Jag tycker verkligen inte om bollsporter. Att spela dom alltså.
Men att titta på handboll, det kan vara det bästa som finns. Nej jag vet, det är inte Bengan Boys och gurkburkar längre men det är baske mej inte långt därifrån. Mina kvällar är räddade. I soffan sitter vi och gapar och skriker som idioter och inte förrän slutsignalen låter kan man börja andas normalt. Hur vore det om grabbarna kanske kunde ta och avgöra lite innan det är 2 sekunder kvar. Eller, fast nej, vad tråkigt det hade varit... och svensk handboll är svensk handboll, den ska ge magsår, ångestattacker och ett behov av valium.
Semifinal nästa. Nu kör vi!

Började med ett något fnittrigt morgonmöte. Elvira och jag kan spåra ur ibland. Därefter stövlar Adam in sjungandes på en sång om bävrar. Mötet avslutas med att Olle mumsar taco-chips till frukost. Ibland undrar man var det gick snett i denna skaran med folk. Men en trevlig dag på jobbet blev med lite sol i ögonen, helagoa ungar, lite mindre helgoa ungar (förlåt men skulle kunna gräva ner ungen i lila jacka...) och en arbetskamrat som nästan somnade stående.
Nu är det kväll. Mot soffan.
Oja. Det är mycket nu. Det är lite körigt. Men jag lever. Bloggen också.
Jobbar och sliter för fullt när jag inte ligger hemma med feber och annat skoj. Förkylningarna jagar mej som aldrig förr och jag hoppas än en gång att jag nu har friskförklarat mej själv för ett bra tag framöver. Gymmet och längdspåren får sej en omgång ibland. Vi kollar så Bygget och Dippan håller ställningarna då och då. Skidåkningen vid Sadel/Högås undersöks nästan varje gång vi är lediga. Och mellan allt det här så intar vi soffläge och bara njuter. Livet i Åre - Livet på en pinne!  =)

Dessutom tänkte jag bara meddela att jobbar man i barnlift så får man vara väldigt barnslig. Jag får ha min SvampBob-mugg med mej varje dag. Jag får titta på Lejonkungen. Jag får ha mina aptofflor (?) i lifthuset. Jag får gå runt och sjunga Bumbjörnarna.
Och appropå SvampBob så har jag försökt förklara hela hans livssituation för min chef. Han lyssnar noga och är nu även lite sugen på att lära sej sången.

Just nu är det ganska lugnt på folk här. En del ryssar biter sej envist kvar men det är smällar man får ta. Annars är det några tappra själar som far upp och ner i Nallebacken och behöver inte direkt trängas. Jag tror vi håller andan lite innan sportloven här nu.

Over and out!

Inte version 2. Den kommer sen. Vi menar vecka 2. Typ världens bästa vecka. För då var mitt favvopucko Leeeena på besök hos mej här i Åre. Fullt ös medvetslös är nog en bra sammanfattning på den veckan. Kan du inte komma tillbaka typ nu. Ingen annan förstår det här med att åka Björnlandet, gräva efter cacher i snön en timme, spana på Sören, åka stjärtlapp tills det inte längre finns nån stjärtlapp kvar (eller hela termobyxor för den delen) och titta på Glee och skratta tills tårarna sprutar. Men ja, det är ju snart vecka 12, bara 64 (?) dagar kvar. Hoppas hoppas!!  Till dess måste vi göra följande:
Köpa nya stjärtlappar
Lära oss hur många verser svenska nationalsången har
Fixa lite mer Glee
Skaffa oss varsitt liv? 
Öva på att göra flaggstången. AAAJ!

Tack för en faaaaaantasktisk vecka. =)


Flaggstångsförsök 1.



Flaggstångsförsök 2.


<3



Handboll är en väldigt spännande sport..


Mot Björnlandet..


Tur att även Bodil var på plats... ;-)



Och så lite geocaching under Stor-Åke. Nej inte i Undersåker...



Det gick väl sådär...

