Och idag kom fler underbara människor på besök. Halva tjocka släkten ska vara här en vecka, detta besöket visste jag dock om...
Jag tror det här blir en bra vecka. =)
Den något baktunga Pärlan lämnade Nättraby i tisdags morse. Efter många timmar och ett par felkörningar så nådde jag målet; Hotell Karna i Uppsala. Hos Karna blev det cykling i mörker, myspys i soffan och så träning med OK Linne. Jag törs nog lova att det var den sista barmarksträningen i år. I skogen var det lagom blött och lerigt. Det är så skönt att bada när man känner att man först trampade igenom ett tunt istäcke. Lagom trötta och med lera upp till öronen blev det efterlängtad dusch, bastu och mat med Linne-folket.
Tack för mycket trevligt besök i Uppsala, jag kommer i april igen Karna. =)
Igår fortsatte den långa färden och aldrig förr har jag kännt mej så manlig. Jag syftar inte på att jag satt och skrålade Fångad av Stormvind utan på att jag flera gånger längs vägen stog med huvudet rakt ner i motorhuven. Spolarvätska hit, kylarvätska dit och oljestickor till höger och vänster. Heja Susanne lixom. Men att fylla på olja tillhörde överkursen så då fick några snälla gubbar på Statoil rycka in.
Efter att ha slirat dom sista 5 milen fram till Åre så kom jag i alla fall fram. Nu är jag här, ikvarterad i lägenheten på Granlidsvägen. Min ena sambo har varit på besök men flyttar inte in förrän på söndag. Den andra sambon kommer i februari.
Åre är underbart. =) Termometern visade -10 C i morse, här ligger en hel del snö och det står en tjusig julgran utanför mitt fönster.
Och Skidåkningspremiären, jodå, den är avklarad. Det blev 2 åk idag. Mmmmm, härligt. =)
Allt för nu.
- Här var jag på mitt första KF.
- Jaha, när var det?
- 2003
- Hur gammal är du egentligen?
Ja det kan man verkligen undra.
Men jag ser det så här. Jag var på mitt första KF i Folkets Hus i Ryd 2003 och jag var definitivt på mitt sista KF i Folkets Hus i Ryd 2009. Jag är tillbaka där jag började, cirkeln är sluten.
Nu låter det som jag tyckte det var jättetråkigt och att det är därför jag inte ska åka dit fler gånger. Så är självklart inte fallet. Det är bara och inse, jag är för gammal. En gång en OL-Teamare, alltid en OL-Teamare. Jovisst är det så, i hjärtat.
Men visst var det en trevlig kväll. Bilfest och en sväng på Kattkroksvägen med OAS-grabbarna tillhörde höjdpunkterna. Men givetsvis blev det några turer och vacker sång på dansgolvet också. När vi väl hade blivit insläppta vill säga. En låst dörr, högt staket och taggtråd mötte oss, mysigt...
För övrigt måste jag bara tillägga att jag har väldigt spännande i klubbkompisar. =)
Efter en trevlig kväll fick 80-talisterna en egen hörna att sova i, tack lixom. Men sova, jo tjena. Det var SVINKALLT. Drog på mej det varmaste jag hade med mej, svepte in mej i handduk och sovsäck och kurade ihop mej som en liten köttbulle men inte hjälpte det.
Så efter en sömnlös natt och en mycket stressad och förvirrad morgon så smet vi iväg innan någon tyckte att vi kunde hjälpa till att städa.
Så där lite lagom dagen-efter-pigg och inte sovit en blund hade väl kanske det mest optimala varit att åka hem och sova. Men nehe, i stället for vi till Gränum för att springa Skinkloppet. Det blev lite frukost och gåtor i bilen innan det var dags att ge 12 km löpning en omgång.
Med denna perfekta uppladdning (??) är jag faktiskt riktigt nöjd med mitt lopp. Mådde en smula pyton när jag värmde upp men det släppte tack och lov och benen var förvånansvärt pigga.
Efter loppet var det lite behövlig fika och utlottning av priser. Ola blev en julskinka rikare och Erik vann en chokladtomte. Julbordet är räddat på Annebo. Rasmus och jag vann inget men vi var lika glada för det. Tror jag. =)
Sen åkte vi hem. Trött.Tröttare.Tröttast.