Baby we were born to run
0kommentarer
Ja det sägs så. Eller möjligtvis sjungs. Jag tror det stämmer. Helt klart. Sen kan man ju alltid diskutera när, var, hur och varför. Och framför allt hur långt...
Men med lite längdåkning, ett och annat besök på gymmet och en del springturer med mej hem i bagaget efter en säsong i Åre så gick Göteborgsvarvet över all förväntan.
Trodde jag skulle dö nånstans efter 13 km, det har hänt förr... Men nej, benen orkade kämpa i samma tempo alla 21 km hela vägen in i mål och jag är grymt nöjd med mej själv. Ja det är jag!! Tiden blev 1,55,04 och nytt pers med nästan 5 minuter. High Five till mej själv.
Så. Nu ska jag sluta skryta om mej själv. Jag är trots allt svensk och sånt håller vi ju inte på med.
Förutom ett varv runt staden med 40000 andra löpare som sällskap så bjöd Göteborg på annat skoj. Ett besök på Liseberg där vi försökte se något av Veronica Maggios konsert. Det gick sådär. Vi kom in och bara det var mer än vad flera tusen andra lyckades med och vi hörde faktiskt himla bra där bak i folkhavet. Men såg så mycket gjorde Daniel och jag inte. Ja, resten kom tyvärr inte in...
Göteborg bjöd på strosande på stan, fika i solskenet och skrattanfall med mamma.
Det bjöds på kära återseende av kompisar från alla delar av vårt långa land. Men kanske lite extra kärt var återseendet av Branäs-tjejerna. Ni är underbara och dom sjuka historierna avlöser varandra... Det blev grillning och mys hemma hos Theresia och Daniel innan det ryktades om utgång. Tyvärr blev det bara ett rykte för mej och Theresia. Dagens lilla löprunda hade tagit hårt och vi gav upp när dom andra gav sej ut. Vi kommer igen en annan gång.
På söndagen kan man inte gå men det hör till. Fick backa ner för trappor bara för att härda ut smärtan. Blev omkörd av tanter med rullator när jag försökte gå.
Men annars är det bra.
Tack Göteborg för den här gången.
Men med lite längdåkning, ett och annat besök på gymmet och en del springturer med mej hem i bagaget efter en säsong i Åre så gick Göteborgsvarvet över all förväntan.
Trodde jag skulle dö nånstans efter 13 km, det har hänt förr... Men nej, benen orkade kämpa i samma tempo alla 21 km hela vägen in i mål och jag är grymt nöjd med mej själv. Ja det är jag!! Tiden blev 1,55,04 och nytt pers med nästan 5 minuter. High Five till mej själv.
Så. Nu ska jag sluta skryta om mej själv. Jag är trots allt svensk och sånt håller vi ju inte på med.
Förutom ett varv runt staden med 40000 andra löpare som sällskap så bjöd Göteborg på annat skoj. Ett besök på Liseberg där vi försökte se något av Veronica Maggios konsert. Det gick sådär. Vi kom in och bara det var mer än vad flera tusen andra lyckades med och vi hörde faktiskt himla bra där bak i folkhavet. Men såg så mycket gjorde Daniel och jag inte. Ja, resten kom tyvärr inte in...
Göteborg bjöd på strosande på stan, fika i solskenet och skrattanfall med mamma.
Det bjöds på kära återseende av kompisar från alla delar av vårt långa land. Men kanske lite extra kärt var återseendet av Branäs-tjejerna. Ni är underbara och dom sjuka historierna avlöser varandra... Det blev grillning och mys hemma hos Theresia och Daniel innan det ryktades om utgång. Tyvärr blev det bara ett rykte för mej och Theresia. Dagens lilla löprunda hade tagit hårt och vi gav upp när dom andra gav sej ut. Vi kommer igen en annan gång.
På söndagen kan man inte gå men det hör till. Fick backa ner för trappor bara för att härda ut smärtan. Blev omkörd av tanter med rullator när jag försökte gå.
Men annars är det bra.
Tack Göteborg för den här gången.
Svampstationen efter ca 17km är guld värd.
Kommentera