Massinvasionen från öst är här. Det kan vara den värsta veckan på hela säsongen. Med pälsmössor, guldkläder och vodkaflaskor stövlar dom in och tar över precis allt. Stugor, liftar och backar. Och det bästa av allt, dom begriper inte ett ord engelska. Jag älskar det här. NOT! Och som extra grädde på moset har jag pyntat mina ben med några nya blåmärken, det är så skönt med flaxande stavar överallt.
Har totalt gett upp att ens försöka prata engelska med dom. Jag pratar svenska med allt och alla just nu, det har samma effekt. Det är ändå med ett brutalt överdriver kroppsspråk man kanske kan göra sej förstådd.
Nu tar vi några djupa andetag och håller ut nästa vecka också. Sen har dom åkt hem. 

Bjuder på den enda frasen man behöver kunna (uttalet är lite tveksamt):

стоять последним в лифточередь - Ställ dej sist i liftkön.




När jag jobbar har jag följande namnskylt på min jacka:



Häromdagen utspelade sej följande konversation i Nalleliften:

Gäst: Är det någon som har mobbat dej för att du är från Nättraby?
Susanne: Nej inte än, tänkte du bli den första?
Gäst: Njaa, Karlskrona och Ronneby är ju värre...
Susanne: Ööh jaha, tack eller nåt.
Gäst: Vet du vad Heruler är förresten?
Susanne: Nej inte en aning.
Gäst: Slå upp det när du kommer hem.

Sagt och gjort. Wikipedia fick rycka in och jag har nu lärt mej ett och annat. Tur att gästerna gärna delar med sej av sina kunskaper. Eller ja, uppmanar att lära sej något iag.


Heruler


Heruler
, (lat. Heruli l. Eruli), ett från mitten av 200-talet e.Kr. till mitten av 500-talet namn på germanska folkgrupper, på 300-talet ofta romerska hjälptrupper. Sambandet mellan olika grupper av heruler är dunkelt och omtvistat.

Troligen hade herulerna vissa band till södra Skandinavien: Enligt Jordanes hade de fördrivits från sina hem av danerna innan de deltog i folkvandringarna på kontinenten.[1] Den grekiske historikern Prokopios, som berättade om dem, hävdade att dessa heruler efter sitt nederlag splittrades i två grupper: en som bosatte sig i Illyricum och en som vandrade genom danernas land och sedan bosatte sig i Thule på andra sidan havet i närheten av en folkrik stam som kallades för Gautoi, vilket bara kan tolkas som götarna.[2] Runt 250 e.Kr. dök en grupp, enligt Jordanes, upp runt den nordöstliga bukten Azovska sjön. Vid Svarta havet härjade de, till en början även till havs tillsammans med goter, tills det att stammarna börjar bli oense. Herulerna besegrades av den östgotiske kungen Ermanarik och inordnades i hans stora rike i nuvarande Sydryssland.[3]

Herulerna omnämns som plundrare i Gallien, Spanien, på Balkan (Aten, Sparta mfl) och möjligen vid Svarta havet (helouroi). I samband med goternas angrepp på romarna vid Svarta havet vid mitten av 200-talet e.Kr. nämns de som den folkstam som stod för de största räderna till sjöss och försökte erövra Byzantion (som senare blev Konstantinopel). "Dessa anfall räknade ofta så många fartyg att de mer kunde betraktas som flytande kungariken än som sjörövareskader" enligt en samtida betraktare. De besegrades dock andra gången de kom till Aten, och en stor del av herulerna stupade eller blev tillfångatagna. År 268 e.Kr. kommer de tillbaka tillsammans med goter och flera andra stammar, men besegras på nytt av kejsar Claudius II Gothicus i slaget vid Naissus (i Serbien) där tiotusentals germaner lär ha stupat.

I början av 300-talet e.Kr. nämns herulerna som ett av de folk som översvämmar Gallien efter kejsar Diocletianus död. När hunnerna stormade fram mot Svarta havet och Balkan, invaderades romarriket av germaner och herulerna deltog tillsammans med goterna i slaget vid Adrianopel år 378, där romarna led ett stort nederlag.

