Bland nationalsånger och tofflor - Hej Dalarna!
0kommentarer
Det var värst vad det är långt mellan Blekinge och Dalarna. Typ hur långt som helst. Trodde aldrig vi skulle komma fram. Men det gjorde vi, helt plötsligt låg den fina Långbryggan i Rättvik där framför oss. Man borde helt klart åka till Dalarna oftare, det är galet fint och jag blir glad varje gång jag är där.
Hur som helst, vi checkade in på Siljansbadets Camping och Stugby i Rättvik och rullade bort till vår stuga. Eller vänta lite...var det en stuga? Jag väljer att citera Magnus efter hans intåg i stugan:
"Men den är ju stor för att vara en husvagn..."
Han hade rätt. Det var nog just en stor husvagn vi hade flyttat in i. Och det var just bara ur husvagnsmått den var stor. Per fick cellskräck i sitt rum, Ingela och jag kunde inte bädda samtidigt i vårt rum och Magnus och Alexander hade sitt element i taket för där fanns ingen väggyta kvar. Köket/vardagsrummet (även kallat salongen) var oproportionerligt stort. Här skulle Ronneby OK har det trångt och mysigt i några dagar. =) Tur vi inte spenderade så mycket tid i stugan. Det var ju viktigare saker på gång i Dalarna förra veckan.
Typ EM i orientering.
Per får cellskräck och Ingela i salongen.
Finaldagarna inleddes med medelfinal i Skattungbyn på torsdagen. Det regnade. Och så sken solen. Och sen spöregnade det igen. Innan EM-löparna gav sej ut skulle publiktävlingen genomföras på samma TC. Eller nästan samma, publiktävligen fick ett annat mål. Det gällde att inte vara för sen i mål, för då fick man inget mål. Eller va? Aninges oklart gällande maxtider och målgångar.
ROK är på plats, TC, Tåget av publiktävlingsdeltagare, Invigning, Hejaklack i leran, Regnbåde över Skattungbyn.
Efter att publiken kämpat färdig i backerna och världens hemskaste svengelska invigt detta EM var medelfinalen igång. Tyvärr inga svenska medaljer idag men vad gör väl det när SVT äntligen tagit sej i kragen och för första gången sänder en hel orienteringstävling på TV. Live. Med kommentarorer. Utan att vara under dödshot. Jag är imponerad.
Har fortfarande inte sett någon av sändningarna (ja tänka sej, dom sände både medel, sprint och stafett) men jag tänkte jag skulle göra det nu i efterhand, bara för att se hur bra tv-sport orientering egentligen är. Så det så.
Nåja, det blev torsdag kväll i Rättvik och jag fick träffa någon jag har saknat väldigt mycket; MIN LINDASP!! =)
Och med Linda följer såklart även Popel, typ världens bästa bil. Iaf så rastade vi denna vackra skapelse en stund, körde upp till toppen av skidbacken och tittade på hela Rättvik i kvällsljuset. Romantiskt värre.
Fredag stannade jag i vår stora stuga. Min trevliga förkylning som inte går över var extra otrevlig och jag tänkte jag skulle vila bort den. Och försöka tentaplugga lite. Det gick sådär, med tentaplugget alltså. Hade fullt upp med att försöka följa långfinalen (den enda finalen SVT inte ville sända) i min lilla mobil med halvtaskigt internet. Men nej, det blev inga svenska medaljer denna gången heller.
Helt ärligt gick det lite dåligt med vilandet också under fredagen. I Ronneby OK finns det ett gäng människor som tycker om det här med geocaching lite mer än vad gör och därför kommer man inte undan på en klubbresa som denna. Under broar, bort till kyrkan, andlig promenad i skogen och tillbaka till kyrkan. Jo det blev några stycken iaf.
Kvällsmys i stugan där vi (Magnus?) som vanligt gick igenom morgondagens förutsättningar för publiktävlingen och fortfarande rådde stor förvirring över maxtider. Slutsatsen av det hela: Skynda dej i mål!!
