Hon vandrar längs krokiga vägar hon själv trampat upp...

Så även sommaren 2010 ja. Snart tre veckor avklarade i gamla Kronobageriet/Tunneboden på Stumholmen. Det finns en hel del fördelar med att komma tillbaka till samma sommarjobb.

.

- Jag har hyffsad koll på vad jag ska göra. Ska bara leta fram allt det där jag behöver veta, det har gömt sej nånstans längst bak i huvet.

- Jag slipper spendera första veckan med att enbart gå runt och presentera mej. Jag vet vilka härliga människor som är där, dom vet vad det är för ett jäkla pucko som stövlar in genom dörren igen.

- Jag vet att plastblommorna inne i OP-rummet inte kräver så mycket vatten....

- Det är en finfin rehab efter en hård vinter i Åre som någon sa. Haha.

.

För snart två veckor sen var det en stor dag för Kustbevakningen i Karlskrona. Den 3 juni kom hon hem, nya fartyget KBV 003 Amfitrite. Jag är långt ifrån kunnig eller ens intresserad av båtar men det där är inget dåligt bygge alltså. 81 meter lång och 16 meter bred. Riktigt pampigt när hon kom in mot hamnen med vattenkanonerna igång. Dom andra kustbevakningsbåtarna som eskorterade henne in såg ut som små flugskitar.

Efter att ha lyssnat på kanske lite för många tal, någon som inte kunde uttala Amfitrite, bevittnat namngivningen och totalt brännt sönder mina axlar i det härliga sommarvädret fick vi gå ombord. Där blev det lite lunch och sedan snitslad bana. Snitslad bana behövdes ja, annars hade vi aldrig hittat ut. Uppe i styrhytten fanns väldigt många knappar men det var se men inte röra som gällde. Vilka tråkmånsar...=)

Over and out.

.