Upp som en sol, ner som en pannkaka...
1kommentarer
Jag ska aldrig mer åka hem i tron om att jag ska göra nåt vettigt och allt ska bli så himla bra. För guess what? Det blev inte bra.
Så här blev det. Jag åkte hem i fredags. Som vanligt när jag kommer hem en helg så börjar min turné Karlskrona Runt. I fredags såg den ut så här: Bergåsa - Långö - Stan - Lyckeby - Långö - Stan. Men så går det när man har sitt liv utspritt i halva kommunen.
Sen stannade jag i stan, hos pappa där det blev fredagsmys med mat och Skavlan på tv. Avslutade den kvällen med att arrangera valla-verkstad i hallen.
Valla-verkstad? Ja precis. För det blev lördag och pappa och jag skulle åka skidor. High Five på den!! Fick ju inte åka några skidor i Åre men lite längdskidor på Karlsnäs skulle nog knät klara av tänkte jag.
Och det blev en underbar dag på Karlsnäs. Strålande solsken, runt 10 minusgrader, massa glada människor i spåren och vid grillarna, lite kära återseende av klubbkompisar, fika och så det bästa; Jag fick ju åka skidor. =)
Eller ja. Nu behöver ni inte tro att jag susade fram flera mil i spåren som nästa Gunde Svan. Det var inte riktigt på den nivån. Det var några varv på fotbollsplanen. Och sen var det några varv på 1200-metersspåret. Och inbakat i allt det här var det ganska många konstpauser och stillastående överväganden på back-krönet om hur mycket jag skulle slå ihjäl mej om jag ramlade i nedförsbacken. Men jag höll mej på benen och 4,6 km senare var jag nöjd. Knät också för den delen. Det protesterade bara lite när jag saxade upp för backarna.
Efter en välförtjänt dusch och bastu åkte vi hem, lagade lunch och åt upp densamma.
Sen sa det pang. Som en blixt från klar himmel dök den upp. Dunderförkylningarnas dunderförkylning. Helt plötsligt satt vi där i varsitt hörn av soffan och undrade var den kom ifrån? Feber, ont i halsen och en näsa som rann värre än avloppet jag lyckades paja. Riktigt märkligt.
Trodde jag hade haft mina vinterförkylningar. Det här var en av dom värsta på länge. Ni vet när man är så där sjuk och ynkling så det känns som hela världen rasar samman. När man börjar gråta för att någon ber dej göra världens löjligaste sak. Ungefär där var jag i måndags. Jag tror att det var toppen (botten?) av det hela. För nu mår jag bättre. Det går på rätt håll och tur är väl det. Imorgon börjar nästa helg och då ska vi överleva två sittningar. Det kan bli spännande.
Host och nys och fräs och svarv.
Godnatt!
Så här blev det. Jag åkte hem i fredags. Som vanligt när jag kommer hem en helg så börjar min turné Karlskrona Runt. I fredags såg den ut så här: Bergåsa - Långö - Stan - Lyckeby - Långö - Stan. Men så går det när man har sitt liv utspritt i halva kommunen.
Sen stannade jag i stan, hos pappa där det blev fredagsmys med mat och Skavlan på tv. Avslutade den kvällen med att arrangera valla-verkstad i hallen.
Valla-verkstad? Ja precis. För det blev lördag och pappa och jag skulle åka skidor. High Five på den!! Fick ju inte åka några skidor i Åre men lite längdskidor på Karlsnäs skulle nog knät klara av tänkte jag.
Och det blev en underbar dag på Karlsnäs. Strålande solsken, runt 10 minusgrader, massa glada människor i spåren och vid grillarna, lite kära återseende av klubbkompisar, fika och så det bästa; Jag fick ju åka skidor. =)
Eller ja. Nu behöver ni inte tro att jag susade fram flera mil i spåren som nästa Gunde Svan. Det var inte riktigt på den nivån. Det var några varv på fotbollsplanen. Och sen var det några varv på 1200-metersspåret. Och inbakat i allt det här var det ganska många konstpauser och stillastående överväganden på back-krönet om hur mycket jag skulle slå ihjäl mej om jag ramlade i nedförsbacken. Men jag höll mej på benen och 4,6 km senare var jag nöjd. Knät också för den delen. Det protesterade bara lite när jag saxade upp för backarna.
Efter en välförtjänt dusch och bastu åkte vi hem, lagade lunch och åt upp densamma.
Sen sa det pang. Som en blixt från klar himmel dök den upp. Dunderförkylningarnas dunderförkylning. Helt plötsligt satt vi där i varsitt hörn av soffan och undrade var den kom ifrån? Feber, ont i halsen och en näsa som rann värre än avloppet jag lyckades paja. Riktigt märkligt.
Trodde jag hade haft mina vinterförkylningar. Det här var en av dom värsta på länge. Ni vet när man är så där sjuk och ynkling så det känns som hela världen rasar samman. När man börjar gråta för att någon ber dej göra världens löjligaste sak. Ungefär där var jag i måndags. Jag tror att det var toppen (botten?) av det hela. För nu mår jag bättre. Det går på rätt håll och tur är väl det. Imorgon börjar nästa helg och då ska vi överleva två sittningar. Det kan bli spännande.
Host och nys och fräs och svarv.
Godnatt!
1 kommentarer
Sara
10 Feb 2012 05:00
Du ar sa het i skidmundering Susanne! :) Tycker helt klart att du borde lata din pappa aka forst nerfor backen. MIn forsta langdtur sager mamma: ak forst du! och jag aker och star pa nasan medan hon susar ner. Tack for den ja!
Hoppas studierna gar prima!! Kram fran Australien!
Kommentera