För övrigt var det lite för mycket hoppande och lite för lite handling på tv.
Lördag och dags för sprintfinal på skidstadion i Falun. Den där backhoppningsbacken ser inte brant ut, den ser helt livsfarlig ut. Man undrar ju hur första människan som skulle testa backhoppning tänkte... och följdfrågan på det, hur fick han andra att tycka att det var en bra idé?
Skit samma, svenskarna skulle springa sprint och inte hoppa backhoppning tack och lov. Och som dom sprang sprint. Guld och brons i herrklassen och ett silver i damklassen. Rätt okej stämning på läktaren kan jag lova. Och så en svensk nationalsång på det. Jodå så att ibland är man lite halvpatriotisk. =)
Sista kvällen i Dalarna blev det klubbpizza i Rättvik, efter att vi möblerat om halva pizzerian. Ska alla sitta vid samma bord så...
Avslutade kvällen på bästa sätt, en tur med Linda, Popel och mina tofflor som Linda så snällt passat under säsongen i Åre. Dom tackar så hjärtligt att dom fick uppleva ännu en vinter i Förberget (vem skulle inte vara glad åt det liksom?).
Jag tänker inte berätta hur dags vi gick upp på söndagen för jag blir trött bara jag tänker på det. Men stora stugan skulle städas innan vi åkte till Falun och stafetterna som skulle avsluta EM.
Städa stugan ja, tur det inte var så många kvadratmeter golvyta att städa. Dessvärre fick inte Per in dammsugaren i sitt rum, den var för stor...
Till Falun kom vi och stafetter är alltid stafetter, sjukt spännande att följa. Vi hejade och slog (?) med flaggorna för glatta livet och det blev ett silver till Sveriges herrar.
Damstafetten fick vi följa från bilen, på tre mobiler så gott vi kunde. Och ja, det blev ett brons till damerna.
HEJA SVERIGE!!
Så blev det en minst lika lång bilresa hem. Jag försökte tentaplugga, jag somnade...
Tack Ronneby OK för en himla trevlig klubbresa.
Tack Svenska Orienteringslandslaget för uppvisningen.
Hur som helst, vi checkade in på Siljansbadets Camping och Stugby i Rättvik och rullade bort till vår stuga. Eller vänta lite...var det en stuga? Jag väljer att citera Magnus efter hans intåg i stugan:
"Men den är ju stor för att vara en husvagn..."
Han hade rätt. Det var nog just en stor husvagn vi hade flyttat in i. Och det var just bara ur husvagnsmått den var stor. Per fick cellskräck i sitt rum, Ingela och jag kunde inte bädda samtidigt i vårt rum och Magnus och Alexander hade sitt element i taket för där fanns ingen väggyta kvar. Köket/vardagsrummet (även kallat salongen) var oproportionerligt stort. Här skulle Ronneby OK har det trångt och mysigt i några dagar. =) Tur vi inte spenderade så mycket tid i stugan. Det var ju viktigare saker på gång i Dalarna förra veckan.
Typ EM i orientering.
Per får cellskräck och Ingela i salongen.
Finaldagarna inleddes med medelfinal i Skattungbyn på torsdagen. Det regnade. Och så sken solen. Och sen spöregnade det igen. Innan EM-löparna gav sej ut skulle publiktävlingen genomföras på samma TC. Eller nästan samma, publiktävligen fick ett annat mål. Det gällde att inte vara för sen i mål, för då fick man inget mål. Eller va? Aninges oklart gällande maxtider och målgångar.
ROK är på plats, TC, Tåget av publiktävlingsdeltagare, Invigning, Hejaklack i leran, Regnbåde över Skattungbyn.
Efter att publiken kämpat färdig i backerna och världens hemskaste svengelska invigt detta EM var medelfinalen igång. Tyvärr inga svenska medaljer idag men vad gör väl det när SVT äntligen tagit sej i kragen och för första gången sänder en hel orienteringstävling på TV. Live. Med kommentarorer. Utan att vara under dödshot. Jag är imponerad.
