Hon vandrar längs krokiga vägar hon själv trampat upp...

Så var man hemma igen efter årets drabbning. Som vanligt blev det en riktigt kalasvecka med orientering och goda vänner.  Dock har jag och förmodligen resten av familjen konstaterat att ska man åka iväg 4 personer en vecka så behöver man en kombi. Det har inte vi. Suck. Jag och Kajsa fick knappt plats i baksätet. Efter en lång uppresa där vi bland annat träffat på en halvdöd Fidde i gräset så flyttade vi in i vår lägenhet på Högfjällshotellet. Efter 10 min såg det ut som om vi hade bott där hela vårt liv. Det var grejer överallt. Första kvällen spanade vi läget lite på c-orten och hämtade våra nummerlappar. På kvällen sen tänkte jag och Kajsa att vi skulle bege oss uppför Högfjället som låg precis utanför fönstret. Det blev en svettigt men ganska rolig promenad. Vi tänkte att vi skulle beundra utsikten när vi kom upp. Synd bara att det hann bli världens dimma innan vi var framme så vi såg typ ingenting när vi väl kom upp. Attans.

Dag två blev det en liten tur ner till Sälens By och sen vidare till c-orten där jag hittade mina vänner. På c-orten går man mest och fular sej och har allmänt trevligt. Helt plötsligt öppnade sej himlen och jag skojar inte. Det kom först 2 stänk och man hann tänka, oj nu börjar det regna. Sen hällde nån en hink med vatten över oss. Tror aldrig jag har varit med om en sån skur. Jisses. Sprang det fortaste jag kunde bort till bilen och det såg ut som jag hade badat med kläderna på när jag kom hem. Skönt. Men lite regn har ingen dött av tänkte jag och drog på mej träningskläderna och gav mej ut en liten träningsrunda på kartan vid Högfjället. Hur fint som helst även om jag såg ut som en dränkt katt för andra gången denna dag när jag kom hem.

Måndag och dags för första etappen. Jag hatar kodsiffror. Eller möjligtvis min otroliga orienteringsförmåga. Jag skulle ha en sten med nummer 121. Jag stämplade vid en sten med nummer 127. Och tro inte att 127 låg precis brevid den stenen jag skulle ha utan snarare 400m därifrån. Heja. Inte konstigt att jag bommade kontrollen därefter med 20min eftersom jag utgick lite från fel punkt....  Efter att ha irrat omkring i kärr och på höjder i en evighet så slutade det med att en norsk gubbe hjälpte mej och jag hittade min andra kontroll. Därifrån och till mål är jag riktigt nöjd. Typiskt.
Jaja, det är bara till att bryta ihop och komma igen.  Shit happens. Sen att vissa i klubben tycker det är jättekul att gå och påpeka det där med kodsiffror hela veckan är ju en annan sak...=)
På kvällen blev det c-orten igen och titt på prisutdelningen och fjams med kompisarna. Jag är verkligen så glad att jag har er. Ni är helt kanon och vad skulle orientering vara utan er. Team Cans var för övrigt och sjöng på prisutdelningen. Ja, jag tyckte om Körslaget. Förlåt. Dom var grymma. Efter att inte ha lekt den mysko leken konfan lekte så jag åkte jag hem. Man sover gott efter att ha varit ute hela dagarna kan jag meddela..

Dagarna såg väl sen ungefär likadana ut. Först tävling där jag lyckades stämpla rätt resterande dagar. Andra etappen gick bajs. Tredje etappen var kul, riktigt kul. Är helt klart den jag är mest nöjd med också. Fjärde etappen gick uppe på Hundfjället. Arrangörerna hade lovat lift upp till starten som låg på toppen av fjället. Synd bara att det var över en timmes kö till liften och jag var lite lagom stressad. Det där hinner jag aldrig tänkte jag utan gick helt enkelt upp på fjället. Det var det tack och lov många fler som också gjorde. När jag en halvtimme senare helt död kom upp fick jag höra att det fanns en lift till och där var det 10min kö. Tack lixom.  Aja, det gör inte så mycket för banan här var också riktigt rolig. Orientering uppe på fjället var det och man såg hur långt som helst. Och så fint, skulle kunnat stanna där uppe och bara tiitat på utsikten. Sen var det ju en smula varmt dock, typ 30 grader. Nu ska vi ju inte klaga på att sommaren äntligen kom men den kan ju komma lite lungt. Inte gå från 20grader ena dagen till 30 dagen därpå. Det var lite kämpigt emellanåt. Vatten vatten vatten fick man hälla i sej för att inte dö.  Femte etappen och Lindvallen och om möjligt ännu varmare här. Det är ett under att man itne smälte ihop till en liten hög. Loppet gick väl sådär. Bommade en del men men. De flesta kontrollerna gick bra, inklusive en jättetråååkig långsträcka så jag är nöjd. Träffade även på min vän Bohman i skogen, han satt och åt blåbär, haha.