Herulerna tycks en tid ha uppehållit sig i nuvarande Slovakien och senare i Pannonien (Ungern). Många gick i tjänst hos Odovakar i Italien, den härskare som 476–93 styrde Italien. Odovakar har också kallats Rex Herulorum, ”herulernas kung”. Odovakar utmanades och besegrades av östgoterna under Teoderik den store. Teoderik höll sig väl med herulerna, och den heruliske ledaren Rodulf förärades både stridshäst och rustning av Teoderik. Denna grupp heruler blev på 470-talet en regional stormakt, men de besegrades ca 510 av langobarderna och var sedan av sekundär betydelse tills de assimilerades av andra folk. Den grekiske historieskrivaren Prokopios har beskrivit hur en del av herulerna återvandrade till Skandinavien: De ska ha vandrat genom ödsliga trakter upp till danerna, fick tåga genom danernas land, och begav sig till "Thule", där de ska ha slagit sig ner bland "gauterna", som oftast tolkas som göterna.[3]

Vissa forskare har velat placera de till Skandinavien nyanlända herulerna i Blekinge och Värend, men det beror på en rad av lösa antaganden.[4] Detta har medfört att begreppet heruler används inom svenska flottan som skämtsam benämning för blekingebor. Mats G. Larsson anser det troligare att det var till Sveriges västkust de kom. Det finns vissa indicier som stödjer detta, bland annat den stora koncentrationen fornborgar i området, och det faktum att man funnit brakteater i området närmast kusten men inte i västgötarnas kärnområden. Uppgifterna om herulernas nya bosättningsplats är dock så vaga, och det arkeologiska materialet tillåter så många tolkningar, att det inte kan bli fråga om något annat än spekulationer.[5]

I Sösdala och några andra skånska orter, har det gjorts fynd, primärt förnämlig hästutrustning från folkvandringstid, som har en dekor som kallas "Sösdala-stilen". Fynden i Sösdala kan kopplas till en kult där hästen spelat en roll som totemdjur. Fynd som liknar dessa fynd i Skåne har även gjorts i Öst- och Mellaneuropa och då ställts i samband med östeuropeiska ryttarfolk, primärt hunnerna. Sösdalafynden kan ha förts till Norden av en grupp människor som varit influerad och/eller beroende av hunnerna. Detta har kopplats till herulerna, men osäkerheten kring dessa slutsatser är stor.

Slut på lärandet för idag.
Over and out.

2010, vart tog du vägen? Man undrar. Men helt plötsligt var det slut. Och ska man fira nyår är det lika bra att göra det ordentligt.

Dagen började med storhandling på Ica inför kvällens middag med hela familjen Blåkulla. Vi fortsatte med skidåkning och sen hem för lite slappande. Det är dock aldrig bra att börja slappa, det är liksom så svårt att sluta. Soffan är skön, sängen likaså... Efter att halvt ha sparkat in oss själva i duschen var vi iaf igång och kvällen kunde börja.
Vilken utsökt middag det blev. 16 glada själar var vi som mumsade fläskfile och potatisgratäng. Fy bubblan var gott det var. Samtalsämnen höll inte alltid en angenäm nivå men man kan inte få allt.
Som vi alla vet finns det alltid lite plats i efterrättsmagen och vad passar bättre om inte lite marängschwisch. Dessvärre var det någon (undra vem...?) som efter storhandlingen ställt in bägge glasspaketen i en avstängd frys. FÖRLÅT! Ja men alltså den var inte så svårtuggad...haha. Aja, det skulle ändå blandas i magen och med mycket chokladsås var det en riktig höjdare.

