Hon vandrar längs krokiga vägar hon själv trampat upp...

Hejhej hallå dagboken. Eller bloggen kanske det heter. Här uppdateras det ungefär var sjätte palmsöndag. Det är lika ofta som jag bäddar sängen, iaf enligt mamma. Men skit samma. Nu är jag här och jag har saknat det. Jag tycker om att skriva. Jag skulle önska att jag fick sitta här och tramsa lite oftare. Eller fick, klart jag får. Men jag hinner inte. Nu är det helg och då har man möjligtvis 3 sekunder över någonstans. Så jag fortsätter där jag slutade. Jag tror det kallades jullov...

Och appropå rubriken, nej jag ska inte klaga på vädret. Och det på grund av den enkla anledningen att man inte kan göra ett smack åt det. Men visst hade det varit trevligt med liiiiiite vitt på marken på julafton. Mina två senaste jular har jag knappt kommit utanför dörren på grund av all snö. Men så har dom spenderats i Åre också. Nu var det Karlskrona som gällde och det var inte helt fel.
Första julen på fyra år hemma med familjen (hade det funnits en gilla-knapp här hade jag tryckt på den). Julafton var som den ska vara. FÖRUTOM DEN LILLA DETALJEN ATT DET INTE LÅG ETT PAKET UNDER SÄNGEN PÅ MORGONEN!! Jag är ledsen kära mamma och pappa, men ni har två barn som tyvärr aldrig komma växa ifrån det där. Bara som en liten upplysning. Nu går vi vidare.



Dagen blev sen hur bra som helst. Lunch med mamma, pappa och Kajsa och därefter Kalle x 2 på tv. En halvfet dalmas och så ankan utan byxor. Jag älskar er bägge två. Och så det bästa, ett klipp från Lejonkungen.

Vi packade in alla paket och en mormor i bilen och for till Fridlevstad. Där väntade resten av den något galna församlingen som kallas släkten. Det blev mat i massor och det gällde som alltid att välja rätt plats vid bordet så man slapp agera mat-skickare och på så sätt inte hann äta något själv. Christer hade bakat bröd, någon skulle bara äta ost, någon (alla?) åt för mycket och man fick inte skjuta köttbullar över bordet. Kajsa och jag sjöng fina snapsvisor och snapsen åkte ner. 



Efter en fantastiskt middag ryckte diskpersonalen in en stund och sen var det äntligen dags för den berömda julklappsleken som jag hört så mycket om. Något dom infört dom senaste åren när jag inte varit hemma.
Alla köper ett paket, något som kan passa alla. Vi har ett åldersintervall från 17-87 år vilket gör det lite mer spännande. Alla paketen läggs i en hög på bordet och sen är det bara till att börja kasta tärning. Får man 1 eller 6 får man ta ett paket. När alla paket var tagna sattes klockan på 13 minuter och nu började det verkliga kriget. Fick man 1 eller 6 fick man ta ett paket av någon annan, det som såg mest intressant ut. När tiden var slut fick man helt enkelt behålla dom paketen man hade framför sej. Orättvist kan man tycka men grymt kul. Vissa paket var helt klart mer populära än andra men vad var det egentligen i dom? En tegelsten, en hög med tallrikar, en burk pepparkakor med extra smör? Frågorna var många men svaren kom fram till slut. Församlingen kunde under gapskratt öppna paket som innehöll både tvättkorg, ost och alvedon.



Efter att vi samlat oss en smula, Måns hade tagit av sej byxorna och vi hade hittat tomteluvan så var det dags för paketöppning. Måns och jag agerade nån slags gemensam tomte och än en gång började spekulationerna vad som fanns innanför allt papper och alla snören. Men nej, ingen fick en stekpanna i år.
Som vanligt ska sen paketen öppnas ett och ett så att alla ser vad alla får. Mycket pedagogiskt och trevligt. Lite snäll måste jag ha varit för tomten kom med massa bra saker. TACK ALLA!!



Kvällen avslutades med fika och nu började energin försvinna från oss. Trötta själar tackade för sej och åkte hem till Långö. Tusen tack för en jättetrevlig kväll. Jag tror jag vill vara hemma nästa år igen.