Appropå värmen. Min lilla klubbkamrat Anna tyckte inte om värmen. Efter ett bra lopp i skogen så trillade hon ihop efter målgång och fick ligga i sjuktältet med drop. Heja Anna. Vätskebrist är inge bra.. Anna gick sen inte en meter utan vattenflaska resten av veckan. =)  Som om det inte räckte med vätskebrist så passade hon på att trilla på väg till startpunkten och smällde i benet. Det hela slutade med kryckor och så var det färdigsprunget den veckan. Grattis.

På torsdagen kom Ida, Jifer och Jonathan upp. Ida och Jifer träffade jag tyvärr inte men Jonathan flyttade in i våran soffa. Han fick sen även vara med om ROKs lilla klubbkväll. Vi åt pizzabullar och hade det trevligt. Vi satt ute till klockan var över 10 och det hade inte ens börjat bli mörkt och det var fortfarande rejält varmt och skönt. Härligt. 
Annars hade vi våra klubbmöten varje dag i korridoren om kvällarna. Nästan alla rokarna bodde i samma korridor så det var bara till att flytta ut och sätta sej. Nästan som på Borgen. =)  I korridoren gick vi igenom dagens händelsen och uppmärksammade både bra och minre bra insatser av klubbmedlemmar. =) 

Så blev det då sista dagen. Sista etappen var avklarad och det var dags att börja packa ihop alla sina grejer i lägenheten. Kaos var ordet. Packade det mesta jag kunde för sen var det ju dags för veckans helt klart roligaste etapp, den sjätte.  Vi skulle börja med att äta pizza. Det var lättare sagt än gjort. Pizzerian på Högfjället var stängd. Pizzerian i Tandådalen var överbelastad. Det slutade med pizzerian i Sälens By. Vi beställde till 7 och fick dom nog halv 8 iaf. Alltid nåt. Aja, dom var goda.  Sen lämnade vi Högfjället (mycket dum ide) och åkte på förfest i Lindvallen hos Becka och kompani. En trevlig förfest med Svilling som bartender och med Lejonkungen som musik, haha. =) Vi tänkte sen  hålla på traditioner och bege oss till Nackhe men dom hade tyvärr packat ihop precis när vi kom. Attans. Sen kom då den dumma iden med att lämna Högfjället. Själva festen var där och vi fick nu ett jäkla problem med att ta oss dit. De utlovade bussarna dök aldrig upp. Taxibilarna fylldes fort. Snälla privatpersoner ställde även upp som taxi. Efter en halv evighet vid busshållsplatsen lyckades vi fånga en taxi. De norska jäklarna däremot sprang iväg så Linda, Daniel och jag fick betala. Tack för det. 
Efter en pissepaus hemma drog vi iväg till Högfjällshotellet. Där var det sen party party hela natten lång. Jag, Lena, Martin, Svilling och Karna började med ett besök i pianobaren. Haha. Men efter att två drinkar farit i golvet gav vi upp. Jag lyckades sen på nåt sätt tappa bort alla jag kände. Heja. Så jag gick omkring där en stund och såg dum ut. Men sen hittade jag Patrik och så småningom Markus, Linda och resten av ett gäng glada OL-Teamare. Det blev sång och dans hela natten lång sen. Vilket trångt dansgolv asså. Man behövde inte fundera på hur man skulle dansa för det gick ändå inte. Det var bara till att följa rytmen i knuffarna. =)  Tack för en trevlig kväll.

Hemresa dagen efter. Jippi. Började med att köra ner och lämna Jonathan i camp Skogsfalken och prata lite med folket där.  Sen var det dags för familjen att packa in allt i bilen igen. Trångt och mysigt. Hrm. Blev en lugn hemresa i värmen. Tur det var svalt och skönt inne i bilen. När man öppnade bildörren däremot var det som en varm vägg där utanför. Skönt. Nej.  Hemma igen... smutstvätt smutstvätt hela dan. =)

Ett trevligt O-Ringen på alla sätt och vis med ETT FIASKO: BUSSARNA. Pinsamt. Här har dom lovat att bussarna ska funka så himla bra. Ställ bilen och åk buss hela veckan. Bussarna kommer gå med skyttetrafik mellan alla ställen så det bli inga problem. Jo pyttsan. Hade det kommit några bussar hade jag gladeligen åkt dom. De ville ha mindre biltrafik. Jag tror arrangörerna fick mycket biltrafik och arga deltagare istället.

Men som sagt, för övrigt. Helt kanon. 4 av 5 toasters. Kanonkul!