Vad hände där?

0kommentarer

Jag vet inte riktigt vad som hände men helt plötsligt tog det slut. Tack och hej. Och hejdå Åre. Sista tiden var det full fart och hur kul som helst. Samtidigt nån slags känslomässig bergochdalbana. Men det hör väl kanske till?

Vad gjorde vi då? Ja man undrar.... =)

Det var då alltså påsk. Lite sen i år så inte alls lika mycket folk som förra året. Snö fanns det, med lite blandad kvalite. Och med inslag av barmark. Vi bjuder på det. Riktigt kalasväder blev det under påsken iaf. Stekande sol och nästan sommarvärme. Det är inte helt okej att komma hem med bonnabränna efter en dag på jobbet som liftvärd. Men det var en sanning jag fick leva med. För något mer än t-shirt gick inte att ha på sej. Ja byxor hade ja ju på mej om ni undrar. Och så dom obligatoriska gummistövlarna.

På långfredagen var låååång fredag i liftarna. VM8 skulle köra fram till midnatt och vi gjorde ett besök framåt kvällen. Okej att det blir lite slaskigt och uppkört när det är varmt och framför allt när dom kör lften så länge, men hallå! Det var inte uppkört när vi kom dit, backen såg ut som en välpreparerad puckelpist. Jaha, det var tydligen inte så mycket att be för, upp i liften skulle vi. Sen fanns det då bara en väg ner... Och ner kom jag, sakta men säkert..eller nej, mest sakta. Tackar Tommy för puckellektionen och hjälpen ner. =)
Hela gänget parkerade i backen och spanade på JOI en stund, vi missade dock nakenhoppet...

Vi firade påskafton med att äta påskmiddag på Hannas balkong. Himla trevlig kväll som avslutades med en omgång Alias. Sjukt irriterande när hjänan låser sej och tungan slår knut på sej själv. Men kul är det. Kanske dock skulle behöva uppdatera det lite, folk vet väl knappt vad en videokassetspelare är nu för tiden, eller?  =)


Det var ett och annat partaj på planeringen. Musiken höll alltid fantastiskt hög klass och det bjöds på dansuppvisningar utöver det vanliga. Aldrig glömmer vi Peppes och Mickes dans med något för högt uppdragna byxor.



Leken som går ut på att passa kort till varandra med bara munnen som hjälp blev lite av en favorit. Eller ska jag vara ärlig, vi snöade totalt in på den. Inte en fest utan den...  Vissa är grymma, vissa är lite mindre grymma men det gör inget. Älskar ljudet av en trasig dammsugare och hatar huvudvärken man alltid får, men det är det värt.




Vi firade valborg hos David i Duved. Ännu mer bra musik och kortlek. Vi hittade en eld att värma oss lite vid. Det var dock bara vi som hittade elden. Kanske lika bra det med tanke på samlingen folk. Björnens liftwaffar är typ bäst skulle man kunna säg. Och jag och Adam hade fattat hur man skulle klä sej.




Vi åkte skidor. Eller ja. Vi tog på oss pjäxor, skidor och på tok för mycket kläder. Sen glassade vi mest omkring i solskenet och hade det bra och svettades. Tur SJ var snälla och delade ut gratis glass på torget efter Skutskjutet. För övrigt helt galet mycket folk på torget den eftermiddagen, jag tror hela Åre var där samtidigt.




På jobbet var det lite körigt. Eller nu ljuger jag. Jag gillade vår nya tradition; onsdagsfika. Det bästa var att den kunde infalla vilken dag som helst. Så då parkerade vi, Stina, Ingis och jag på varsin stol. Tittade på två tomma liftar och drack kaffe. Helt underbart. För nåt folk hade vi knappt den sista veckan.
Vi slaktade Järven. Och som vi gjorde det. Ingo och David kan känna sej knäckta. Fetingknäckta! 136 medbringare plockades ner, smörjdes och blev inhängda i förrådet. Och då hade vi 2 timmar kvar. =)  Dom spenderade vi med att åka pulka, leka med Jack och gå på promenad i Lilla Björnlandet. Helt okej dag på jobbet.





Det blev lite tränat. Som till exempel mördarpasset mellan Undersåker och Trillevallen. Fy f-n var jobbigt. Hade aldrig kommit upp utan draghjälpen från Mr Lindman. Tack. 
Och tränar man inte kan man alltid sticka ut och cacha lite. Det blev ett par till innan säsongen var slut. Dock inte helt utan problem. Jag letade och letade och letade... med ledtråden "nitroglycerin".  Det gick inte. Åkte hem och var lite sur. Tänkte så det knakade. Tommy fick följa med och leta, stackarn...  Men jag hittade den. =)


Och så var dags. Årets avslutningsfest med liftvärdar/pistörer i Björnen. Även Hanna vågade beblanda sej med oss och det gillas starkt. Temat var som förra året MC, fast i år med inslag av färg. Platsen var Eagles MC-klubb i Järpen. Ni hör ju själva, succen är given. Vi fick åka en sväng på motorcykel med Olle som driver, det var lite för billig dricka för allas bästa, det var salta pinnar till höger och vänster, det var middag, det var sång, det var mer eller mindre alkoholiserade tal, det var diplomutdelning, Niklas ville inte köra fram ljudet, det var missuppfattade samtalsämnen, det var morotskaka och Clemme hade gjort ett kollage med många vackra bilder.
Den där känslomässiga bergochdalbanan tog sej ett varv till och jag är bara så himla glad att jag har världens finaste vänner!



Det finns personal och så finns det Björnen-personal. Tack för att jag har fått lära känna er. Tack för en faaaantastisk (som Fredrik skulle ha sagt) säsong. Jag saknar er. Jag saknar oss!

Kommentera

Publiceras ej