Har fortfarande inte sett någon av sändningarna (ja tänka sej, dom sände både medel, sprint och stafett) men jag tänkte jag skulle göra det nu i efterhand, bara för att se hur bra tv-sport orientering egentligen är. Så det så.
Nåja, det blev torsdag kväll i Rättvik och jag fick träffa någon jag har saknat väldigt mycket; MIN LINDASP!! =)
Och med Linda följer såklart även Popel, typ världens bästa bil. Iaf så rastade vi denna vackra skapelse en stund, körde upp till toppen av skidbacken och tittade på hela Rättvik i kvällsljuset. Romantiskt värre.
Fredag stannade jag i vår stora stuga. Min trevliga förkylning som inte går över var extra otrevlig och jag tänkte jag skulle vila bort den. Och försöka tentaplugga lite. Det gick sådär, med tentaplugget alltså. Hade fullt upp med att försöka följa långfinalen (den enda finalen SVT inte ville sända) i min lilla mobil med halvtaskigt internet. Men nej, det blev inga svenska medaljer denna gången heller.
Helt ärligt gick det lite dåligt med vilandet också under fredagen. I Ronneby OK finns det ett gäng människor som tycker om det här med geocaching lite mer än vad gör och därför kommer man inte undan på en klubbresa som denna. Under broar, bort till kyrkan, andlig promenad i skogen och tillbaka till kyrkan. Jo det blev några stycken iaf.
Kvällsmys i stugan där vi (Magnus?) som vanligt gick igenom morgondagens förutsättningar för publiktävlingen och fortfarande rådde stor förvirring över maxtider. Slutsatsen av det hela: Skynda dej i mål!!
För övrigt var det lite för mycket hoppande och lite för lite handling på tv.
Lördag och dags för sprintfinal på skidstadion i Falun. Den där backhoppningsbacken ser inte brant ut, den ser helt livsfarlig ut. Man undrar ju hur första människan som skulle testa backhoppning tänkte... och följdfrågan på det, hur fick han andra att tycka att det var en bra idé?
Skit samma, svenskarna skulle springa sprint och inte hoppa backhoppning tack och lov. Och som dom sprang sprint. Guld och brons i herrklassen och ett silver i damklassen. Rätt okej stämning på läktaren kan jag lova. Och så en svensk nationalsång på det. Jodå så att ibland är man lite halvpatriotisk. =)
Sista kvällen i Dalarna blev det klubbpizza i Rättvik, efter att vi möblerat om halva pizzerian. Ska alla sitta vid samma bord så...
Avslutade kvällen på bästa sätt, en tur med Linda, Popel och mina tofflor som Linda så snällt passat under säsongen i Åre. Dom tackar så hjärtligt att dom fick uppleva ännu en vinter i Förberget (vem skulle inte vara glad åt det liksom?).
Jag tänker inte berätta hur dags vi gick upp på söndagen för jag blir trött bara jag tänker på det. Men stora stugan skulle städas innan vi åkte till Falun och stafetterna som skulle avsluta EM.
Städa stugan ja, tur det inte var så många kvadratmeter golvyta att städa. Dessvärre fick inte Per in dammsugaren i sitt rum, den var för stor...
Till Falun kom vi och stafetter är alltid stafetter, sjukt spännande att följa. Vi hejade och slog (?) med flaggorna för glatta livet och det blev ett silver till Sveriges herrar.
Damstafetten fick vi följa från bilen, på tre mobiler så gott vi kunde. Och ja, det blev ett brons till damerna.
HEJA SVERIGE!!
Så blev det en minst lika lång bilresa hem. Jag försökte tentaplugga, jag somnade...
Tack Ronneby OK för en himla trevlig klubbresa.
Tack Svenska Orienteringslandslaget för uppvisningen.
Kommentera