Hon vandrar längs krokiga vägar hon själv trampat upp...

Det finns bakverk. Och så finns det bakvärk.
Tyvärr handlar detta inlägg inte om bakverk. Det är synd för det är gott. Fina bakelser och smarriga tårtor.
Men nej just det, detta inlägg handlar om bakvärk. Det är något man får när man cyklar lite för långt för sitt eget bästa. Typ Tjejvättern på 10 mil.
Fast nej, nu ska jag inte vara sån. Det gick över all förväntan och jag är jättenöjd. Och det var tack och lov inte så mycket bakvärk att tala om heller.
10 mil cykling gick bra, trots den fantastiska uppladdning med pencilinkurer och annat skoj. Vädret under tävlingsdagen bjöd på ett par regnskurar men det gjorde inte så mycket. Det bästa är nog ändå stämningen under loppet. Jag letade efter sura miner men lyckades inte hitta en enda. Lite då och då under loppet hittar man någon med samma tempo som man själv håller och man får lite sällskap en stund. En och annan trevlig pratstund med totalt okända damer hör också till dom positiva inslagen.
Jämfört med förra året drog jag ner lite på stoppen i år. Det räckte med blåbärssoppa, bulle och banan på andra stationen. Och ja, det blev ett personligt rekord i år (wihoooo liksom) med 18 minuter.
Tiden stannade på 4 timmar och 8 minuter. High Five till mej själv.

Motala, vi ses nästa år.


Snart dags för startgrupp 68 att ge sej iväg.



Hey ho lets go!