10-Mila
0kommentarer
10-Mila är alltid 10-Mila. Det finns nog inga andra än orienterare som förstår det där med att sitta uppe en hel natt och titta på guppande pann-lampor i skogen. Men enligt mej är det en av årets bästa helger. Så även i år och mycket tack vare denna underbara klubb Ronneby OK. =)
Uppresa med tjej-minibussen. Där var humorn på hög nivå när Ankan och Lena börjar berättar historier om allt dom hittat på. Allt från konstiga växlingar till madrömmar om gräddbullekartonger. Haha. Mat stannade vi och åt ovanför E4 och jag menar verkligen ovanför E4. Lite läskigt när lastbilar körde under där vi satt och åt, då gungade borden. Läskigt. =)
Väl framme i Rotebro IS klubbstuga där vi skulle bo blev det lite problem. Dom kan inte vara en stor klubb för så mycket plats var det inte. Och på den lilla platsen som fanns det så var det möbler och framför allt stolar överallt. Alla dessa stolar, herregud, vad har dom alla till? Så första timmen gick åt till att försöka ställa undan stolar. Under soffor, bakom hyllor, i garderober och ja, lite överallt fick vi lägga stolar. När sen Ankan kommer på kvällen och klagar på att det inte finns nån stol att sitta på visste vi inte om vi skulle skratta eller gråta. =)
Chrille hade demonstration av gamla orienteringsskor som han hittade i klubbstugan. Haha. Stackars fötter säger jag bara. Kunde ju lika gärna haft en planka på foten.
Efter att ha ätit lite och i stort sätt täckt varenda kvadratmeter av golvet med luftmadrasser som somnade iaf jag ganska gott.
Lördag och första klassen skulle klaras av, den öppna. Rok ställde upp med ett lag och det gick ju faktiskt hur bra som helst, seger för Jacob, Olof och Björn. Grattis!!! Vi som inte var på plats på TC följde det på förläggningen vid datorn och webb-tv. Att sen Christer sprang efter segerlaget och råkade trilla på tv gjorde ju inte saken tråkigare. Hahaha, det såg för roligt ut. Sen blev det en liten promenad i finvädret innan det var dags att köra ungdomslaget till tc. Olof och Fredrik vågade åka med mej, fast Birgitta var ju med tack och lov. Tillbaka till förläggningen och lite mat innan det var dags för damerna att ge sej ut till tävlingen. Självaste kungen fick starta damkavlen. Den där kungen är en trevlig prick, vi fick ju ha 10-mila vid hans slott Rosersberg och han satt till och med ute vid en av radiokontrollerna och rapporterade ett tag. Heja kungen lixom. =)
Jag fick springa andra-sträckan. Mycket löpning var det och det blev 6 jäääätelånga kilometer innan jag var i mål. Pust. Och man bör inte springa till sexan innan femman. Det är dumt. Våra två damlag kämpade på bra och vi klarade omstarten, alltid nåt. =)
Förläggningen igen och ännu mera mat, tur att man inte äter på sånna här resor. Hann tyvärr inte ut till att se herrstarten vid 22 men från andra-sträckan var jag på plats. Nu började det där mysiga. Sitta där i mörkret och följa tävlingen. Fast nästa år får vi satsa på solstolar Ida, pall är inte skönt i längden. När dom gett sej ut på långa natten började min taxi-verksamhet. 3 timmars minibusskörande. TC-förläggning-TC-Arlanda-TC-förläggning-TC. Den turen hann jag med. Fast jag hade sällskap. Christer tyckte inte att jag skulle köra själv när det var mörkt ute så han åkte med mej i 3 timmar. Haha. Det var ju en spännande upplevelse. Vi försökte så gott det gick att följa tävlingen på radio. När vi vid 4-tiden kom tillbaka till tc började det ljusna. Då gick jag och parkerade på en luftmadrass utan luft med Karna, Tim och Ida. Där var jag i stort sätt kvar hela morgonen sen. Mycket trevligt. Joel kom och hälsade på men det slutade bara i brottningsmatcher. =) Det blev många spurtstrider i år och det är faktiskt lite roligt. Till skillnad från sånna år där man vet efter 6 sträckor att Halden kommer vinna. Så blev det inte i år. Fajt in i det sista där Kristiansand till slut tog hem segern före Halden och Södertälje.
En riktigt kämpe är oxå sistasträcks-löparen i vårt lag. Heja Simon. Löpare som gjorde sin tävlingsdebut (tror jag) nu i helgen. 17,5 km på 10-Mila. Vilken debut lixom. Grymt bra kämpat, hoppas du inte är alltför avskräckt av orientering. =) Hans kommentar "orientering är en tuff sport" efter målgång är en fin kommentar.
Efter ännu mera mat, städning av förläggning där fick ställa fram alla stolar igen var det dags att åka hem. Hemresan slår nog uppresan. =) Efter att ha varit vaken över ett dygn så blev det så där härligt övertrött stämning, iaf sista biten. Då spårade det ur ordentligt. Tekniska klubben bestående av Lena och Ankan satt där fram och fick inte riktigt ihop det här med mobiltelefoner. Lena hade inget ljud på sin men hon kunde få låna lite av Ankan för hon hade för mycket ljud. Den som missar hennes rignsignal är döv. Sen blev det massa spåningar till spexet. Herregud, det här vill jag inte missa. Haha. Stackars Simon som fick åka med oss. Fast han skulle ju hoppa av vid sjukhuset så det kanske är lugnt. Haha. Så illa var det efter sista sträckan. =) Chrille-pump hade tydligen inte bara gjort vurpan i tv under helgen. Han råkade även halka i omklädningsrummet och låg där på golvet och kläckte ur sej "här var det halt, man får akta sej". Hahaha.
