Hon vandrar längs krokiga vägar hon själv trampat upp...

 Jag tycker fortfarande om att skriva. Lovar. Jag vill fortfarande skriva. Men det har varit lite körigt den här hösten. Jävligt körigt om jag ska vara ärlig. Inte rent sysslomässigt utan mentalt. Kaos i huvudet skulle man kunna säg och att det finns några tårar kvar är ett mysterium, dom borde tagit slut för länge sedan...

 

Jag packade ihop mitt liv i Lund och flyttade hem. Hem till Nättraby och pappas hus. Inget ont om Nättraby, känner mej oförskämt hemma här MEN det är inte jättekul att flytta hem. Igen. För typ tioende gången känns det som. Men det var tur att det alternativet fanns. Så här bor jag nu, tills jag vet vart jag ska göra av mej själv.

Tänkte att det var bättre att bo hemma och inte hitta ett jobb än att vara kvar i Lund och inte hitta ett jobb. Rent ekonomiskt.

Men än en gång visade Karlskrona att det finns fördelar med att bo i en stad där alla känner alla och där ryktet går. Hade nog inte hunnit bo hemma en vecka innan ett jobb var fixat. Tusen tack för hjälpen.

Så nu har jag jobb fram till halva mars iaf. Väldigt mycket bättre än inget och jag är tacksam att det löste sej så fort. Sitter mest och bråkar med en skanner om dagarna men det gör inte så mycket, för mina arbetskamrater är helsköna och Stumholmen är lite The Place To Be ;-)

 

Vad som händer efter mars är fruktansvärt oklart. Vissa dagar känns det rätt bra. Och vissa dagar skrämmer det skiten ur mej. Har nån slags idé och plan att jag ska komma fram till vad jag vill plugga istället. Och förhoppningsvis söka så jag kan börja till hösten. Men just nu är även det beslutet fruktansvärt oklart.

 

Hösten har varit en berg-och-dalbana och att folk bara ha stått ut med mej är obegripligt men guld värt. Jag jobbar på att hitta mitt gamla jag igen. Hon som inte var skitsur på allt och alla, hon som inte gråter över allt (över mycket men inte allt) och hon som har nån slags plan vad hon ska göra.

 

Hösten har varit bra också, väldigt bra emellanåt. Och det tack vare alla fina människor runt omkring mej.

Som till exempel kan nämnas:

Karlsnäsvandringen längs mysiga Ronnebyån. En helt perfekt höstdag.

 

 

NSM - Nordiska Studentmästerskapen i orientering. Ett sjöslag sällan skådat. Jag lider fortfarande med Martin Söderberg och hoppas att magsåren har läkt.;-)

 

 

En fikadejt med Theresia. Är glad att Mickelbyn 42 fortfarande håller ihop. Vi får väl se om jag kan komma på 5-års jublieum till påsk. Hade varit grymt kul, jag tänker dock inte stå för några skandaler den här gången. =P

 

Julmys hemma hos mina fina sambosar. Mer mys och mer julstämning än så blir det nog inte, ni är underbara. Hur underbara pepparkakornas utformning var kan vi dock diskutera en annan gång.

 

Ett besök på julmarknaden på Tivilo i Köpenhamn. Har tjajat i flera år att jag vill åka dit för alla säger att den är så mysig. Och jag blev inte besviken. Med bästa tänkbara sällskap trängdes vi först en stund på Ströget innan vi hamnade på Tivoli. Det var en väldigt bra dag.

 

 

 

Och så kanske lite av hösten höjdpunkt. När min pälskling skulle gå och gifta sej i smyg. Förutom att nagellacket bara räckte till 8 naglar, vigselförättaren var försvunnen och att vi fastnade i en hiss så var det en sjukt underbar dag! Stort Grattis till herr och fru Hammarstedt. =)