Stad i ljus - Eller hur man får in 30 personer på 2 kvadratmeter
1kommentarer
Förra helgen var en väldigt internationell helg. Vi åkte till utlandet, talade alla språk vi kunde minst ett halvt ord på, körde på fel sida (eller?) och som äkta turister hade vi nästan alltid en karta i handen.
Kreta? Rom? Kairo? London?
Neeeej. Vi åkte till Gotland.
OL-gymnasiet i Örkelljuna och OL-Academy med diverse bihang satte kurs mot Oskarhamn där en väldigt spännande shopping på Maxi avklarades. Hur vore det om vi nöjde oss med en kundvagn nästa gång? Vi hade ju trots allt 13 förvirrade människor att hålla koll på...
Väl inne på färjeterminalen samlade vi ihop hela gänget, inklusive vissa passagerare som vi glömt utanför. Vi rullade på den inte allt för överfulla färjan (vem sjutton vill åka till Gotland på hösten lixom? Hrm...) och intog våra platser längst fram. Fast ändå längst bak.
Under den 3 timmar långa resan över havet pågick fler språklektioner än vad Inga Linton någonsin skulle kunna hosta fram. Svenska, engelska, italienska, polska och gotländska ord tränades för fullt. Just svenska-lektionen var kul. Jolanta hade kommit fram till kroppskapitlet och många användbara fraser så som "Jag vill skaka min rumpa" och "Har du ett hårigt bröst?" övades in. Alltid bra att kunna liksom.
Den svenska delen av gänget hävdar dock fortfarande att den bästa italienska frasen är "Jag giva dej på moppo".
FRAMME!!!
Jaha här ska vi alltså bo, en klubbstuga. Såg väl ut som alla andra klubbstugor. Synd bara att den var gjord för typ 10 pers. Och vi var 30.
Projektet "Hur man får in 30 personer på 2 kvadratmeter" tog sin början. Omklädningsrummet fick bli vårt hem över helgen och efter att ha burit ut alla bänkar så fick vi ju faktiskt in 6 luftmadrasser. Att vi med dessa blockerade både toadörren och halva ingången är oväsentligt. På dom kvarvarande 83 kvadratcentimeterna hade vi vår packning.
Några tappra själar tog sej ett nattpass på fredagen medan vi förståndiga gick och la oss. Somnade utan större problem efter att Jolanta skrikit "What the fuck is going on?" och Rasmus landat på mina ben när han försökta ta sej till sin säng som haft oturen att hamna längst in i rummet.
Vaknade på lördagmorgon av ett härligt ljud, ösregn smattrade mot taket. Gött ska gött ha. Vi åt frukost på ett uppochner-vänt bord och konstaterade att det faktiskt bara var ett tuggummi som satt där. Utanför fönstret grävdes en av alla vallgravar som finns på Gotland.
Dags för första passet. I hällande regn gav vi oss ut i Gotlandsterrängen. Orientering på Gotland är inte riktigt som orientering i Blekinge. I Blekinge är en halvmeterssten ingen sten. I Blekinge är 3 höjdkurvor faktiskt en höjd. I Blekinge har vi inte planterat taggbuskar överallt.
Svårt var ordet och det blev också en megabom till första kontrollen. Därefter var det skärpning på allvar och det gick betydligt bättre. Med lite god fantasi och fullt fokus på kompassen så blev det en ganska trevlig runda i skogen.
Tillbaka i klubbstugan blev det efterlängtad dusch och bastu. Just det, vi skulle bara flytta undan alla madrasser först så vi faktiskt kom fram till duschen. Därefter blev det matlagning i köket och ju fler kockar desto bättre köttfärssås, det kan vi vara överrens om. Förövrigt tänker jag inte ens yttra mej om köket.
Banläggaren till vårens SM-tävlingar kom och berättade hur man ska orientera på Gotland. Att han inte kläckt ur sej det lite tidigare...
Det blev lite slappande under eftermiddagen innan det var dags för nästa pass. Natt-orientering stod på schemat. Okej, jag tycker det är svårt att orientera i dagsljus på Gotland. Men tillsammans med Carlotta och Jolanta så blev det ett tappert försök í skogen. Vi letade efter 5 kontroller. Vi hittade 3. Man kan inte lyckas med allt här i världen. Dessutom tappade vi bort Jolanta. Bäst var den berömda stenen, vi letade och letade och letade. Och helt plötsligt kommer Patrik sjungandes på Stad i ljus. Då mina vänner är det dags att tänka om. Det var nämligen vår kod-sång för "jag vet inte vad jag är". Synd bara att vi tyckte att Patrik sa "här borta är den" och därmed sprang efter honom...
Das natt-orientering. Jag skäms.
