det finns fler omtentaperioder.
Innan året tog slut hann jag även med den första löprundan på knappt 4 månader. Eller nu ska jag inte ta i, vi pratar 10 min gubbjogg i knapp styrfart runt Stumholmen. Men det var dom första springstegen sen olyckan och jag var överlycklig. Helt slut men överlycklig. =)

Jullovet ja. Det började lite ta slut. Kajsa skulle flyga upp till Luleå igen och jag skulle bege mej ner till Skåne för en liten mellanlandning innan Åre. Med andra ord skulle allt packas ihop där hemma. När jag och Kajsa slåss om ett rum hemma i mammas lägenhet krävs det inte så mycket innan fullständigt kaos har brytit ut. Nu skulle vi packa ihop detta kaos. Det slutade så här:




Allt för nu tror jag. Kajsa kom till Luleå. Jag kom till Lund. Där pajade jag avloppet. Sen åkte jag till Åre men det kräver ett helt eget inlägg.

Over and out.

Hejhej hallå dagboken. Eller bloggen kanske det heter. Här uppdateras det ungefär var sjätte palmsöndag. Det är lika ofta som jag bäddar sängen, iaf enligt mamma. Men skit samma. Nu är jag här och jag har saknat det. Jag tycker om att skriva. Jag skulle önska att jag fick sitta här och tramsa lite oftare. Eller fick, klart jag får. Men jag hinner inte. Nu är det helg och då har man möjligtvis 3 sekunder över någonstans. Så jag fortsätter där jag slutade. Jag tror det kallades jullov...

Och appropå rubriken, nej jag ska inte klaga på vädret. Och det på grund av den enkla anledningen att man inte kan göra ett smack åt det. Men visst hade det varit trevligt med liiiiiite vitt på marken på julafton. Mina två senaste jular har jag knappt kommit utanför dörren på grund av all snö. Men så har dom spenderats i Åre också. Nu var det Karlskrona som gällde och det var inte helt fel.
Första julen på fyra år hemma med familjen (hade det funnits en gilla-knapp här hade jag tryckt på den). Julafton var som den ska vara. FÖRUTOM DEN LILLA DETALJEN ATT DET INTE LÅG ETT PAKET UNDER SÄNGEN PÅ MORGONEN!! Jag är ledsen kära mamma och pappa, men ni har två barn som tyvärr aldrig komma växa ifrån det där. Bara som en liten upplysning. Nu går vi vidare.



Dagen blev sen hur bra som helst. Lunch med mamma, pappa och Kajsa och därefter Kalle x 2 på tv. En halvfet dalmas och så ankan utan byxor. Jag älskar er bägge två. Och så det bästa, ett klipp från Lejonkungen.

Vi packade in alla paket och en mormor i bilen och for till Fridlevstad. Där väntade resten av den något galna församlingen som kallas släkten. Det blev mat i massor och det gällde som alltid att välja rätt plats vid bordet så man slapp agera mat-skickare och på så sätt inte hann äta något själv. Christer hade bakat bröd, någon skulle bara äta ost, någon (alla?) åt för mycket och man fick inte skjuta köttbullar över bordet. Kajsa och jag sjöng fina snapsvisor och snapsen åkte ner. 



Efter en fantastiskt middag ryckte diskpersonalen in en stund och sen var det äntligen dags för den berömda julklappsleken som jag hört så mycket om. Något dom infört dom senaste åren när jag inte varit hemma.
Alla köper ett paket, något som kan passa alla. Vi har ett åldersintervall från 17-87 år vilket gör det lite mer spännande. Alla paketen läggs i en hög på bordet och sen är det bara till att börja kasta tärning. Får man 1 eller 6 får man ta ett paket. När alla paket var tagna sattes klockan på 13 minuter och nu började det verkliga kriget. Fick man 1 eller 6 fick man ta ett paket av någon annan, det som såg mest intressant ut. När tiden var slut fick man helt enkelt behålla dom paketen man hade framför sej. Orättvist kan man tycka men grymt kul. Vissa paket var helt klart mer populära än andra men vad var det egentligen i dom? En tegelsten, en hög med tallrikar, en burk pepparkakor med extra smör? Frågorna var många men svaren kom fram till slut. Församlingen kunde under gapskratt öppna paket som innehöll både tvättkorg, ost och alvedon.



Efter att vi samlat oss en smula, Måns hade tagit av sej byxorna och vi hade hittat tomteluvan så var det dags för paketöppning. Måns och jag agerade nån slags gemensam tomte och än en gång började spekulationerna vad som fanns innanför allt papper och alla snören. Men nej, ingen fick en stekpanna i år.
Som vanligt ska sen paketen öppnas ett och ett så att alla ser vad alla får. Mycket pedagogiskt och trevligt. Lite snäll måste jag ha varit för tomten kom med massa bra saker. TACK ALLA!!



Kvällen avslutades med fika och nu började energin försvinna från oss. Trötta själar tackade för sej och åkte hem till Långö. Tusen tack för en jättetrevlig kväll. Jag tror jag vill vara hemma nästa år igen.