Hon vandrar längs krokiga vägar hon själv trampat upp...

Nej det blir ju inte det. Typ inte alls.

Det förra inlägget var det positiva. Jag utlovade som sagt ett negativt också och jag tror att det kommer här. Så vill ni bara läsa om solsken och gröns skogar så ska ni nog sluta läsa nu. Tänkte inte dra hela min livskris, så tråkig känner inte ens jag för att vara. Men jag gör som det brukar heta, en lång historia kort. Mest för att jag vill skriva av mej det, så brukar det faktiskt hjälpa. Mina närmast sörjande har ju redan hört det här typ 100 gånger men ja, här kommer det i skriflig form också.

 

Har ni någon gång haft en sån där gnagande känsla? En känsla av någonting inte är helt rätt? Något inom dej som ifrågasätter allt du gör. Är det här vad du verkligen vill? Är det värt det? Har du tänkt igenom det här? Eller har du bara ändrat dej?

Har ni någongång haft en sån känsla?

Det hade inte jag, inte förrän i våras. Då var det något som började ifrågasätta om det verkligen var detta jag ville plugga? Försökte mest ignorera det och tänkte; Skärp dej. Det går över. Vet du hur jobbigt det blir om du kommer på att det inte är detta du vill? Precis, det går över...

 

Det gick över, för stunden iaf och jag tog sommarlov och tänkte inte mer på det. Kom tillbaka ner till Lund för andra året och då dök känslan upp igen. Försökte ignorera lite till och det gick ett tag. Men guess what, för eller senare kommer det ikapp dej.

Så efter att ha gråtit mej igenom hela september och halvt blivit tvingad, av mest mej själv, att gå till skolan om dagarna så kom det ikapp.

Tack och hej det går inte mer. Jag vill inte mer.

 

Trodde aldrig riktigt jag skulle behöva säga det här om mej själv men jag har hoppat av skolan. Hoppat av skolan. Sjukt läskiga ord som egentligen inte finns på min världskarta. Det är sånt andra gör, inte jag.

Men nu har jag gjort det och jag mår bättre. Har inte en susning om vad jag ska göra istället men det får lösa sej efterhand. En dag i taget som det så fint heter. Vill gärna plugga, ska bara komma på vad.

 

Så vad händer nu?

Ja bra fråga. Jag försöker hitta mej ett jobb, det går sådär. Ska kanske inte påstå att jag jobbar ihjäl mej på den fronten men jag försöker lite. Kommer ta mitt pick och pack och flytta hem. Ååh vad det är roligt att flytta hem. Nej. Men ibland har man inget val och då är det bra med snälla föräldrar. Så kan snart titulera mej Nättrabybo igen.

 

Det var nog allt för nu.

Tack för mej.