På lördagkvällen blev det mat inne i Visby. En mycket trevlig middag där vi gick igenom det ena OL-Teamsminnet efter det andra. Vi gick också igenom det vi inte minns. Kvällens avslutades med rundvandring i ett tyst Visby. Himla mysig stad det där.
Så kom vi tillbaka till stugan och dags att sova. Hälften av befolkningen i omklädningsrummet knödde på nåt sätt in sej i det stora rummet och kvar var dom tre damerna Carlotta, Jolanta och Susanne. Shit vad mycket plats vi fick. Vi fick också sällskap av en väldigt trevlig doft. Blöta, svettiga, leriga och mysiga orienteringskläder och skor skulle torkas och var sker detta om inte i omklädningsrummet och framför allt bastun. Varma svettiga kläder luktar om möjligt ännu bättre. Vi vädrade ut det värsta och somnade sen som en gris. Förmodligen helt drogad men gott sov jag.
Söndag och dags för sprint-träning vid Kneippbyn. Bland stora öppna fält, små stenar, staket, stugor och VillaVillekulla for vi omkring och det var en kul sprint. Efter att ha undersökt ett livsfarligt vattenland åkte vi tillbaka till stugan för ytterligare en spännande matlagning. Erik hade fullt upp med att vakta äggen, vi snodde ris från Örkelljunga som måttat fel på 20 portioner, krydddade med vad vi hittade och Ola blandade saft som ingen annan. Men mat blev det.
Dags för sista passet på ön i öster. Vi skulle tillbaka till samma karta som gårdagens natt-pass. Med andra ord skulle vissa kontroller få sej en omgång till. Jag kunde inte lämna Gotland utan att hitta fanskapen från natten. Och baske mej, i stort sätt inget bommande alls. Tack Kristin för trevligt sällskap. Kontrollerna satt där vi ville ha dom, skogen var betydligt trevligare i dagssljus och det var med gott humör jag kunde åka därifrån. Dessvärre fick vi lämna dom svaga bakom oss, det naturliga urvalet är hårt.
Vi åt upp dom vaktade äggen och sen var det tyvärr dags att lämna Gotland för denna gång. På färjan hem övergav vi språklektionerna och spelade istället plupp, bubblan och skitgubbe för glatta livet. Det gick ju bra, för vissa. Och mindre bra för vissa andra, dom som inte hade alla tomtar på loftet.
Tack alla för en kanonhelg på Gotland.
Kreta? Rom? Kairo? London?
Neeeej. Vi åkte till Gotland.
OL-gymnasiet i Örkelljuna och OL-Academy med diverse bihang satte kurs mot Oskarhamn där en väldigt spännande shopping på Maxi avklarades. Hur vore det om vi nöjde oss med en kundvagn nästa gång? Vi hade ju trots allt 13 förvirrade människor att hålla koll på...
Väl inne på färjeterminalen samlade vi ihop hela gänget, inklusive vissa passagerare som vi glömt utanför. Vi rullade på den inte allt för överfulla färjan (vem sjutton vill åka till Gotland på hösten lixom? Hrm...) och intog våra platser längst fram. Fast ändå längst bak.
Under den 3 timmar långa resan över havet pågick fler språklektioner än vad Inga Linton någonsin skulle kunna hosta fram. Svenska, engelska, italienska, polska och gotländska ord tränades för fullt. Just svenska-lektionen var kul. Jolanta hade kommit fram till kroppskapitlet och många användbara fraser så som "Jag vill skaka min rumpa" och "Har du ett hårigt bröst?" övades in. Alltid bra att kunna liksom.
Den svenska delen av gänget hävdar dock fortfarande att den bästa italienska frasen är "Jag giva dej på moppo".
FRAMME!!!
Jaha här ska vi alltså bo, en klubbstuga. Såg väl ut som alla andra klubbstugor. Synd bara att den var gjord för typ 10 pers. Och vi var 30.
Projektet "Hur man får in 30 personer på 2 kvadratmeter" tog sin början. Omklädningsrummet fick bli vårt hem över helgen och efter att ha burit ut alla bänkar så fick vi ju faktiskt in 6 luftmadrasser. Att vi med dessa blockerade både toadörren och halva ingången är oväsentligt. På dom kvarvarande 83 kvadratcentimeterna hade vi vår packning.
Några tappra själar tog sej ett nattpass på fredagen medan vi förståndiga gick och la oss. Somnade utan större problem efter att Jolanta skrikit "What the fuck is going on?" och Rasmus landat på mina ben när han försökta ta sej till sin säng som haft oturen att hamna längst in i rummet.
Vaknade på lördagmorgon av ett härligt ljud, ösregn smattrade mot taket. Gött ska gött ha. Vi åt frukost på ett uppochner-vänt bord och konstaterade att det faktiskt bara var ett tuggummi som satt där. Utanför fönstret grävdes en av alla vallgravar som finns på Gotland.
