Där 10 mil bara är 9,7

0kommentarer

10 mil borde alltid vara 9,7. Vad mycket trevligare allt vore då. Eller?
Fast nej. Så förbaskat trevligt var det inte. Hade jag överlevt 97 kilometer hade jag nog baske mej överlevt 100 också. Rumpan och benen var ju liksom redan förstörda ändå.
 
Det kallas alltså Tjejvättern. 10 mil (fast bara 9,7 då) cykel i Östergötlands vackra natur. Så mycket av Vättern hinner man tyvärr inte se. Men det lilla man faktiskt hinner se är superfint. Utsikten uppe på Ormberg är otrolig. Hade jag inte känt liiiite tidspress hade jag lätt kunna stanna där uppe en stund och njuta.
 
Men jag hade lite tidspress på mej själv. Inte mycket ska tilläggas men under 4,5 timme hade ju varit trevligt och mamma ville jag helst hålla bakom mej. Så det var inte riktigt läge för spontana njutar-pauser. Det fick räcka med dom 3 vätskestationerna utmed banan. Där blev det påfyllning med blåbärssoppa, bulle och banan. Mums.
 
Hur gick det då?
Jo tack. Jag hade krafter till 8 mil. Dom två sista var smärta som bara skulle genomlidas.
Men det gick och jag är nöjd. Bommade spurten med ett par minuter tack vare en liten broöppning över Göta Kanal. Hur tänkte ni där Motala?
 
Aja, en bra helg med mamma och världens bästa coach.
Efter loppet åkte vi på rehab i Eskilstorp. Lika lugnt och skönt som vanligt.
 
Tack för mej.
 
 
Det gäller att packa det viktigaste när man ska iväg.
 
 
Start- och målområdet i Motala, pigga deltagare innan start och coachen himself.
 
  
Vätskestationen i Rök, upploppet som försvann och picknick i parken med objudna gäster efter loppet.
   
 
 
 
 
 

Kommentera

Publiceras ej