Hon vandrar längs krokiga vägar hon själv trampat upp...

För det första så satt det en lapp på toadörren i morse när jag och mamma gick upp. På den stog det följande:

Det är världens äckligaste spindel
inne på toa. Stor är den också och
jag vågade inte döda den.
/ Kajsa

Fina meddelande Kajsa lämnar innan hon åker till skolan. Eftersom jag är rädd och mamma är helt super-dunder-rädd för spindlar så resulterar det här i att ingen av oss vågar gå in på toa. Så där står vi som två idioter i dörröppningen och spanar efter en spindel. Efter en stund hade den fortfarande inte synts till och vi hade nu blivit så kissnödiga att vi var tvungna att ge upp spanandet och helt enkelt utsätta oss för den hemska toaletten. Det är nu kväll och herr spindel har fortfarande inte synts till. Jag har mina aningar att den dyker upp när jag minst anar det....

För det andra är jag sjuk och det är jättesynd om mej. Har nog fått nån släng av kf-sjukan fast mer Branäs-varianten. Har inte riktigt tid med feber, rinnande näsa och en cp-hals. Jag ska ju springa 10-Mila i helgen.

För det tredje var jag hos sjukgymnasten idag eftersom mitt ben håller på att bråka lite med mej när jag springer. Hon både knådade och knäckte mej. Eller ja, hon knäckte ut ryggen på mej, Jädra vad det knakade till. "Jaha, då har vi delat på dom kotorna" sa hon och fortsatte. Det känns redan lite bättre och nu vill jag springa och se om det känns bättre då med. Försvinn förkylning försvinn....

Adjö!