Hon vandrar längs krokiga vägar hon själv trampat upp...

Ibland blir jag glad. Jätteglad. Som igår. Hade jobbat, slappat och varit på gymmet en sväng. Mös omkring här i lägenheten när det helt plötsligt ringde på dörren. Jaha, det är väl nån granne tänkte jag. Öppnade dörren och förvåning är nog ett milt uttryck. Där stog Ola, Patrik, Rasmus och Erik. Te-kvällar är saknade, även om jag nöjer mej med en kopp te...


Och idag kom fler underbara människor på besök. Halva tjocka släkten ska vara här en vecka, detta besöket visste jag dock om...

Jag tror det här blir en bra vecka. =)