See you in Motala

0kommentarer

Oj, inte igår den här så kallade bloggen uppdaterades. Lugn och skön sommar finns inte i min värld. Semester kan jag inte stava till. Men jag kämpar på och jag trivs. Det behöver hända nåt hela tiden, annars deppar jag ihop. Men ja, för att citera en viss vaktmästare vid namn Viktor; Det är lite körigt, lite mycket just nu...

Ska försöka börja nånstans där förra inlägget slutade.

Jag åkte till Motala. Mamma följde med, som moraliskt stöd, hejaklack och chaufför. ¨
Skulle försöka överleva Tjejvättern. Och vet ni vad, det gjorde jag. Överlevde alltså.


Torget i Motala var lite invaderat av cyklande damer.


Fick galet ont i rumpan efter 3 km. Aja, bara 97 kvar tänkte jag och trampade vidare.
Perfekt cykelväder. Mulet, lagom varmt och vindstilla. Det tackar jag för.
Vätskestationerna var ganska spännande, om man jämför med vätskestationer på löpartävlingar (vilket är det enda jag har att jämföra med). På t.ex. Göteborgsvarvet tar man ett glas, dricker i farten, kastar muggen på gatan och kutar vidare.
Här, på Tjejvättern, så parkerade man ganska så organiserat sin cykel en bit ifrån själva drickan. Gick och hämtade vad man villa ha. Vatten, lite blåbärssoppa kanske, en bulle...  Sen kunde man ha picknick i gräset. Så länge man nu behagade. Helt okej alltså. Fast får nog skärpa mej lite om jag ska köra loppet igen. Efter målgång räknade jag ut att jag på 3 vätskestationer totalt pausat i 28 minuter. Inte hekt okej.



Men annars gick det bra. En sluttid på 4 timmar och 26 minuter är jag nöjd med.

Men så fanns det mycket annat trevligt med besöket i Motala. Det bästa var såklart att jag fick träffa Hanna och Therese, kärt återseende från Åre. Och vet ni vad tjejer, nu är 50% av Tjejklassikern avklarad. Vansbrosimningen blir nästa anhalt och nästa gång vi ses.


Hela gänget innan start. Såg kanske inte riktigt lika pigga ut efter...


På vägen hem blev det ett stopp i Jönköping där Lena och Emil precis flyttat in. Och jag menar precis flyttat in. I ett organiserat (??) kaos av flyttlådor blev det lite fika. Fast vi fick ingen lampa, den hade dom inte packat upp.

Och så kommer punkten som alla väntat på. Vad gick fel under resan? Ja, nåt går alltid lite snett när jag och mamma i väg. Kokande motorer, müsli i hela framsätet och en och annan felkörning... det hör liksom till.
Den här gången eldade vi upp min cykel. Eller nej, riktigt så illa är det inte. Men nästan.
Vi råkade hänga cykeln lite snett på bilen så att framdäcket kom aaaaaningens nära avgasröret. Så däcket smälte och ett stort hål med solklar punktering som resultat dök upp. TACK OCH LOV hände detta på hemvägen.

Fick knata iväg med mitt trasiga däck till cykelaffären där min nya vän i livet, Leffe, skrattade lite åt mej men lagade så snällt däcket. Nu går cykeln som en dans igen och jag tror att vi redan är lite sugna på att göra om 10 mil i Östergötland.

Kommentera

Publiceras ej