Oh-Rey version 2.3

3kommentarer

Äntligen. Som vi hade väntat. Som vi hade räknat ner, typ sen vecka 12 förra året.
Nu var det dags. Lena, Emil, Sara, Chrille, Pontus och jag skulle åka till Åre. Fast Chrille hoppade tyvärr av. Han hade skadat knät och kunde inte åka skidor. Som att det skulle hindra någon från att åka till Åre? Eller? Okej, han kanske inte kände att han skulle hälsa på halva världen istället.

Men vi andra åkte. Nattåg blev det där vi lyckades hamna i party-vagnen tror jag. Ett gäng glada skåningar i kupén brevid oss hade redan börjat AfterSkin. Och halv 6 på morgonen började dom leta efter sin flaska Gammeldansk. Trevliga typer.

Jaja, skit samma. Tåget rullade till slut in på Åre station och efter att vi hade skrapat tågrutan på insidan så förstod vi varför vi hade frusit lite under natten. Iaf vi som sov längst ner...

Sen började en helt underbar vecka!! Såklart hade den varit lite mer underbar om jag hade fått åka skidor. För då hade jag kanske inte missat alla fantastiska vurpor som det berättades om i lägenheten varje kväll. Pontus och Lenas fall i liften, Saras magplask i backen och Emils vurpa som ingen såg. Eller?

Vad gör man då i Åre om man inte åker skidor? För det första försöker man bli frisk. Dunderförkylda Sara och Susanne knarkade ingefära för fullt. Resten av lägenheten knarkade ingefära i förebyggande syfte. Det gick väl sådär.
För det andra så kan man låna en hund och ta en promenad.
Och så för det tredje och det viktigaste. Man kan hälsa på alla faaantastiska människor som jobbar och bor där. Har nog slagit nytt rekord i att fika mest på en vecka tror jag. Fika i Sadeln, fika i Vargen, fika i Undersåker, fika i Förberget och säkert en fika till i Förberget. Men det finns människor, och så finns det säsongare och jag saknar er så himla mycket. Jag saknar säsongarlivet och bubblan man lever i.
En Puckomiddag på torsdagskvällen satt fint. Dom fyra puckorna Elvira, Stina, Linda och jag själv var åter igen samlade och det blir inte annat än succe. Vad skulle jag göra utan er tjejer? =)
Många kära återseende blev det under veckan och det var verkligen superkul att träffa er alla. Och håll ut, snart har ryssarna åkt hem.

  
Promenad med Jack, Linda jobbar och sliter och så den där linslusen
i Sadeln.


Vad kan man mer göra?
Man kan fjäska lite för pistörer så dom vill köra runt mej på skoter. Det är lite lättare att hälsa på liftvärdar då. Man kan gå på AfterSki. Helst på Dippan för det är helt underbart, trots att Sören lyste med sin frånvaro. Man kan åka stjärtlapp utanför huset rakt ner på Åre Torg, samtidigt som man håller på att skratta sönder sej. Hej vi är bara 23 och 26 år gamla...

      
AfterSki på Fjällgården och Dippan.

Man kan hoppa in och jobba lite i kära Högåsen. Men mest för att vissa gäster är dumma i huvet och slänger en lift i huvet på Elvira. Vilket även slutade med att vi tog en liten ambulansfärd och avslutade den förmiddagen med en något fnittrig och urspårad picknick i det något sterila rummet på Hälsocentralen.

Man kan göra nya smärtsamma försök med flaggstången men nej, det gick inte med knät. Typiskt.
Man kan dricka 1, 2, 3 Fanta och Rosé (inte 13 cider då?), sjunga Physical och därefter gå till Bygget och svänga loss. Bygget är...ja... som Bygget. =) Passade på att träffa en i min faddergrupp från nollningen. Ett par dagar senare träffade jag på en av mina faddrar. Livet Är En Häst även i Åre skulle man kunna säg.

    
Flaggstången, Vampyr-Lena och Skål!

Så det blev det helg och det blev finbesök i Åre. Tur att Fredrik vet hur Lena är. Och hur jag är. Och hur vi är tillsammans. Så slapp han bli så förvånad när vi skulle ut och cacha i 3 meter lössnö en mörk kväll. Linda hade lånat ut sin käraste ägodel (ja det gissar jag att det är?) och vi tog med lilla Popel på en sväng i Jämtland. 4 av 5 cacher hittade, massor med snö i byxorna och en älg senare var vi hemma.


Som vi alla vet tar veckor tyvärr slut. Det gjorde även denna. Hatar när det händer.
Städa städa städa hela kvällen lång...tralalala... 
Men vi höll vårat tidsschema vilket får ses som en stor framgång.
Sen började tyvärr motgångarna.

På hemvägen skulle vi alla sitta i vagn 14. Den fanns inte. Men vem är egentligen förvånad, vi pratar trots allt om SJ. Så Lena, Emil och Sara hamande längst fram i tåget. Pontus och jag hamnade längst bak. Kul.
Världens längsta tågresa blev ganska rolig ändå. Detta efter att vi fått med oss halva vagnen på frågesport. En frågesport som innehöll spår av allsång. =)
I Stockholm sa vi hejdå. Lena, Emil och Sara for till Jönköping. 
Jag skulle till Lund, Pontus till Linköping. Det var ju samma tåg så perfekt att få lite sällskap en bit.
Vänta, nu kommer det bästa. Det var ett direkttåg till Nässjö vilket betyder att det inte stannade i Linköping. Hahahaha. Förlåt. Hahaha. Pontus fick snällt åka med till Nässjö, för att sen åka norrut igen.


Det var det. Tack för den här veckan. Hoppas det blir fler. Oh-Rey version 2.4? Frågan är bara när den blir. Ska vi börja räkna ner från 341, eller 682? Den som lever får se.

Lets get physical...




3 kommentarer

Lena

22 Jan 2012 23:56

Då jag ligger i sängen å letar flyg just nu så blir det nog tyvärr 682 för mig.. Men alla de som dissade oss kanske är redo att följa med dig när jag dissar? :p

Lindasp

19 Feb 2012 21:05

Lindasp

19 Feb 2012 21:08

Susanne, Susanne. Min kära vän. Jag var tvungen att läsa detta inlägg igen.. Och det med blandade känslor. Snart kommer jag väl att läsa igenom alla inlägg från förra säsongen. Hur många gånger har jag inte läst dom? Att tröttna är svårt. Det finns inte liksom så att säga.

Ville bara säga att du är bra (bäst).

Kommentera

Publiceras ej