Dags för första passet. I hällande regn gav vi oss ut i Gotlandsterrängen. Orientering på Gotland är inte riktigt som orientering i Blekinge. I Blekinge är en halvmeterssten ingen sten. I Blekinge är 3 höjdkurvor faktiskt en höjd. I Blekinge har vi inte planterat taggbuskar överallt.
Svårt var ordet och det blev också en megabom till första kontrollen. Därefter var det skärpning på allvar och det gick betydligt bättre. Med lite god fantasi och fullt fokus på kompassen så blev det en ganska trevlig runda i skogen.
Tillbaka i klubbstugan blev det efterlängtad dusch och bastu. Just det, vi skulle bara flytta undan alla madrasser först så vi faktiskt kom fram till duschen. Därefter blev det matlagning i köket och ju fler kockar desto bättre köttfärssås, det kan vi vara överrens om. Förövrigt tänker jag inte ens yttra mej om köket.
Banläggaren till vårens SM-tävlingar kom och berättade hur man ska orientera på Gotland. Att han inte kläckt ur sej det lite tidigare...
Det blev lite slappande under eftermiddagen innan det var dags för nästa pass. Natt-orientering stod på schemat. Okej, jag tycker det är svårt att orientera i dagsljus på Gotland. Men tillsammans med Carlotta och Jolanta så blev det ett tappert försök í skogen. Vi letade efter 5 kontroller. Vi hittade 3. Man kan inte lyckas med allt här i världen. Dessutom tappade vi bort Jolanta. Bäst var den berömda stenen, vi letade och letade och letade. Och helt plötsligt kommer Patrik sjungandes på Stad i ljus. Då mina vänner är det dags att tänka om. Det var nämligen vår kod-sång för "jag vet inte vad jag är". Synd bara att vi tyckte att Patrik sa "här borta är den" och därmed sprang efter honom...
Das natt-orientering. Jag skäms.
På lördagkvällen blev det mat inne i Visby. En mycket trevlig middag där vi gick igenom det ena OL-Teamsminnet efter det andra. Vi gick också igenom det vi inte minns. Kvällens avslutades med rundvandring i ett tyst Visby. Himla mysig stad det där.
Så kom vi tillbaka till stugan och dags att sova. Hälften av befolkningen i omklädningsrummet knödde på nåt sätt in sej i det stora rummet och kvar var dom tre damerna Carlotta, Jolanta och Susanne. Shit vad mycket plats vi fick. Vi fick också sällskap av en väldigt trevlig doft. Blöta, svettiga, leriga och mysiga orienteringskläder och skor skulle torkas och var sker detta om inte i omklädningsrummet och framför allt bastun. Varma svettiga kläder luktar om möjligt ännu bättre. Vi vädrade ut det värsta och somnade sen som en gris. Förmodligen helt drogad men gott sov jag.
Söndag och dags för sprint-träning vid Kneippbyn. Bland stora öppna fält, små stenar, staket, stugor och VillaVillekulla for vi omkring och det var en kul sprint. Efter att ha undersökt ett livsfarligt vattenland åkte vi tillbaka till stugan för ytterligare en spännande matlagning. Erik hade fullt upp med att vakta äggen, vi snodde ris från Örkelljunga som måttat fel på 20 portioner, krydddade med vad vi hittade och Ola blandade saft som ingen annan. Men mat blev det.
Dags för sista passet på ön i öster. Vi skulle tillbaka till samma karta som gårdagens natt-pass. Med andra ord skulle vissa kontroller få sej en omgång till. Jag kunde inte lämna Gotland utan att hitta fanskapen från natten. Och baske mej, i stort sätt inget bommande alls. Tack Kristin för trevligt sällskap. Kontrollerna satt där vi ville ha dom, skogen var betydligt trevligare i dagssljus och det var med gott humör jag kunde åka därifrån. Dessvärre fick vi lämna dom svaga bakom oss, det naturliga urvalet är hårt.
Vi åt upp dom vaktade äggen och sen var det tyvärr dags att lämna Gotland för denna gång. På färjan hem övergav vi språklektionerna och spelade istället plupp, bubblan och skitgubbe för glatta livet. Det gick ju bra, för vissa. Och mindre bra för vissa andra, dom som inte hade alla tomtar på loftet.
Tack alla för en kanonhelg på Gotland.
1 kommentarer
kristin
26 Nov 2010 16:38
Väntat länge på en resumé från denna strapats, mycket skickligt sammanfattat måste jag säga! Visserligen lär läsare tycka att det låter som en fullständigt vansinnig resa, men det är kanske inte heller så långt från sanningen... Vi lyckades iaf avsluta Gotland snyggt, tack för det! och lycka till i åre :)
Kram
Kommentera