Kvällen rullade på i ett ganska lugnt tempo fram till ca 23:30, då brakade det loss. Typ. Blåkulla blev överfullt på 3 sekunder och massa trevligt folk trillade (?) in. Strax innan tolvslaget vallfärdade vi ut med champagneflaskor i högsta hugg. Balleringaskor var dock ingen höjdare i snö och kyla... Copperhill bjöd på fyrverkerier och skumpan bjöd vi oss själva på. Mer eller mindre (även väldigt mycket mindre) lyckade bilder togs och jag hade verkligen hur kul som helst. Efter tolvslaget vet jag inte vart tiden tog vägen och helt plötsligt var klockan 02:00 och jag tog det lilla förnuft jag hade kvar och gick och la mej.
Det bästa med hela nyårshelgen var att jag var ledig. Sovmorgonen den 1 januari satt fint.

Hejdå 2010. Gott Nytt År. Hej 2011. Jag tror det blir ett bra år.



Middag på Blåkulla.


Gott Nytt År!


* En alldeles för stort gäng koreaner på skidsemester är en väldigt underhållande syn. Tack för att ni förgyllde min dag i Nallebacken. Det flög skidor, stavar, snö och gapskrattande koreaner överallt. Tre av dom tyckte för övrigt att 23 minus var väl inget och åkte därför i jeans. Heja.

* Har friskförklarat mej själv för tredje gången den här månaden. Hoppas det håller i sej den här gången. Längdspåren och gymmet kallar...

* Skrev "Suss" på mina arbetsvantar. Någon, eller nej, några roade sej med att fylla på med några till bokstäver. Nu står det Susspensoar. Och mitt nya smeknamn är Sussp. Tur jag har sånna underbara arbetskamrater.

* Igår var det hurtiga dagen med Linda och Susanne. Utförsåkning, längdåkning och gymmet. Det känns idag kan jag meddela.

* Har ätit tjäder. Hämnden är ljuv. Och förbaskat god.

* Om 13 dagar kommer Leeeena hit. Då blir det massa bus, stjärtlappståg, Glee och parteeey.

* Nu ska jag och min träningsvärk gå och lägga oss så jag orkar jobba två dagar till innan det är dags att ta helg (leeeedig) och fira in det nya året.

Godnatt!

Nej riktigt så illa var det inte. Men det är en fin jullåt.
Och lite ensam kände jag mej. Det är nåt med den där dagen. Dagen då chefen tvingade alla att ha tomteluva på sej på jobbet. Dagen då man kommer hem och upptäcker att det bara finns en lucka kvar att öppna på chokladkalendern. Dagen då det låg ett paket under sängen (ja, jag hade lagt dit det själv...). Dagen då det är nån galen anka utan byxor på tv. Jag hade en jättetrevlig julafton. Absolut. Men jag hade velat vara 110 mil söderut. Det bara är så. Det tog emot lite i år. Jag vet att jag har sagt det förrut, men jag säger det igen; Nästa jul kanske man skulle vara hemma...
Tack för alla sms och telefonsamtal. Det värmde här i kylan.



Allt i sin ordning.


Senaste julen jag var hemma såg det ut så här. Det var 2007.
Vi tyckte inte att det räckte med lussekatter. Vad vore väl en jul utan ett riktigt tjusigt pepparkakshus. Eller tjusigt och tjusigt, vi kom överrens om att charmigt var ett bra beskrivande ord. Tack Mia och Linda för bra intiativ. När vi får äta upp det? Lägg speciellt märke till våra skumma dörrvakter vid dörrar och fönster och dom snyggt parkerade bilarna utanför huset.


Mia och Linda och början på världens bästa pepparkakshus.



BlueHill är färdigt.
Vaknade utan att några väckarklockar tjöt i örat på mej. Frukost vid halv 10 i lugn och ro. Lite skidor på tv. In till byn för lite shopping inför dagens projekt; baka lussekatter med Linda. Sen baka baka baka. Ett par timmar senare var vi 47 underbara lussekatter rikare. Ååååh vad gott det luktade. Och smakade. Världens bästa fika med varm choklad och nybakta lussekatter. Man blir populär när ryktet om nybakat går för stolarna runt köksbordet räckte inte till.  Kvällen har spenderats i en varm bubbelpool på Tott. Termometern visar 26 minusgrader utomhus. Nu blir det soffan. En helt okej tisdag.



