Det finns helger. Och så finns det helger. Den här veckan innehöll på något outgrundligt sätt två helger. En helt fantastisk helg med mina älsklingar i Uppsala. Och den andra helgen här hemma i Karlskrona, inte fullt lika fantastisk.

Vi börjar i Uppsala. I måndags satte jag och Lena satte kurs norrut för att hälsa på Karna. Åka tåg är smidigt men det hade varit ännu bättre om dom inte glömt våran vagn. Både Lena och jag kollar på våra biljetter, konstaterar att vi ska sitta i vagn 2. Vad bra, då vet vi. In kommer tåget... Först vagn 1. Sen VAGN 3!!!!!  Och sen var det slut på tåget. Öööh jaha. Vi lyckas iaf hitta två platser mitt emot världens käraste par. Dom hade inte ens behövt 2 platser för dom satt på varandra. Och dom hade förlovat sej, och dom skulle vara med i en brölloppstidning, och dom var så lyckligt. Kul för dom. Verkligen. Men måste dom vara så kära på tåget.

Efter att ha haft ganska roligt åt dessa två herrar på tåget kom vi äntligen fram till Uppsala. När SJ för en gång skull var i tid så var inte Karna det. ;-)  Men det gjorde inget. Med världens megapackning (vad hade vi oss egentligen?) gav vi oss ut på helgens första cachingrunda. Karna anslöt, vi hittade cachen och traskade hem.

Kvällen sen ja. Vet inte riktigt vad vi ska säga om den. Vi började med middag och Karnas kompis Ludde fick den stora äran (??) att vara med. Helt förskräckt satt han knäpptyst och lyssnade på den ena sjuka historien efter den andra som vi hade att bjuda på. Efter ett tag tror jag att han hade fattat vilken nivå vi befann oss på (strax nedanför fotknölarna) och att påstå att någon var knäpptyst resten av kvällen är som att påstå att Sverigedemokraterna är förståndiga och vettiga människor. 

Hemma i Luddes gigantiska våning blev det sen förfest och vi hade lite svårt att bestämma oss för om vi skulle sitta i salongen, köket, biblioteket eller vardagsrummet. Eller varför inte på toa med skjutdörrar? Eller Narnia? Efter några halvskumma blåa drinkar och fina danser hittade vi en get i garderoben och sen blev det utgång. En måndag!! Nej men alltså det var inte jättelång kö att komma in....
Vi fick lyssna på Bailando (är det en före, under eller efter-låt?), besöka dubbeltoaletten och dricka något äckligt innan vi begav oss hemåt med en något avundsjuk taxichaffis.
En sjuk måndagsfest går till historien...  =)



Tisdag. Bakis. Det går inte ihop alls men tyvärr var det sant. Dessutom så ösregnade det. HEEEELA dagen. Tror ni att vi höll oss inomhus för det? Nej. Efter lite lunch på någon nation gav vi oss ut på vad som kan vara tidernas sämsta cachingrunda. Vi letade och letade och letade... Och lyckades hitta en. Pinsamt.
Vi åkte hem och värmde oss säkert en hel kvart innan det var dags att ge sej ut igen. Denna gång för orienteringsträning med OK Linné. I hällande regn är jag ganska nöjd med min insats i skogen. Det var svårt, fint, jättekul och megablött. Hoppas innerligt att jag badade för sista gången för i år för varmt  var det inte i det där kärret...
Dusch och bastu satt som en smäck sen. Guuud så härligt. Och kvällen kunde inte ha blivit bättre. Mys med stort M. Hemmagjord pizza, ett godisberg och Johan Glans och vårt älskade Glee för hela slanten. Även Ludde vågade närvara ytterligare en kväll. Vi fick dock lova att förvana en vecka innan vi dyker upp nästa gång...=)

Så blev det dags att åka hem. Vill inte vill inte vill inte. Varför går alltid tiden så fort när vi ses. Vi lyckades hitta två cacher till, varav den sista på perrongen tre minuter innan tåget gick. Kramkalas i höstrusket innan vi ännu en gång kunde konstatera att dom glömt vagn 2 där vi skulle sitta. 
TACK för att ni finns!!  Jag hoppas vi ses snart igen. Fast nej just det. Vi måte planera våra besök ett halvår i förväg. Heja.

Det var en helg. Jo det var helg. Sen att den råkade infalla måndag-onsdag, det är ju inte vårat fel.


Den andra helgen, den som snart är slut, har inte varit lika trevlig. För med mej hem från Uppsala fick jag en förkylning. Så med feber, ont i halsen och en täppt näsa har jag tyckt väldigt synd om mej själv i helgen. Och som om det inte räckte med detta så skulle Högskoleprovet skrivas igår.
Det gick bra. Riktigt bra faktiskt. FÖRUTOM DOM DÄR JÄKLA 40 TOTALT OBEGRIPLIGA ORDEN!!!!! Tappade liiiiiite för många poäng där. Aja, höjde mej några snäpp jämfört med förra gången iaf så jag får väl vara nöjd. Nu vill jag bara bli frisk med, sen är jag riktigt nöjd.

