10-Mila
0kommentarer
Tåget mot Linköping ja. Önskar att jag hade haft kameran lite mer beredd när jag hoppade av tåget. För det första man får syn på är två puckon i ROK-jackor som halvt ligger under en bänk på Linköpings tågstation. Utan att avslöja helt vilka det var kan jag säga att ROK-Tompa och TeamEllegaards är i högsta grad inblandade, och utan att helt avslöja vad dom höll på med kan jag säga att vi hittade den. Ja, Sussilull blev också inblandad. Ibland saknar jag mina fina klubbkompisar väldigt mycket.
Jahapp, in i minibussen, möta den andra minibussen, köra fel, övetala vakter att vi fick köra genom hela TC och till slut hitta vår förläggning på militärområdet i Kvarn. Fantastiskt underbara 70 cm breda stålsängar men hej, det var inomhus. Som vanligt (?) när Lena och Ankan är med spårar det ur en smula och efter att vi konstaterat att vi skulle leva på marinerade morötter och lussebullar under helgen var det läggdags.
Lussebullar och marinerade morötter, och även
Ankan är överlycklig över sin säng.
Efter inte allt för mycket sömn var det lördag och dags för damernas stafett. Hann dock med en egen lite joggingrunda och att laga mat i halv storm tillsammans med Rolle på vårat utomordentligt snygga kök. Våra polska vänner såg inte alls skeptiska ut när dom gick förbi köket...
Matlagning i köket och klubblunch.
Mat blev det (såklart med marinerade morötter till) och dags för starten. Det går inte att förklara men det är nåt speciellt med 10-Mila. Det är som en enda lång myshelg, mys av hela stämningen. Jag skulle vara coach. Jag var nog världens sämsta coach, hade inte koll på nånting. Stod mest vid växlingsfållan och försökte hålla koll. Det gick sådär. Hade fullt upp med att snacka skit och konstatera att jag inte vill ha ett par rosa tights.
Tur att Anna, Sarah, Ankan, Lena och Ingela är grymma. Så himla bra kämpat i skogen.
ROK satsar på vindsäkert vindskydd i stormen, Anna laddar inför
första sträckan och starten har gått.
Det blev kväll. Hängde hos dom där konstiga gröna norrmännen en stund innan det blev dags för lite av 10-Milas höjdpunkt. Ja jag tycker att det är det. Första växlingen i herrstafetten. Ett pärlband av lampor i mörka skogen, och pärlbandet tar aldrig slut... DET är mysfaktor på hög nivå att stå och titta på.
Trotsade kylan en stund innan jag knatade upp till min stålsäng och försökte samla några timmars sömn. 4 timmar fick räcka innan det var dags att ännu en gång försöka leka coach, denna gång åt herrlaget. Det gick om möjligt ännu sämre, fram tills att jag lyckades ladda ner 10-Mila-appen till telefonen. Vad gjorde jag innan jag hade en smartphone liksom? Nu gick det faktiskt att ha lite koll och samtliga löpare kom iväg, och som dom sprang sen. Jag är imponerad, och lite extra imponerad av Henke.
Stor applåd till hela laget!!
Nej det går inte att förklara och Godmorgon 10-Mila.
Vann gjorde Halden om någon undrade. Både dam- och herstafetten men vem är egentligen förvånad. Det är bara till att lyfta på hatten och gratulera. Mycket dumt kan man säg om Norge men det där med orientering kan dom. Ja det var ett par svenkar med i lagen men ändå...
För denna fantatiska insats fick dom säkert hela 12 sekunder på Sportspegeln, där inte ens löparnas namn kom ut rätt. Pinsamt.
Så var det visst nån som fyllde år på 10-Mila. Jag tackar och bockar så hjärtligt för alla gratulationer, det värmer (även om Lena glömde bort det =P ). Tror inte att jag hade kunnat få en bättre födelsedagshelg. Solsken, orientering och mina favvosar runt omkring mej. Då är det synd att klaga. Tack för allt!
Over and out!
Jahapp, in i minibussen, möta den andra minibussen, köra fel, övetala vakter att vi fick köra genom hela TC och till slut hitta vår förläggning på militärområdet i Kvarn. Fantastiskt underbara 70 cm breda stålsängar men hej, det var inomhus. Som vanligt (?) när Lena och Ankan är med spårar det ur en smula och efter att vi konstaterat att vi skulle leva på marinerade morötter och lussebullar under helgen var det läggdags.
Lussebullar och marinerade morötter, och även
Ankan är överlycklig över sin säng.
Efter inte allt för mycket sömn var det lördag och dags för damernas stafett. Hann dock med en egen lite joggingrunda och att laga mat i halv storm tillsammans med Rolle på vårat utomordentligt snygga kök. Våra polska vänner såg inte alls skeptiska ut när dom gick förbi köket...
Matlagning i köket och klubblunch.
Mat blev det (såklart med marinerade morötter till) och dags för starten. Det går inte att förklara men det är nåt speciellt med 10-Mila. Det är som en enda lång myshelg, mys av hela stämningen. Jag skulle vara coach. Jag var nog världens sämsta coach, hade inte koll på nånting. Stod mest vid växlingsfållan och försökte hålla koll. Det gick sådär. Hade fullt upp med att snacka skit och konstatera att jag inte vill ha ett par rosa tights.
Tur att Anna, Sarah, Ankan, Lena och Ingela är grymma. Så himla bra kämpat i skogen.
ROK satsar på vindsäkert vindskydd i stormen, Anna laddar inför
första sträckan och starten har gått.
Det blev kväll. Hängde hos dom där konstiga gröna norrmännen en stund innan det blev dags för lite av 10-Milas höjdpunkt. Ja jag tycker att det är det. Första växlingen i herrstafetten. Ett pärlband av lampor i mörka skogen, och pärlbandet tar aldrig slut... DET är mysfaktor på hög nivå att stå och titta på.
Trotsade kylan en stund innan jag knatade upp till min stålsäng och försökte samla några timmars sömn. 4 timmar fick räcka innan det var dags att ännu en gång försöka leka coach, denna gång åt herrlaget. Det gick om möjligt ännu sämre, fram tills att jag lyckades ladda ner 10-Mila-appen till telefonen. Vad gjorde jag innan jag hade en smartphone liksom? Nu gick det faktiskt att ha lite koll och samtliga löpare kom iväg, och som dom sprang sen. Jag är imponerad, och lite extra imponerad av Henke.
Stor applåd till hela laget!!
Nej det går inte att förklara och Godmorgon 10-Mila.
Vann gjorde Halden om någon undrade. Både dam- och herstafetten men vem är egentligen förvånad. Det är bara till att lyfta på hatten och gratulera. Mycket dumt kan man säg om Norge men det där med orientering kan dom. Ja det var ett par svenkar med i lagen men ändå...
För denna fantatiska insats fick dom säkert hela 12 sekunder på Sportspegeln, där inte ens löparnas namn kom ut rätt. Pinsamt.
Så var det visst nån som fyllde år på 10-Mila. Jag tackar och bockar så hjärtligt för alla gratulationer, det värmer (även om Lena glömde bort det =P ). Tror inte att jag hade kunnat få en bättre födelsedagshelg. Solsken, orientering och mina favvosar runt omkring mej. Då är det synd att klaga. Tack för allt!
Over and out!
Kommentera