Linda kämpar på med den något högjludda elvispen.



TADAAAM!

Så var jobbet igång med full fart. Eller nej, nu ljög jag. Fy sören vad lugnt det är. Lugnet före stormen kan man också säg. För nästa vecka blir det nog massinvasion av gäster. Så man kanske skulle passa på och njuta av lugnet? Men dagarna är lite sega... Första dagen igår, i Nalleliften. Det hela gick utan större katastrofer, Olle tyckte vi behövde lite lussefika och jag är fortfarande för kort i rocken för att flytta medbringare. Tack Peppe för hjälpen.
Idag fick jag umgås med Vargen. Det är som vi alla vet en väldigt speciell lift. Men Micke höll sej borta och Stefan var på bra humör så allt gick bra. ;-)  Årets skidlärargäng var och hälsade på lite i förmiddags, mucho trevligt med kända och okända ansikten. Resten av dagen var lugn, jättelugn. Elvira kom och pratade bort lite tid, fortsatte knata på med min bok och så hade jag två förvirrade elektriker på besök.
Imorgon blir det Vargen igen. Om jag nu gjorde rätt när jag satte den på laddning...

Nu är det kväll och jag börjar få ner pulsen igen efter handbollen. Nej jag har inte spelat. Men tittat. Herregud. Okej att svenska herrar att kända för att spela magsårshandboll men damerna kan minsann dom också. Ni vet när det blir så spännande till slut så man knappt kan titta. Man studsar som en gummiboll i soffan och skriker aningens mer än vad tv:n förtjänar att höra. Tyvärr räckte det inte hela vägen idag. Ny match imorgon.

För övrigt blir det ganska mycket tv just nu. Eftersom jag varit halvt arbetslös under hösten fördrev jag mycket tid med att titta på tv-serier. Och nu kan jag liksom inte sluta. Jag måste ju titta klart på mina serier.
Idol och Så mycket bättre slutade i helgen. Så nu är det bara På Spåret, Starke Man, Robinson, Våra vänners liv, Grotesco, Böda Camping och Pensionärsjävlar kvar.
Och jag som typ aldrig har kollat på tv, jag är lite chockad själv. Hördet nåt rykte om att Fångarna på fortet snart ska börja igen förresten, inte bra inte bra.

Over and out.

Dom har gjort det igen. Falkenbergs OK. Man vet inte om man ska skratta eller gråta. Men jag skrattar mest. Det är så sjuuukt dåligt. Så dåligt att det är bra. Min humor i ett nötskal.
Ta er en titt i deras julkalender och döm själva. Jag älskar det.

http://www.fok.se/adventskalender2010/index.php



.
Om två dagar är det final och om inte denna man vinner så kan vi ju lägga ner hela konceptet.
Verkligen ÄLSKAR när han sjunger Like A Prayer. Helt klart det bästa under årets säsong av Idol.
Go Jay!


Nu är vi färdigutbildade. Sägs det. Teori i dagarna två med mycket repetition från förra året. Och helt ärligt så behövdes det. Mycket nytt folk att försöka lära sej namnen på också och det går väl sådär.
Idag var det utbildning ute som gällde. Hur gjorde man nu när man flyttade en medbringare? Hur lagar man den? Hur ropar man på radion? Många frågor fick svar, även i år.
Fast det här med flytt av medbringare. Jag förstår inte hur jag lyckas. Förra året gick det bara inte och jag fick byta lift för att jag var för klen. Kul. Nej. I år är jag för kort. Helt underbart. Fast det löser sej förhoppningsvis inom en snar framtid. Nej jag tror inte att jag kommer växa en halvmeter den närmsta veckan men det borde komma väldigt mycket mer snö och då hamnar man automatiskt högre upp och närmare liftvajern. Så nu håller jag alla mina tummar för vädrets makter. Ge oss mer snö!!