Adjöss och tack för fisken!
Årets första riktiga kalla morgon. Gigantiskt lång kö till damtoaletten. Iskallt vatten i uteduschen på en lerig åker. Fynd i sporttältet. Och 10000 personer rakt ut i skogen.

Det är något speciellt med 25-manna.

Efter en väldigt spännande resa i minibussen (det är tur jag har så intressanta klubbmedlemmar som gladeligen delar med sej av sina livshistorier. Kom och skjut mej. ) kom vi fram till helgens boende i Vallentuna. Sviten bestod denna gång av en gympasal på ett gymnasie. En del hade med sej liggunderlag. En del hade två liggunderlag. Många hade luftmadrass. Och familjen Johannesson hade varsin säng. Det fanns även dom som inte hade någonting så vilken himla tur att det fanns en tjockmatta i gympasalen.

Tävlingsdagen bjöd på finväder, svår men fin terräng, lite förvirrat vimsande i skogen och lera upp till knäna. Helt underbart. Men det bästa var att mina underbara vänner var där. Ett mycket kärt återseende av Jifer som hade fel färg på tröjan men det är nog lika bra man vänjer sej.

360 lag stog på startlinjen i år. 360 lag x 25 personer. Det blir några stycken. 9000 närmare bestämt. Och tillsammans med lagledare och öppna banor var över 10000 människor ute och letade skärmar i skogen bland små kärr och grönområden.

Ronneby OK´s lag blev bästa Blekingelag. Det ni!!  =)

På lördagkvällen blev det mat i Kista. Lyckades även springa på självaste Mr. Tuneld. Denna man slutar aldrig att förvåna. Och skönt att se att jag inte är den enda som är kvar i säsongarträsket.

Under söndagen trotsade vi skogen en gång till under en höstsol som kämpade för att värma oss. Det gick sådär. För solen. Och för mej. Med trötta ben och huvuden åkte vi hemmåt där vi möttes av Bengts bil som någon roat sej med att slanga. Personen som hade gjort det måste haft en tråkig helg. Vederbörande borde börja orientera och åka med till 25-manna.

Min egen kamera hade fräckheten att inte lämna väskan en enda gång. Så jag bjuder på några bilder från arrangörernas hemsida.

Over and out.

Vallfärd till TC.

.
Starten har gått.

.
Dessa sträckor fick några kämpa med.


Många kämpade i skogen.

.
Stora Tuna kunde ta hem segern.

Efter dagens backintervaller på Karlsnäsgården hittade vi en artikel om just Karlsnäsgården. Artikeln kom från någon dansk turisttidning. Om Karlsnäsgården kunde vi läsa följande:
Intill flyter Ronnebyån - Skånes Amazonasflod.

Så ska vi en gång för alla reda ut vissa saker.

För det första. Allt söder om Stockholm är inte Skåne.

För det andra. Skåne och Blekinge är INTE samma sak. Vi är två helt skilda landskap. Vi pratar helt olika dialekter. Skåne har Öresundsbron, Blekinge har Polenförjan. Skåne har Zlatan, Blekinge har...hmm...jag återkommer.

FATTA DET HÄR NÅNGÅNG!!!

Slutsats: Intill flyter Ronnebyån - Blekinges Amazonasflod.

För övrigt så är allt norr om Emmaboda Lapphelvetet. Men det är ju baserat på goda grunder och vetenskaplig fakta.

Punkt.

Martin Timell kan slänga sej i väggen för här kommer jag. Vilken vecka, jag har verkligen överträffat mej själv. Har bland annat oljat möbler, burit undan trädgårdsmöbler, spacklat, slipat, målat, lagat köksfläkten, lyckats hitta ett fint bord och stolar till vårt vardagsrum till exemplariskt pris på blocket och köpt en ventilkåpspackning till min bil. Ni hör ju... =)
Den där ventilkåpspackning kunde dock ha blivit något helt annat. Är det något jag verkligen inte kan ett smack om så är det bilar och deras tillbehör. Så där stövlar jag in på Mekonomen, fram till kassan och säger "Hej, jag ska ha en ventilkåpspackning" (för det har pappa skrivit på en lapp åt mej). "Japp, vad har du för bil?" frågar killen i kassan. Öööööh, en röd? Nehe, det räckte inte. Registreringsnummer då. Efter att ha tänkt så det rök ur öronen så kom jag på det. Killen sprang iväg och hämtade något. Jag sa tack, betalade och gick. Kom på mej själv på vägen hem att den där killen kunde ha gett mej precis vad som helst, och jag skulle ändå ha sagt tack, betalat och gått därifrån. Pappa såg dock lite impad ut när jag visade vad jag hade köpt. Jag tar det som ett gott tecken.

Nu ska jag gå och laga tvättmaskinen som bråkar med oss. Japp. Jag.

Over and out.