Det finns omtentor, men inte omtentafester.
2kommentarer
Hej vad tiden går när man har roligt. Eller nåt.
Känns som om jag började här i Lund nyss men nu var det visst dags för först tentan. Mattetenta stog på schemat. Efter att vi jublat färdigt så började pluggandet.
Vi läste, vi räknade, vi svor, vi kastade saker (eller det kanske bara var jag?), vi räknade lite till, vi tryckte in faktorsatsen i huvet 73 gånger och vi gav upp säkert 3 gånger per dag.
Men på något sätt fortsatte vi ändå.
Små power-promenader och inslag av lite för mycket How I Met Your Mother gjorde susen.
Framåt torsdag eftermiddag insåg vi att vi inte skulle bli smartare och la ner pluggandet. Nu var det bara att vänta in domedagen.
En hel drös med små nervösa ettor intog Viktoria-stadion på fredag morgon och nu var det upp till bevis. Fast nej, nu ska jag avdramatisera det här lite. Det var inte så farligt. Nervositeten la sej efter en stund och det var väl bara till att försöka beta av dom där uppgifterna.
Efter 4 timmar var jag så klar jag kunde bli. Hade svarat på allt utom en, den gick bara inte...
Och nu är det väl bara att vänta. Har jag tur gick det vägen. Om inte så får jag väl helt enkelt göra om den.
För som någon smart människa sa; Det finns omtentor, men inte omtentafester.
Och det tycker jag bevisade ganska bra på kvällen (kul att vi kunde bevisa något...).
Klass-tentafest på kvällen satt fint. Det är en förbaskat trevlig klass man har hamnat i och ett stort tack till Fabbe och kompani som tog på sej att hålla i det hela.
Det blev finsittning med pizza, skönsång, på tok för många shots med blåbärssoppa och allmänt röj på dansgolvet.
Men jag var trött, sjukt trött. Veckan med plugg hela dagarna och nästan obefintlig sömn sista natten kom ikapp så det blev en ganska tidig kväll. Tack alla. Och till motsatsen är bevisad har vi alla klarat tentan!
Over and out.
Känns som om jag började här i Lund nyss men nu var det visst dags för först tentan. Mattetenta stog på schemat. Efter att vi jublat färdigt så började pluggandet.
Vi läste, vi räknade, vi svor, vi kastade saker (eller det kanske bara var jag?), vi räknade lite till, vi tryckte in faktorsatsen i huvet 73 gånger och vi gav upp säkert 3 gånger per dag.
Men på något sätt fortsatte vi ändå.
Små power-promenader och inslag av lite för mycket How I Met Your Mother gjorde susen.
Framåt torsdag eftermiddag insåg vi att vi inte skulle bli smartare och la ner pluggandet. Nu var det bara att vänta in domedagen.
En hel drös med små nervösa ettor intog Viktoria-stadion på fredag morgon och nu var det upp till bevis. Fast nej, nu ska jag avdramatisera det här lite. Det var inte så farligt. Nervositeten la sej efter en stund och det var väl bara till att försöka beta av dom där uppgifterna.
Efter 4 timmar var jag så klar jag kunde bli. Hade svarat på allt utom en, den gick bara inte...
Och nu är det väl bara att vänta. Har jag tur gick det vägen. Om inte så får jag väl helt enkelt göra om den.
För som någon smart människa sa; Det finns omtentor, men inte omtentafester.
Och det tycker jag bevisade ganska bra på kvällen (kul att vi kunde bevisa något...).
Klass-tentafest på kvällen satt fint. Det är en förbaskat trevlig klass man har hamnat i och ett stort tack till Fabbe och kompani som tog på sej att hålla i det hela.
Det blev finsittning med pizza, skönsång, på tok för många shots med blåbärssoppa och allmänt röj på dansgolvet.
Men jag var trött, sjukt trött. Veckan med plugg hela dagarna och nästan obefintlig sömn sista natten kom ikapp så det blev en ganska tidig kväll. Tack alla. Och till motsatsen är bevisad har vi alla klarat tentan!
Over and out.
