Hon vandrar längs krokiga vägar hon själv trampat upp...

Ja men i den här takten så blir det säkert 12 inlägg om året. Tid och ork är tyvärr inget som växer på träd har jag märkt. Men jag saknar min lilla blogg emellanåt. Typ nu ikväll när jag för första gången på länge har en halv sekund över. Så här kommer en uppdatering, eller ett försök till det i alla fall.

 

Vad har hänt sen sist?

 

Vi kan börja med födelsedagsbarnet, ett av dom. Fredrik tyckte det var dags att fylla 25 och Grattis Grattis säger jag. Hans familj bjöd på vacker sång på morgonen och det var sen en finfin dag i Eskilstorps skogar.

 

 

Födelsedagspartajet var redan avklarat sen några veckor tillbaka då herrarna Johansson och Leo bjöd på en trevlig tillställning i Bredaryd.

Som present blev det MissLi-konsert i Karlskrona helgen efter. Men först skulle vi överleva varsin orienteringsbana i Påryd och en shoppingrunda i Kalmar. Det gjorde vi, överlevde alltså.

Egentligen var nog energin ganska slut men en middag på Stars satt fint och sen var vi redo för konsert. Konsthallen var stället för kvällen och det gick ju bra sist vi var där? Eller? Fråga Martin Söderberg.... =P Nu bytte vi alltså ut Martin mot MissLi. Det var en jättemysig kväll med bra musik, hon är häftig den där tjejen. Även halva Kustbevakningen var där, trevligt med många bekanta ansikten.

Tack MissLi för en jättebra kväll och Grattis igen min älskling!

 

 

Jaha, fortsatte med en lagom jobbvecka på 2 dagar. Så borde alla jobbveckor se ut. Jag tog sen mitt pick och pack (förutom sovsäck, luftmadrass och kudde och annat som tar för mycket plats på flyget. Det fick Roktompa den stora äran att transportera) hela vägen till Uppsala. Där väntade några fina dagar med fina människor. Våldgästade Ida och vi hade det så mysigt så, precis som på den gamla goda tiden när korridoren kändes för bred och vi fick sova över hos varandra.

Appropå den gamla goda tiden. Det blev en nostalgi-tripp med Karna när vi betade av Borgen the Movie 1 och 2. Och så äntligen, efter ca 2 år blev det till slut fika hos Rebecka och Pontus, jag vet att ni hade saknat mej ;-) Jag hade saknat er iaf!

 

                        

 

Från Uppsala var det sen inte så långt till Kungsängen dit det var dags att förflytta sej på lördag morgon. Med sjukt snygga naglar i ROK´s och Orions färger åkte jag och Ida iväg. Det vankades 10-Mila, mmm orienteringsmys när det är som bäst.

Efter att ha trollat fram ett kök på förläggningen och sen lika fort trollat bort det igen fick vi lite mat i magen och åkte sen ut till tävlingen. Det skulle ju springas också var tanken. Hade skrämt kroppen med en hel tävling innan 10-Mila, nämligen Kalmars tävling i D21 kort. Varför finns inte 10-Mila kort? Säger hon som fick kortaste sträckan...  Men ja. Det var sjukt lång i min värld.

Sträcka 3 skulle alltså avklaras. Det gick väl ungefär som förväntat. En bom, annars okej orienteringsmässigt. Benen hade jag glömt hemma men det visste jag. Tur resten av laget hade sina ben med sej.

 

När man har gjort sitt på 10-Mila så börjar helt enkelt själva mysdelen. Strosa omkring på TC, spana i sporttältet, äta lite viltkebab och sen invänta mörkret. För det är då det är som bäst. Herrstarten och första växeln fick det bli i år, älskar att se dessa guppande lampor i skogen. Ja jag är lite knäpp i skallen men tro mej, jag var i gott sällskap där på TC.

 

       

 

Tillbaka till förläggning och sova några timmar innan det var dags att åka ut igen för att hinna sel målgången.  Vinnarlagets målgång alltså. ROKs målgång hoppas jag att någon var kvar och såg. Att ROK ens fick ihop sitt herrlag är en bedrift bara det. För många återbud och för få reserver och kaoset var ett faktum. Nån från OK Bävern? Nån från Ukraina? Nadiya från Orion? Ja precis, Kratov fick bara hämta henne i damduschen först...

 

Alla kom i mål, även om jag missade både Fredrik och ROKs lag. Men minibussen mot Nättraby skulle tydligen avgå. Eller ja, jag fick köra den själv nästan hela vägen hem. Men det gick bra.

 

Allt för nu.

Over and out.