Hon vandrar längs krokiga vägar hon själv trampat upp...

Som dum orienterare finns det två riktiga höjdpunkter under sommaren, i alla fall i min värld. Den allra största är såklart O-Ringen men där är vi inte ritkigt än. Den andra heter Tjoget och utspelade sej för snart 2 veckor sedan i dom småländska skogarna utanför Emmaboda.

Enligt dom flesta traditioner så brukar det finnas två väderlägen att välja på under Tjoget-helgen. Strålande sol och stekhett så att folk kolappsar av värmeslag, eller skyfall. Det här året fick vi lite av varje. Äckligt varmt under lördagen när dom 7 första sträckorna skulle springas. Såg tack och lov inte någon som trillade ihop i år, och inga ambulanser heller men varmt och klibbigt var det. Man är ju så illa tvungen att dricka ett par liter vatten när det är så här, vilket jag också gjorde. Det i sin tur leder till X antal besök på dom berömda Tjoget-toaletterna. Jag skulle kunna skriva ett helt eget inlägg om Tjoget-toaletterna men jag väljer att låta bli.

 

Hur som helst. Tävlingen ja. 7 sträckor på lördagen. Ronneby OK gjorde en helt klart godkänd insats och sprang in på plats 17 efter 7 sträckor.

Det är lite svårt att förklara Tjoget för er som inte varit där, men det är som en enda lång mys-orienterings-helg. Nog för att det är en hyffsat seriös tävling men det är liksom inget blodigt allvar. Eller det kanske bara är jag som känner så...

 

Aja, när man inte själv springer sin faaantastiskt långa sträcka så myser man mest omkring. Dricker vatten. Pratar med folk man inte träffat sen Jesus var liten. Hejar och skriker på sina lagkamrater. Dricker lite mer vatten.

Efter 7 sträckor är det paus och under lördagkvällen myser man istället omkring på campingen. Ska helst försöka sätta upp sitt tält innan regnet kommer. Det hann vi. Dessvärre hann vi inte äta innan regnet och det blev istället romantisk middag för två (tre när nån kom och började äta upp min mat) i mitt nästan vattentäta tält.

Det enda jobbiga under Tjoget är man inser att man måste ställa väckarklockan på 03:15 för att hinna upp och springa sträcka 12 som jag i år blivit tilldelad.

 

 

Jaha, jaktstart för sträcka 8 nångång vid 1 på natten och sen rullar det på tills sträcka 20 går i mål framåt morgonkvisten. För egen del så gick min sträcka 12 helt okej. Det var ju inte så himla svårt där på mina 2,7 km gul bana, men man måste ju springa så rysligt fort och det kan jag inte. Inte hela banan iaf så jag fick se mej omsprungen på upploppet och tappade en placering åt mitt lag. Shit happens.

Lagom till att jag sprang ut på min sträcka, vid 5-tiden på söndagsmorgonen, så kom regnet tillbaka. Och det regnade, och regnade, och regnade...

Det går ju bra så länge man springer, då är det lite skit samma. Men efteråt när man ska försöka hålla sina torra kläder just torra i en utedusch på en åker. Jo tjena ibland undrar man varför man håller på med det här.

Lyckades nog bli lite ren och torr innan jag parkerade i tältet för några timmar till.   

 

Tävligen tog slut. Grattis IKHP som vann. Grattis mitt lag som halverade förra årets startnummer och i år landade på placering 10. Bra kämpat alla!!

Jag packade ihop mitt dyblöta tält. Vissa packade ihop tält och sen upptäckte att det var grejer kvar i det, så kan man också göra men det är inte rätt.

Tack Tjoget, vi ses nästa år. Och Lena, jag tror du får springa för JOK nästa år också, du kom ju trots allt i mål innan maxtiden gick ut.