Förvirrade gäster (och personal?) kommer det finnas gott om i vinter. Anledningen är lite nya liftar i området vi ska lära oss. Det andra är att vissa befintliga liftar tydligen ha bytt namn. Renen heter Mården och Förberget heter Järven. Alla skulle tydligen ha namn efter ett rovdjur...
Rovdjur ja, stora skräckinjagade rovdjur. Så vilken himla tur att jag ska jobba i liften som heter Nalle under vintern. Det måste vara det mest farliga rovdjuret någonsin. Hur tänkte dom där?  Aja, i Nalleliften hittar man mej, eller möjligtvis i Järven om Adam och Kurt-Åke är på det humöret. =)

Det blir en bra vinter det här tror jag. Träningspremiären i Åre är avklarad den också. Imorgon hoppas jag att vi får damma av skidorna och klara av den premiären också.

Over and out.


Här har vi då vår nya kampsång.
För övrigt var gårdagens Grotesco det bästa avsnittet hittils.


Nej, det menar jag inte. Jag tycker om norrland. Det är bara lite långt dit. Tur att man kan mellanlanda längs vägen...


Hejdå Nättraby.

I onsdags morse hade jag fått in allt (hur länge ska jag vara borta egentligen?) i min kära bil och satte kurs norrut. I Norrland heter det snökaos när det kommer 1 meter snö. I Blekinge heter det snökaos när det kommer 2 cm. Det finns vissa anledningar till det här. I Blekinge kan vi inte ta hand om det. Vi slänger ut massvis med salt och tror att allt löser sej. DET GÖR DET INTE! I alla fall så fick jag ploga själv (kändes det som) halvvägs till Kalmar. Sen var det huuuur fint som helst. Massor med snö som gnistrade i solskenet och det var lite svårt att fatta att det faktiskt var Småland jag körde igenom.

Efter många timmar och ett mycket trevligt stopp i Norrköping hos Jifer och Sigge som kom jag äntligen fram till Uppsala och hotel Karna. Tyvärr var inte Karna hemma men tack och lov att hon har så trevliga och snälla vänner som lagar mat och tar hand om mej. Tack Ludde!

Tanken var att det skulle tränas lite under dagarna i Uppsala men nej. Vi hade fullt upp med förkylningar, sömnbrist, nostalgi med bla Borgen - The Movie, pysselhörna och besöka alla sportaffärer.

På fredagkvällen stod middag med Ludde på planeringen. Som vanligt blev det megastressigt och det slutade med att vi sprang genom snön för att hinna med bussen. Väl framme vid busshållsplatsen vet jag inte riktigt vad som hände. Men det stod visst nån där vi kände igen. Vet inte om det blev megachock eller mer "jaha, är du äntligen här nu" men som två fån fick Karna och jag inte fram många ord. HEJ LEEEEENA!!!  Vi älskar dej.

Middag blev det, en mycket trevlig och fnittrig sådan. På vägen hem kunde vi inte låta bli att leta lite i snön vid bibliotket. Men nej, det gick inte denna gång heller. Kvällen avslutades på bästa möjliga sätt; GLEE.

Lördag och nu blev det faktiskt lite träning. Eller ja, snöpulsning med karta är nog bättre ordval. Men de var en ganska trevlig tur i skogen. Fast bäst var såklart bastun efteråt, när vi väl fått igång den... Under kvällen blev det middag och lekar med ett gäng glada orienterare. Alltid trevligt med lite OL-Teamsreunion också. Jag lovar att dyka upp på tvångsfikan nästa gång. =) Men det bästa var ändå tåg-stjärtlapps-åkningen i den väldigt stora backen. Efter ännu mera Glee somnade jag gott på världens bästa hotel.


På bra humör innan träningen.



Leka leka leka...



Åååh här kommer stjärtlapps-tåget. Tur Elin puttar på.



Tåget spårar ur...


Söndag blev ännu en lång dag i bil men Pärlan kämpar på bra och nu är jag här. Framme i Åre och mitt hem Lilla Blåkulla. Sambo Elvira är på plats och sambo Alexis kommer snart hoppas vi.

Allt för nu.