Hon vandrar längs krokiga vägar hon själv trampat upp...

 

 

Nej kanske inte men jag tänkte jag skulle slå två flugor i en smäll och använda denna fina text som en inledning. Den handlar ju både om våren och är dessutom komponerad av två fina herrar vid namn Anders och Måns. Och där har vi nog innehållet sammanfattat i detta stundande inlägg.

 

Vi börjar med Anders och Måns. Fick biljetter i julklapp till deras show Primater med topplån. Så i torsdags kväll tog jag min kära pojkvän och knatade iväg till teatern i Halmstad. Ja den är svårare än man tror att hitta, trots gigantiska bokstäver som säger TEATER över hela fasaden.... ;-)

 

Showen ja. Dom får vara hur tramsiga dom vill men det var det bästa på länge. Tror jag skrattade oavbrutet i 2 timmar och Fredrik gnällde över träningsvärk i magen dagen efter. Jag tror det får räknas som ett bra betyg. Dom sjöng fina sånger om firmafester, försökte förklara människans utveckling och hur vår inre apa ibland fattar våra beslut, lekte lekar utan regler och aldrig förr har så många legat dubbelvikta av skratt när någon förklarar dom olika programmen på en torktumlare. Helt klart det bästa under kvällen, kommer aldrig kunna tumla något utan att fnissa lite för mej själv. Vill jag ha det skåptorrt, skåptorrt +, stryktorrt, mycket torrt eller extra torrt?

Tack Anders och Måns för en grymt rolig kväll och tack Fredrik för julklappen, precis vad jag behövde (näst efter två skruvar och ett hyllplan till bokhyllan Einar).

 

 

 

Efter några fina dagar i Halmstad fortsatte resan till Lund. Där blev det några kära återseenden, har inte varit där sen november så det var riktigt trevligt att träffa lite vänner där. Ni är saknade. Och det är märkligt hur saker och ting bara kan kännas precis som vanligt igen, efter att bara ha varit där några timmar. Skulle traska hemåt i Lunda-natten genom stan, gick längs gatan där flera av dom stora nationerna ligger. Ser på håll hur någon kommer vinglade mot mej, klädd i kilt och orange tröja. Som sagt, allt känns som vanligt, jag saknar mina klasskompisar. Efter lite kramkalas på gatan kunde jag fortsätta min promenad hemåt.

 

Ellen stod för husrum och exemplariskt sällskap, jag saknar mina sambosar. Ruthan var tyvärr inte hemma men jag hoppas vi ses allihopa snart.

Förutom trevligt folk bjöd Lund på vårkänslor. Ja jag tror jag vågar påstå att våren är här nu. Idag kändes det betydligt varmare i luften än vad det gjort på väldigt länge. Såååå skönt att känna lite värme när jag joggade mina varv runt den överbefolkade Stadsparken. Lovely! Hoppas våren är här för att stanna nu. Ja jag älskar vinter och snö och allt vad det innebär men HALLÅ!! Jag bor i Blekinge. Här räcker det med vinter fram till mars på sin höjd.

 

Nu är jag hemma i lilla Nättraby igen efter min lilla trevliga semester.

Imorgon väntar jobbet igen.

 

Over and out.