Vilken trevlig helg. Orientering är en fin sport! =)
Uppresa med tjej-minibussen. Där var humorn på hög nivå när Ankan och Lena börjar berättar historier om allt dom hittat på. Allt från konstiga växlingar till madrömmar om gräddbullekartonger. Haha. Mat stannade vi och åt ovanför E4 och jag menar verkligen ovanför E4. Lite läskigt när lastbilar körde under där vi satt och åt, då gungade borden. Läskigt. =)
Väl framme i Rotebro IS klubbstuga där vi skulle bo blev det lite problem. Dom kan inte vara en stor klubb för så mycket plats var det inte. Och på den lilla platsen som fanns det så var det möbler och framför allt stolar överallt. Alla dessa stolar, herregud, vad har dom alla till? Så första timmen gick åt till att försöka ställa undan stolar. Under soffor, bakom hyllor, i garderober och ja, lite överallt fick vi lägga stolar. När sen Ankan kommer på kvällen och klagar på att det inte finns nån stol att sitta på visste vi inte om vi skulle skratta eller gråta. =)
Chrille hade demonstration av gamla orienteringsskor som han hittade i klubbstugan. Haha. Stackars fötter säger jag bara. Kunde ju lika gärna haft en planka på foten.
Efter att ha ätit lite och i stort sätt täckt varenda kvadratmeter av golvet med luftmadrasser som somnade iaf jag ganska gott.
Lördag och första klassen skulle klaras av, den öppna. Rok ställde upp med ett lag och det gick ju faktiskt hur bra som helst, seger för Jacob, Olof och Björn. Grattis!!! Vi som inte var på plats på TC följde det på förläggningen vid datorn och webb-tv. Att sen Christer sprang efter segerlaget och råkade trilla på tv gjorde ju inte saken tråkigare. Hahaha, det såg för roligt ut. Sen blev det en liten promenad i finvädret innan det var dags att köra ungdomslaget till tc. Olof och Fredrik vågade åka med mej, fast Birgitta var ju med tack och lov. Tillbaka till förläggningen och lite mat innan det var dags för damerna att ge sej ut till tävlingen. Självaste kungen fick starta damkavlen. Den där kungen är en trevlig prick, vi fick ju ha 10-mila vid hans slott Rosersberg och han satt till och med ute vid en av radiokontrollerna och rapporterade ett tag. Heja kungen lixom. =)
Rosersbergs Slott mitt i 10-Mila-natten =)
Jag fick springa andra-sträckan. Mycket löpning var det och det blev 6 jäääätelånga kilometer innan jag var i mål. Pust. Och man bör inte springa till sexan innan femman. Det är dumt. Våra två damlag kämpade på bra och vi klarade omstarten, alltid nåt. =)
Förläggningen igen och ännu mera mat, tur att man inte äter på sånna här resor. Hann tyvärr inte ut till att se herrstarten vid 22 men från andra-sträckan var jag på plats. Nu började det där mysiga. Sitta där i mörkret och följa tävlingen. Fast nästa år får vi satsa på solstolar Ida, pall är inte skönt i längden. När dom gett sej ut på långa natten började min taxi-verksamhet. 3 timmars minibusskörande. TC-förläggning-TC-Arlanda-TC-förläggning-TC. Den turen hann jag med. Fast jag hade sällskap. Christer tyckte inte att jag skulle köra själv när det var mörkt ute så han åkte med mej i 3 timmar. Haha. Det var ju en spännande upplevelse. Vi försökte så gott det gick att följa tävlingen på radio. När vi vid 4-tiden kom tillbaka till tc började det ljusna. Då gick jag och parkerade på en luftmadrass utan luft med Karna, Tim och Ida. Där var jag i stort sätt kvar hela morgonen sen. Mycket trevligt. Joel kom och hälsade på men det slutade bara i brottningsmatcher. =) Det blev många spurtstrider i år och det är faktiskt lite roligt. Till skillnad från sånna år där man vet efter 6 sträckor att Halden kommer vinna. Så blev det inte i år. Fajt in i det sista där Kristiansand till slut tog hem segern före Halden och Södertälje.
En riktigt kämpe är oxå sistasträcks-löparen i vårt lag. Heja Simon. Löpare som gjorde sin tävlingsdebut (tror jag) nu i helgen. 17,5 km på 10-Mila. Vilken debut lixom. Grymt bra kämpat, hoppas du inte är alltför avskräckt av orientering. =) Hans kommentar "orientering är en tuff sport" efter målgång är en fin kommentar.
Efter ännu mera mat, städning av förläggning där fick ställa fram alla stolar igen var det dags att åka hem. Hemresan slår nog uppresan. =) Efter att ha varit vaken över ett dygn så blev det så där härligt övertrött stämning, iaf sista biten. Då spårade det ur ordentligt. Tekniska klubben bestående av Lena och Ankan satt där fram och fick inte riktigt ihop det här med mobiltelefoner. Lena hade inget ljud på sin men hon kunde få låna lite av Ankan för hon hade för mycket ljud. Den som missar hennes rignsignal är döv. Sen blev det massa spåningar till spexet. Herregud, det här vill jag inte missa. Haha. Stackars Simon som fick åka med oss. Fast han skulle ju hoppa av vid sjukhuset så det kanske är lugnt. Haha. Så illa var det efter sista sträckan. =) Chrille-pump hade tydligen inte bara gjort vurpan i tv under helgen. Han råkade även halka i omklädningsrummet och låg där på golvet och kläckte ur sej "här var det halt, man får akta sej". Hahaha.
Vilken trevlig helg. Orientering är en fin sport! =)
Kommentera